Sista sommardagarna

Innan höst och rusk och regn drog in över denna stad var det än en gång värmebölja och sommarlördag. Albinovski och jag hade tumisdag eftersom familjefadern åkte till Viborg och firade stadens ortodoxa församlings 125-årskalas. I Sankt Petersburg satt vi istället på balkongen och studerade folklivet utanför den stora katedralen vi bor bredvid. Det var gudstjänst och sedan konsert på gården och mycket folk som kom och gick. Man klär upp sig när man går i kyrkan och de flesta kvinnor, också de små flickorna, är klädda i kjol och huvudduk.

Efter att vissa tagit en tupplur, andra druckit kaffe, gick vi till Tauriska parken för att rastas.

Vi slog oss ner på en filt bland solbadare. Jag föreslog högläsning ur boken Sankt Petersburgs pärlor, av Kristina Rotkirch och Elena Hirn. Min mamma hade med sig den när hon hälsade på, väldigt bra bok! Den ger intressant bakgrund till olika kända platser i staden, både genom historia och genom intervjuer med vanliga Petersburgare. Ett-åringen avböjde dock mitt förslag och sprang istället iväg för att hälsa på några bekanta duvor.

Också Sergej Jesenin fick en hälsning. Han är en av Rysslands kändaste och populäraste poeter. Dog 1925, bara trettio år gammal. Han hann med fyra äktenskap innan det, och hans sista fru var barnbarn till Lev Tolstoj. Kulturkretsarna är alltid så små.

Vi skippade idén med att sitta stilla på en plats och vandrade vidare genom parken. En sån lummig oas denna park. Tre jättefina lekplatser har den också om man gillar sånt. Det gör vissa så vi hängde på en av dem ett tag och mötte kompisar vi lärt känna tidigare i veckan.

På söndagen lunchade vi på innergården vi hade hittat tidigare, Golitsyn Loft. Där ordnas en massa kulturellt, det finns olika gallerier och showrooms, och i en våning i ett av husen kan man bara hänga och laga sin egen mat. Vi lunchade på en georgisk restaurang, Kazbegi. Väntade en timme på maten och hann då undersöka innergården från alla vinklar.

Eftersom det tog så lång tid innan maten kom blev vissa personer hangry (okej det var jag) men ca 3000 kalorier senare var stämningen bättre. Georgisk mat är rätt tung och salt, och passar kanske bättre en kall januarikväll än så här till sommarlunch. Stället var bra, men gör sig bättre utan väldigt rastlöst sällskap.


Under promenaden hem ven det i knutarna och det var sommaren som tackade för sig och drog vidare.

Comments are closed.