Sakta vi gå genom stan

Med betoning på sakta, eftersom Albin ännu har ganska korta ben. Och gärna kör stilen ett steg framåt, två steg tillbaka. Men han är mycket bestämd, och är det promenad så sitter man inte i en lame vagn, det fick hela Sankt Petersburg höra.

Vi mötte upp familjens diplomat utanför Finlandsinstitutet. Där planerar jag bilda mig under hösten, programmet finns inte ännu på nätet men lär vara späckat i och med att det är jubileumsår.

Kände av ett litet kaffesug och hittade i nästa sekund en mobil kaffebar. I vart och vartannat hörn hittar man en pyttekiosk eller en lucka i väggen som säljer kaffe. Mycket praktiskt om kaffepaniken är stor och varje tröskel är ens fiende (kanske skuffar man på en osmidig barnvagn). Gott kaffe på varje ställe hittills dessutom!

Vårt mål för gårdagens kvällspromenad var Isakskatedralen. Det är stadens största kyrka och världens fjärde högsta kupolbyggnad.  Hela den flotta skapelsen bärs upp av 48 pelare i finsk granit.

Man kan klättra upp till en utsiktsbalkong vid kupolen, och Albin hade säkert gladeligen antagit utmaningen om 300 sneda trappsteg, men den karamellen bjöd vi honom inte på.

Istället försökte han ta ett dopp i en närliggande fontän, men det blev också nej. Tråk-föräldrar.

En gräsmatta stor som halva Helsingfors fick hans små ben istället till sitt förfogande, och det var en hit.

På vägen hem passerade vi Dom Knigi i Singerhuset och köpte en rysk barnbok som har lämpligt få ord för min hjärna som ännu värmer upp med det kyrilliska alfabetet. Kommer precis ihåg känslan av hur det var att lära sig att läsa när jag l-å-n-g-s-a-m-t stavar mig fram.

Sedan korsade vi Griboyedovakanalen, gick en bit längs med Fontankafloden, och vek in på Pestelya. Tumme upp för den hemvägen!

Comments are closed.