Rosé i solen, de första stegen och så bosatte vi oss på en ö i skärgården

Här sitter jag i ett soffhörn i skärgården medan min citykanin följer med när hennes polare fixar med gräsmattan. En av Seppos semesterveckor inföll oplanerat nu den första veckan i juni på grund av karantäntrix. Alltså att det är bättre att semestra när han en gång befinner sig i landet för att inte sedan vara tvungen att karantäna sig en extra gång. Och det passade sig ju alldeles utmärkt i det här sommarvädret så vi packade ihop oss och åkte ut till Korpo.

Men före det, 24 ljuvliga timmar i Ingå.

På lördagen var det äntligen dags för den stora husmorsvilan. Blev upplockad av två glada svägerskor och så körde vi ut till Ingå. Gjorde en tomat- och mozzarellasallad och placerade oss i solen med en flarra rosé och så satt vi där resten av dagen.

Babblade och babblade och bytte bord när det blev skuggigt och hämtade ut lite bubbel. Gick i bastun, två av oss satt och kved av hetta medan rikssvensken eldade på. Men det gjorde att jag lyckades med årets första dopp!

Så glad för det härliga dygnet och för så roliga typer att åka iväg med. Fick så mycket energi av allt skratt och en ostörd nattsömn. Mer sånt i sommar.

Kom hem och fick höra att Matilda tyckt att just detta samma dygn var ett lämpligt ett för att ta sina  första staplande steg. Ovanligt taskig tajming, och det insåg hon nog också så nu verkar hon ha glömt sin nya talang och fortsätter krypa omkring som om ingenting hänt som den racertax hon är.

Vi körde iväg på skärgårdsäventyr nummer två, och lyckades ta oss ända till  Korpofärjan innan den lilla gaphalsen vaknade från sin eftermiddagslur. Hennes favorithobby är inte att åka bil för tillfället så alla uppskattade den tuppluren.

Firade första dagen av öppna restauranger med lunch i Korpoström.

Och kunde sedan sitta här och tugga på vasstrån resten av eftermiddagen. Hade ett zoom-möte med IWC i St Petersburg och kände mig lite väl priviligerad i soliga skärgården när de andra satt inne i den ryska storstaden. Man får nog gå ut där, men har uppmanats att stanna bara hemma. Går man ut ska man helst ha ansiktsskydd, och dessutom är alla parker stängda. Så det börjar ju smaka lite trä efter några månader. Vi beslöt hur som helst att donera alla pengar som blivit över den här våren när vi inte kunnat ordna några seminarier och evenemang, till olika välgörenhetsorganisationer i staden.

Och så här såg det ut ikväll när de små däckat och det plötsligt blev lugnt.

 

Comments are closed.