Repinutställning och ryska posten goes tyskspråkiga posten


Godmorgon!

Så här flott kan det se ut när mina sömniga ögon kisar ut genom köksfönstret i arla morgonstund. Eller okej, halv nio avslöjar ju klockan på bilden att det är men det känns tidigt när en liten snorkfröken med kliande tänder varit otroligt törstig otroligt många gånger per natt. Hon sover egentligen alltid ganska bra och på det stora hela är alla inblandade ganska utsövda trots niomånaders bebi, men tror hon är inne i någon fas nu. Tankar trygghet på natten eftersom hon kryper omkring så otroligt duktigt om dagarna. Gnagar på inredningen, sopborsten och vattenskyffeln i badrummet, båda härstammande från dem som bodde här innan oss, är favoriter. Man ska ju vara noga med att bygga upp en hälsosam bakteriekultur.

Inte helt oviktigt att matcha bebi med sopborsten i fråga. Som i sin tur matchar den statliga köksinredningen så fint. En blågrå fröjd för ögat det här.

Men nog om vår sopborste. Matilda sover sin förmiddagslur på balkongen, och jag ska förbereda lite inför efterlängtade gäster från Stockholm som anländer i eftermiddag. Så glad! Clara och Jim ska vara här till söndag och jag planerar olika klassiker som Vinterpalats och balett, sedan frukost lunch middag på alla härliga ställen här i staden, skridskor på Nya Holland  och en fotoutställning på Rosfoto.

Nu vaknade lilla M så nu blir det snabbrapportering medan hon sitter under bordet och tuggar på min fårskinnstoffla. En dag ringde min kompis Katja och sade att nu ska vi gå på Repinutställningen innan köerna blir ännu längre under utställningens sista veckor. Jag har gjort olika försök tillsammans med gäster men det har alltid varit regn, kö och osamarbetsvilliga barn inblandade så gästerna har sett utställningen men inte jag. Men nu!

Det som gjorde det så bra var att Katja kunde guida mig genom utställningen eftersom hon är rysk och kunde berätta en massa intressant. Här om kosackerna och brevet till den turkiska sultanen.

Ett gäng finska kända män.

Ett annat finskt sällskap.

Här började M se ut som om hon kunde sin Repin. En sista museitant kom fram och talade lite med Matilda om hennes konstupplevelse. På ryska museer jobbar det alltid väldigt många gamla gulliga tanter – i garderoben, en i varje rum som ser till att besökarna beter sig, biljettkontrollanter osv- och de flesta tar sig tid för en pratstund med små besökare. Som sagt är ju folk här väldigt barnkära. Och det gör ju museibesöket extra trevlig.

Plockade upp ett stycke storebror på dagis och lyxade till måndagen med sovjetisk delikatess. Pishki, härliga nyfriterade hälsosamma grejer.

På veckosluten sträcker sig kön långt ut på Bolshaja Konushenaja eftersom det är stans mest kända Pishkiställe sedan decennier tillbaka.

Det blev tisdag och jag promenerade genom stan till en kompis där vi skulle ha IWC möte.

Ganska långa avstånd blir det ibland, särskilt när man som jag sällan tar metro eftersom den inte har hiss och vagn i rulltrappa är obekvämt.

Mötet började och då ville ju M vara med. Hon var positiv till alla förslag och en mycket praktisk mötesbebi.

Ja och så var det det här med tyskspråkiga posten. Vi ska flytta till Wien! Vi bestämde att vi flyttar någonstans ännu efter våra tre ryska år och så hade vi turen att få en postering i Wien! Eller vi och vi, Seba ska alltså jobba för Utrikesministeriet där och barna och jag hänger med. Men eftersom vi snackar EU-land så kan jag ju nu jobba på ett helt annat sätt än här. Och tala tyska! Och andas frisk luft. Mycket ivrig. Fast sedan kommer jag ju att sakna så mycket från den här staden. Men mer om det en annan dag för nu stiger mina gäster på planet i Stockholm och jag måste bädda sängen.

2 Comments, RSS

  1. Kugge 13 februari, 2020 @ 19:03

    Men vad roligt med Wien!! Grattis! 🙂 Ändå bra posteringar ni (Seba) haft måste jag ju säga!

    • Linda 19 februari, 2020 @ 09:03

      Jo vi är glada! =)

Comments are closed.