Mitt nya liv

Söndag och jag satt och tittade ut på det här fina fönstret. Älskar hur man målat om med helt annan färg och hur höstlöven nu matchar perfekt. I övrigt inga fulla poäng till det här veckoslutet, S jobbade idag så det var söndagskänsla redan igår och dessutom är stackars Albinski förkyld så vi missade en rysk BBQ vi var bjudna på idag. Hmpf, jag som skulle ha lånetofflor och få se ett hem lite utanför staden. Ogillar dessutom att avboka, men som tur var det andra påväg också, så vi stjälpte inte hela kalaset. Istället bestämde jag att denna söndagdag inte skulle innehålla många prestationer, och nattade barnet på balkongen och slog mig ner i soffan. Friskluft, check, bok och te, check.


Latmanspromenaden.

Men mitt nya liv skulle det ju handla om. Jag lever sedan några dagar tillbaka enligt devisen alltid i god tid. Det var min tur att ordna veckans toddlerträff hemma hos oss den här veckan, och jag hade förberett ALLT kvällen innan. Alltså det här med att slippa sista minuten paniken, vilken grej! Jag är lagd lite, lite åt det tidsoptimistiska hållet och i vanliga fall hade jag tänkt att – tja, påklädning, grötätning, lägenhetsfix, smuleliminering, butiksrunda, pajbak, morotsstavsknåp och kaffekok för tio pers tar väl kanske en timme, vi säger en och en halv för att ha lite marginal. Och så hinner vi få på ca en av fyra strumpor, välta en gröttallrik och hjälp hoppsan vad klockan är mycket och så är det få glada miner och ännu färre smulor upptorkade. Men inte denna gång! Vår morgon såg ut som ur en margarinreklam eller nåt. Ni vet, det var dukade bord, kammade hår och så log vi milt mot varandra och inväntade de första gästerna. Ah, ska leva så länge på den känslan.

Också själva toddlerträffen var lyckad, alla tjugo gäster rymdes in fint, men så var ju också hälften av ganska ringa storlek. Ljudnivån desto högre, men två timmar klarar alla.

Den kvällen ville jag fira mitt nya punktliga liv och föreslog restaurangmiddag. Efter en och en halv timme kom vi hem igen röda om näsan, inte av kopiösa mängder vin utan av en mycket lång och frisk promenad. Först ville det lilla livet inte låta sig nattas i vagnen utan tyckte kvällspromenad med båda päronen var världens roligaste syssla, och när han väl somnade så visade det sig att man alls icke ska tro att man får ett bord utan reservation i denna stad på en fredagskväll. Däremot får man köpa med sig vin från närmaste vinbar och så har vi ett hamburgarställe runt hörnet, så historien fick ett lyckligt slut.

Och också den här helgen fick ett trevligt slut ändå. Förkylningen lättade för den lille, jag suddade ut min söndagssura min, och gick iväg på middag (var såklart först på plats) på residenset med en delegation från riksdagen som var här på konferens med parlamentariker från hela världen.

Ha en fin vecka!

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*