Med Edelfelt på konstakademin

Novemberhälsning från en rysk storstad nära dig!

Tur att jag nischat mig så konkurrensfattigt som finlandssvensk mammablogg i Ryssland, annars känner jag att det kanske hade funnits risk att tappa läsare när detta förvandlats till ett opålitligt månadsbrev.  Så vad har hänt i denna femmiljonersstad sedan sist? Tja, vi har inte bytt till vintertid i alla fall, för det gör ju inte Ryssland. Så nu är det en timmes tidsskillnad till Finland, vilket gör att Pikku kakkonen börjar alldeles för sent och Allegro åker alldeles för tidigt.

Men, för att börja på en intressantare not, så gick jag på vernissage en kväll.  Albinowski hade varit hemma från dagis i tre dagar (vilket kändes som tre veckor) eftersom han var snuvig men synnerligen energisk. Så vi bytte pass en kväll, och Seppo blev hemma med de förkylda små liven och jag gick på utställning med folk från konsulatet. Fick konstnärliga intryck, bubblande drycker och enbart vuxet sällskap i några timmar och det var underbart.


Det är några tavlor av Albert Edelfelt som inte ställts ut tillsamman sedan 1882 som nu visas upp igen. Edelfelt målade porträtt av familjemedlemmar i tsarfamiljen Romanov, men vissa tavlor har varit försvunna sedan ryska revolutionen. Det är Sani Kontula-Webb, som leder Finlandsinstitutet i St Petersburg, är konstvetare, och dessutom en alldeles himla trevlig person, som hittade en av de försvunna tavlorna här i Ryssland för några år sedan. När hon sedan planerade utställningen blev hon kontaktad av en person i Polen som hade hittat ytterligare en tavla av Edelfelt på sin vind i Lodz. Den sista tavlan såg jag inte nu utan den finns med om några månader när utställningen flyttar till Helsingfors och Sinebrychoffs museet.

Utställningen hålls på Ryska konstakademien där Edelfelt studerade några år.

Främst hänger jag ju med den här sötnöten dagarna långa. Här är ju inte alltid särskilt bekvämt att röra sig med barnvagn, i princip alla butiker och caféer är några eller ganska många trappsteg uppåt eller neråt. Tur nog är Sankt Petersburgare så himla hjälpsamma när man rör sig med barn på stan. Folk ser mina trappor och dörrar och hinder innan jag gör det och springer fram och hjälper oss upp och ner och ibland handlar det om att komma en hel våning upp i nåt gammalt hus utan hiss, men inte heller det tycker folk att är något konstigt. Var det bara till första våningen du skulle, frågade en man mig förvånat när vi burit upp Matilda i hennes vagn typ 40 trappsteg här om dagen. Hänger också ganska mycket med folk från olika delar av världen och gemensamt är att folk gillar bebisar mer än man är van med i Helsingfors. Matilda får ständigt testa nya famnar, en dag var det en kund i en klädbutik som ville hålla bebisen ett tag medan jag tittade på något, och en annan dag en mamma till en brasiliansk halvbekant som tyckte hon skulle bära omkring på Lill-Matte ett tag så att jag kunde dricka kaffe i lugn och ro. Och min rygg tackar och bebben får lite underhållning, alla nöjda!

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*