Husets historia

Några dagar innan flyttlasset gick till Wien i somras läste jag en intressant utrikeskrönika i Hufvudstadsbladet av Måns Nyberg om det judiska Wien. Den handlar om hur det tog Österrike 50 år att ta i tu med diskussionen om landets roll i Förintelsen. Man ville länge se Österrike som nazismens första offer, istället för att erkänna landets nära samarbete med Hitler, särskilt gällande fördrivningen av de judiska medborgarna. Idag finns det bland annat snubbelstenar på olika håll i staden utanför hus där personer som blev offer för Förintelsen bodde.

När vi sedan hade flyttat in i vårt hus och sommaren övergick i höst och det blev mindre lummigt och grönt på vår gata upptäckte jag att det finns en sådan sten vid trottoarkanten också utanför vårt hus. I veckan när det var minnesdag för Förintelsens offer hade någon tänt ett ljus vid stenen. Här i vår trappa bodde alltså en kvinna, Gertrude Zeisler som dog i (eller på vägen till) Treblinka 1941. Hennes syster Ilka bodde också här i huset med sin man författaren Stefan Pollatschek och dotter Gerda Hoffer, men de överlevde genom att fly till Storbritannien. Gertrude Zeisler tvingades flytta från huset och blev av med sitt jobb i och med Anschluss, och blev sedan skickad till ghettot Kielce. Brev hon skickade därifrån översattes och publicerades senare av hennes systerdotter Gerda Hoffer i boken I did not survive : letters from the Kielce ghetto.

Så här såg det ut i Leopoldstadt i söndags när jag tog en promenad med Ellen som bor där. Leopoldstadt var centrum för det judiska livet i Wien före andra världskriget men förvandlades under kriget till ett ghetto. Idag är det igen ett bezirk med många judiska invånare bland annat på grund av invandring från Sovjet. Före andra världskriget var en tiondel av Wiens invånare judisk, men 140 000 personer flydde utomlands och 65 000 mördades av nazisterna. Och en av dem då denna Gertrude som gått in och ut genom samma trappdörr som vi gör varje dag.

Avslutningsvis en liten blomma jag hittade i vår trädgård – kanske det i tiderna var Gerdtrude Zeislers trädgård – som struntar i att det är januari och att här snöar varannan dag.

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*