Hänt i veckan, julspecial

 

Inledde julsäsongen prick den första december genom att ackompanjerat av Spotifys jullistor plocka fram det julpynt vi äger. Ganska lite visade det sig vara, och här sysslar man inte heller med granar och hyacinter i samma utsträckning, så vårt hem är rätt spartanskt pyntat, men tänker mig att jag hinner få årets gran- och hyacintdoftdos i Finland från och med nästa vecka. Här i Ryssland firas inte vår jul den 24 december alls, utan det är nyår som är grejen, med familjemiddagar och nyårspresenter. Festligheterna fortsätter sedan långt in i januari med gamla kalenderns jul och nyår, och därför är staden upplyst och pyntad hela mörka januari ut. Är man typen som inte vill se en upplyst gran efter annandag jul så börjar man kanske bli lite nervös en månad senare, men jag tycker det är så bra med vad som helst för ljuskälla när det är som mörkast.

Vi började decembers festligheter med mottagning på Finlands residens på självständighetsdagen. En av de bättre grejerna med att inte bo i Finland är att vi äntligen får gå på flott fest självständighetsdagen till ära, i stället för att sitta hemma och kolla på köande klänningar på tv.

I veckan ordnade vi IWCs sista möte för i år, den här gången på Finlands konsulat. Anne som är generalkonsul här, ställde upp som talare och berättade om sin karriär ute i världen. Himla intressant var det, och sedan var det musik, glögg och pepparkakor. Bra morgon!

Jane och jag som ordnar alla möten i år. En av de roligaste personerna jag känner.

Följande dag gick Seba och jag på brittiska ambassadens julmottagning. Den är tydligen känd för att kicka igång vinterfestligheterna här i staden, eller under tidigare år då,  när britterna ännu hade ett konsulat här. Det tvingades stänga i våras pga politiska skäl, så därför ordnade nu Moskvas ambassad festen på ett hotell. Fint var det och jag hade ju kunnat knäppa en bild, men det glömde jag såklart.

Albin och jag gick på Luciakoncert i Katarinakyrkan. Inget ger julstämning som lysrör i taket. Kyrkan användes under Sovjettiden som gymnastiksal.

Vilket syns ganska tydligt på kyrkogolvet. Tyska kyrkan på Nevskij användes som simhall och Kyrkan på blodet som grönsaksmarknad.

Efter ett tag släcktes belysningen ner och in skred Lucia och hennes entourage. Jag vill inte ha ljus i huvve, jag tycker Lucia är dum, var Albins åsikt om det hela. Ändå satt han stilla en hel timme i min famn, och jag vet inte om det var det eller att få höra alla traditionella julsånger med honom som gjorde mig helt rörd. Fällde nästan en tår när tåget tågade in i mörkret, men sedan insåg jag att det ska jag spara tills jag har egna barn med som små tomtar.

Sedan gick vi hemåt genom kvällen. Malaja konjusjennaja med Kazankatedralen i bakgrunden är alltid lika fint.

Jag har tydligen inte gått kursen i mörkerfotografering, men lite så här minus suddet ser det ut på Nevskij med alla dekorationer.

Här vill jag sitta och titta ett tag, sa barnet, och då fick han det.

Vi gick förbi Gostinyj dvor och sedan ett par mil längs med Nevskij innan vi hittade en buss som körde hem oss.

Och på fredagen fortsatte Luciafirandet på svenska konsulatet med mina svenska kolleger. Jag är med i redaktionen för ett månadsbrev som konsulatet skickar hem till Sverige om verksamheten här i nordvästra Ryssland. Åt Ris á la Malta för första gången och talade med en stjärngosse som var lärare i svenska på ett universitet och expert på Runeberg.

Och så blev det en promenad till genom den upplysta staden.

Åt decembers tredje nordiska julbord på Nordic Clubs julfest. Aldrig ätit så mycket Jansson som i år.

Det här lekstugestora pepparkakshuset hade Albinski gärna satt tänderna i.

Och nu har vi precis bjudit våra grannar på glögg och imorgon är det grande finale med dagisets julfest och sedan blir det jullov hemma.

Comments are closed.