Förskolestart och Krapfenwaldlbad

Här har vi haft inskolning på förskolan hela veckan, och det har gått bra! Albins förskola är svenskspråkig vilket verkligen underlättar nu i starten. Fast man säger att barn lär sig språk snabbt så hade det varit lite att ta i att ta detta extremt pratglada barn (på svenska) från sitt rysk-finska dagis, och sätta honom i en tyskspråkig grupp här. Så nu lär vi oss båda istället att kalla dagis för förskola och Albin kan prata på från dag ett. Och så kommer tyska och engelska att komma smygande snabbt ändå eftersom de flesta barnen är tysk- eller engelskspråkiga och hela förskolan är rätt trespråkig egentligen. Jag hade gärna låtit också Matilda börja där under hösten eller vintern men det går inte före hon är två år. Hon har istället haft kvalitetstid med sin farmor som kom och hälsade på oss och hängde med M när Albin och jag vande oss vid förskolan.  Vi bor bara fem minuter ifrån förskolan och det är vardagslyx på hög nivå. Blir alltså av med mitt dagliga crossfitpass – skuffa två barn minst en mil genom rysk storstad, men ska se till att hitta någon annan spännande träningsform istället.

Annat vi gjort på sistone är simmat på Krapfenwaldlbad. Eftersom somrarna här är väldigt varma och havet väldigt frånvarande, så finns här olika simbassänger runt om i stan (och så finns ju Donau såklart och längs med den ska också vara bra att simma på vissa ställen men det har vi inte testat än). Den närmaste bassängen för oss är Krapfenwaldlbad och där har vi nu plaskat runt tre gånger.

Man tar en buss från oss upp på det närmaste berget. Först hamnade vi för långt och fick ta en glass högt uppe på berget istället. Men sedan gick det rätt och stället fick många poäng.

Här kommer man in.

Och här kan man simma och kolla ut över stan. Det var alldeles för mycket folk de varma dagarna för att jag skulle lyckas simma här med de ickesimkunniga ankungarna men den sista gången vi var här och stället var folktomt  fick jag mig en simtur här också. Finfint! Och så finns det tre andra pooler och lekplats och café. Gillar!


En annan eftermiddag efter förskolan gick vi till samma buschenschank jag varit på tidigare också och satt bland vindruvsplantorna och hade det bra. Servitören var lika sur som senast och det är en intressant grej att vänja sig vid här, att folk ibland gör det till en grej att vara ganska oartiga på restauranger och cafeeer för att det lite hör till här i Wien. Det är en del av kulturen liksom, som någon wienbo hade förklarat för en nyinflyttad bekant. Men annars tycker jag nog att vi träffat väldigt trevligt folk här, gillar särskilt hur man lite hälsar på varandra på gatan här i våra kvarter, hur brandmän, poliser och spårvagnschaufförer vinkar åt Albin som tittar när de åker förbi, och hur jag möter olika gulliga tanter som berättar en massa saker på väldigt svår österrikiska. Och Albin och alla tandtroll uppskattar mängden godis han blir bjuden på av personalen på våra stammisställen här i kvarteren varje gång jag köper en kaffe.

Comments are closed.