En gnutta sol på min nästipp

Privjet! Tillbaka i ett mycket snöigt Petersburg efter en vecka under kanarisk sol. Eftersom folks semesterbilder ju som känt är alldeles olidligt spännande att få ta del av, och ingen möjlighet till att ordna diabildsafton med tema ”kanarisk vecka” finns, så ska jag bjuda på några bilder här. Vi var i Arguineguin på Gran Canaria, och det var ett jättelämpligt ställe för vårt sällskap som bestod av Albinowski, hans mormor och moss (A:s tolkning av ordet mofa <3) och så jag då. Pappan i familjen fick nöja sig med några dagar i Moskva istället, så honom var det kanske lite synd om.

Min kalv på grönbete.

Not so pjåkigt att sitta och titta på solen som gick ner i Atlanten varje kväll.

Här hänger jag och Kugge i solnedgången. Vilken härlig bok att ha med på semestern. Heja Kugge!

Det bästa var att valpen fick plaska av sig i poolen. Vilken lycka! Krävde dock minst sagt ständig övervakning.

Halvglada miner när den minsta fiskats opp mot sin vilja.


Sand mellan tårna.

Arguineguin är en pytteliten stad på öns sydspets med en hamn full av fiskebåtar. Vattenpölarna på bilden beror på de första regnen på ön på några år. Eftersom man inte ska tjuras över regnskurar så höll vi med den kanariska mannnen på torget som förklarade att regnet är miket bra för Gran Canaria.


Och varje dag fick man dra på sig solhatten för det.

Så börjar man ju gärna sin morgon. Alltså det är ju ganska mycket begärt men en solig strand för lite yoga och spring på morgnarna säger jag jatack till.

Mitt sällskap på morgonprommen.

Och på kvällsprommen.


Och på resan i allmänhet.

En härlig vecka hade vi. Arguineguin passar när man vill ha ett lugnt ställe och gillar sol och hav och en och annan promenad. Vill man uppleva det stora äventyret gör nog mängden norska pensionärer att man känner att man inte hamnat helt rätt. Men med kaoskanin är en knappt sextimmars flygresa och sedan barnvänliga spanjorer och ett härligt hav just vad man blir glad av.

Glada är vi iof sig här i den snöiga ryska staden också, lite oroliga dock att få en istapp eller balkong i huvudet. Hu så oläckert. Inte bara en hysterisk tanke hos en småbarnsmamma utan tydligen är balkongerna här inte alltid i sådant skick att det är tillåtet att använda dem, och då kan ju snö vara en ovälkommen extra tyngd. Nåja, nu ska jag sluta skrämmas och fortsätta läsa min bok, hej!

2 Comments, RSS

  1. Kugge 12 februari, 2018 @ 13:43

    Hurra! SÅ rätt semesterbok! 🙂

    • Linda 12 februari, 2018 @ 23:09

      Det var det verkligen!

Comments are closed.