En glimt av Klimt och en söndag bland all världens djur

När museerna äntligen öppnade igen efter lockdownen införde min kompis Linn och jag en ny tradition, kulturfredag. Nu när det inte finns några turister i Wien har man dessutom museerna nästan för sig själv.

Vi träffades en iskall dag i stan och promenerade till Belvedere som ligger i tredje bezirk.

Because I’m worth it, tänkte Eugen av Savojen på 1700-talet och byggde sig ett rejält palats. I början av förra seklet beslöt man att en del av palatset skulle bli konstmuseum. Först under namnet Galerie Modern, sedan Österreichische Galerie Belvedere och numera bara Belvedere. Wien blev i början av 1900-talet europeiskt centrum för bildkonst inte minst tack vare Wiensecessionen, vilket är den österrikiska jugendstilen som bildades av Gustav Klimt och en grupp andra konstnärer.

Det var just Klimts tavlor vi var där för att se på. Museet har världens största samling av Gustav Klimt.

Här gick vi i tomma salar bland fantastiska tavlor.

I nästa rum hänger den mest kända av dem, Der Kuss. En annan väldigt känd tavla av Klimt är Porträtt av Adele Bloch-Bauer I som har kallats Österrikes Mona Lisa. Den hänger inte längre i Belvedere utan i ett galleri i New York. Det finns en film med Helen Mirren i huvudrollen om den fascinerande historien om tavlan, Kvinnan i guld. Nazisterna stal tavlan under andra världskriget och så hängde den i Belvedere under namnet Kvinnan i guld fram tills att en överlevande brorsdotter vann över den österrikiska staten i en rättegång för femton år sedan.

Utsikten över slottsparken och hela staden. Vi bor vid kullarna i bakgrunden.

En flott entré.

Vårens accessoar, FFP2-masken, som är obligatorisk sedan några veckor. Det var den första kulturfredagen, en väldigt bra sådan!

Och så här såg det ut i söndags när Albin med ivriga steg gick uppför trapporna i Naturhistoriska muséet.

Det var dinosaurierna som lockade mest. Lite läskiga, tyckte han när vi hittat dem och en jättelik sak började morra och ha sig. Väldigt bra museum för barn ändå!

Matilda tog sig an rollen som gruppens guide. Anka, anka, anka, anka sade hon från varje forntida gam till liten blåmes vi passerade.

Titta katten! ropade sedan guiden lyckligt och sprang fram för att klappa. Barn och deras överlevarinstinkter alltså.

När man känner sig klar med de 100 000 utställda objekten kan man beundra själva byggnaden också. Här i bakgrunden den identiska byggnaden för Konsthistoriska museet som ligger mitt emot.

Comments are closed.