Den ryska returen

Privjet från sena kvällståget till St Petersburg. Barnet sover i sin vagn och jag hade gärna läst en god bok, men det enda det bjuds på är Lilla nej-boken som Albinski fick i julklapp (den passar honom väldigt väl om vi säger så). Läste klart min semesterdeckare igår, faktist med en ganska otrolig tajming, avslutade sista meningen precis när hjulen slog ner mot landningsbanan på Helsingfors-Vanda.

Så här såg det ut tidigare i veckan när jag hade tumistid med min bok. Nej det var ingen pjåkig stund i livet. När jag är på resa gillar jag deckare, men är ändå ganska kräsen. Det får varken vara för banalt eller alldeles för skrämmande. Och den här som jag fick med mig av min svärmor var en vinnare! Störst av allt, av Malin Persson Giolito. Utsedd till årets deckare för några år sedan och har fått lysande kritik. Temat är ju i och för sig alldeles förfärligt, men en fruktansvärt välskriven bok.

Annars såg vår vecka ungefär ut så här. Albin fick en ny bästis från Stockholm, hon var lämpligt nog 8 år och funkade som både lekkompis och au pair hela veckan. Alla jublade. Vi åt glass vid vackra Playa del Duque ca sju dagar av sju och promenerade till byn La Caleta för seafoodlunch ibland. Det gick alltså ingen matmässig nöd på mig fastän jag inte kunde annat än kasta trånade blickar på ost- och serranobuffén varje kväll. Se men inte röra för havande kvinnor. Min mage har annars exploderat av den friska havsluften (eller glassen eller så är det ganska vanligt i vecka tjugonånting).

Nu kom vi precis hem till vår lägenhet här i Ryssland. Hur modernt med det här livebloggsstuket förresten. Mindre modernt att jag kan publicera först imorgon när jag lyckats ladda internet åt mig i någon kiosk. Albinowski vaknade till i taxin, var nöjd med att komma hem, och somnade om på en minut i sängen med kommentaren det är loligt att tuti. Att resa hit ikväll var lika dramatiskt som att ta tåget ut till Kyrkslätt på ett ungefär. Rafsade ihop en liten väska med nalle, necessär och iPad, gick iväg iväg till tågstationen, nattade barnet efter ett tag på tåget och fyra timmar efter att jag stängt ytterdörren i Helsingfors snarkade Albin i sin säng här hemma i Sankt Petersburg. Vi kom hit bara vi två ikväll eftersom jag kände ett behov av att starta vår ryska vardag efter ett långt jullov, trots att Seba har jobb i Helsinski den här veckan och blev kvar där. Så imorgon på måndag är det dagis, möten och träning på agendan. Här är förresten himla mycket snö, finfint (och småjobbigt). Jag är som vanligt extremt språkförvirrad efter en månad borta, har naturligtvis sagt spasiba till alla på Teneriffa men ikväll råkade det bli franska med ryska tullen och tyska med vår taxichaufför. Kanske dags för lite sömn för denna gravidhjärna, bara jag plockat bort de sista tomtarna som fått fira jul för sig själva ända till tjugondag Knut. Godnatt!

Comments are closed.