Decembermys

Hallihallo! Lill-matte snarkar på terassen och jag har äntligen lite tid över för internet! Lyx lyx. Idag gick Albin iväg till förskolan som en liten nöjd tomte. De ska ha luciafirande och han har gått omkring och gnolat tyska adventssånger på sistone. In der Weihnachtsbäckereeeei 🎶.

Jag har tänkt på att när jag startade min blogg så var det för att skriva lite om alla små kulturmöten jag hade i Sankt Petersburg där det hände lustiga grejer i vardagen.  Att en liten, bestämd tant kom och tog mina matkassar ur mina händer och raskt bar hem dem till oss utan desto fler frågor, eftersom hon ansåg att jag inte kunde kånka på både matkassar och Albin som ville vara i famnen. Och allt smalltalk på knagglig ryska med centralasiatiska taxichaufförer på väg till det ryskfinska dagiset. Gränskontrollanter på tågstationen som först ser skrämmande stränga ut, men sedan visar sig vara lika barnvänliga som resten av Sankt Petersburg, och kommer springandes för att hjälpa till med väskor och fånga en busig Albin på rymmen. Och pärsen att få ner barnvagnen till metron i och med att stationerna är av de djupare i världen men hiss saknas (därför åkte vi också mera taxi än metro). Nu i det österrikiska hemmalivet är det svårt att få till en riktigt fängslande bloggtext om våra dagar hehe. Det bakas pepparkakor och äts lussekatter. Ganska mysigt alltså, men också jättejättehögljutt pga Matildas starka vilja och frustration när vi inte alltid förstår henne (trots att hon uttrycker sig så tydligt, MIIIIIN).

Här en dag när hon äntligen lyckas kommunicera att det inte var en, inte två utan tre av Albins randiga tröjor hon gärna klädde sig i den dagen.

Och här pepparkaksbaket på tisdagen, helgdagen ingen behövde efter den långa lockdownen.

Efter alla provsmakat både degen och de nybakade pepparkakorna kunde vi fylla kakburken med minst åtta pepparkakor.

Luciafrukosten igår med lussekatter och glögg.

En vecka tidigare firade vi självständighetsdagen med glöggbjudning på terassen.

Samma dag firar man Sankt Nikolaus i tyskspråkiga länder. Den snälla Nikolaus kommer med presenter till barnen men har man inte betett sig så har han här i Österrike med sig Krampus. Albin är både fascinerad och livrädd för den här djävulslika figuren. Han vill att jag googlar bilder på Krampus och visar men de flesta är faktist så förfärliga så jag låter bli.

En solig dag för ett tag sedan när jag åkte in till stan.

Köpte glühwein i en korvkiosk och så satt Ellen och jag på Albertinas tak och pratade lockdownlivet.

Jaså ni tänkte så, sa vi om julpyntet.

Gick längs med små mysiga butiksgator.

Och några dagar senare när julgransförsäljningen kom igång.

Jag går omkring maskerad i Marimekko.

Och så här ser det ut sedan jag tog fram kappsäckarna för att förbereda lite inför hemresan senare i veckan. Barnen ville gärna hjälpa till, och det gjorde ju processen så mycket snabbare och enklare. Nästan klara för avfärd nu! 

One Comment, RSS

Comments are closed.