Banjabesök, ljud och intervjun med den dräktiga teddyn

Hej från en rysk sjukstuga, skulle jag börja detta blogginlägg, men ibland är det bra att vara segast i Svenskfinland med att uppdatera sin blogg, vi är nämligen alla redan tillfrisknade och glada igen efter släng av feber hos den minsta och synnerligen allvarlig mom flu för andra. Istället har jag ägnat gårdagen åt att bli intervjuad för en finsk veckotidning i egenskap av finsk hemmamamma i Ryssland. Den titeln såg jag ej komma för några år sedan, men varför inte! En väldigt trevlig journalist och fotograf hälsade i alla fall på och så försökte jag formulera nåt vettigt på finska om det här med att trivas mycket väl i en stad bland trevligt folk samtidigt som Ryssland politiskt är vad det är. Sedan gick vi efter Albin från dagis och tog lite bilder på vår hemväg som ju inte är fy skam förbi kyrkan på blodet och ryska museet. Får se hur bilderna blir, risken finns att jag ser ut som en dräktig jätteteddybjörn i min vita luddiga jacka, men Albinovski brukar i alla fall vara rätt söt.

Och här en första bild på magen. Ganska stor känns den redan, men vet ju att den kommer att fortsätta växa tills man tror att den inte kan bli större och så lite till på det ännu. Senast hade jag en ganska rejäl kula mot slutet och fick uppmuntrande ord på vägen av olika rådgivningstanter och barnmorskor, ojoj här har vi nog en stor bebi, ojojoj. Sen föddes Albinowski, sur och tre och ett halvt kilo lätt.

I söndags ordnade Jane och jag vårt femte månadsmöte som co-presidents (den titeln är bara så läcker) för IWC. Den här gången på en söndag på New Holland, så folk kunde ta med olika familjemedlemmar och gäster. Först skridskoåkning för de aktiva och morgonpigga på förmiddagen och så glüwein för resten klockan tolv. Himla lyckad dag var det, och roligt att träffa folks familjer. Sedan åt vi ännu lunch i timmarna många på en väldigt bra restaurang. Det tar ju alltid förvånansvärt mycket tid att planera och förbereda evenemang (och här har vi alltid en yr Rysslandsfaktor på det hela) och därför är det så kul sedan när det blir lyckat och folk är glada och nöjda.

Sedan körde vi hem längs med en synnerligen vacker Neva. Den isen skulle jag inte gå ut på men så är jag också mer riskmedveten än medel-Pjotr.

Annat spännande under den ryska solen är att jag besökt en banja för första gången. Det är alltså en badinrättning med bastu, och vi gick till Jamskie Bani som var favoriten för både Dostojevskij som bodde runt knuten och Lenin. En rysk vän sa att hon skippar besöket eftersom hon under sovjettiden bodde i kommunalka och alltid var tvungen att gå till stadens banjor för tvagning och att hon numera föredrar att ha sitt privata badrum. Förståeligt.

Bild snodd av min kompis Silvia

Det var i allafall en cool upplevelse. Kändes som om vi slängdes några (många) decennier bakåt i tiden. Har  tyvärr inga egna bilder eftersom jag råkade glömma telefonen hemma. Men relaxing rummen var ca lika mysiga som vilken vänthall som helst på någon tågstation längs med den transsibiriska järnvägen back in the days. Det här var den billigaste delen av  banjan, sedan ska det finnas mer renoverade spa-avdelningar också. Vi var i allafall tjusiga i den obligatoriska accessoaren bastuhatt, i övrigt är det inga kläder som gäller. Man kan köpa björkris i en liten shop vid ingången och så är hälften av den enorma bastun menad för att sitta och värma upp sig i och sedan byter man till den andra sidan och daskar sin eller sin väns rygg med riset. Babusjkorna som helt tydligt gått hit varje vecka sedan Lajka var valp kom in i bastun, fnös att vi såg ut som ett gäng hönor där vi satt uppradade på bänkarna och så började de slå sina ryggar.

Och om vi ännu backar bandet till en betydligt snöigare vecka så har jag varit på mitt livs första konsert med elektroniska ljud. Det var inte särskilt vackert.  Tror knappast att det är meningen att vara så vackert heller, många av ljuden var av typen mikrofon som får rundgång. Ackompanjerat av videokonst som kunde utlösa epilepsi också hos de starkaste. Lite oklart koncept för mig kanske, men tänker att meningen med konst ju alltid är att väcka känslor och om det här var meningen som ett konstprojekt mer än som en konsert att njuta av, så väckte den i allafall känslor (lite mysig ångest till exempel). Blev i allafall glad igen när jag kom ut i den mörka St Petersburgsnatten.  Det tog mig ett tag att hitta ut på gatan, tappade bort mig lite grann i labyrintliknande innergårdsgränder. Handlade mjölk på nattöppet Stockmann medan jag väntade på min taxi och kunde konstatera att jag var snäppet mer tant än alla ryska hipsters som var på samma konsert.

 

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*