Finländare kan ju nu titulera sig världens lyckligaste folk, enligt FN:s lyckoindex. Tyckte det var träffande som Philip Teir skrev i DN, att inte minst finländarna själva är häpna. Lyckligast, vi? Den tidigare ettan Norge känns mera som en sprallig vinnare, men så beaktar mätningen också en rad olika grejer som social säkerhet och avsaknad av korruption. Här i Sankt Petersburg är jag mera aktivt medveten om hur bra vi har det i Finland, än vad jag brukar vara när jag bor hemma. Så har det varit också tidigare när jag bott utomlands och hängt med studeranden från olika håll världen – man talar om PISA och studiestöd och gratis hälsovård betydligt oftare än vanligt.

Finländsk skärgårdslycka

I Sankt Petersburg är Finland superpopulärt och de flesta ryssar jag träffar har varit i Finland många gånger. Man litar på finska produkter och det är rätt talande och kul att det på Valios mjölk här står ”rysk mjölk, finsk kvalitet”. Här har jag också funderat på hur otroligt skönt det är i Finland att man kan ha en sån tilltro till instanser och myndigheter, tänker på sådant som tex. livsmedelsgranskning och miljöskydd, och att man inte behöver vara jätteorolig att medicinen man köper på apoteket är en fuskkopia. Och så välfärden då, som känns som en dröm ibland när man jämför med hur det kan vara. En amerikan berättade en dag för Seba hur hon tänkt på att hennes kompisar i USA och i Finland befinner sig i så olika livssituation nu när de är i 45 års åldern. I Finland har många kommit upp sig i karriären och har nu högre inkomst än tidigare och kan satsa också på olika byggprojekt eller resor vid sidan av vardagskostnaderna, medan hennes amerikanska vänner har det mer knapert nu eftersom barnen börjar vara i den åldern att de ska börja college, vilket kan kosta några tiotusentals dollar i året. En annan tankeväckare jag fick var på ett möte med IWC:s charitygrupp igår, där vi gick igenom ansökningar från ryska välgörenhetsorganisationer. Det handlade om hjärtoperationer som inte kan utföras här utan kräver svindyr kirurgi utomlands och mammor som inte kan försörja sig under spädbarnstiden eftersom de faller utanför samhällets (eventuella) skyddsnät. Så ja, visst är det lycka att man i Finland kan se så mycket som självklart (också i framtiden hoppas jag- i’m looking at you regeringen).

Ett exempel på lycklig finländare är förresten jag som har besök av min kompis Veronika. Vi bodde i Frankrike tillsammans när vi just tagit studenten och Veronika var den första som kom och hälsade på mig när jag studerade i Italien, och följande år hälsade jag på henne i Madrid. På tiden alltså att hon nu fixade visum och tågbiljett så att vi kan hänga i Ryssland. Fnissar lite när jag tänker på att jag nu kan visa upp mitt Erasmusliv 3.0 – idag ska vi gå ut på drinks med några kompisar från min babytoddler grupp. Vin och trevligt folk från olika delar av världen, mycket trevligt.


Och innan vi ska äta lunch ute på stan, veckans tips: staycation! Förra veckan var alla i hela Ryssland lediga i fyra hela dagar och reste iväg och hade sig, men detta gällde som sagt inte de statligt anställda finländarna. Så för att komma i lite semesterstämning tog vi in på hotell på fredag kväll. Hotell med spa dessutom! Det var inte direkt otrevligt, att vakna till hotellfrukost och sedan svepa in sig i en badrock och toffla till spaet. En massa härliga ångrum att sitta och återfå liv i om vintern kört över en, och därtill olika pooler för plask. Tips tips när man vill att helgen ska kännas som en liten semester.

Read more

Här är det såklart också internationell kvinnodag idag och alla (utom de som råkar jobba för finska staten) är lediga, inte bara idag utan också imorgon. För två veckor sedan var man också ledig för då firades nämligen den stora dagen mannens dag, också känd som dagen för fosterlandets försvarare som Putin gjorde till helgdag år 2002. Tänker att det här nog är drömmen (tajmingen! militärparader!) för en och annan kränkt man som tycker att 19 november går allt för obemärkt förbi i Norden.

Igår mötte jag i alla fall kvinna efter kvinna som kom gående med en liten bukett mimosa som de fått på jobbet. Män förväntas nämligen uppvakta alla kvinnor i sin omgivning, typ kolleger och familjemedlemmar. Det är ruskigt oartigt att som arbetsgivare inte fira de kvinnliga anställda med blomster. Blombutikerna höjer priserna och jublar.

En rysk kvinna jag lunchade med förra veckan frågade hur stort 8 mars är i Finland och hur man firar, och hon tittade inte helt förstående på mig när jag berättade om hur vi mera vill uppmärksamma ojämställdhet och kvinnokamp den dagen så jag skippade att citera en snabböversatt version av behåll dina rosor och istället fastnade vi vid varför man inte skulle vilja bli uppvaktad med blomster och bakelser. Alltså jag gillar ju ofta det ryska tänket att gärna kalasa till det när det bara går, men det är också ett samhälle som verkligen skulle behöva fundera lite på varför den 8 mars finns för att uppmärksamma kampen för jämställdhet mellan kvinnor och män som en grundläggande mänsklig rättighet.
Skulle jag vara i Finland i dag så hade jag gått på Astras 100-års jubileumsfest men här blir det i stället pulkaåkning i Tavricheskijparken. Och nåt från den här listan som jag tyckte såg bra ut!


Nu hör jag att Albinowski håller på att vakna, slänger ännu snabbt in ett gäng fina vinterbilder från denna vackra stad. Innan vi är allt för långt inne i mars och ingen vill se snö mer i sitt liv.

Nevan är helt täckt av is här i centrum för första gången på 10 år, så man kan gå från Peter Paulfästningen till Eremitaget. Coolt! Oklart om det är helt enligt ishandbokens alla regler (tveksam till fartygsrännorna som fryst igen), så se det absolut inte som ett tips.

Vi är nästan där! Sommaren är här snabbare än du anar!

Read more

Här i öster har vi firat maslenitsa som betyder ungefär smörvecka. Det handlar alltså om samma sak som fastlagsveckan, men här infaller den en vecka senare. Blev utan min favoriträtt fastlagsbulle i år, men kompenserade med att äta blinier ca varje dag förra veckan. Blinier är nämligen maslenitsans fastlagsbulle och äts både salta och söta precis som crêpes. Blinier i Ryssland är ju förresten inte alls samma sak som ryska blinier i Finland, utan kort och gott helt vanliga plättar. När man i Finland beställer blinier får man små och tjocka plättar gjorda på bovetemjöl, som serveras med smetana och rom. I Ryssland ser man aldrig dessa små och tjocka boveteplättar lärde jag mig av Anna-Lena Laurén för ett tag sedan, utan de är troligen en förrevolutionär grej som sedan försvunnit under Sovjettiden.


På söndagen var det dags för utflykt med några vänner och vi åkte ut till ön Elagin och firade maslenitsa i Kirovparken. Här i staden ska man annars inte vara för kräsen när man letar efter pulkabacke, Sankt Petersburg är byggt på gammal sumpmark och saknar helt höjdskillnader. Inte så pjåkigt för cyklister som annars inte har det så lätt här.

Det var mycket shashlik, pälsmössor och folkdans.

Traditioner är ju ofta ganska knäppa och till maslenitsa bränner man dockor för att fira att våren kommer. Hmm tycker logiken är lite haltande där, och en annan som haltade var jag som typ förfrös mina fötter så vi tackade för oss och drog vidare utan att ha eldat upp en enda stackars docka.

Efter det veckolånga plättkalaset är det tydligen så att man märker av fastan på lunchmenyerna i staden, genom mera lätta och gröna grejer.

Och i övrigt är vi drabbade av samma sibiriska kyla som Finland, jag är lite avis på alla som är ute på isen och skidar och vi funderar på om vi borde åka till Sotji och uppleva den biten av detta land. Vinter med andra ord, hej!

Read more

Tyskar som träffar Albin tycker ofta att han påminner om Emil i Lönneberga med sin blonda kalufs. Häromdagen gjorde han också ett hyss som Emil nog gjort tumme upp för. Vi hängde hos kompisar och medan jag sade hejdå åt någon hade hyssmakaren rotat runt i tamburen och hittat ett par gummistövlar i barnstorlek, smugit till köket och tömt halva dricksvattenbehållaren på innehåll. Hittade honom sedan någon minut senare glatt omkringplaskande med sina nya stövlar i den självfixade vattenpölen på köksgolvet. Mycket nöjd. Ett helt planerat hyss. Fick lätt panik, svindyr vattenskada är så omysig att ansvara för, men det var som tur ett kakelgolv och var torrt efter tjugo kökshanddukar och ett antal golvmopps på ett ungefär.

Sedan blev det helg och vi promenerade i en kall och snöig Tavricheskijpark.

Albins kära farmor var på veckoslutsvisit och vi åt söndagslunch på på Novaja Gollandia. På kvällen lekte Albin med Lena och vi andra gick på baletten Fyra årstider på Mariinskij. Den uppfördes i den nya delen, Mariinskij II, och är en modern balett så det var en annorlunda upplevelse än Svansjön för några veckor sedan, men även den här var helt fantastisk. Balettkonsten har man som känt under kontroll här i staden.

Vi avslutade ännu med besök på Fabergémuseet. Där finns alltid en utställning med de kända äggen och små gulliga andra föremål, och dessutom visas en utställning med Modigliani, Soutine och co fram till mars. Albin är i regel ett bekvämt barn att ha med på det mesta men just den här förmiddagen intresserade mästarna från Montparnasse honom föga, så dom glimtade förbi oss i expressfart. Men museet är välvärt ett besök, och är ett ganska bekvämt litet ett om man inte har en hel eftermiddag att viga för Eremitaget utan hellre vill snabbfascineras av några utsmyckade salar.

Och sist men inte minst är det så bäst med svärmor på besök eftersom det betyder yoga varje morgon. Om någon annan tycker yoga varje dag låter som en underbar tillvaro ska man åka med Gaby på yogaläger till Kroatien i april. Se det som veckans tips!

Read more

Privjet! Tillbaka i ett mycket snöigt Petersburg efter en vecka under kanarisk sol. Eftersom folks semesterbilder ju som känt är alldeles olidligt spännande att få ta del av, och ingen möjlighet till att ordna diabildsafton med tema ”kanarisk vecka” finns, så ska jag bjuda på några bilder här. Vi var i Arguineguin på Gran Canaria, och det var ett jättelämpligt ställe för vårt sällskap som bestod av Albinowski, hans mormor och moss (A:s tolkning av ordet mofa <3) och så jag då. Pappan i familjen fick nöja sig med några dagar i Moskva istället, så honom var det kanske lite synd om.

Min kalv på grönbete.

Not so pjåkigt att sitta och titta på solen som gick ner i Atlanten varje kväll.

Här hänger jag och Kugge i solnedgången. Vilken härlig bok att ha med på semestern. Heja Kugge!

Det bästa var att valpen fick plaska av sig i poolen. Vilken lycka! Krävde dock minst sagt ständig övervakning.

Halvglada miner när den minsta fiskats opp mot sin vilja.


Sand mellan tårna.

Arguineguin är en pytteliten stad på öns sydspets med en hamn full av fiskebåtar. Vattenpölarna på bilden beror på de första regnen på ön på några år. Eftersom man inte ska tjuras över regnskurar så höll vi med den kanariska mannnen på torget som förklarade att regnet är miket bra för Gran Canaria.


Och varje dag fick man dra på sig solhatten för det.

Så börjar man ju gärna sin morgon. Alltså det är ju ganska mycket begärt men en solig strand för lite yoga och spring på morgnarna säger jag jatack till.

Mitt sällskap på morgonprommen.

Och på kvällsprommen.


Och på resan i allmänhet.

En härlig vecka hade vi. Arguineguin passar när man vill ha ett lugnt ställe och gillar sol och hav och en och annan promenad. Vill man uppleva det stora äventyret gör nog mängden norska pensionärer att man känner att man inte hamnat helt rätt. Men med kaoskanin är en knappt sextimmars flygresa och sedan barnvänliga spanjorer och ett härligt hav just vad man blir glad av.

Glada är vi iof sig här i den snöiga ryska staden också, lite oroliga dock att få en istapp eller balkong i huvudet. Hu så oläckert. Inte bara en hysterisk tanke hos en småbarnsmamma utan tydligen är balkongerna här inte alltid i sådant skick att det är tillåtet att använda dem, och då kan ju snö vara en ovälkommen extra tyngd. Nåja, nu ska jag sluta skrämmas och fortsätta läsa min bok, hej!

Read more

Sitter och kollar på nyheter och det visas bilder från isvakar på olika håll i Ryssland där folk i dag tagit sig ett dopp. Det är nämligen trettondag enligt den julianska kalendern och då firar man Jesus dop. Vattnet anses bli heligt idag och det gäller att hoppa i. Präster står sedan runt den ofta korsformade vaken och välsignar vattnet. Nyheterna visade precis när presidenten här tog sig ett dopp, han är både religiös och räds ju inte fysiska utmaningar. Dessutom visades det också klipp från Jakutien där folk tog sig ett dopp trots att det är minus 61 grader ute. Burr.

Men det var ju kultur det skulle handla om. I Ryssland gillar man ju kultur och en av klassikerna man ska ha sett är baletten Svansjön. Jag gav biljetter till Svansjön på Mariinskij i julklapp till S, och för en vecka sedan var det balettfredag.

Teatern är minst sagt flott och det syns att det här var det stora nöjet under tsartiden. Balett fortsatte också vara viktigt under sovjettiden och då var det partiledarna som satt i den kejserliga logen på Mariinskij teatern som under de åren döptes om till Kirovteatern.

Musiken är av Tjajkovskij och Svansjön hade världspremiär på Bolsjojteatern i Moskva 1877. På Mariinskij hade Svansjön premiär 1895, med koreografi av Leo Ivanov och Marius Petipa.

Föreställningen var så himla fin. Efter varje akt var det så mycket applåder, bugningar och blomsterutdelningar att man trodde det var slut på det roliga.

Men det var bara dags för champanskojepaus.

Och den sista akten var verkligen av det mäktigaste jag upplevt i konstväg, balettdansarna är så otroligt duktiga och musiken och miljön så vacker. Se den här ifall ni råkar befinna er här i staden nångång då den spelas. Det är inte jätteofta, men några gånger per termin. Biljetter köper man förresten enkelt på nätet via Mariinskijs hemsida och så kan man ta ut dem just innan föreställningen.

Ha ett skönt veckoslut allihopa, här ska vi fira födelsedag och kolla på isskulpturer.

Read more

Det finns vanligen inget fnasigare och blekare än ens fejje i medlet av januari. Men jag tror jag har hittat något så fantastiskt som en produkt som faktiskt hjälper mot allmänt jobbig, vintrig hud. Trots att rysk vinter bjuder på väldigt lite D-vitamin och betydligt mera snåla vindpustar rakt i trynet, så har jag inte haft den där torra, svidande, röd-bleka känslan sedan jul. Och det nya sedan jul är Lumenes Sisu Urban Hydrating Serum. Man hör ju redan på namnet att serumet behövs när januari nyper en i kinden. Morgon och kväll i några veckor, och jag känner faktist att det gett resultat, huden är liksom mjuk och snäll. Serumet är menat för att ge fukt och skydda mot storstadens föroreningar, och det kommer väl till pass i denna avgasiga storstad. Se detta som dagens tips från er ryska skönhetsblogg.

Över till matbloggen, hej! Jag har följt med Linns vegoari, och när jag tänker efter inser jag att vi också kört vegetariskt här de senaste veckorna. Eller till stor del också de senaste månaderna, jag är lite skeptiskt inställd till rysk köttproduktion så det har liksom blivit så att vi inte tillagar något kött hemma. Istället blir det mycket belugalinser (känns passande här), kikärter och ägg. De senaste dagarna har Fried Rice stått på menyn, lunch som middag. Kanske det godaste som finns? Så här: koka massvis med ris, så mycket att det finns några slevar att steka i många dagar när hungern slår till. I med lite gurkmeja för extra färgeffekt. Ha färdigt tvagade grönsaker i kylskåpet för ytterligare sänkta middagströsklar. Hacka sedan det som känns rätt i stunden, alternativt det man hinner medan familjen piper efter mat. Lök, vitlök, zucchini, morot, kinakål, röd&vitkål, blomkål. Kanske hittar man en öppnad burk majs eller en påse ärter i frysen. Fräs och gör plats i mitten för några ägg som får stelna lite innan de blandas med och får bli helt klara. Krydda med soja, lime, chili och olika asiatiska såser och sist men inte minst koriander <3. Alla jublar.

I övrigt gillar jag de kalla och klara vinterdagarna vi haft på sistone, det ger så mycket mer energi än duggregn. Har börjat med en ny verbform i ryskan och min ryskalärare sa att det här är det svåraste i språket, men jag tyckte vi förr också varit inne på att nu först blir det knepigt. Albinski och jag hänger i stadens parker och igår träffade vi taxen Pushkin och det var ett ganska sött möte när valparna hälsade på varandra. Och på tal om min valp ska jag nu återgå till att bygga torn, det verkar vara mycket brådskande. Nästa gång rapport från Mariinskij!

Read more

Inget krispigt pastelligt tulpaninlägg här inte, utan det är fortsatt jullovskänsla i denna stad. Igår var det ortodox jul, men det märkte man i och för sig inte av så mycket, förutom att det var mycket folk vid kyrkan utanför oss och dessutom var det fullt med folk på stan.

På lördagen skulle jag skriva att snömängden här är ganska långt den samma nu som i augusti när vi flyttade hit, men se där, den ryska julen visste att ett lager snö alltid är en stämningshöjare och passligt nog vaknade vi till en vit stad igår.

Paltade på oss kläder i mängder och gick ut för att rasta av den lille. Som i och för sig knappt kan röra sig i sin bylsiga outfit. Härligt nog ska barnet och jag till varmare breddgrader i slutet på januari för en vecka. Åh att gå ut utan att först klä på sig i en halv timme.

Hängde i vintriga lekparker och gick över vintriga torg.

Och sedan behövde vi tina upp och hittade den här mysiga restaurangen, счастье.

Mörkret föll och vi vandrade hem längs med Nevskij prospekt. Gillar tänket med att är det mörkt så lyser man upp allt vad man kan.

På lördagen var vi som veckoslutstraditionen bjuder på Novaja Gollandia. Åt lunch, gick på julmarknad och tittade på skridskoåkare.

Här har jag inhandlat en grillad urgröpt nutellafylld bulle. Står högt i kurs för det godaste man kan inmundiga en kall vinterdag.

Eller på delad första plats med glühwein då.

Nyårsafton för en vecka sedan blev förresten till ett himla skoj kalas. En lekträff blev till spontan nyårsfest, och eftersom några av gästerna var från Jakutien, långt borta i nordöstra Ryssland, skålade vi in nyåret redan klockan sex för första gången. Strax innan tolvslaget var det dags för presidentens traditionella nyårstal på tv och sedan var det nyårsskål. Våra gäster skulle vidare ut i nyårsnatten och gick klockan två. Den riktiga fyrverkerishowen var först tre på natten så den fick klara sig utan oss i publiken i år eftersom lille Albinski, som tappert försökt delta i nästan hela nyårsfesten, äntligen sussade sött i sin säng.

Och nyårslöften då? Tja, ska fortsätta kämpa på med ryskan och dessutom klassikern träna mera eftersom jag stup i kvarten möts av citatet ”you are as old as your spine is flexible” och det får mig att känna mig som en glad pensionär på 87 höstar. Dessutom ska jag fundera på att åtgärda mina klädhögar för husfridens skull.

Nu ska vi ut i solen, ska se om jag kan hitta en pulka i någon butik, tror det skulle bli succé. Hej!

Read more

Vi är tillbaka på rysk mark efter ett långt jullov i Helsingfors, och kul nog är det först nu festligheterna börjar här. Nyår är årets största fest i Ryssland, eftersom man inte firade religiösa högtider under Sovjettiden och nyåret istället fick ta över. Så julgubben, som kalllar sig Fader Frost när han delar ut julklappar här, kommer på nyår och ofta har han med sitt barnbarn Snöflickan för att hjälpa till. Vill man fira jul så görs det den 7 januari eftersom den ryskortodoxa kyrkan följer den julianska kalendern, men det handlar mera om julkyrka för de redan frälsta.

Men hur var julen den 24.12 då? Mys, tackar som frågar! Och kolla kolla, en solig julafton var det till och med. Vi tog en icketraditionsenlig promenad till centrum och hittade till och med en pyttedel av julmarknaden som hade öppet.

Typ alla som promenerade omkring i Helsingfors var turister och det var sannerligen ingen usel sida staden visade sig ifrån.

Sedan firades det jul på Drumsö hos mina föräldrar i dagarna tre. Albin fick både en och annan julklapp kan man säga. Och jag med, plus god mat i mängder. Älskar jul.

På juldagen tog vi en promme för att kunna fortsätta äta praliner i vågrätt ställning ett tag till med ny energi. Skärgård runt hörnet är aldrig fy skam.

Räven visste sin plats i julevangeliet och kom lydigt raskande över isen (eller iallafall den frostiga gräsmattan).

Höjdmatchade barnet och granen.

Och så en bild från jullovets kulturupplevelse, Arne Alligator på Svenska teatern. Gitarristen var utklädd till babian och den annars kaxiga ettåringen kurade ihop sig i min famn. När bandet frågade om publiken hade det bra kom ett unisont ja från alla utom den lille sötnöten i min famn som vrålade nej nej nej. Men efter ett tag blev det bättre och så här nöjd var han bredvid sin kusin mot slutet. Kul var det och inte blev det sämre av spontant rödtjut hos min svärmor efter det med släktens kvinnor (mor, svärmor och svägerska).

Nu ska jag fortsätta googla new years eve in St Petersburg, hittills har tipsen handlat om varma kläder eftersom den ryska vintern innebär -30 graders kyla och mängder av snö, men det har ingen berättat för meterologerna i år för här är några plusgrader. Fyrverkerier skjuts tydligen först tre på natten, så de får vänta till ett annat år. Men vi får gäster en sväng på kvällen så nu ska det kylas champuff. Skål och gott nytt år!

Read more

Finland fyllde hundra och det ordnades fest i Ryssland. Det här är möjligen lite som att skriva ett julmysinlägg nångång efter tjugondagknut, #finland100 kvoten börjar kanske vara fylld för er? Gick ju lite överstyr med alla logon på gurkor, städmoppar och what not. Men jag måste ändå rapportera om den första självständighetsdagen när jag faktiskt fick gå på fest istället för att bara sitta hemma och kolla på när andra går på fest. I övrigt tycker jag Finland hundra-året varit lyckat och jag gillade temat Tillsammans. Kul att det i år ordnades roligt program under dagen, folk börjar kunna sina krigsfilmer. Efterlyser mera syttondemajkänsla också för 101 årsdagen och därefter! Det tråkiga med dagen var såklart de högerextrema och nationalistiska demonstrationerna. Skriverierna om huruvida alpackegänget hoppades att deras barnfest skulle sno lite fokus från den rasistiska demon under dagen var patetiska (skärpning Helsingin Sanomat & yle som suktar efter klick och göder troll). Hallå, om några av arrangörerna gjorde det så med all rätt! Extremhögern får inte tro att självständighetsdagen är bara deras, utan det behövs aktiva medborgare som arrangerar program för vanliga stadsbor. Så innerligt trött på den konstiga finska tanken om att det pågår en kamp mellan två extremer. Folk i det högerextrema tåget misshandlade personer i deras väg, stadsfestsarrangörerna ordnade en fest för små Tölöbor. Det är liksom inte jämförbara handlingar.

Och lite festbilder på det!

Konsulatet ordnade fest på Etnografiska museet som är en del av det ståtliga Ryska museet. Här hälsar jag på Anne, generalkonsulen. Foto Мариа Истомина
Salen var helt magnifik.
Min avec för kvällen och i livet i allmänhet. Foto Мариа Истомина

Underhållning i form av trollkarl som drog upp någon ivrig bakgrundsdansare på scenen. Blev inte sågad i tu. Foto Мариа Истомина

Säg hej till Johanna som bott här typ 7 år.

Och ett soligt Nevskij Prospekt dagen efter ett rysk firande av den finska självständighetens hundraårsdag. Sedan gick jag hem för att packa inför en helg i Oslo men så gick det som så att den minsta i familjen hade sådan öroninflammation så vi blev halvvägs och fick en helg i Helsingfors istället. Så kan det gå ibland. Hälsning!

Read more