Gott nytt år på er! Trots att det inte gått mer än en vecka ännu av 2019 gillar jag detta år skarpt. Året började med att jag fick veta att jag väntar en vilt sprattlande liten flickbebi. Är så glad och lättad av att allt såg bra ut på ultraljudsundersökningen! Om allt fortsätter fint så får vi en liten bebé i slutet av maj. Precis runt Albins treårsdag. Planen är att bebisen föds i Finland och så stannar vi i Helsingfors de första månaderna eftersom det råkar bli sommar samtidigt. Jag åker säkert hem redan i början maj ungefär för att minska sannolikheten för tågförlossning med toddler som doula.  Sedan får vi hålla tummarna för att barnets far hinner hoppa på ett tåg och komma fram i tid när det gäller.

Andra bra saker i år är att vi åkte till Teneriffa igår med kompisar. En vecka av sol (och blåst!) innan vi tar i tu med den ryska vargavintern på allvar. En kompis från St Petersburg är faktiskt här också, så vi ska ha lekträff på Playa del Duque på tisdagen, kul! Dagens sötaste var Albin och hans polare Saga som sprang hand i hand till parken idag och Albin som läspande konstaterade ”Saga, Saga visst ska det bli loligt att gå till palken”. Minimänskor alltså <3

Och förra året i ett nötskal då? Året då jag fick till en vardag jag trivs med i en stad som var helt ny för mig när vi flyttade dit. Gillar verkligen livet i St Petersburg nu. Den första hösten gick åt till att hitta vänner och rutiner och sysslor och lära känna staden. Och nu flyter allt på så fint så att jag nästan blir lite stressad av tanken att flytta bort rätt snart, vi har bara hälften, det vill säga ett och ett halvt år kvar. Fast okej, halvfulla glas osv.

Albin som lärt sig tala har också varit så fantastisk att följa med. Från en liten ett och ett halvt-årings första gulliga meningar till en två och en halvt-åring som talar i ett kör om det mesta men mest om bilar, ibland traktorer. Helst på flytande finlandssvenska men talar någon något annat språk med honom så svarar han bestämt på ryska :).

Så här såg det ut en dag på jullovet när vi hälsade på kompisar i Evitskog. Albin satt tyst ett tag och tog in situationen och så ropade han mamma det här är verkligen fint.

Read more

 

Inledde julsäsongen prick den första december genom att ackompanjerat av Spotifys jullistor plocka fram det julpynt vi äger. Ganska lite visade det sig vara, och här sysslar man inte heller med granar och hyacinter i samma utsträckning, så vårt hem är rätt spartanskt pyntat, men tänker mig att jag hinner få årets gran- och hyacintdoftdos i Finland från och med nästa vecka. Här i Ryssland firas inte vår jul den 24 december alls, utan det är nyår som är grejen, med familjemiddagar och nyårspresenter. Festligheterna fortsätter sedan långt in i januari med gamla kalenderns jul och nyår, och därför är staden upplyst och pyntad hela mörka januari ut. Är man typen som inte vill se en upplyst gran efter annandag jul så börjar man kanske bli lite nervös en månad senare, men jag tycker det är så bra med vad som helst för ljuskälla när det är som mörkast.

Vi började decembers festligheter med mottagning på Finlands residens på självständighetsdagen. En av de bättre grejerna med att inte bo i Finland är att vi äntligen får gå på flott fest självständighetsdagen till ära, i stället för att sitta hemma och kolla på köande klänningar på tv.

I veckan ordnade vi IWCs sista möte för i år, den här gången på Finlands konsulat. Anne som är generalkonsul här, ställde upp som talare och berättade om sin karriär ute i världen. Himla intressant var det, och sedan var det musik, glögg och pepparkakor. Bra morgon!

Jane och jag som ordnar alla möten i år. En av de roligaste personerna jag känner.

Följande dag gick Seba och jag på brittiska ambassadens julmottagning. Den är tydligen känd för att kicka igång vinterfestligheterna här i staden, eller under tidigare år då,  när britterna ännu hade ett konsulat här. Det tvingades stänga i våras pga politiska skäl, så därför ordnade nu Moskvas ambassad festen på ett hotell. Fint var det och jag hade ju kunnat knäppa en bild, men det glömde jag såklart.

Albin och jag gick på Luciakoncert i Katarinakyrkan. Inget ger julstämning som lysrör i taket. Kyrkan användes under Sovjettiden som gymnastiksal.

Vilket syns ganska tydligt på kyrkogolvet. Tyska kyrkan på Nevskij användes som simhall och Kyrkan på blodet som grönsaksmarknad.

Efter ett tag släcktes belysningen ner och in skred Lucia och hennes entourage. Jag vill inte ha ljus i huvve, jag tycker Lucia är dum, var Albins åsikt om det hela. Ändå satt han stilla en hel timme i min famn, och jag vet inte om det var det eller att få höra alla traditionella julsånger med honom som gjorde mig helt rörd. Fällde nästan en tår när tåget tågade in i mörkret, men sedan insåg jag att det ska jag spara tills jag har egna barn med som små tomtar.

Sedan gick vi hemåt genom kvällen. Malaja konjusjennaja med Kazankatedralen i bakgrunden är alltid lika fint.

Jag har tydligen inte gått kursen i mörkerfotografering, men lite så här minus suddet ser det ut på Nevskij med alla dekorationer.

Här vill jag sitta och titta ett tag, sa barnet, och då fick han det.

Vi gick förbi Gostinyj dvor och sedan ett par mil längs med Nevskij innan vi hittade en buss som körde hem oss.

Och på fredagen fortsatte Luciafirandet på svenska konsulatet med mina svenska kolleger. Jag är med i redaktionen för ett månadsbrev som konsulatet skickar hem till Sverige om verksamheten här i nordvästra Ryssland. Åt Ris á la Malta för första gången och talade med en stjärngosse som var lärare i svenska på ett universitet och expert på Runeberg.

Och så blev det en promenad till genom den upplysta staden.

Åt decembers tredje nordiska julbord på Nordic Clubs julfest. Aldrig ätit så mycket Jansson som i år.

Det här lekstugestora pepparkakshuset hade Albinski gärna satt tänderna i.

Och nu har vi precis bjudit våra grannar på glögg och imorgon är det grande finale med dagisets julfest och sedan blir det jullov hemma.

Read more

Idag har jag så tråkigt! Precis så där som det kunde kännas när man var liten, och bara hade så fruktansvärt tråkigt ibland. Löste det också på samma sätt som på det glada åttiotalet, och berättade för mamma hur otroligt tråkigt jag har idag. Det är bra att ha tråkigt ibland, sa hon nu precis som då.

Det är i alla fall på grund av en vecka inomhus med febrigt och snuvigt barn som vi börjar klättra på väggarna här i öster. Dagisbobbor förgyller definitivt vardagen. Barnet är tur nog ganska friskt idag, men vi tog ändå en sista lugn dag hemma. Igår var han ganska febrig och rosslig så jag tänkte att det var dags att låta en läkare lyssna på hans hosta. Här i Ryssland är det ganska vanligt med hembesök av läkare, och det är ju både bekvämt och ett smidigt sätt att slippa ytterligare virusattacker i väntrummet. Ringde läkarstationen och frågade om någon läkare hade tid för hembesök senare under dagen, vilket de hade. Tre timmar senare parkerade en ambulans utanför oss, och läkarstationen ringde och sade att nu är emergency doktorn här. Oj då, ibland blir det lite tokigt. Ambulansläkaren tyckte i alla fall inte att det var så konstigt, och jag förklarade för henne att jag absolut beställt tid till en helt vanlig läkare. Hade nöden varit stor hade en tre timmars väntan ändå varit lite lång, så det förblev ganska oklart vad det var för en tjänst jag lyckats beställa. Ambulansen var alltså från en privat klinik så vi riskerade inte några nödställdas liv medan hon noggrant mätte febern och skrev upp tips på hur man vårdar sin förkylning (kycklingbuljong, gröt utan mjölk, saltvattenspray). Albinski piggnade i alla fall till av att först vråla i högan sky när han fick syn på det livsfarliga stetoskopet, och sedan intresserat kunna titta på ambulansen som kommit för hans skull. Nu är jag flisk, konstaterade han nöjt.

Och i och för sig är det en liten överdrift att säga att vi suttit inlåsta med våra dagisbobbor en hel vecka, förra söndagen var vi nämligen i Finland på finlunch! Mamma fyllde 60 och vi ställde till med kalaslunch för att fira.

 

I övrigt väntar vi på jultanterna i detta hushåll. Tomte var ett nytt begrepp för Albinowski så det fastnade inte genast, och själv tycker jag jultanterna låter ganska lovande.

Read more

Hallå i stugorna! Skrev ett inlägg för ett tag sedan, men kom aldrig så långt som att publicera. Och nu när jag började skriva igen ser jag att jag börjar pladdra om samma sak. Ingen djupanalys av rysk kultur här inte, utan Netflixserier. Det är nämligen just så spännande mitt liv är i november, när barnet är nattat ser jag på avsnitt efter avsnitt tills jag själv nattas. Den ytterst spännande rapporten som jag skrev senast handlade om en drömdag när jag för ungefär första gången sedan Albin den aktive föddes kunde sitta uppkurad i tvsoffan i ett halvt dygn. Orsaken var i och för sig inte enbart drömmig, drabbades av en synnerligen oläcker ögoninflammation  och kunde stoltsera med mycket passande blick över Halloween. Blodröd och oklar. Dock har alla mynt två sidor och detta gav mig en massa tid i soffan utan annat på agendan än senaste säsongen av Making av Murderer. Såg hela säsong två i ett kör och den var intressant den också, fastän den första säsongen hade mera innehåll. Nu vill jag bara veta vad som hände sen? Men de sista snuttarna var filmade i somras, så det lär dröja innan nåt nytt händer i den historien. Och nu är det House of Cards som håller mig vaken till alldeles för sent om nätterna, hade konstigt nog en säsong osedd och kollar nu på femte och sjätte säsongerna. Gillar skarpt att vara uppslukad av en tv-serie, men samtidigt tar det all ens tid på kvällen? Ingen blogg och inga ryska klassiker. Mästaren och Margarita ligger och väntar på mitt nattduksbord, den råkar dessutom vara månadens bok i en bokklubb jag tänkte delta i här. Men boken är liksom ingen bladvändare än så länge om vi säger så.

Och annars då? Inledde morgonen på en tennisplan här i stan, och det är ju ett av de bättre sätten att börja dagen.  Smög iväg när övriga familjemedlemmar ännu sussade sött. Och nu har vi ätit farsdagsfrukost och ska ut och njuta av denna inte helt soliga novemberdag. Trevlig söndag!

 

 

Read more

Privjet!

Högst oklart varför denna lilla blogg fått ligga i träda en halv höst men nu är den tillbaka. Livet här i Rysslands före detta huvudstad är finfint. Om vi börjar med en enkel betraktelse så är ju hösten så VACKER i denna del av världen. Det tycker ryssarna också och tar bild efter bild när löv kastas i luften och med invecklade lövkransar på huvudet. Man är sannerligen inte dålig på att dokumentera sin vardag här i staden, folk poserar vid vart och varannat gulnande träd.

Och det gör vi med! Så här såg vi ut en dag Michailovskijträdgården framför Ryska museet. Tänkte julkort, men i och för sig skickar vi ej julkort.

Kollade igenom mina telefonbilder sedan det senaste inlägget och det var ju en och annan bild som knäppts. Våra promenader här i staden finns i alla fall noggrant förevigade. Kommer man att ha glädje av alla dessa 8000 bilder per år i framtiden? Så här såg det ut i september i Sommarträdgården, inte klokt vilken varm höst det varit. Skönt var det ju men ytterst stressigt om det är pga av global warming. Vi får väl hoppas på en smällkall sibirisk vinter för att utjämna medeltempen lite. Och i väntan på det kan jag dela med mig av ett fantastiskt recept ifall man bestämt sig för att vara klimatsmart och minska sitt köttätande. Vi har aldrig kockat några stora mängder kött hemma, men sedan vi flyttade hit har vi helt slutat eftersom jag tyckte det var en för svår nöt att knäcka att hitta något ekologiskt och närproducerat att bjuda lille Albinowski på ibland. Det får kompensera lite för att vi inte kan kompostera här. Kompostering hör för övrigt till mina favoritsysslor men här har vi ingen komposttunna på gården, och min gräns går just vid dyngmaskkompost på diskbänken.

Med den aptitliga tanken över till mitt recept! Har snott det av goda vänner som i sin tur snott det av goda vänner. Vad är väl ett mer passande ryskt vegetips än en spaghetti belugnese? Idén är alltså typ en bolognese, men köttet är utbytt mot belugalinser. Det är små svarta linser som fått sitt namn av att de liknar belugakaviaren. Jag köper Urtekrams linser när jag är i Finland och packar med i kappsäcken.

Koka upp lämplig mängd belugalinser i god buljong. Sedan låtsas man att man tillreder en vanlig bolognese och använder sig av alla sina vanliga hemliga trix. Steker kanske lök och vitlök, riven morot och champinjoner. Jag rekommenderar soltorkade tomater och oliver för att få lite smak på det hela. Sedan häller man i de kokta linserna, tomatkross och lite tomatpuré. Why not en skvätt rödvin också. Avsluta med havregrädde. Prijatnava appetita! Lovar, min pappa, som inte alltid brukar jubla över linser tyckte denna rätt var fantastisk. Och det är ett mycket gott betyg skulle jag säga.

Read more



En bättre septembervecka hörni! Satt på en parkbänk och skrev mail i fredags när Albinski sov, och var efter ett tag tvungen att hitta en bänk i skuggan pga solen och hettan. Vardagsutmaningar man uppskattar en rysk höstdag.

Andra utmaningar är vad som helst för stillasittande aktivitet med detta energiknippe. Här försöker vi oss på picknick i Tavricheskijparken.

Och sedan sövande promenad runt den här lugna dammen. Eller är det en damm? En sjö kanske. I allafall ett ställe där fåglarna mår gott, de göds nämligen med gammalt bröd av alla promenerande stadsbor. It’s a thing tydligen.

Nu har jag inte enbart gått omkring och funderat på ankornas näringsintag utan faktiskt haft en massa kul i kalendern den senaste veckan. IWC:s hösttermin körde igång så vi har planerat möten, haft möten och planerat lite till. Jag är så himla glad för IWC, alltså International Women’s Club som jag skrivit om tidigare. Ett enkelt sätt att få en massa nya vänner när man flyttar till en ny stad och inte känner en kotte. Här i staden är vi drygt hundra medlemmar. Det ordnas program varje dag, allt från ryskaundervisning till balett och salsa och så lite kultur däremellan. Dessutom stöder IWC alltid lokala välgörenhetsorganisationer genom att ordna en vinterbasar som drar in miljoner. Rubel alltså, men det är ändå en nätt summa pengar som verkligen kommer till nytta i här.

I år är det alltså min australienska kompis och jag som ska vara ordförande för IWC så därför är det så många mail som ska skrivas. Jag tror det här året kommer att bli väldigt bra, gillar upplägget att vi är två ordföranden och dessutom råkar hon vara en ovanligt rolig typ. Vi ska ordna möten en gång i månaden och bjuda in olika talare. Så det kommer att vara mycket funderande kring intressanta teman, var det är kul att ordna möten (den här staden bjuder på de mest fantastiska salar, men vår budget är vääldigt liten så det gäller att tänka till) och så ska jag härdas lite i att tala inför stor publik och det är det ju alltid bra att öva på.

En dag hälsade vi på på dagiset här i stan och Albinski tyckte det var en hit. Om han börjar där lär han sig finska också, och det är ju ingen dum idé. Många av barnen på dagiset leker på ryska så tänker att han får det språket också. Ser redan framemot julfesten när den lilla tomten ska uppträda med julsånger på ryska och finska.

Vi försökte oss på en middag på Hamlet& Jacks efteråt men de hade stängt terassen för den här säsongen. Det blev Biblioteca istället, alltid ett säkert kort när man hungrar i centrum.

Och nåt annat kul på sistone? Nå men JA. Vi var ju på det finaste av bröllop. Ett härligt minibröllop i Ingå när Lina och Niki gifte sig. Vi var ett gäng familj och vänner och festen ordnades precis vid havet. Vigseln var så fin och trots att vi var ett mindre gäng än på många av bröllopen jag varit på tidigare, så var det nog fler tårar som fälldes. Skyller på den fina musiken. Sedan var det middag och tal och dans hela natten lång. När solen började gå opp gick vi till den mysiga lilla gäststugan precis på stranden som vi fick låna av Linas trevliga grannar. Ett av sommarens finaste veckoslut! Mina egna bilder blev alla suddiga men den här har jag snott från Linas blogg.

Och på tal om rolig fest så har jag nu upplevt rysk karaokefest. Absolut intressant. Ska skriva mer om det i veckan! Nu ska jag förbereda mig inför den kommande veckan, до свидания [dasvidania]!

Read more

 



Privjet!  

Idag hade jag danstimme med min indiska salsalärare och åt sjukt god lunch på ett koreanskt snabbmatshak. Tillbaka i den ryska vardagen med andra ord. Vi återvände för några veckor sedan efter en lååång och solig sommar som såg ut lite så här:

Orangea små flytvästar vart jag än tittade, få dagar med fler plagg än simkostym och var det en sådan dag så var det i form av bröllop eller annat flott. En alldeles underbar sommar. Och nu redo för hösten? Hmm, jag funkar inte riktigt så, är mera för evig sommar, men i allafall känns det ganska trevligt att vara tillbaka här i Sankt Petersburg.

I sann back to school-anda inhandlade jag två blommiga häften på Dom Knigi, den stora bokhandeln på Nevskij, här om dagen. Höstens to do-listor avklarar ju nästan sig själva om de är listade i häften med blommor och blader. Och har faktiskt en del att lista denna höst, ska vara ordförande för IWC här i staden och förhoppningsvis dessutom jobba lite på ett trevligt ställe.

Annat höstigt man ska syssla med istället för att sakna en svunnen sommar är ju sensommarblomstren.

Vi gick till blombutiken bakom konsulatet och köpte en präktig krysantemum. Ungerfär hrysantem visade det sig heta på ryska.

Och annars då? Här säljs det fantastiska hallon i varje gathörn och Albinowski är till sig av lycka. Vi var på Novaja Gollandia en dag och hälsade på flamingon och så finns det en och annan kanalbåt att titta på när man rör sig på stan.

 

Read more

 

Innan juni blev juli och vi åkte till skärgården på grönbete, hängde vi med några hundratusen fotbollsfans i Sankt Petersburg. Nu hänger vi istället med ett tiotal måsar i en vik. De är också högljudda, annars är miljöombytet ganska totalt. Under året har jag inte funderat särskilt ofta på fotbolls VM, det har kanske varit ovanligt många fasadrenoveringar i stan men annars har jag inte märkt av förberedelserna så mycket. Tänkte inte heller på att jag kunde ha skaffat biljetter till någon match – i och med att jag inte brukar vara så intresserad av att kolla på sport trodde jag att det skulle gälla nu också.  Men när VM väl satt igång drogs jag totalt med i fotbollsivern. Hur roligt att ens kvarter mitt i allt förvandlas till en fyraveckor lång fest?

På kvällspromme vid Gribojedovakanalen. Fanzonen ligger precis vid Kyrkan på blodet och gatorna runt kvarteret har varit avstängda för bilar. Jag och min cykel har levt loppan om förmiddagarna när fotbollsfansen ännu sovit och vi haft gatorna för oss själva.

Fans från hela världen har rest till Ryssland, någonstans såg jag att det skulle vara 400 000 fotbollsturister för Sankt Petersburgs del. Det här är kvällen före en av de första matcherna, Iran- Marocko.

Stämningen på stan har varit glad och de fotbollsturister jag mött är ett mycket mysigare och nyktrare sällskap än jag kanske hade tänkt mig.


På midsommardagen gick vi till fanzonen och kollade på någon match. Ölen var blajig men publiken glad.

Om allt fortsätter som hittills kan nog Ryssland klappa sig på axeln och vara mycket nöjd med sitt VM. Fotbollsturisterna kan åka hem och komma ihåg all vänlig personal som gjorde att det knappt uppstod några köer, mängderna med poliser (också de vänliga och språkkunniga) som garanterade säkerheten, visumfrihet, gratis metrotrafik och såklart vackra städer som aldrig går och lägger sig. Sen kan man ju fundera på hur man väljer att spendera pengarna i stadskassan (image först, pensionerna sedan?) men det tar vi en annan dag. Glad i allafall att det verkar gå vägen när man ändå satsat så mycket på spektaklet.

Seba var och såg Sverige – Schweiz här om dagen. Hans förhoppning var i och för sig att se Tyskland spela när han köpte biljetten, men så blev det så här i stället och han verkade nöjd också med att se Sverige spela.

Och här vid de lugnaste av vatten tankar vi frisk luft, färska blåbär, bromarfpotatis, tallbackatomater och snicketisnackar med passerande hjortar och harar. Jag läser alla romaner som inte blivit lästa under vintern (nu den här, sen den och den) och traktor Albin sover under ett äppelträd.

Read more



Åh vänner alltså. Finns det något bättre? Eller nu behöver vi ju som tur icke rangordna allt här i  livet, men om vi säger som så, en helg i Malaga med de bästa av vänner är inte fy skam.

Vi har snackat om att åka på kompisresa i hur många år som helst, men så har någon sommarjobbat eller ammat eller bott på andra sidan jordklotet och så har det skjutits fram. Men i år! Mitt i allt var vi många som kunde åka och vi hyrde en enkel liten lya på strandpromenaden i Malaga och flyttade dit för fyra dagar.

Som ni märkt är denna blogg ibland mer ett månadsbrev än en dagbok så det var inte direkt i förrgår vi flög iväg, men väl denna försommar. Det var första gången jag var i Malaga och blev helt betuttad i staden. Perfekt resmål för en långhelg med vänner.

En strand som fortsätter hur långt som helst. Plus för fina parasoll.

Och man kan ligga och läsa Elena Ferrante i timmar. Inga barn som rymmer. På grund av barn som rymmer eller allmänt kräver uppmärksamhet håller jag ännu på med serien, är nu på fjärde och sista boken och sörjer redan lite att det snart är slut.

Längs med stranden finns väldigt bra restauranger, chiringuitos, där man kan äta seafood och dricka rosé i timmar.

Och på kvällen är staden full av barer och restauranger. Vi hittade en takterrass där man kunde titta ut över den blekt pastelliga staden och en himmel som artigt matchade.

Och tapasrestauranger finns i varje hörn. Ändå hamnade vi på samma två av kvällarna, Papa&Pepe, men så var det så sjukt bra tapas också.

Vacker är staden dessutom! Kanske att försommaren är lite extra allt när det är en så vänlig grönska och blomstertid.

Och eftersom det här är ryska posten så kan jag rapportera att det hördes mycket ryska på Malagas gator och torg under dessa dagar och det var pga mig. Försökte prata medelhavska (på samma sätt som man i Norden ska prata skandinaviska) men problemet var att efter nästan ett års ryskastudier så hade min italienska, som för några år sedan var rätt så flytande, åkt in i ett svåråtkomligt hörn av mitt huvud och det rådde total språkförvirring. Så det blev istället konsekvent ryska i dagarna fyra och man kan kanske till och med hävda att engelska funkat lite bättre.


Vi hyrde en airbnb-lya några meter från stranden och kanske tio minuters promenad från gamla stan, funkade utmärkt.

Blir varm i själen av så här mycket tropiska träd på en och samma promenad. Drömstråk.


Tror inte jag tänkte en enda negativ tanke på fyra dygn och det kan väl ändå ses som ett rätt gott betyg för en resa.

Sjukt hur man kan tala oavbrutet från morgon till natt men ändå ha hur mycket kvar som helst som behöver diskuteras. Och ändå konstaterade vi på måndagen att vi knappt hade talat om jobb alls.

Och så avslutade vi med morgonpromme opp till toppen av en kulle för att kunna svara klart det på frågan om vi gjorde något annat än hängde på stranden om dagarna. Där uppe fanns en gammal fästning och man hade utsikt över hela havet och kunde hålla koll på att inga piratskepp närmade sig. Inga sådana denna morgon och vi tog en glass till frukost.

Blåa träd hörni! Lika ovanligt fint som den här resan tänker jag.

 

(Vissa av bilderna har jag snott av de andra,  t.ex. Anni som alltid tar fina bilder)

Read more

Lille Albinowski fyllde två år och hela staden var en fest i dagarna två. Nevskij stängdes av, och borgmästaren bjöd in till konsert på palatstorget. Eller Albin delar i och för sig födelsedag med Sankt Petersburg som firade 315 år så det bidrog till de storskaliga festligheterna. Just det där med en avstängd Nevskij prospekt i denna bilälskande stad var extra härligt, vi cyklade till stan längs med Mojkan upp till Nevskij utan att behöva frukta för våra liv, livskvalla.

Världens goaste solsken till gosse har nu firat sina samtliga två födelsedagar i denna stad eftersom vi förra året råkade hälsa på här just den dagen. Albin hade i år koll på vad födelsedag innebär och väntade ivrigt på sina gäster mormor och morfar, på plesenter och att få äta obegränsat med jordgubbar. Vi inledde festhelgen med picknickalas med kompisar i Tavricheskijparken på fredagen.

På lördagen åkte vi på en kanalkryssning (perfekt sätt att se staden, har skrivit om det här) och på kvällen var det konsert utanför Vinterpalatset. Man kan kultur i den här staden.

Och följande morgon sjöng vi för Albin och han fick öppna paket. Svårt att längre ta sig fram här i huset utan att flytta på en brandbil, taxibil, traktor eller grävskopa om vi säger så. Barnet jublade. Sedan skulle vi luncha på nytt favoritställe (ska skriva om det!) men eftersom vi ännu är amatörer när det gäller barnets födelsedagsfirande så hade vi missat med detaljen boka bord och fick komma på en plan B istället. Hittade perfekt bord och skålade för den stora dagen.

Drack kaffe på ett tak, blåste såpbubblor i Aleksandrovskij-trädgården och cyklade sedan hemåt. Bra födelsedag tyckte nog både staden och barnet.

Förresten skrev jag ett inlägg på konsulatets blogg för ett tag sedan, det finns här. Nu ska vi till stan och träffa Kirsi och Rauha, eller Kisi och Hauhau som dom också kallas i detta hushåll. Hej!

Read more