Alltså finns nog inte smidigare sätt att resa än med Allegro mellan Helsingfors och Sankt Petersburg? Vi tog sista kvällståget igår och barnet somnade bums, vi åt en sen middag, alla passkontrollanter och gränsövervakare var trevliga, tåget var punktligt som vanligt och internet funkade hela vägen (bra för mig som såklart råkade lämna mitt finska nummer kvar i Ryssland). Alla ska alltså hoppa på tåget till Petersburg nästa gång ett litet resesug uppstår (och visst borde VR börja sponsra denna blogg?). Mysfaktorn sjönk lite först när vi klev av på järnvägsstationen i Helsingfors, Brunnsgatan är inte jättebra på att få en att känna sig välkommen.

Vi vinkade av en så väldigt höstvacker stad igår. Nästa gång vi ses har nog alla gula löv fallit tror jag. Såg redan säkra tecken på att vintern är i antågande, hela fem pälsmössor kunde jag räkna till när jag gick hem efter ett möte i centrum. Men hellre kallt o friskt än regn och rusk. Lite av en bedrift ändå att vi lyckades flytta till en stad med ännu tråkigare väder än Helsingfors? Men kallare vintrar lär det vara, så kanske lille Albinowski egentligen är en mycket lyckligt lottad liten unge som har en vit vinter framför sig.

Och idag var det en härlig frisk dag i Helsingfors. Satt först en evighet hos min frisör som förfasade sig över mitt gröna hår (vårt vatten ger mitt hår en halvskön grön nyans). Frisör på ryska är förresten ett fantastiskt ord, парикмахер = perikmaher, alltså PERUKMAKARE. Några timmar senare var det i alla fall mindre gröna toner och jag gick ner till havet och njöt av solen och skärgården. Åt sushi på en parkbänk och hängde med mamma, bra eftermiddag.

Och efter fredagsmiddag hos min kära svärmor avslutades dagen på Ysin med ljuvliga typer och vi diskuterade allt som behöver diskuteras. Fint att vara här!

Söndag och jag satt och tittade ut på det här fina fönstret. Älskar hur man målat om med helt annan färg och hur höstlöven nu matchar perfekt. I övrigt inga fulla poäng till det här veckoslutet, S jobbade idag så det var söndagskänsla redan igår och dessutom är stackars Albinski förkyld så vi missade en rysk BBQ vi var bjudna på idag. Hmpf, jag som skulle ha lånetofflor och få se ett hem lite utanför staden. Ogillar dessutom att avboka, men som tur var det andra påväg också, så vi stjälpte inte hela kalaset. Istället bestämde jag att denna söndagdag inte skulle innehålla många prestationer, och nattade barnet på balkongen och slog mig ner i soffan. Friskluft, check, bok och te, check.

Latmanspromenaden.

Men mitt nya liv skulle det ju handla om. Jag lever sedan några dagar tillbaka enligt devisen alltid i god tid. Det var min tur att ordna veckans toddlerträff hemma hos oss den här veckan, och jag hade förberett ALLT kvällen innan. Alltså det här med att slippa sista minuten paniken, vilken grej! Jag är lagd lite, lite åt det tidsoptimistiska hållet och i vanliga fall hade jag tänkt att – tja, påklädning, grötätning, lägenhetsfix, smuleliminering, butiksrunda, pajbak, morotsstavsknåp och kaffekok för tio pers tar väl kanske en timme, vi säger en och en halv för att ha lite marginal. Och så hinner vi få på ca en av fyra strumpor, välta en gröttallrik och hjälp hoppsan vad klockan är mycket och så är det få glada miner och ännu färre smulor upptorkade. Men inte denna gång! Vår morgon såg ut som ur en margarinreklam eller nåt. Ni vet, det var dukade bord, kammade hår och så log vi milt mot varandra och inväntade de första gästerna. Ah, ska leva så länge på den känslan.

Också själva toddlerträffen var lyckad, alla tjugo gäster rymdes in fint, men så var ju också hälften av ganska ringa storlek. Ljudnivån desto högre, men två timmar klarar alla.

Den kvällen ville jag fira mitt nya punktliga liv och föreslog restaurangmiddag. Efter en och en halv timme kom vi hem igen röda om näsan, inte av kopiösa mängder vin utan av en mycket lång och frisk promenad. Först ville det lilla livet inte låta sig nattas i vagnen utan tyckte kvällspromenad med båda päronen var världens roligaste syssla, och när han väl somnade så visade det sig att man alls icke ska tro att man får ett bord utan reservation i denna stad på en fredagskväll. Däremot får man köpa med sig vin från närmaste vinbar och så har vi ett hamburgarställe runt hörnet, så historien fick ett lyckligt slut.

Och också den här helgen fick ett trevligt slut ändå. Förkylningen lättade för den lille, jag suddade ut min söndagssura min, och gick iväg på middag (var såklart först på plats) på residenset med en delegation från riksdagen som var här på konferens med parlamentariker från hela världen.

Ha en fin vecka!

Våra dagar här flyger förbi och jag påbörjar olika sysslor – ryskaläxor, blogginlägg, städprojekt och tidningsläsning- men blir allt som oftast på hälft pga av vilda bebin och hans projekt. Han är inne i en mycket energisk fas. Upp, ner, upp, ner i stol, soffa och säng, och jag som är lagd åt hönsmammehållet springer efter för att fånga upp. Idag var vi på en träff för nya Sankt Petersburgare, och medan ett annat barn i samma ålder satt i sin mammas famn och lyssnade på diskussionen (jo, det var såklart ett litet franskt barn), passade Albinski på att finslipa sin löpteknik runt, runt, runt i den enorma lägenheten. Han ratade ett rum med leksaker och hittade istället sin favoritpryl i en förlängningssladd, som sedan rastades mellan rummen ett bra tag. Så jag hörde kanske inte så mycket av vad som sades i presentationen om att bo i Ryssland och hur man ska tänka när man har gäster eller själv blir bjuden till någon. Men snappade upp att man ska lägga upp ett stort lager tofflor så att man alltid har ett par att erbjuda alla gäster, sött va.

I helgen hälsade mina föräldrar på här i staden. Väldigt mysigt. En dag gick vi en runda på Ryska museet. Gillade stämningen i museet och tavlorna från förra sekelskiftet. På Eremitaget hittar man europeisk konst, och det är till Ryska museet man ska gå för att se hälften av all känd konst som skapats här de senaste tusen åren, den andra hälften hänger i Tretjakovgalleriet i Moskva.

Vi promenerade också på Peter-Paulfästningen. Sankt Petersburgs Sveaborg kändes det som. Det hade lovats regn, regn, regn men istället var det nästan sol, och det var ju inte fy skam.

Från ön ser man Vinterpalatset och Isakskyrkan på andra sidan av Nevan. Peter-Paulfästningen är stället där Sankt Petersburg grundades för drygt 300 år sedan när Peter den Store snott platsen av svenskarna.

Albinovski guidade runt sin mormor på ön. Mycket bra ö förresten för frisk luft och helgpromenad. Vi gick också in i öns katedral och ett museum om staden. Och är det sommar och sol (I wish) så kan man ligga på öns sandstrand.

Bra ö också för lunch! Lekrummet är varje förälders dröm (barnvakt! fast först när barnet är över tre).

Nu ska jag ut i ösregnet för att gå ett varv på СУМАСШЕДШИЕ ДНИ (galna dagar på Stockmann :)). Behöver oömma assietter när jag senare i veckan får besök av toddlergruppen. Hej!

Nja, kanske inte (ännu). Det var som så att hela familjen gjorde tv-debut, men vi glimtade förbi så få sekunder i programmet att vi nog inte kommer att bli igenkända på stan (särskilt inte i den här staden). När jag var höggravid våren 2016 så blev vi tillfrågade att vara med i ett program som handlar om moderskapsförpackningen. Gillar skarpt den lådan, men namnet kunde ju verkligen uppdateras lite. Två veckor innan Albin föddes var i allafall Henrik Meinander och ett tv-team hemma hos oss och vi tittade på innehållet i lådan. Sedan träffades vi några gånger till och det filmades små snuttar av Albin och mig. Idag fick vi höra att programmet redan finns på nätet och vi bänkade oss i tv-soffan framför min pytte-mac. Jag har både ivrigt sett framemot att se mini-Albin i programmet och fasat lite för att se mig själv i rutan (bävat inför långa sekvenser när kameran långsamt zoomar in i ens öra, eller fokuserar på ens tuggade naglar – som det ibland sett ut i olika hemma-hos inslag i finlandssvensk tv). Men här gick det undan och vi syntes bara några korta stunder när vi öppnade lådan och jag gick på promenad i smältande snö (snö, rys). Men en söt liten Albin fick i allafall inleda och avsluta programmet och mitt namn stod precis före Tarja Halonens bland medverkande, så alla nöjda. Här hittar ni förresten programmet i serien Tolv ting om Finland, och det sänds också i tv senare i oktober.

När min ryskalärare Elvira knackade på igår hade hon med sig en påse prjaniki och och föreslog att hon introducerar olika typiska ryska delikatesser för mig när vi träffas över kaffe och språkstudier. Det här tyckte jag såklart att lät som en strålande idé. Så vi böjde adjektiv och åt söta honungskakor, Пряники. Albinowski som självklart inte kommer att få smaka på socker innan han konfirmeras, kanske lyckades tjata (vråla) till sig några kex, därav sockerrusig blick.

Tidigare på dagen var jag på International Womens Clubs höstmöte. Det handlade om både pilates och välgörenhet. Nu låter det som att jag lajvat handlingen i ett avsnitt av OC (där är man alltid mycket upptagen av lunch with the ladies at the club och charity events), men jag är alltså så nöjd att jag hittat ett nätverk som gör det lättare att träffa olika trevliga personer och lära känna staden. Och varje välgörenhetspeng till de ryska barnhemmen är ju välbehövd.

En trevlig taxichaufför berättade här om dagen att hans son spelar i Sankt Petersburgs filharmoniska orkester och att säsongen inleds den här veckan. Jag fick feeling och skaffade biljetter och barnvakt till oss. Filharmonin, vilken fin upplevelse! Det var symfoniorkestern som spelade igår, så den trevliga chaufförens son kanske inte satt vid stråkarna, men vackert var det.

Det hela avslutades med Tchaikovskijs fjärde symfoni och jag och klassisk musik blev verkligen vänner.

Stränga män höll ett vakande öga på oss i pausen. Här har vi Моцарт.

Vackra salar och golv.

Och så här nöjda var vi efter en dos kultur. Rekommenderas!

Sevendays gjorde en blogglista för någon vecka sedan, och nu fyllde jag i den. Kanske något senare än andra bloggare, men vem trodde att ryska posten är snabb?

Jag bloggar för att: jag har läst bloggar i en evighet och alltid tänkt att det vore kul med en egen blogg men så har det inte blivit av. Men nu har jag tid och dessutom en intressant stad att upptäcka! Brukar tycka att ett utmärkt sätt att få tips och inspiration när man åker till ett nytt ställe är via bloggar, och tänker att den här bloggen kan funka på det viset för någon som funderar på att besöka St Petersburg. Dessutom är bloggen ett ypperligt sätt att hålla kontakt med nära och kära.

Jag läser andra bloggar för att: jag är intresserad av vad folk tycker och tänker och sysslar med. Får så väldigt bra tips på vilka böcker och artiklar som är läsvärda, vilka serier som är bra på netflix, vilka poddar man kan lyssna på, olika ställen att besöka osv osv. Nummer ett för detta är Peppes blogg.

Den första blogg jag läser på dagen: Peppes som sagt, och så är jag ett stort fan av Linn. Håller koll på min kära nyförlovade svägerska, läser sjukt roliga hej hej vardag och Underbara Clara och Niotillfem.

Den här typen av blogg saknas: brukar sakna Nina Åkestams blogg.

Det här skrivs det för mycket av i bloggar: kanske att det gått lite inflation i att UNNA sig grejer hela tiden, och så kan jag tycka att man får beskriva bara exceptionellt siistiga upplevelser som HELT MAGISKA.

Blogg eller vlogg: blogg. Och podd! Senast lyssnade jag på afterwork, och de (min kompis Rina, Pupulandia-Jenni och Petra) råkade tala om det jag skrev om i fredags – höstens utmaningar och balett för vuxna nybörjare. Kul podd!

Atmosfären i den finlandssvenska bloggvärlden är just nu: finfin.

Det här tycker jag om sponsrat innehåll: mycket bra att populära bloggare får lön för jobbet de gör. Är vart och vartannat inlägg fullt av adlinks tröttnar jag ändå lite. Men alltid intresserad av genuina tips.

Mitt mål med min blogg är: bli jättekänd och rik.

En bloggare jag vill byta liv med för en dag: någon som blir bjuden på glammig fest. Så sjukt sugen på att gå på glammig fest!

Ju mer gröt på linsen desto suddigare bild. Gammalt fotografordspråk

På hösten gillar man ju nya utmaningar och den här hösten tänkte jag lära mig (lite) ryska, läsa (i alla fall några) ryska klassiker, och dessutom har jag börjat dansa balett! Det är en kurs för nybörjare men många av deltagarna hade dansat balett några år när de var små och framstod i mina ögon som ganska duktiga. Min erfarenhet är ca två lektioner balett för vuxna på Arbis. Så en utmaning blir det i alla fall. Efter lektionen gick jag till en balettbutik för att köpa skor. Var så inspirerad så jag gärna köpt tyllkjol, kroppsstrumpa och hela baletten men nöjde mig med rosa balettossor. Läraren såg inte helt nöjd ut ännu när hon granskade mina baletthopp genom rummet (det var mer vild galopp än graciösa skutt) så jag avvaktar med hela utstyrseln ett tag ännu.

Det var höstigt men vackert när jag gick till danstimmen.

På vägen hem regnade det och jag gick under taket vid Gostinyj Dvor. Gator där man får tak på köpet är världens grej. Här har jag bara hittat en, men så ser ungefär alla gator ut i Bologna. Mycket klokt tänkt där.

Nu ska vi iväg på toddlerträff. Ha en fin fredag!