Vardag

Hallihallo från Wien!

Lördag! Matilda sover en tupplur på gården och Albin kollar på tyska barnprogram och jag har äntligen lite kvalitetstid med min dator. Albin har varit hemma från förskolan i två dagar på grund av lite snuva men fantastiskt mycket energi, så det har varit två rätt intensiva dagar. Tur att vi har trampolin på gården. På måndagen blir det dessutom ännu en dag hemma eftersom det är helgdag här, Österrikes nationaldag. Den firas till minne av att Österrike tio år efter andra världskriget, i oktober 1955, blev en självständig, neutral stat efter att de allierade lämnade landet. Dig och mig emellan så hade jag inte full koll på historielektionen om hur Wien och Österrike likt Berlin och Tyskland var ockuperat och uppdelat av de allierade såpass länge efter kriget. Också Wien var uppdelat och styrt av Frankrike, USA, Sovjet och Storbritannien från olika högkvarter i staden.

Men förutom vabbandet då? För ett tag sedan så skrev Ellen till mig att vi ska gå på wienercafé och då gjorde vi det. Wiensk cafékultur fick status som ett kulturellt världsarv av UNESCO för några år sedan och att gå på ett riktigt traditionellt café är naturligtvis nåt man ska göra när man är i Wien. Som turist hamnar man kanske på nåt av de mest kända ställena i stan, Café Central till exempel. Jag hade inte ännu gått på nåt klassiskt café, eftersom jag alltsom oftast rör mig i sällskap med små otyglade valpar och då inte har lugna caféer som förstahandsval.

Men den här sällsynt regniga kvällen tog jag U-Bahn in till centrum, och gick till Café Prückel.

Där jag hittade en Ellen och en dagstidning.

Stället är känt för sin interiör från 1950-talet, men är grundat redan alldeles i början av 1900-talet, då med namnet Café Lurion.

Dagens koffeindos var redan fylld så vi upplevde cafékultur med ett glas Riesling i handen i stället. Lite på tre euro betalar man för ett glas, ganska rimligt pris ändå.

Och här satt vi sedan och diskuterade livet och tittade på intressanta sällskap och kufiska typer i borden bredvid som kom och gick. Väldigt bra ställe att tillbringa en kväll.

Read more

Hallo från ösregn och Österrike! Matilda sover i vagnen efter morgonens lekträff och jag lunchar på ett café brevid oss. Fyllde precis i ett coronaformulär, här är caféer och restauranger öppna som vanligt men man måste lämna sina kontaktuppgifter och så hör restaurangen av sig om någon smittad råkat vara där samtidigt. Påvägen hit i spårvagnen var det en upprörd dam som skällde ut en herre eftersom hon tyckte hans munskydd inte täckte näsan tillräckligt väl. Han sa surt att det ger imma på glasögonen och brydde sig inte sedan nämnvärt om hennes långa och högljudda utskällning.

Igår började min tyskakurs på universitetet och den verkar bra. Det blir lite mindre socialt nu när alla ska sitta långt ifrån varandra med munskydd och så, men nivån verkade i alla fall passande och jag ser framemot en liten dos tyska i min annars väldigt svenskspråkiga vardag. En dag försökte jag få Seba att börja tala tyska med mig eftersom det ändå är hans modersmål, men det lyckades i en kvart och sedan glömde vi bort att vi bytt hemspråk.

Valet i söndags förresten, här i Wien vann Socialdemokraterna igen, och gick dessutom framåt lite. FPÖ kraschade totalt och backade 23 procentenheter. Det har att göra med Ibizaskandalen förra året, där den tidigare FPÖ ledaren fångades på film när han sysslade med skumma ryska affärer. Hoppingivande i alla fall i dessa tider av viktiga val att politiker och partier som sysslar med förfärlig politik och skumma kontakter verkligen blir bortröstade…

Annat då? En dag förra veckan hälsade vi på Anna i hennes ateljé bredvid Prater, ett stort nöjesfält här i stan. Anna var utbytesstudent i Åbo när jag studerade där, alltså för ungefär tio år sedan, och nu bor vi båda i Wien och har kunnat träffas igen.

Se så fina grejer i keramik hon gör. Jag beställde en vas som ska få pigga upp vårt vardagsrum.

Förra veckan var det ännu torrt och varmt och då hängde vi i olika parker. Träffade Matildas kompis Pelle i Lichtensteinparken.

Sedan åkte vi in till stan.

Och träffade Seppo utanför ambassaden och gick till en park och åt lunch.

Och tittade på traktorer.

Och sedan gick vi hem genom stan.

Nu ska ett hungrigt gäng utfodras och sedan skall jag in till stan och träffa Ellen som ska visa mig ett äkta Wienercafé. Hej!

Read more

Guten Morgen! Matilda och jag var de första att vakna idag i detta hushåll. Hon går omkring och pratar i ett, vrålar glaaassss och rycker i frysdörren, vill absolut skriva blogg med mig och däremellan läser hon sin pekbok om traktorer och konstaterar nöjt traktor på varje bild och klättrar sedan upp på någon stol och säger tadaaaa. Ettåringar, så sjukt intensiva och gulliga.

Här är det lokalval idag. Wien är både huvudstad och ett av nio bundesländer, förbundsländer, i Österrike. Förutom val i dessa bundesländer så är det också val till nåt slags motsvarighet till stadsfullmäktige, men här i Wien på en ännu lokalare nivå, stadsdelsfullmäktige? I vartfall har gatorna varit fulla av valaffisher de senaste veckorna. I Wien är det Socialdemokraterna som styr och sedan länge har starkt stöd. Österrike är annars ett konservativt land och leds av Sebastian Kurzs ÖVP, men man säger att Wien ist anders, och här fick ÖVP bara knappt tio procent i senaste lokalval. Dock fick det högerextrema FPÖ nästan 30 procent i senaste valet också här. Det österrikiska Frihetspartiet som länge leddes av Jörg Heider, om ni minns. Många av deras valaffisher är helt absurda, som om de vore en förfärlig parodi på främlingsfientlighet. Så det jag hoppas på idag är att de i allafall inte ökar sitt stöd här i Österrike.

Nu gick familjen ut till bageriet och när det kaotiska gänget är tillbaka så ska vi förbereda inför lunchgäster som kommer vid ett. Dvs vi städar undan grejer och barnen drar fram nya grejer. Sebas kollega och hennes familj är det som kommer, och hon är sedan i kväll sysselsatt med att följa med valet. Vi ska bjuda på laxsoppa och ugnsäpplen. Hoppas att det inte börjar regna så kan barnen hoppa av sig lite energi på trampolinen.

Och så här såg det ut igår när vädret var mycket soligare och varmare än vi väntat oss och vi tog oss upp på berget brevid oss. Kanske sommarens sista dag.

Matilda sov och Albin underhöll med historier. En dag berättade han om den tidigare presidenten i hans påhittade Babyland. Presidenten hette Jordgubbinen, och här misstänker jag att han inspirerats av att vi just talat om Finlands tidigare president Halonen 😀

Och sedan lunch och lekplats på det. Bra lördag. Nu ska det kokas laxsoppa, vi hörs!

Read more

Fredag! Matilda går omkring här hemma och pekar på allt hon får syn på och frågar ”e deet?”. Är det en bil eller traktor säger hon nöjt brrmm. Vi har sovit som krattor båda två, Seba var på jobbresa och barnen tyckte att de båda gärna sov praktiskt taget på mig. Sedan sparkade båda i sömnen hela natten så att högst en tredjedel i taget sov, och Matilda avslutade med att falla ner från sängen. Men men nu skiner solen och jag har druckit väldigt mycket kaffe och alla är relativt nöjda. Igår var jag på universitetet och gjorde ett nivåtest i tyska för att kunna anmäla mig till en språkkurs. Först hade jag tänkt att jag hittar någon online kurs på grund av min ständiga följeslagare vilda Matilda, men sedan bestämde jag mig ändå för en kvällskurs. Så två kvällar i veckan hela hösten ska jag hoppa på spårvagnen och åka in till universitetet för några timmar tysk grammatik. Hoppas jag inte ångrar mig i novemberrusket. Och ännu mer hoppas jag att kursen verkligen kan hållas annat än online, med tanke på coronaläget som ju inte är så muntert här i Wien.

Så här såg det ut på campuset. En kompis hjälpte mig att passa Matilda medan jag gjorde testet. Jag blev nivå B2 men anmälde mig ändå till en B1 fortsättningskurs. Roligare när det inte är för svår grammatik resonerade jag.

Annat då från den senaste tiden. En kväll åkte jag in till centrum och träffade Ellen. Vi möttes upp vid Schwedenplatz. Schwedenplatz heter det som tack för en svensk hjälpinsats efter första världskriget lärde jag mig. Här an der inte särskilt schönen blauen Donau(kanal) kan man sitta på olika barer och restauranger och kolla ut på båtarna som åker till Bratislava. Det gjorde inte vi den här kvällen, utan gick över bron till det andra distriktet.

Började med en sväng i Augarten, en stor park. I bakgrunden syns ett Flakturm som nazisterna byggde under andra världskriget som bombskydd vid flygattacker.

Vi gick vidare i Leopoldstadt som området heter. Här på en liten sidogata finns ett litet finskt cafe, Cafe Ihana.

Men den här dagen skippade vi karelsk pirog och annat man kan äta på finskt cafe, och slog oss ner på ett himla mysigt ställe på Karmelitermarkt för falafel och rödvin.

Perfekt kväll.

Följande dag var det väldigt somrigt väder och jag åkte in till stan för att köpa regnkläder till A för mindre soliga dagar. Hittade ett mycket fint övergångsställe just där Maria Hilferstrasse, en stor shoppinggata, börjar.

Sedan tackade det varma sommarvädret plötsligt för sig och åkte iväg (till Norden tror jag), och regnkläderna kom i användning.

Och på lördagen var det så kyligt så att dunjackan åkte på när vi gick ut. Här i Museumskvarteren i centrum.

Väldigt flotta gångar mellan innergårdarna.

På söndagen blev det ännu en utflykt till Augarten.

Vi träffade ett finsk-tyskt par som vi lärt känna genom Sebas mamma, som jobbat med Heidi från Finland i Tyskland. Men nu bor de här sedan några månader och vi kunde prata om hur det är att vara ny i staden. Albin fyllde vagnen med en miljon kastanjer, Matilda pep och den soliga parken var fylld av söndagsflanörer. Det var den halva veckan och nu är det helg igen!

Read more

Servus! Vi är äntligen friska igen efter höstens första förkylning. Albin är tillbaka på förskolan och Matilda sover i skuggan under silverpilen på gården. Jag hade egentligen tänkt åka in till stan och fixa lite grejer, typ årskort till spårvagnen, men sedan fastnade jag istället med min dator här i trädgården. Uppskattar tystnaden efter en vecka hemma med snuviga men energiska barn.

Så det finns inte jättemycket att rapportera från den senaste veckan. En dag fick vi en leverans från Ikea och sedan byggde vi möbler hela eftermiddagen. Fattar inte att Albin redan är så stor att han faktist var till riktig hjälp. Kunde spänna skruvar och muttrar medan jag höll olika delar på plats. En hylla för leksaker, en terassoffa och ett skrivbord inför höstens hemmakontor byggde vi.

Mycket information hinner Albin leverera också. ”Tänk mamma att vår hortensia pratar flytande svenska. Det lärde den sig när den bodde i Sverige i 20 år och jobbade som busschaufför”.

Här har vi den gamle busschauffören.

En kväll när alla var friska åkte vi upp på berget brevid oss. Om man går två och en halv kilometer rakt uppåt, eller tar bil i fem minuter om man inte känner för veckans träningspass, så kommer man till Am Himmel. Ett otroligt vackert ställe i Wiener Wald med utsikt över hela Wien.

Öppna landskap.

Första gången vi var i Am Himmel var det ännu augusti och rosorna blommade längs med vinrankorna.

Mest spännande var ändå gruset.

Och när man trodde att det inte kunde bli bättre så dök det upp en jättestor lekplats.

Himla fint helt enkelt. Det tycker nog alla fästingar också men dom tänker vi inte på nu.

Read more

Här håller höstens första förkylning oss hemma den här soliga septembermåndagen. Tycker ändå Albins motståndskraft klarade det väldigt bra med tre förskoleveckor utan minsta snuva, efter en så lång tid utan förskola. Bara en oskyldigt rinnande näsa verkar det här handla om men coronan gör ju att man håller sig hemma för minsta lilla symptom. Vi sprider i alla fall ut alla leksaker i hela huset, kollar på Peppa Pig på tyska och klipper gräsmattan. Väldigt glad över att vi råkat få trädgård, vi bor i första våningen i ett höghus så gården utanför hör till vår lägenhet. Bekvämt vad gäller att rasta barnen. Och bra i osäkra coronatider, ifall här skulle bli lock-down igen som i våras.

Här ökar coronan nu ganska snabbt, under några dagar med 800 nya fall per dag. Det betyder mera masktvång, från tidigare ska man ha ansiktsmask i kollektivtrafiken och mataffärer och apotek, men nu gäller det också när man går in på restauranger och i alla övriga butiker. Men livet här fortsätter ändå ganska normalt och det rör sig mycket folk på stan och folk går ut och äter på restauranger och caféer. Däremot är här såklart inga turister vilket gör att det säkert känns helt tomt på stan för dem som vet hur här brukar se ut på sensommaren. 

Innan förkylningen gjorde vi i allafall olika roliga grejer. Sommarvädret håller i sig här, så en lördag tog vi U-bahn några stationer och gick till Romawiese, en simplats vid Alte Donau. Tog sommarens längsta simtur, och vattnet var härligt friskt och luften varm.

En dag gick Matilda och jag iväg till svenska kyrkan för att delta i deras barngrupp och träffa lite andra barn och föräldrar.

Kungen och drottningen höll ett vakande öga över oss. Väldigt trevligt var det och jag tänker börja gå dit en gång i veckan.

Matilda slocknade i vagnen och jag kunde gå på spontanlunch med Seba som nu distansjobbar några dagar i veckan pga av coronan.

En sallad senare och fortfarande ett sovande barn i vagnen.

Gick vidare till Sievering som är stadsdelen precis brevid där vi bor och hittade ett mycket bra mini-torg. Köpte blåbär och broccoli.

Och solrosor.

Föjande dag åkte Matilda och jag ut till Schönbrunn och träffade nya kompisar vi lärt känna i barngruppen dagen innan. Först irrade vi omkring ett tag och sökte rätt avtag i den jättelika parken.

Barnen lekte i sandlådan och vi kunde prata livet i Wien.

Väldigt mysigt café.

Och sedan en promenad med slocknade barn på det. Schönbrunn som annars är Wiens mest besökta sevärdhet var helt absurt tomt när man stod framför slottet. Här myllrar det vanligtvis av turister men nu var det mest breda tomma sandgångar.

Och en Matilda som tar en paus och skäller lite på en hund som avslut. Hon är rolig att gå på gatan med nu för hon säger vov vov vov till varje hund och slutar inte före hunden inte längre syns till, men då har det oftast dykt upp en ny att hälsa på.

Read more

Servus!
Vad kan det ha hänt i denna del av Österrike en första vecka i september?

För precis en vecka sedan åkte den förvirrade tandläkaren och kaoskanin I och II in till centrum. Ungefär en halvtimme tar det med spårvagn och är väldigt bekvämt. En av orsakerna till att Wien blivit utsedd till world’s most liveable city är att kollektivtrafiken är så bra, och att den dessutom bara kostar en euro i dagen när man har årskort.

I centrum träffade vi den här personen.

Vi gick längs med Graben som är en stor gågata med dyra butiker.

Och några vanliga, som H&M, i ovanligt fancy lokal. Också korvkiosken har snofsat till sig, Zum goldenen Würstel- den gyllene korven.

Vi gick genom små gränder och förbi trevliga hörn.

Matilda planerade hur lite hon skulle sitta stilla på restaurangen.

Vi kom fram till Judenplatz.

Och kvällens grekiska restaurang. Vi var tidigare än de flesta andra matgästerna och middagen gick finfint trots att det var så mycket spring i de korta benen.

Påvägen till spårvagnen somnade den minsta i vagnen vilket gav oss chansen till en extra halvtimme på stan.

Vilket betydde glasspaus. Nocciola ska det vara! Här finns det italiensk glass i vartannat gathörn och det gör ju inte staden mindre liveable.

Följande dag var det bara jag och barna som behövde kvällsproggis eftersom Seppo satt fast i något möte med OSSE. Mötena drar ofta ut på tiden då många av länderna tydligen missat grundkursen i konstruktiv dialog. Vi tog i allafall bussen upp på berget och Albin skuttade mot lekparken.

Sedan gick vi till en vinodling för ett glas druvsaft och en pretzl till kvällsmål. Druvsocker och vitt mjöl är inte helt oviktiga delar av kostcirkeln.

De sprang av sig den nytankade energin och sedan nog vi bussen ner igen. Ungefär 10 minuter tar det.

Fredag och den här gången lämnade jag hemma alla familjemedlemmar och promenerade upp mellan dessa rankor.

Hälsade på fåren.

Och kom upp till en liten vinstuga.

Hittade Ellen och Benjamin bland druvorna.

Det skymde och fler av deras vänner dök upp, några tjejer från Georgien, en fransk kille och så en mops och en tax.

Och några spritzers senare var det redan alldeles mörkt och stället stängde och vi gick neråt stan med med hjälp av ficklampor.

Nu blev det bara tre dagar istället för en hel vecka i denna olidligt spännande rapportering, får fortsätta med en del två imorgon!

Read more

Hej från en solig trädgård i östra Österrike!
Här är det sommarväder igen efter en dag av kallt och regn som fick mig att komma ihåg att uppskatta värme och sol. Höll på att bli lite hemmablind och bortskämd av det vackra vädret men det löste en blöt kall dag snabbt. Tydligen kan här vara sommarväder ända in i oktober, och det tycker jag är väldigt trevlig information att få. Allt är lättare när man bara klär flocken i shorts och t-shirt och ramlar ut i solig park.

Dagen började som vanligt med fem-minuterspromenaden till föris.  Den här veckan har lämningarna verkligen gått bra. Albin vinkar glatt av mig och Mini-Matte och så går han och leker. Kanske bästa starten en dag kan få. Sedan gick jag till vårt närmaste café på en cappuccino och croissant med en mamma från Ungern som har sitt barn i samma grupp. Och när Matilda ganska snabbt tröttnade och bara gjorde rymningsförsök och gnagade på alla stolsben gick vi via vår närmaste park en sväng och så hem till egen trädgård.

Matilda bökade runt lite på gården, övade sin balans och åt en näve småstenar som second breakfast. Jag uppskattar verkligen nu mina lugna föräldralediga dagar. Förra hösten när Matilda var mini flängde vi runt på möten i och med att jag ännu var ordförande för IWC i St Petersburg tillsammans med en kompis. Och efter det en vår där Albins dagis stängde i mars och inte öppnade på hela våren. Och så flytten hit och anpassningen till det nya landet. Men nu känns det verkligen att den nya vardagen börjat och det ska nog bli bra!

Steker bananplättar och packar upp det sista i hemmet. Ska kolla upp en föräldra-barngrupp jag blev tipsad om, och försöka hitta någon yoga eller pilates där man obemärkt kan smyga med in en vild ettåring.

En grej jag verkligen saknar från förra året är min bästa måndagspilates hemma hos min tyska kompis. Ser ni mini-Matilda?

När Matilda somnade fortsatte jag med ett språktest på nätet som jag blev på hälft med nångång i juli. Deutsche Welle har bra sidor för att öva sig i tyska och nu har jag gjort de nivåtest som finns och borde vara på nivån B2. Lite mer tyska hade jag kvar i minnet än jag trodde. Jag läste några kurser tyska i gymnasiet, men skojade sedan till det och bodde först ett år i Frankrike och ett annat i Italien och avslutade nu med tre år av hemmasnickrad  ryska. Däremot har jag alltid hört tyska talas i och med att min svärmor är tysk. Nu är det i alla fall dags att plocka fram min inre Günther som jag nog alltid vetat att legat på lur någonstans i bakhuvudet. Helst skulle jag ta någon intensivkurs vid universitetet men det är lite svårt i sällskap av Matilda. Ska kolla efter en kvällskurs eller kanske en privat språklärare att träffa ibland. Och tills dess fortsätter jag med min tyskabok från gymnasiet, Neue Adresse, vars layoutare måste ha varit drabbad av ett rejält solsting.

Och en orelaterad bild från söndagspromenaden på det. Nu ska vi ut en sväng.

Read more

Här har vi haft inskolning på förskolan hela veckan, och det har gått bra! Albins förskola är svenskspråkig vilket verkligen underlättar nu i starten. Fast man säger att barn lär sig språk snabbt så hade det varit lite att ta i att ta detta extremt pratglada barn (på svenska) från sitt rysk-finska dagis, och sätta honom i en tyskspråkig grupp här. Så nu lär vi oss båda istället att kalla dagis för förskola och Albin kan prata på från dag ett. Och så kommer tyska och engelska att komma smygande snabbt ändå eftersom de flesta barnen är tysk- eller engelskspråkiga och hela förskolan är rätt trespråkig egentligen. Jag hade gärna låtit också Matilda börja där under hösten eller vintern men det går inte före hon är två år. Hon har istället haft kvalitetstid med sin farmor som kom och hälsade på oss och hängde med M när Albin och jag vande oss vid förskolan.  Vi bor bara fem minuter ifrån förskolan och det är vardagslyx på hög nivå. Blir alltså av med mitt dagliga crossfitpass – skuffa två barn minst en mil genom rysk storstad, men ska se till att hitta någon annan spännande träningsform istället.

Annat vi gjort på sistone är simmat på Krapfenwaldlbad. Eftersom somrarna här är väldigt varma och havet väldigt frånvarande, så finns här olika simbassänger runt om i stan (och så finns ju Donau såklart och längs med den ska också vara bra att simma på vissa ställen men det har vi inte testat än). Den närmaste bassängen för oss är Krapfenwaldlbad och där har vi nu plaskat runt tre gånger.

Man tar en buss från oss upp på det närmaste berget. Först hamnade vi för långt och fick ta en glass högt uppe på berget istället. Men sedan gick det rätt och stället fick många poäng.

Här kommer man in.

Och här kan man simma och kolla ut över stan. Det var alldeles för mycket folk de varma dagarna för att jag skulle lyckas simma här med de ickesimkunniga ankungarna men den sista gången vi var här och stället var folktomt  fick jag mig en simtur här också. Finfint! Och så finns det tre andra pooler och lekplats och café. Gillar!


En annan eftermiddag efter förskolan gick vi till samma buschenschank jag varit på tidigare också och satt bland vindruvsplantorna och hade det bra. Servitören var lika sur som senast och det är en intressant grej att vänja sig vid här, att folk ibland gör det till en grej att vara ganska oartiga på restauranger och cafeeer för att det lite hör till här i Wien. Det är en del av kulturen liksom, som någon wienbo hade förklarat för en nyinflyttad bekant. Men annars tycker jag nog att vi träffat väldigt trevligt folk här, gillar särskilt hur man lite hälsar på varandra på gatan här i våra kvarter, hur brandmän, poliser och spårvagnschaufförer vinkar åt Albin som tittar när de åker förbi, och hur jag möter olika gulliga tanter som berättar en massa saker på väldigt svår österrikiska. Och Albin och alla tandtroll uppskattar mängden godis han blir bjuden på av personalen på våra stammisställen här i kvarteren varje gång jag köper en kaffe.

Read more

Här i gränderna kutade jag till butiken i fredags för att hinna köpa välling och blöjor innan veckoslutet (mitt liv är så dekadent). Hade nämligen precis fått höra att butikerna skulle vara stängda på lördagen på grund av helgdag, och på söndagarna är butikerna alltid stängda. Men, men, en minut över sju var jag framme och då var butiken redan stängd för dagen. Så det är en ny grej att vänja sig vid här, att alla butiker stänger tidigt och är söndags-och helgdagsstängda. I Sankt Petersburg var vår närbutik öppen dygnet runt och i Finland hittar man ju oftast någon kvällsöppen Alepa. Här får tydligen butiker som riktar in sig på turister hålla öppet lite mer flexibelt, och i centrum kan man hitta små matbutiker med söndagsöppet. De får ändå inte sälja sina städgrejer på söndagar, eftersom det inte är något turister förväntas köpa. Väldigt lustig approach. Vila – inte skura – på söndagar liksom. Här kan det bli lite som när man i Finland kan missa Alko före en långhelg, fast precis tvärtom. Här är det då blöjor och tvättmedel man ska bunkra upp med i tid, för en kyld flarra Grüner Veltliner får man köpa med sig från vilken heurigen som helst för en tia när andan faller på.


Det var i allafall ganska trevligt att tänka att precis alla butiker var stängda under helgen så inga praktiska inköp kunde göras till det nya hemmet, så istället blev det två dagar av promenader och heurigenbesök. En heurigen säljer vin direkt från en vingård och serverar enkel mat. På lördagen gick vi upp till Cobenzl där vi varit tidigare också. Det är en två kilometers promenad ganska brant uppåt, så när man väl är framme är vyn över vinodlingarna och Wien helt fantastisk.


På söndagen hade vi träff med Ellen och Benjamin och gick åt ett nytt håll. De hade passerat en helgöppenbutik i centrum och kunde deala Matilda ett paket Pampers. Efter tio minuter betydligt mindre brant promenad kommer man till de här landskapen.


Vi gick till en heurigen de blivit tipsade om och satt där under eftermiddagen och drack vin och druvsaft och åt olika små österrikiska snacks.

Ett barn somnade och det andra pausade i en hängmatta med en video.

Och sedan promenerade vi hemåt genom kvällen. Väldigt glad att vi hamnade i den här gröna stadsdelen efter tre år i centrum av vackra, men onekligen rätt trafikerade, Sankt Petersburg.

Read more