Vardag


Skomakarens barn får gå med trasiga skor och den här glada konsulatbebisen fick vänta på sitt visum några veckor längre än planerat. Kan ju hända att  hennes föräldrar var lite skyldiga men vi erkänner naturligtvis ingenting. Dessutom är amningshjärna och allmän förvirring av att vi ju redan var en sväng till St Petersburg helt legitima ursäkter till att inte ha full koll på hela flockens resedokument. Men nu är i alla fall allt fixat och vi är tillbaka i vardagslivet här i öster. Vi hann dessutom fram precis nästan till den ryska höstterminen. Skolstarten här är den första september för alla dagisar och skolor och då firas skolbarnen med blommor (det här baserar jag på den säkra källan mitt facebookflöde). Albinski fick ingen blomma men däremot sällskap i några dagar, vi körde lite dagisinskolning igen när sommarlovet blev hela fyra månader långt.

Och vad har hänt under denna långa sommar då? Inser att jag inte uppdaterat bloggen på ett tag när Matilda faktist fördubblat sin ålder sedan sist. Senast vi hördes var vi i alla fall här och hälsade på en julivecka.

Sommardag vid Vinterpalatset.

Han är mån om sina 10 000 steg per dag.


Andra platser vi hängt på i sommar är plagen i Hangö. Omklädningshytter är guds gåva till ammande spädbarnsmammor på stranden. Bänk med inbyggt sol & vindskydd. Genialt.


Sedan några veckor på olika sommarstugor. Hon ser liten ut i famnen men mängden grejer man har med sig på sin sommarturné med bebé är helt galen. Vi fyllde en hel Volvo och ändå var det alltid något babynest som saknades.

Den sista semesterveckan körde vi ner till Sveriges västkust. Minst sagt pittoreskt landskap.


Vandrade i gränder mellan nymålade hus.

Hyrde båt. Nä, men det var mycket snack om att hyra båt nästa gång. Nu var det väldigt skönt att inte lasta ombord hela entouraget på en båt.


Härligt var det! Simmade i underbart friskt vatten, ammade, åt räkor typ varje dag, ammade, bytte jättemånga blöjor och gav upp ett restaurangbesök pga två barn som började vråla i kör. Så inte fullt lika fridfullt som havet på bilderna men himla bra för det.

Efter en sommar av kappsäcksliv var det faktist skönt att komma tillbaka till vardagsliv och rutiner igen. Och vardag är extra lätt att gilla när det är varmt och sol och mammaledigt. Tror dessutom St Petersburg gör sig allra bäst i september. Mer om det en annan dag!

Read more

Tiden går fort när man har roligt, men inte alltid när man åker tåg med två barn. Är vi framme nu, frågade Albin i Dickursby och då hade vi just ätit upp allt vårt tåggodis. Sedan upprepade han hoppfullt frågan på varje station fram till Viborg då han somnade på min väska. Matildushka  tyckte däremot inte att det var någon bra idé att sova bort sin första tågresa österut utan höll sig duktigt vaken nästan hela tiden genom att turvis vråla och äta.

Lillan har fått sitt första pass och eftersom  Seba ska jobba nästan hela juli så packade jag ihop oss på landet och så åkte vi hit till St Petersburg för en rysk sommarvecka. Första tågresan ensam med två ungar var jag inte orolig för eftersom Allegrotåget är så himla bekvämt och folk brukar vara hjälpsamma. Men när vi kom fram var jag inte längre så kaxig utan förvandlades istället till nordisk hönsmamma och ratade argsint taxin vi skulle åka hem med eftersom den kändes alltför sovjetisk för min nykläckta ankunge. Istället blev det en promenad hem genom den helt sjukt trafikerade staden. Efter att i några veckor bara ha andats friska havsvindar och blåbärsris hade jag kanske lite glömt hur luften blir av en biljon bilar som är påväg hem i kvällsrusningen.

Men rätt glada var vi för det när vi gick över bron från Finlandskij till Litenji och dessutom var folk lika vänliga som jag kom ihåg och rusade fram för att öppna dörren för vagnen, erbjuda en bekvämare stol när jag ammade på stationen och lyfta vagnen över höga trottoarkanter.  Och då blir man ju glad!

De här två blir man också glad av (och kanske även lite trött).

Vi fick en somrig dag här innan solen gömde sig bakom ett sällsynt elakt och aktivt regnmoln.

Så inte helt helt lika soligt och somrigt här som på mitt instagramflöde, men istället har vi sysselsatt oss med restaurangbesök. Här kan man gå på fantastiska restauranger också i sällskap av barn och stora barnvagnar och utan att gå i konkurs. Skönast är det om barnen sover och det gjorde de en kväll när vi tog bussen till restauranggatan Rubensteina och träffade kompisar. Igår regnade det så mycket att vi fick hållas mycket nära hemmet, och då är det ju tur att det i huset bredvid finns en superbra restaurang, Mr Bo.  Så då blev det en kväll där, gott!

Read more

 

Seba har återvänt från den ryska svarven och midsommarfirandet kan börja. Vi ska fly storstadslivet och åka ända ut till Esbo och hänga med vänner som bott i London fram till i våras. Kul! Sedan blir det en utflykt till Rönnskär någon dag under helgen, för att få en dos hav och skärgård också. Är väldigt pepp på en midsommar i stan som inte kräver att packa och planera och sitta i färjköer.

Lilla Matilda har blivit rund om kinderna och beter sig fortsättningsvis väldigt väl. Piper ibland lite när det kniper i magen, men annars verkar hon vara en harmonisk liten typ. Albinowski börjar varje dag med att pussa henne och idag sa han ”jag älskar henne, ska vi ta med henne till St Petersburg?”. Så nu kan hon nog anses accepterad i flocken.

Skillnaden på ett och två barn för oss är att med ett spädbarn satt jag hemma i amningsbubblan och kunde kolla på tv-serier i timmar och sedan gå på en lång promenad eller ut och äta som vanligt med ett sovande barn i vagnen. Med två barn har vi flängt omkring sedan hon var två veckor, Matilda har redan varit på Borgbacken, Sveaborg, rododendronparken och Högholmen. Luncher ute är mer sällsynta och restaurangmiddagar har hon inte alls fått uppleva. Däremot många lekparker och en och annan strand.

Här på Högholmsfärjan började vi tala med en familj från St Petersburg och till min stora häpnad hade jag lite ryska kvar i bakhuvudet. Albin vägrade däremot säga något. Känner mig som om jag har en superpower nu när jag kan förstå vad folk säger på ryska, för man hör ju verkligen hur mycket ryska som helst här i Helsingfors. I och för sig tappar jag tråden genast någon säger nåt intressant eller relevant men allt oviktig förstår jag (en riktig superpower alltså!).

Glad midsommar!

 

Read more


Eller just gökens golande missade vi kanske, men en solig dag i maj föddes lilla Matilda. Den lilla sötnöten föddes faktist en vecka i förtid, precis som jag hade på känn men inte vågade hoppas på. För tre veckor sedan för att vara exakt, och snabbt gick det. Innan jag knappt hunnit inse att jag var på kvinnokliniken för att föda barn (hade åkt in för en kontroll bara), medan vår barnmorska var på sin lunchpaus, bestämde sig barnet för en rask entré. Barnmorskan hann tur nog till rummet, och några minuter senare hade jag en liten hungrig bebi i famnen. Åh lyckan över att allt gick bra och hon var frisk.

Det gulligaste var när vi kom hem med bebisen och Albin knappt hölls stilla för han var så glad över sin lillasyster. Sedan dess har reaktionerna också varit mer typiska trotsåldern, ett och annat tjuvnyp till exempel, men på det stora hela har det gått väldigt fint. (Eller ganska yrt har det ju nog varit, inser redan nu att skillnaden på att ha ett och två barn nog är befintlig, men för tillfället sover båda och mitt minne är kort).

Men alltså  en varm luddig bebinacke är nog livet. Det känns som att hon är minst två månader, tycker att hon alltid bott med oss. Hittills beter hon sig mycket väl, är i och för sig drabbad av  stor hunger just nattetid, men tänker att det här med dygnsrytm kommer om några veckor.

Och att få sin bebis i maj när hela sommaren ligger framför en är inte fy skam. Här har vi släppt ut Albin på grönbete.

Albin som förresten fyllde tre år förra vecka och firade med kalas för familjen och höll konsert med sin kusin.

En annan grej jag gillar skarpt, förutom det nya tvåbarnslivet,  är vår balkong och utsikten över lekparken nedanför.

Och idag kom värmen med besked och vi hängde på Skatudden, hälsade på Runeberg och gick hem genom en somrig stad.

Read more

Albinowski och jag är tillbaka i Finland för mammaledighet, sommarlov och vårens sista snöstorm. Avslutade på topp i Petersburg i varmt, soligt, otypiskt första maj väder och picknick med våra finska vänner i Tavricheskijparken. Trevligt var det, Albin fick hänga med sin bästis Isla och alla var nöjda.

På tal om första maj så är alla tåg till Finland slutsålda under den närmaste framtiden eftersom petersburgsborna är långlediga nu kring första maj och den omysiga segerdagen nästa vecka. Så om bebisen hittar på att komma i förtid får den vänta med att möta sin pappa tills han lyckats haffa en tågbiljett på nån vänster eller bilköat ett halvt dygn på gränsen. Fast med detta sagt så gör jag sällan saker i förtid, och så som jag stressat över att bebben skulle bestämma sig för en early exit så är det naturligtvis så att jag kommer att sitta som den flodhäst jag är fram till midsommar på ett ungefär.

Det tråkigaste med att lära känna trevliga typer är att sedan säga hejdå till samma trevliga typer när någon flyttar vidare. På söndagen hängde vi med våra belgiska kompisar som flyttar hem i juni. Vi åkte ut till St Petersburgs kabelfabrik, Sevkabel Port. Ungefär samma koncept som kabelfabriken i Helsingfors. Den här helgen var det någon slags hipstermattillställning. Vi satt i solen och barnen lekte som små änglar. Väldigt tråkigt att inte ha detta trevliga sällskap nästa höst.

Annars då under den petersburgska solen? Skrev ett nyhetsbrev för svenska konsulatet, ordnade ett sista IWC evenemang för i vår och inledde sedan min mammaledighet. Tänkte fortsätta med båda projekten på hösten med bebis på armen, bara det är en bekväm bebis vill säga. Vi ordnade ett eget TED talks evenemang (fast alltså utan officiell TED-stämpel) och hörde de mest intressanta talks om allt från genforskning till balans i fysiskt och psykiskt välmående. Alla som talade var medlemmar och idén var att få ta del av all expertis som såklart finns i en förening med över hundra medlemmar.

Här satt jag sedan och pös i solen och var nöjd över att vårens sista möte som min kära kollega och jag ordnade gick så fint.

Eftersom jag rört mig smidigt som en flodhäst (helt missvisande, de är sjukt snabba och orsaken till att jag aldrig skulle våga mig ut på walking safari) så har jag hållit mig i mina egna kvarter ganska mycket. Hur bra var det inte då att mitt favoritcafé som tvingades stänga pga av mögel flyttade ännu närmare konsulatet. Cake&Breakfast heter stället. Menyn är iof väldigt ospännande, men kaffet är gott och personalen himla trevlig och så finns det ett hörn för småtomtar om de hänger med.

Här har jag haft alla mina ryskalektioner under den senaste månaden, tills jag för en vecka sedan ansåg att jag är för mosig i hjärnan för att öva rysk grammatik. Och ryskakunskaperna då? Om vi börjar med de goda nyheterna så är Albinski väldigt duktig, han babblar på med Lena helt obehindrat. Jag själv har ett väldigt begränsat ordförråd eftersom jag varit en rätt lat elev, men lyckas ändå tala om det mesta jag har lust att tala om med både Lena och min ryskalärare Natasha. Däremot kan jag plötsligt vara helt hjälplös om jag behöver fråga nåt specifikt ute på stan. Får se hur det känns i höst när vi återvänder efter lååång paus.

Så såg jag och min badboll ut för några dagar sedan när Albinski rastades vid kyrkan precis vid konsulatet. Nu ska jag trotsa snöovädret och ta mig till mina päron för lördagsmiddag. Hej!

Read more

Solen sken i dagarna sju och inte ett öga var torrt. Så underbart härligt när våren mitt i allt är här. Nu vräker snön i och för sig ner utanför men jag gör som man bör och vänder andra kinden till.

Lite bilder från en vacker vecka istället. Har rastat barnet utanför konsulatet. Stadens parker är stängda en månad för att torka upp efter vintern (oklart om det är så fiffigt) så jag erbjöd Albinski en stimulerande lekmiljö där han bland annat kunde räkna kullerstenar. Jag drack cappuccino på en stol brevid, i bara t-shirt pga 15 c (och gravidhormoner).

På veckoslutet kompenserade vi och åkte till en jättesandlåda i form av stranden vid Peter Paul-fästningen. Ön är min favoritoas i staden när man behöver andas lite. Här är så fruktansvärt avgasigt och dammigt annars på våren. Vyn går ej av för hackor, med Eremitaget och Vasilevskijön framför en.

Tänkte bo kvar här i denna ryska storstad i knappt en månad till och sedan flytta hem för bebisens entré i familjen. Har mått som en kratta på sistone och trodde att jag var fem före förlossning med alla sammandragningar jag haft, men idag känns allt lite bättre. Kanske det är så här att vara gravid ibland? Tror att jag förskönat min förra graviditet lite grann eftersom jag nu är så förvånad att det inte enbart är en dans på rosor utan att man också drabbas av krämpor.

Jag har kommit in i stadiet av den här pregnansen när jag är extremt intresserad av allt som rör förlossningar och bebisar. Lyssnar på alla avsnitt av podden Vattnet går sedan våren 2016, de tidigare lyssnade jag på senast det var aktuellt. Laddade ner Nextory och plöjde Praktika för blivande föräldrar en kväll och Föda utan rädsla en annan. Den första boken är av Agnes Wold och Cecilia Chrapkowska och en handbok som helt enkelt är baserad på vetenskap istället för åsikter. Så bra. Kände att jag behövde avsnittet om bakterier och virus, det berättar torrt om att vi är helt för rädda för båda dera med våra småttingar. Och det var jag nog också när Albin var bebis, utvecklade kanske lite bacillskräck där. Här i Ryssland kör man förresten den approachen att bebisar ska hålla sig hemma och borta från onödigt folk i lite på en månad, vilket författarna skulle tycka är helt onödigt. Vidare lär man sig att damm inte är någon fara och att burkmat inte är nåt problem ur näringssynvinkel. Så det gillar jag att läsa eftersom Albin fick mycket av båda under sitt första år på jorden. Boken tar också upp det som Agnes Wold talade om på Skavlan för några år sedan och som jag genast tog till mitt skumpatörstande hjärta, dvs att det inte är någon risk att mjölken blir mer än någon promille alkoholhaltig om man dricker alkohol när man ammar. Det farliga är att vara påverkad när man sköter ett barn och det får såklart aldrig den ansvariga föräldern vara, må det så vara mamman eller pappan. Den andra boken, av Susanna Heli, är av annan typ, mindre vetenskaplig och mera råd och pepp inför en bra förlossning. Och det funkade, blev väldigt ivrig inför dagen D. Det var jag senast också och så gick det också väldigt bra. Bokens budskap är att ju mer orädd, trygg och avslappnad man är desto smidigare går det. Och det är orsaken till att jag vill föda i Finland och inte här, känslan av trygghet är lättare att uppnå när det är ett bekant system, eget språk (eller knappast helt eget språk men kan än så länge finska bättre än ruskij) och helt enkelt vetskapen om att Finland har ungefär världens bästa förlossningsvård. Sedan verkar författaren positiv till hemförlossningar också, medan jag själv är väldigt skeptisk. Kan förstå att man kan slappna av i eget hem jo, men själv skulle jag vara livrädd om jag visste att jag väljer att vara på omöjligt avstånd från akutvård om något går snett, och på så vis riskerar båda våra liv. Med detta sagt vet man ju aldrig, kanske jag får både en rysk förlossning och hemmaförlossning i ett? Nåja, tiden får visa men håller tummarna för finskt BB!

 

 

 

 

Read more

Vårhälsning!

Så här såg här ut i februari när Annalehti hälsade på och intervjuade mig om livet i staden. Jag blev nöjd med artikeln! Fina bilder de hade valt och helheten stämde. Man vet ju aldrig vad journalisten väljer att skriva om när man pladdrar på i många timmar och det ska resultera i en kort text, men det blev fint.

Äntligen är vintern över i St Petersburg. Vi körde en fast-forward och hängde en evighet i Helsingfors, åkte sedan över till Stockholm några dagar och kom tillbaka till St Petersburg den här veckan. Det var något med vintern i år, jag tyckte den aaaldrig tog slut, vi snörvlade och halkade omkring och tyckte att alla istappar hängde hotfullt över huvudet på oss. Så då kändes en liten paus från den ryska vargavintern så lockande att efter flytten i början av mars så blev Albin och jag lite oplanerat kvar i Finland i två veckor. Skolkade från dagismorgnar och föreningsmöten och fixade i skick vår nya Helsingforslägenhet istället. Och hängde med alla vänner vi inte hinner se under korta veckoslut. Himla trevligt, och som jag gillar vår nya lägenhet. Längtar till maj när jag flyttar hem över sommaren för bebéns ankomst. 

Amos Rex trappor

Och förra helgen åkte vi alltså till Stockholm och hälsade på vänner. Ungefär alla jag känner har flyttat till Stockholm, och jag hade inte haft nåt emot att göra det samma efter våra tre år här. Våren passade på att göra entré och ingen klagade. Frukosten på hotell Diplomat var en vinnare och bilbanan på Skansen en hit. Vi koncentrerade vårt zoobesök på den och såg i övrigt bara en grisfamilj i sten och skymten av en säl. 



Och Petersburg då? Vi återvände en sen natt, svor lite över snöstormen men sen blev ändå allt bra. Ordnade en cocktailfest för IWC på Four Seasons och det blev en flottare onsdagskväll.

Albin var glad att återse sin ryska barnvakt Lena, och han försökte först övertala henne att tala svenska, sen göra sig förstådd genom att tala svenska med en mycket imponerande rysk accent för att sen ändå börja tala sin sjukt gulliga och väldigt flytande ryska med henne.

Och på fredagen kom min bror och hans flickvän hit. Vi gick genom en solig stad förbi alla trevligheter vi har på vår väg in till stan – sommarträdgården, Mihailovskijträdgården och Gribojedovakanalen in till Nevskij. Det var konserter i varje gathörn, så bra grej med denna stad genast vintern är förbi. Sedan åt vi på Biblioteca och avslutade dagen med att se på båtvideon på youtube till ett på natten. Jag var inte ansvarig för sista programpunkten men det var onekligen rätt så mysig fredagsunderhållning. 

På lördagen solade vi nästipparna på lekplatsen på New Holland och lunchade på Kuznya House, en av mina favoritrestauranger som jag just såg att finns med på top 10-listan här.

Jag har nått stadiet av min graviditet när jag rör mig lika graciöst som en flodhäst och dessutom inte vågar gå så långa sträckor eftersom det känns som att den här ungen har bråttom till världen. Lite nytt för mig, eftersom jag hittills haft turen att inte märka av mitt dräktiga tillstånd så mycket, spelade tennis fram till för några veckor sedan och har gått långt utan problem. Men nu fick min guidade rundtur i fredags gå i snigeltakt och på lördagen åkte vi mycket bil. Ett ganska bra sätt att se den här enorma staden egentligen. 

Himla trevlig helg i alla fall och nu (söndagkväll, men jag råkade somna när jag skulle publicera) åkte de unga tu precis till tåget och hem till sin gulliga labradoodel. I rätt dygnsrytm dessutom, eftersom vi ju inte sysslar med sommar- och vintertid här i Ryssland, utan nu hamnar i Helsingforstid. Praktiskt!

Read more

Åttonde mars hörni! Grattis alla vackra kvinnor 🌷 Nånej, skoja! Men så låter det i Ryssland idag, där dagen handlar om att överösa kvinnor med blommor och presenter. Dagen är en viktig helgdag och min kompis som jobbar som engelskalärare blev uppvaktad med ett hav av presenter och blommor av alla föräldrar till barnen igår innan ledigheten. Putins hälsning för nåt år sedan beskriver det hela ganska bra, han grattade alla kvinnor och tackade dem för att sprida skönhet, ömhet och vårda barnen, och männen uppmanades ta hand om sin kvinna så hon kan le ofta. Jonej.

En rysk bekant som är aktiv feminist berättade igår att åttonde mars nog förr handlade om demonstrationer för jämställdhet också i Ryssland men att det idag glömts bort. Att det enbart handlar om gratulationer och blommor är en del av utvecklingen mot en omysig nykonservatism som råder sedan några decennier tillbaka. Våld i hemmet har avkriminaliserats, feminism är ett skällsord och politiken är homofobisk. Talade med en kompis här om just detta med att kalla sig feminist eller inte i Ryssland, och hon menade att trots att ordet feminism inte har någon positiv klang i Ryssland så talas det ändå nu mer och mer om jämställdhetsfrågor, så på det sättet sker det ändå en liiiten uveckling i rätt riktning.

Jag passade på att tjata lite om att vi ska minnas vad vi egentligen uppmärksammar (kampen för jämlikhet!) på Internationella kvinnodagen när jag skrev introt till ett nyhetsbrev vi skickar ut till alla IWC medlemmar igår. Gjorde lite research för det och lärde mig samtidigt att orsaken till att dagen infaller just den åttonde mars är för att ryska kvinnor i och med första världskriget demonstrerade för bröd och fred på Sankt Petersburgs gator just det här datumet. Så nu vet ni det! 

Tidigare på dagen var jag på en lunch med temat jämställdhetsfrågor hos den svenska generalkonsulen. Det var spännande att träffa ryska kvinnor som jobbar med frågorna på olika sätt. Ebba Witt-Brattström var inbjuden talare och hon berättade om hur det gick till när man på 90-talet genom politiska påtryckningar fick till stånd en riksdag med hälften kvinnor och hälften män i Sverige. Intressant! Samtidigt konstaterades det också att det inte är helt lätt att ta efter i länder där vägen till makten inte går direkt spikrakt genom vallistor där man kan ha varannan damernas…

På kvällen var jag en sväng på en litteratur- och musikfest på Anna Ahmatovamuseet, och sedan tog vi tåget till Helsinski. Det var en liten krock på vägen som gjorde trafiken till Finlandskijstationen låååångsam och för ett tag blev pulsen hög för jag visste att efter det här var varenda ett tåg fullbokat för resten av veckoslutet på grund av långhelgen åttonde mars. 

Nu ska vi packa flyttlådor, ska nämligen flytta ut ur vår nuvarande lilla Helsingforslägenhet och in i en där vi ryms alla fyra i sommar. 

Ha en bra internationell kvinnodag! 💪

Read more

Hej från en rysk sjukstuga, skulle jag börja detta blogginlägg, men ibland är det bra att vara segast i Svenskfinland med att uppdatera sin blogg, vi är nämligen alla redan tillfrisknade och glada igen efter släng av feber hos den minsta och synnerligen allvarlig mom flu för andra. Istället har jag ägnat gårdagen åt att bli intervjuad för en finsk veckotidning i egenskap av finsk hemmamamma i Ryssland. Den titeln såg jag ej komma för några år sedan, men varför inte! En väldigt trevlig journalist och fotograf hälsade i alla fall på och så försökte jag formulera nåt vettigt på finska om det här med att trivas mycket väl i en stad bland trevligt folk samtidigt som Ryssland politiskt är vad det är. Sedan gick vi efter Albin från dagis och tog lite bilder på vår hemväg som ju inte är fy skam förbi kyrkan på blodet och ryska museet. Får se hur bilderna blir, risken finns att jag ser ut som en dräktig jätteteddybjörn i min vita luddiga jacka, men Albinovski brukar i alla fall vara rätt söt.

Och här en första bild på magen. Ganska stor känns den redan, men vet ju att den kommer att fortsätta växa tills man tror att den inte kan bli större och så lite till på det ännu. Senast hade jag en ganska rejäl kula mot slutet och fick uppmuntrande ord på vägen av olika rådgivningstanter och barnmorskor, ojoj här har vi nog en stor bebi, ojojoj. Sen föddes Albinowski, sur och tre och ett halvt kilo lätt.

I söndags ordnade Jane och jag vårt femte månadsmöte som co-presidents (den titeln är bara så läcker) för IWC. Den här gången på en söndag på New Holland, så folk kunde ta med olika familjemedlemmar och gäster. Först skridskoåkning för de aktiva och morgonpigga på förmiddagen och så glüwein för resten klockan tolv. Himla lyckad dag var det, och roligt att träffa folks familjer. Sedan åt vi ännu lunch i timmarna många på en väldigt bra restaurang. Det tar ju alltid förvånansvärt mycket tid att planera och förbereda evenemang (och här har vi alltid en yr Rysslandsfaktor på det hela) och därför är det så kul sedan när det blir lyckat och folk är glada och nöjda.

Sedan körde vi hem längs med en synnerligen vacker Neva. Den isen skulle jag inte gå ut på men så är jag också mer riskmedveten än medel-Pjotr.

Annat spännande under den ryska solen är att jag besökt en banja för första gången. Det är alltså en badinrättning med bastu, och vi gick till Jamskie Bani som var favoriten för både Dostojevskij som bodde runt knuten och Lenin. En rysk vän sa att hon skippar besöket eftersom hon under sovjettiden bodde i kommunalka och alltid var tvungen att gå till stadens banjor för tvagning och att hon numera föredrar att ha sitt privata badrum. Förståeligt.

Bild snodd av min kompis Silvia

Det var i allafall en cool upplevelse. Kändes som om vi slängdes några (många) decennier bakåt i tiden. Har  tyvärr inga egna bilder eftersom jag råkade glömma telefonen hemma. Men relaxing rummen var ca lika mysiga som vilken vänthall som helst på någon tågstation längs med den transsibiriska järnvägen back in the days. Det här var den billigaste delen av  banjan, sedan ska det finnas mer renoverade spa-avdelningar också. Vi var i allafall tjusiga i den obligatoriska accessoaren bastuhatt, i övrigt är det inga kläder som gäller. Man kan köpa björkris i en liten shop vid ingången och så är hälften av den enorma bastun menad för att sitta och värma upp sig i och sedan byter man till den andra sidan och daskar sin eller sin väns rygg med riset. Babusjkorna som helt tydligt gått hit varje vecka sedan Lajka var valp kom in i bastun, fnös att vi såg ut som ett gäng hönor där vi satt uppradade på bänkarna och så började de slå sina ryggar.

Och om vi ännu backar bandet till en betydligt snöigare vecka så har jag varit på mitt livs första konsert med elektroniska ljud. Det var inte särskilt vackert.  Tror knappast att det är meningen att vara så vackert heller, många av ljuden var av typen mikrofon som får rundgång. Ackompanjerat av videokonst som kunde utlösa epilepsi också hos de starkaste. Lite oklart koncept för mig kanske, men tänker att meningen med konst ju alltid är att väcka känslor och om det här var meningen som ett konstprojekt mer än som en konsert att njuta av, så väckte den i allafall känslor (lite mysig ångest till exempel). Blev i allafall glad igen när jag kom ut i den mörka St Petersburgsnatten.  Det tog mig ett tag att hitta ut på gatan, tappade bort mig lite grann i labyrintliknande innergårdsgränder. Handlade mjölk på nattöppet Stockmann medan jag väntade på min taxi och kunde konstatera att jag var snäppet mer tant än alla ryska hipsters som var på samma konsert.

 

Read more


Privjet! Vi har varit i Helsingfors i några dagar eftersom jag skulle till rådgivningen, eller som Albinski förklarade mamma ska till frissan med bebisen. Allt såg finfint ut, men fick reda på att jag har himla lågt hemoglobin. Det förklarar att jag varit lite seg på sistone, hade redan självdiagnostiserat mig med att jag inte är woman enough för den ryska vintern som testar oss. Googlade i allafall livsmedel som är bra vid järnbrist och listan toppades av grisblod rå, nötblod rå, lever rå, blodkorv och bubblaren rå duva med skinn. Nu blir det fest! Började ändå längre ner på listan med aprikoser, sesamfrö och mörk choklad.

Och på tal om en vinter som testar oss så har vi plumsat omkring i den ryska snön på osäkra ben och folk har frågat mig hur man gör i Finland och jag har påstått att trots samma snömängd så är det alltid plogat och sandat. Har farit med osanning! Även i Helsingfors verkar alla snöplogar dragit på semester precis denna vecka. Feministisk snöröjning vore ej helt fel nu. Tycker det är lustigt hur de flesta av oss kanske höjde ett ögonbryn när uttrycket myntades för några år sedan, och tänkte att eh detta var kanske att töja lite på begreppet feminism, men ack så rätt de hade där borta i Karlskoga! Bilvägarna prioriteras och barnvagnar och babusjkor får halka omkring på trottoaren, eller som nu, gå ute på bilvägen.

Hur som haver behövs ingen crossfit när man har en dryg halvtimme till dagis över den sibiriska stäppen. Ganska ofta tar vi ändå taxi hehe. Inget man skulle drömma om i Helsingfors men i Petersburg kostar det bara någon euro, och man ska ju se upp med att få för mycket frisk luft och motion som vi alla vet sen gammalt.

Hade hur som helst himla mysiga dagar i Helsingfors med vänner och familj. Köpte en solgul soffkudde för att välkomna våren när januari var över, och en vit teddypäls för att bejaka mitt ryska jag och så drack jag lehtikuohu på St George-hotellet och där var det långsam betjäning, snygg inredning och trevligt sällis.

På söndagen var Albinski och jag tillbaka i Rysslandet och vi bjöd våra rumänska och belgiska vänner på finsk lax. Och nu har familjefadern åkt till Moskva, jag borde förbereda ett möte jag har i morgon bitti och röja undan lite av Albinowskis kaos, men tror jag börjar med lite tv-serie, nån gräns för vad en anemisk kvinna kan åstadkomma denna sena timme.

Read more