Vardag

Hallå i stugorna! Skrev ett inlägg för ett tag sedan, men kom aldrig så långt som att publicera. Och nu när jag började skriva igen ser jag att jag börjar pladdra om samma sak. Ingen djupanalys av rysk kultur här inte, utan Netflixserier. Det är nämligen just så spännande mitt liv är i november, när barnet är nattat ser jag på avsnitt efter avsnitt tills jag själv nattas. Den ytterst spännande rapporten som jag skrev senast handlade om en drömdag när jag för ungefär första gången sedan Albin den aktive föddes kunde sitta uppkurad i tvsoffan i ett halvt dygn. Orsaken var i och för sig inte enbart drömmig, drabbades av en synnerligen oläcker ögoninflammation  och kunde stoltsera med mycket passande blick över Halloween. Blodröd och oklar. Dock har alla mynt två sidor och detta gav mig en massa tid i soffan utan annat på agendan än senaste säsongen av Making av Murderer. Såg hela säsong två i ett kör och den var intressant den också, fastän den första säsongen hade mera innehåll. Nu vill jag bara veta vad som hände sen? Men de sista snuttarna var filmade i somras, så det lär dröja innan nåt nytt händer i den historien. Och nu är det House of Cards som håller mig vaken till alldeles för sent om nätterna, hade konstigt nog en säsong osedd och kollar nu på femte och sjätte säsongerna. Gillar skarpt att vara uppslukad av en tv-serie, men samtidigt tar det all ens tid på kvällen? Ingen blogg och inga ryska klassiker. Mästaren och Margarita ligger och väntar på mitt nattduksbord, den råkar dessutom vara månadens bok i en bokklubb jag tänkte delta i här. Men boken är liksom ingen bladvändare än så länge om vi säger så.

Och annars då? Inledde morgonen på en tennisplan här i stan, och det är ju ett av de bättre sätten att börja dagen.  Smög iväg när övriga familjemedlemmar ännu sussade sött. Och nu har vi ätit farsdagsfrukost och ska ut och njuta av denna inte helt soliga novemberdag. Trevlig söndag!

 

 

Read more

Privjet!

Högst oklart varför denna lilla blogg fått ligga i träda en halv höst men nu är den tillbaka. Livet här i Rysslands före detta huvudstad är finfint. Om vi börjar med en enkel betraktelse så är ju hösten så VACKER i denna del av världen. Det tycker ryssarna också och tar bild efter bild när löv kastas i luften och med invecklade lövkransar på huvudet. Man är sannerligen inte dålig på att dokumentera sin vardag här i staden, folk poserar vid vart och varannat gulnande träd.

Och det gör vi med! Så här såg vi ut en dag Michailovskijträdgården framför Ryska museet. Tänkte julkort, men i och för sig skickar vi ej julkort.

Kollade igenom mina telefonbilder sedan det senaste inlägget och det var ju en och annan bild som knäppts. Våra promenader här i staden finns i alla fall noggrant förevigade. Kommer man att ha glädje av alla dessa 8000 bilder per år i framtiden? Så här såg det ut i september i Sommarträdgården, inte klokt vilken varm höst det varit. Skönt var det ju men ytterst stressigt om det är pga av global warming. Vi får väl hoppas på en smällkall sibirisk vinter för att utjämna medeltempen lite. Och i väntan på det kan jag dela med mig av ett fantastiskt recept ifall man bestämt sig för att vara klimatsmart och minska sitt köttätande. Vi har aldrig kockat några stora mängder kött hemma, men sedan vi flyttade hit har vi helt slutat eftersom jag tyckte det var en för svår nöt att knäcka att hitta något ekologiskt och närproducerat att bjuda lille Albinowski på ibland. Det får kompensera lite för att vi inte kan kompostera här. Kompostering hör för övrigt till mina favoritsysslor men här har vi ingen komposttunna på gården, och min gräns går just vid dyngmaskkompost på diskbänken.

Med den aptitliga tanken över till mitt recept! Har snott det av goda vänner som i sin tur snott det av goda vänner. Vad är väl ett mer passande ryskt vegetips än en spaghetti belugnese? Idén är alltså typ en bolognese, men köttet är utbytt mot belugalinser. Det är små svarta linser som fått sitt namn av att de liknar belugakaviaren. Jag köper Urtekrams linser när jag är i Finland och packar med i kappsäcken.

Koka upp lämplig mängd belugalinser i god buljong. Sedan låtsas man att man tillreder en vanlig bolognese och använder sig av alla sina vanliga hemliga trix. Steker kanske lök och vitlök, riven morot och champinjoner. Jag rekommenderar soltorkade tomater och oliver för att få lite smak på det hela. Sedan häller man i de kokta linserna, tomatkross och lite tomatpuré. Why not en skvätt rödvin också. Avsluta med havregrädde. Prijatnava appetita! Lovar, min pappa, som inte alltid brukar jubla över linser tyckte denna rätt var fantastisk. Och det är ett mycket gott betyg skulle jag säga.

Read more



En bättre septembervecka hörni! Satt på en parkbänk och skrev mail i fredags när Albinski sov, och var efter ett tag tvungen att hitta en bänk i skuggan pga solen och hettan. Vardagsutmaningar man uppskattar en rysk höstdag.

Andra utmaningar är vad som helst för stillasittande aktivitet med detta energiknippe. Här försöker vi oss på picknick i Tavricheskijparken.

Och sedan sövande promenad runt den här lugna dammen. Eller är det en damm? En sjö kanske. I allafall ett ställe där fåglarna mår gott, de göds nämligen med gammalt bröd av alla promenerande stadsbor. It’s a thing tydligen.

Nu har jag inte enbart gått omkring och funderat på ankornas näringsintag utan faktiskt haft en massa kul i kalendern den senaste veckan. IWC:s hösttermin körde igång så vi har planerat möten, haft möten och planerat lite till. Jag är så himla glad för IWC, alltså International Women’s Club som jag skrivit om tidigare. Ett enkelt sätt att få en massa nya vänner när man flyttar till en ny stad och inte känner en kotte. Här i staden är vi drygt hundra medlemmar. Det ordnas program varje dag, allt från ryskaundervisning till balett och salsa och så lite kultur däremellan. Dessutom stöder IWC alltid lokala välgörenhetsorganisationer genom att ordna en vinterbasar som drar in miljoner. Rubel alltså, men det är ändå en nätt summa pengar som verkligen kommer till nytta i här.

I år är det alltså min australienska kompis och jag som ska vara ordförande för IWC så därför är det så många mail som ska skrivas. Jag tror det här året kommer att bli väldigt bra, gillar upplägget att vi är två ordföranden och dessutom råkar hon vara en ovanligt rolig typ. Vi ska ordna möten en gång i månaden och bjuda in olika talare. Så det kommer att vara mycket funderande kring intressanta teman, var det är kul att ordna möten (den här staden bjuder på de mest fantastiska salar, men vår budget är vääldigt liten så det gäller att tänka till) och så ska jag härdas lite i att tala inför stor publik och det är det ju alltid bra att öva på.

En dag hälsade vi på på dagiset här i stan och Albinski tyckte det var en hit. Om han börjar där lär han sig finska också, och det är ju ingen dum idé. Många av barnen på dagiset leker på ryska så tänker att han får det språket också. Ser redan framemot julfesten när den lilla tomten ska uppträda med julsånger på ryska och finska.

Vi försökte oss på en middag på Hamlet& Jacks efteråt men de hade stängt terassen för den här säsongen. Det blev Biblioteca istället, alltid ett säkert kort när man hungrar i centrum.

Och nåt annat kul på sistone? Nå men JA. Vi var ju på det finaste av bröllop. Ett härligt minibröllop i Ingå när Lina och Niki gifte sig. Vi var ett gäng familj och vänner och festen ordnades precis vid havet. Vigseln var så fin och trots att vi var ett mindre gäng än på många av bröllopen jag varit på tidigare, så var det nog fler tårar som fälldes. Skyller på den fina musiken. Sedan var det middag och tal och dans hela natten lång. När solen började gå opp gick vi till den mysiga lilla gäststugan precis på stranden som vi fick låna av Linas trevliga grannar. Ett av sommarens finaste veckoslut! Mina egna bilder blev alla suddiga men den här har jag snott från Linas blogg.

Och på tal om rolig fest så har jag nu upplevt rysk karaokefest. Absolut intressant. Ska skriva mer om det i veckan! Nu ska jag förbereda mig inför den kommande veckan, до свидания [dasvidania]!

Read more

 



Privjet!  

Idag hade jag danstimme med min indiska salsalärare och åt sjukt god lunch på ett koreanskt snabbmatshak. Tillbaka i den ryska vardagen med andra ord. Vi återvände för några veckor sedan efter en lååång och solig sommar som såg ut lite så här:

Orangea små flytvästar vart jag än tittade, få dagar med fler plagg än simkostym och var det en sådan dag så var det i form av bröllop eller annat flott. En alldeles underbar sommar. Och nu redo för hösten? Hmm, jag funkar inte riktigt så, är mera för evig sommar, men i allafall känns det ganska trevligt att vara tillbaka här i Sankt Petersburg.

I sann back to school-anda inhandlade jag två blommiga häften på Dom Knigi, den stora bokhandeln på Nevskij, här om dagen. Höstens to do-listor avklarar ju nästan sig själva om de är listade i häften med blommor och blader. Och har faktiskt en del att lista denna höst, ska vara ordförande för IWC här i staden och förhoppningsvis dessutom jobba lite på ett trevligt ställe.

Annat höstigt man ska syssla med istället för att sakna en svunnen sommar är ju sensommarblomstren.

Vi gick till blombutiken bakom konsulatet och köpte en präktig krysantemum. Ungerfär hrysantem visade det sig heta på ryska.

Och annars då? Här säljs det fantastiska hallon i varje gathörn och Albinowski är till sig av lycka. Vi var på Novaja Gollandia en dag och hälsade på flamingon och så finns det en och annan kanalbåt att titta på när man rör sig på stan.

 

Read more

 

Innan juni blev juli och vi åkte till skärgården på grönbete, hängde vi med några hundratusen fotbollsfans i Sankt Petersburg. Nu hänger vi istället med ett tiotal måsar i en vik. De är också högljudda, annars är miljöombytet ganska totalt. Under året har jag inte funderat särskilt ofta på fotbolls VM, det har kanske varit ovanligt många fasadrenoveringar i stan men annars har jag inte märkt av förberedelserna så mycket. Tänkte inte heller på att jag kunde ha skaffat biljetter till någon match – i och med att jag inte brukar vara så intresserad av att kolla på sport trodde jag att det skulle gälla nu också.  Men när VM väl satt igång drogs jag totalt med i fotbollsivern. Hur roligt att ens kvarter mitt i allt förvandlas till en fyraveckor lång fest?

På kvällspromme vid Gribojedovakanalen. Fanzonen ligger precis vid Kyrkan på blodet och gatorna runt kvarteret har varit avstängda för bilar. Jag och min cykel har levt loppan om förmiddagarna när fotbollsfansen ännu sovit och vi haft gatorna för oss själva.

Fans från hela världen har rest till Ryssland, någonstans såg jag att det skulle vara 400 000 fotbollsturister för Sankt Petersburgs del. Det här är kvällen före en av de första matcherna, Iran- Marocko.

Stämningen på stan har varit glad och de fotbollsturister jag mött är ett mycket mysigare och nyktrare sällskap än jag kanske hade tänkt mig.


På midsommardagen gick vi till fanzonen och kollade på någon match. Ölen var blajig men publiken glad.

Om allt fortsätter som hittills kan nog Ryssland klappa sig på axeln och vara mycket nöjd med sitt VM. Fotbollsturisterna kan åka hem och komma ihåg all vänlig personal som gjorde att det knappt uppstod några köer, mängderna med poliser (också de vänliga och språkkunniga) som garanterade säkerheten, visumfrihet, gratis metrotrafik och såklart vackra städer som aldrig går och lägger sig. Sen kan man ju fundera på hur man väljer att spendera pengarna i stadskassan (image först, pensionerna sedan?) men det tar vi en annan dag. Glad i allafall att det verkar gå vägen när man ändå satsat så mycket på spektaklet.

Seba var och såg Sverige – Schweiz här om dagen. Hans förhoppning var i och för sig att se Tyskland spela när han köpte biljetten, men så blev det så här i stället och han verkade nöjd också med att se Sverige spela.

Och här vid de lugnaste av vatten tankar vi frisk luft, färska blåbär, bromarfpotatis, tallbackatomater och snicketisnackar med passerande hjortar och harar. Jag läser alla romaner som inte blivit lästa under vintern (nu den här, sen den och den) och traktor Albin sover under ett äppelträd.

Read more



Åh vänner alltså. Finns det något bättre? Eller nu behöver vi ju som tur icke rangordna allt här i  livet, men om vi säger som så, en helg i Malaga med de bästa av vänner är inte fy skam.

Vi har snackat om att åka på kompisresa i hur många år som helst, men så har någon sommarjobbat eller ammat eller bott på andra sidan jordklotet och så har det skjutits fram. Men i år! Mitt i allt var vi många som kunde åka och vi hyrde en enkel liten lya på strandpromenaden i Malaga och flyttade dit för fyra dagar.

Som ni märkt är denna blogg ibland mer ett månadsbrev än en dagbok så det var inte direkt i förrgår vi flög iväg, men väl denna försommar. Det var första gången jag var i Malaga och blev helt betuttad i staden. Perfekt resmål för en långhelg med vänner.

En strand som fortsätter hur långt som helst. Plus för fina parasoll.

Och man kan ligga och läsa Elena Ferrante i timmar. Inga barn som rymmer. På grund av barn som rymmer eller allmänt kräver uppmärksamhet håller jag ännu på med serien, är nu på fjärde och sista boken och sörjer redan lite att det snart är slut.

Längs med stranden finns väldigt bra restauranger, chiringuitos, där man kan äta seafood och dricka rosé i timmar.

Och på kvällen är staden full av barer och restauranger. Vi hittade en takterrass där man kunde titta ut över den blekt pastelliga staden och en himmel som artigt matchade.

Och tapasrestauranger finns i varje hörn. Ändå hamnade vi på samma två av kvällarna, Papa&Pepe, men så var det så sjukt bra tapas också.

Vacker är staden dessutom! Kanske att försommaren är lite extra allt när det är en så vänlig grönska och blomstertid.

Och eftersom det här är ryska posten så kan jag rapportera att det hördes mycket ryska på Malagas gator och torg under dessa dagar och det var pga mig. Försökte prata medelhavska (på samma sätt som man i Norden ska prata skandinaviska) men problemet var att efter nästan ett års ryskastudier så hade min italienska, som för några år sedan var rätt så flytande, åkt in i ett svåråtkomligt hörn av mitt huvud och det rådde total språkförvirring. Så det blev istället konsekvent ryska i dagarna fyra och man kan kanske till och med hävda att engelska funkat lite bättre.


Vi hyrde en airbnb-lya några meter från stranden och kanske tio minuters promenad från gamla stan, funkade utmärkt.

Blir varm i själen av så här mycket tropiska träd på en och samma promenad. Drömstråk.


Tror inte jag tänkte en enda negativ tanke på fyra dygn och det kan väl ändå ses som ett rätt gott betyg för en resa.

Sjukt hur man kan tala oavbrutet från morgon till natt men ändå ha hur mycket kvar som helst som behöver diskuteras. Och ändå konstaterade vi på måndagen att vi knappt hade talat om jobb alls.

Och så avslutade vi med morgonpromme opp till toppen av en kulle för att kunna svara klart det på frågan om vi gjorde något annat än hängde på stranden om dagarna. Där uppe fanns en gammal fästning och man hade utsikt över hela havet och kunde hålla koll på att inga piratskepp närmade sig. Inga sådana denna morgon och vi tog en glass till frukost.

Blåa träd hörni! Lika ovanligt fint som den här resan tänker jag.

 

(Vissa av bilderna har jag snott av de andra,  t.ex. Anni som alltid tar fina bilder)

Read more

Lille Albinowski fyllde två år och hela staden var en fest i dagarna två. Nevskij stängdes av, och borgmästaren bjöd in till konsert på palatstorget. Eller Albin delar i och för sig födelsedag med Sankt Petersburg som firade 315 år så det bidrog till de storskaliga festligheterna. Just det där med en avstängd Nevskij prospekt i denna bilälskande stad var extra härligt, vi cyklade till stan längs med Mojkan upp till Nevskij utan att behöva frukta för våra liv, livskvalla.

Världens goaste solsken till gosse har nu firat sina samtliga två födelsedagar i denna stad eftersom vi förra året råkade hälsa på här just den dagen. Albin hade i år koll på vad födelsedag innebär och väntade ivrigt på sina gäster mormor och morfar, på plesenter och att få äta obegränsat med jordgubbar. Vi inledde festhelgen med picknickalas med kompisar i Tavricheskijparken på fredagen.

På lördagen åkte vi på en kanalkryssning (perfekt sätt att se staden, har skrivit om det här) och på kvällen var det konsert utanför Vinterpalatset. Man kan kultur i den här staden.

Och följande morgon sjöng vi för Albin och han fick öppna paket. Svårt att längre ta sig fram här i huset utan att flytta på en brandbil, taxibil, traktor eller grävskopa om vi säger så. Barnet jublade. Sedan skulle vi luncha på nytt favoritställe (ska skriva om det!) men eftersom vi ännu är amatörer när det gäller barnets födelsedagsfirande så hade vi missat med detaljen boka bord och fick komma på en plan B istället. Hittade perfekt bord och skålade för den stora dagen.

Drack kaffe på ett tak, blåste såpbubblor i Aleksandrovskij-trädgården och cyklade sedan hemåt. Bra födelsedag tyckte nog både staden och barnet.

Förresten skrev jag ett inlägg på konsulatets blogg för ett tag sedan, det finns här. Nu ska vi till stan och träffa Kirsi och Rauha, eller Kisi och Hauhau som dom också kallas i detta hushåll. Hej!

Read more

Om jag tyckt att den här staden är ganska trevlig redan tidigare så är jag helt såld nu när allt är grönt igen och majsolen strålar som om det inte finns någon morgondag. Igår imponerade jag och Sebbesebastian på oss själva genom att ta en springrunda i Tavricheskijparken helgdagen till ära. Vi konstaterade att det enda rätta är att bo i ett land med ständig sommar (för detta är Sankt Petersburg ändå inte helt idealt). Tänker att konsulatet i LA gärna för höra av sig om två år.

Här har man firat Segerdag i förrgår och det är en ganska konstig grej. Dels lite första majkänsla, folk är lediga och glada och ute på stan. Och jag fattar att man vill fira att kriget tog slut och uppmärksamma stupade, men under de senaste åren har dagen fått mera fokus på uppvisning av krigsarsenalen och snack om nya krig och det känns ju inte så muntert. Dessutom klär många barn ut sig till soldater från andra världskriget och jag är bara så allergisk mot allt romantiserande kring krig och ond bråd död. Så vi skippade pansarvagnstjafset och myste i dammiga sandlådor i Tavricheskijparken och Sommarträdgåden.

Men till mindre krigiska teman. Vi var ju på yogaresa! Den här bloggen levererar sannerligen just så snabbt som jag fördomsfullt utgår från att ryska posten gör, för det är ju nog ett tag sen redan. Men alldeles underbart var det, Kroatien är fantastiskt vackert och yoga mår man bra av.

Det var yoga på taket varje morgon och kväll. Eftersom vi hade med vår vilda valp fick vi turas om så det blev yoga en gång per man varje dag.

Bästa yoga läraren!

Här hängde Albin under yogapassen. Det fanns en lekplats brevid men vem behöver sådana när man kan kasta sten i vattnet.

Och så gjorde vi utflykter under dagarna. Det här är nationalparken Krka, någon timme från Split.

Man gick på spångar längs med åar och flodar och ibland dök det upp ett episkt vattenfall. En bättre promenad!

En stadsutflykt till Zadar.

Resesällis.

Gillade staden.

Och nästa dag i Šibenik.

Gick i smala gränder med tusen trappor bakom varje knut och kom upp till nåt slags klosterträdgård där det såldes glass.

Klättrade upp till hög höjd för kvällsyoga.

Utsikten var helt fantastisk.

Och så klättrade vi ner igen.

Vi bodde i Murter som är en liten ort en dryg timme från Splits flygplats. Lagom sömnig ort som passade för yogaläger. Yogaläraren aka Albins farmor hade gjort ett super program för veckan och det var ingen sträng yoga retreat utan en mysig yoga treat där rosé och seafoodpasta var välkomna deltagare. En vecka man mår bra av helt enkelt.

Read more

– Vi har nu två valpar i familjen. Albin har fått en lurvig kusin som heter Fantomen och är en brun liten labradoodel. Alltså lyckan är stor, en hundvalp i familjen, en väldigt söt dessutom. Det är min bror och hans sambo som har denna ljuvliga lilla hund och jag är mycket ivrig inför sommaren när alla valpar ska vara på grönbete på landet.

– Albinski har börjat trotsa, och det här vore kanske inte annars så väldigt gulligt men han trotsar på ryska. Svaret på de flesta frågor är för tillfället ett bestämt NJET.

– Albinowskis ryska i allmänhet är väldigt gullig, han lär sig ryska av sin barnvakt och kan olika viktiga ord som kanin & morot & flygplan. På svenska babblar han på mest hela tiden och det jag hör mest för tillfället är olika saker ”mamma ska fiska”, alltså fixa <3.
– Okej nu är det bara Albin på gullighetslistan, men en annan inte helt ogullig grej var när vi en dag gick in i den ortodoxa kyrkan brevid oss när vi var på upptäcktsfärd på gården utanför, och det var mässa så som det är varje kväll. Albin lyssnade en stund på kören som sjöng men hade sedan ett bättre förslag: sjunga bä bä! Och så vrålade han sjunga bä bä med en just så hög stämma som små barn har. Smet ut med sötnöten ganska snabbt. Och på tal om kyrkor och musik, en helg när mina föräldrar var och hälsade på gick vi in i Kazankatedralen, en mäktig katedral mitt i stan mittemot Dom Knigi på Nevskij prospekt som jag aldrig hade gått in i. Klockan var 18 och det var lördag och mässa på gång. Musiken var superfin, som en bättre konsert. Dessutom verkar det vara väldigt okej att titta in ett tag, folk kommer och går hela tiden och det finns ju inga sittplatser utan alla står. Se det som dagens Sankt Petersburgstips om ni befinner er på Nevskij någon tidig kväll.

Nu är vi inte i Sankt Petersburg utan landade i Kroatien igår och ska vara här på yogaläger hela familjen. Så ivrig, kanske åker jag hem rak i ryggen och harmonisk i själen om en vecka. Dessutom lyser solen mycket snällt och det ska bli super att se Kroatien för första gången. Namaste!

Read more

Vårsolen strålar över staden och grattar oss till att vi överlevt vår första ryska vinter utan istappar i huvudet. Ej illa pinkat. Känns extra ljuvligt att äntligen vara ute i ljuset och värmen efter en elak influensa som höll oss däckade en vecka. Alltså sådär påriktigt däckade så det inte ens var mysigt att vara sjuk och se på tv-serier utan bara bu. Men nu! Friska, starka och med solsken i blick, så redo för vår och sommar.

Vi ska bara vara här i Sankt Petersburg på veckoslutet och har inte jättemycket planer. Ska rasta Seba i solen, han jobbar i samma hus där vi bor och behöver komma ut på lite friskluftexkursion. Och så ska vi bjuda hans chef och hennes man på lunch, ska försöka hitta sparris och göra en soppa som egentligen är superenkel att tillreda men ändå framstår som lite klurig.

Tänkte tipsa om tre grejer man kan göra om man har en dag och en kväll här i staden. Först ska man ta en runda på Eremitaget, eftersom det är typ världens mäktigaste palats. More is more. Jag har varit där några gånger, senast för några veckor sedan när Verran var här. Det finns ju salar att upptäcka för en halv livsstid, och senast hamnade vi i pastellfluff och marmordrömmar och det var allt väldigt fint.


Efter det kan man gå längs med Nevskij till Jelisejevskij magazin, en delikatessaffär från 1903. Musik, tårtor, ostar och champanskoje. Kitschigt värre, men kul.

Och på kvällen kan man gå ut på drinks och kanske ramlar man in på någon av stadens lönnkrogar. Eller helt lagliga barer är de väl (ofta) men deras grej är att vara lite hemliga och mystiska och allmänt småsuspekta vid första anblick. Vi gick på en som en kompis till mig kände till och hade telefonnumret till. En kvinna kom och mötte oss på en mörk, sliten innergård och visade oss ner till baren som var i källaren till en övergiven butikslokal. En fin bar med en massa folk hittade vi allafall där och drinkar kunde de blanda till. Bara ett halvbra tips är det här dock eftersom det är ganska oklart var baren egentligen är och hur man får tag i rätt telefonnummer.

Njut av solen!

Read more