Se & gör

Allt är inte guld som glimmar, men på Eremitaget kan det nog hända att det är det. Jag kan bli lite stressad av mig själv när jag går genom salarna i Vinterpalatset, tänk att snubbla in i någon vas och bli skyldig ryska staten hela sin lön de närmaste sju decennierna. Eller hur de nu kan tänkas lösa 1700-tals krukor i kras. Hu. Kaoskaninen sov sig igenom nästan hela vår konstrunda här om dagen. Under en lekträff hos en bekant tidigare i höst råkade kanske en vas åka i golvet – och kanske, kanske att hans små händer var inblandade – så bland porslin från tidigare sekel har alla lägre puls om det råkar vara middagslur på g. Fick istället fnissa lite när en medbesökares barn rymde, kröp under en avspärrning och sprang mot en tron i guld och sammet för att provsitta lite. Sirenerna tjöt, salvakten såg mycket bister ut och föräldern var väldigt hastig i sina rörelser.

Inte snubbla.

Tavlorna var inte så spännande i den lilla delen av Eremitaget vi hann med den dagen, men salarna, taken och golven desto mer spektakulära.

Samma dag promenerade vi också i Sommarträdgården och hittade en liten skördemarknad. Fint, fint. September-hösten skulle så gärna få pågå minst tre månader för min del. Färggranna träd och frisk luft är så bra, träd utan löv och iskallt regn så överrepresenterat.

Säg hej till min nya höstkappa. Ljusbeige cashmere bedömde jag att var ett klokt och praktiskt val för höstdagar i lekparken med lerig ettåring. På & Other Stories hittade vi varann.

Det bästa med helgen var att Albins farmor var på besök. Hon är dessutom yogalärare så vi hann med yoga också. Lyx! Det är något jag saknar från vår vardag i Helsingfors, att gå på Gabys yogatimmar på Ockra på Jägaregatan. Det får bli dagen Helsingforstips!

Read more

Ska tipsa om vad man kan göra om man är här i några dagar och redan hunnit vandra upp och ner för Nevskij prospekt och fått sin dos av museer. Men vi börjar med dagens ryska ord. Mitt absoluta favoritord hittills. Lämnade in en slips med bläckfläckar till kemtvätten igår och lärde mig ordet slips på ryska. Håll i er nu. GALSDUK! Alltså halsduk, men H uttalas ofta G på ryska, vilket ju är awsome i sig. Galsduk, urgulligt.

För inte så länge sedan hade vi finbesök här i Sankt Petersburg. Albins gudföräldrar hälsade på, och eftersom de turistat i Petersburg tidigare så hängde vi på två ställen lite utanför centrum. Vi började ändå med en runda till Tauriska parken så att Albin kunde visa upp sina favorithoods. Därifrån är Tartarbar på lämpligt promenadavstånd, så det fick bli lördagslunch där. Barnet snarkade och vi beställde bubbel, så börjar en bra lördag.



Snyggt ställe, in i minsta detalj. Avslappnad stämning, god mat. Som man kanske kan räkna ut på basis av restaurangnamnet så fanns det en del kötträtter på menyn, men också vegetariska alternativ och jag åt palsternacka med någon flott hasselnötsgrej.

Sedan åkte vi ut till Novaja Gollandia som betyder Nya Holland. I min favorithandbok (Sankt Petersburgs pärlor) finns ett kapitel om ön, som fram till 2004 var en mystisk ö dit man inte hade tillträde. Sitt namn fick ön i slutet på 1700-talet. Det bevarades virke för skeppsbygge på ön och det behandlades på samma sätt som man gjorde i Holland, eftersom självaste Peter den store hade varit i Amsterdam och låtit sig inspireras. Länge användes ön av flottan för fartygsbygge. Man byggde en radiostation på ön och efter oktoberrevolutionen 1917 blev radiostationen den nya maktens röst och Lenins telegram sändes ut härifrån. Också efter Sovjetunionens fall var ön i försvarsmaktens händer och först 2011 fick allmänheten tillträde. Slut på historielektion.

Idag finns det konstutställningar, ställen att hänga på (tex. en jättestor brygga där man kan ha det gött en sommardag), lekplatser, caféer, restauranger, butiker och scener för teater och konserter på Novaja Gollandia. Det är en hel massa av Roman Abramovitjs fyrk som ligger bakom projektet.


Man kan promenera bland örter.



Och gå i långa korridorer och hitta restauranger och butiker. Det uppstod habegär och Albin fick en bok.

Följande dag var det utflykt till Peterhofs palats. Man kan åka båt dit men det var en kall morgon så vi tog bil. Peterhof byggdes som Peter den stores kungliga palats och idén var Versailles men bättre. Han levde onekligen enligt devisen because I’m worth it, den gamle Peter.





Vi drack kaffe och fotade fontäner och det var vackert. Har man en mycket kort helg i Sankt Petersburg får man nog ut lika mycket av alla fina trädgårdar och parker i stan också kan jag tycka, det här är mera ett ställe dit det kommer turistbuss efter turistbuss. Men ett tjusigt ställe är det!



På kvällen var det middag på konsulatets innergård för folk som ville fira Finlands 100 år jubileum. Kul var det!

Read more

Det finns olika sätt att njuta av soliga sommarkvällar i pittoresk stadsmiljö, och vi planerade för tisdagskvällen att testa klassikern ‘ikea med barn’, dessutom med mystillägget ‘första gången i rysk trafik’. Jag fick ändå ett infall av nytänk och föreslog en kanalkryssning istället. Också det en klassiker i Sankt Petersburg under sommarmånaderna.

Klädde oss i varsin marin sparkdräkt och promenerade ner till närmaste brygga. Seba och hans kollega Ville var också med, men de hoppade över temaklädseln. Vi vek in i en butik på vägen och köpte med kvällsmål till lille A och shampanskoje till oss. Mitt favoritord förresten, betyder rysk skumpa i största allmänhet. шампанское, för den vetgirige.

Båtarna avgår med ungefär en kvarts mellanrum, eller då de har tillräckligt med passagerare. Man kan sitta både inne under tak eller på däck på de flesta, och så åker det med en guide som berättar om byggnaderna man passerar. Här har Albin just meddelat kaptenen sina önskemål gällande rutten.

En kanalkryssning är ett fantastiskt sätt att se staden och få en liten historielektion. Tips för att få ut maximalt av turen är att välja båt med guidning på ett språk som man förstår mera än några ord av och att välja resesällskap som kan sitta på sin plats i längre än fyra sekunder åt gången.

Vi åkte förbi palats och kyrkor och under låga broar. Sankt Petersburg är grundat 1703 av Peter den store och var Rysslands huvudstad mellan 1712 och 1918 (minus några år på 1700-talet om man är noga med detaljerna). Staden är byggd på 44 öar som förbinds med över 300 broar.

Mini-skeppsgossen hade mycket spring i benen och förflyttade sig mellan för och akter cirka 27 gånger. Ryssar är väldigt barnkära och vi klarade oss utan arga blickar, dessutom räckte folk vänligt fram handen och tackade när han gick runt på däck och bjöd lättgnagade tuc-kex åt sina medpassagerare.

Efter Fontankan och Mojkan kom vi ut på Nevan. Kaptenen gjorde en aktningsvärd sväng in under en pyttesmal bro, vi passerade ytterligare några palats och var sedan framme vid samma brygga igen. Turen tog en knapp timme. På vägen hem hittade vi en innergård som ser mycket lovande ut, men den fick vänta till en annan kväll.

Read more

Med betoning på sakta, eftersom Albin ännu har ganska korta ben. Och gärna kör stilen ett steg framåt, två steg tillbaka. Men han är mycket bestämd, och är det promenad så sitter man inte i en lame vagn, det fick hela Sankt Petersburg höra.

Vi mötte upp familjens diplomat utanför Finlandsinstitutet. Där planerar jag bilda mig under hösten, programmet finns inte ännu på nätet men lär vara späckat i och med att det är jubileumsår.

Kände av ett litet kaffesug och hittade i nästa sekund en mobil kaffebar. I vart och vartannat hörn hittar man en pyttekiosk eller en lucka i väggen som säljer kaffe. Mycket praktiskt om kaffepaniken är stor och varje tröskel är ens fiende (kanske skuffar man på en osmidig barnvagn). Gott kaffe på varje ställe hittills dessutom!

Vårt mål för gårdagens kvällspromenad var Isakskatedralen. Det är stadens största kyrka och världens fjärde högsta kupolbyggnad.  Hela den flotta skapelsen bärs upp av 48 pelare i finsk granit.

Man kan klättra upp till en utsiktsbalkong vid kupolen, och Albin hade säkert gladeligen antagit utmaningen om 300 sneda trappsteg, men den karamellen bjöd vi honom inte på.

Istället försökte han ta ett dopp i en närliggande fontän, men det blev också nej. Tråk-föräldrar.

En gräsmatta stor som halva Helsingfors fick hans små ben istället till sitt förfogande, och det var en hit.

På vägen hem passerade vi Dom Knigi i Singerhuset och köpte en rysk barnbok som har lämpligt få ord för min hjärna som ännu värmer upp med det kyrilliska alfabetet. Kommer precis ihåg känslan av hur det var att lära sig att läsa när jag l-å-n-g-s-a-m-t stavar mig fram.

Sedan korsade vi Griboyedovakanalen, gick en bit längs med Fontankafloden, och vek in på Pestelya. Tumme upp för den hemvägen!

Read more