Author's Posts

Allt är inte guld som glimmar, men på Eremitaget kan det nog hända att det är det. Jag kan bli lite stressad av mig själv när jag går genom salarna i Vinterpalatset, tänk att snubbla in i någon vas och bli skyldig ryska staten hela sin lön de närmaste sju decennierna. Eller hur de nu kan tänkas lösa 1700-tals krukor i kras. Hu. Kaoskaninen sov sig igenom nästan hela vår konstrunda här om dagen. Under en lekträff hos en bekant tidigare i höst råkade kanske en vas åka i golvet – och kanske, kanske att hans små händer var inblandade – så bland porslin från tidigare sekel har alla lägre puls om det råkar vara middagslur på g. Fick istället fnissa lite när en medbesökares barn rymde, kröp under en avspärrning och sprang mot en tron i guld och sammet för att provsitta lite. Sirenerna tjöt, salvakten såg mycket bister ut och föräldern var väldigt hastig i sina rörelser.

Inte snubbla.

Tavlorna var inte så spännande i den lilla delen av Eremitaget vi hann med den dagen, men salarna, taken och golven desto mer spektakulära.

Samma dag promenerade vi också i Sommarträdgården och hittade en liten skördemarknad. Fint, fint. September-hösten skulle så gärna få pågå minst tre månader för min del. Färggranna träd och frisk luft är så bra, träd utan löv och iskallt regn så överrepresenterat.

Säg hej till min nya höstkappa. Ljusbeige cashmere bedömde jag att var ett klokt och praktiskt val för höstdagar i lekparken med lerig ettåring. På & Other Stories hittade vi varann.

Det bästa med helgen var att Albins farmor var på besök. Hon är dessutom yogalärare så vi hann med yoga också. Lyx! Det är något jag saknar från vår vardag i Helsingfors, att gå på Gabys yogatimmar på Ockra på Jägaregatan. Det får bli dagen Helsingforstips!

Read more

Nja, kanske inte (ännu). Det var som så att hela familjen gjorde tv-debut, men vi glimtade förbi så få sekunder i programmet att vi nog inte kommer att bli igenkända på stan (särskilt inte i den här staden). När jag var höggravid våren 2016 så blev vi tillfrågade att vara med i ett program som handlar om moderskapsförpackningen. Gillar skarpt den lådan, men namnet kunde ju verkligen uppdateras lite. Två veckor innan Albin föddes var i allafall Henrik Meinander och ett tv-team hemma hos oss och vi tittade på innehållet i lådan. Sedan träffades vi några gånger till och det filmades små snuttar av Albin och mig. Idag fick vi höra att programmet redan finns på nätet och vi bänkade oss i tv-soffan framför min pytte-mac. Jag har både ivrigt sett framemot att se mini-Albin i programmet och fasat lite för att se mig själv i rutan (bävat inför långa sekvenser när kameran långsamt zoomar in i ens öra, eller fokuserar på ens tuggade naglar – som det ibland sett ut i olika hemma-hos inslag i finlandssvensk tv). Men här gick det undan och vi syntes bara några korta stunder när vi öppnade lådan och jag gick på promenad i smältande snö (snö, rys). Men en söt liten Albin fick i allafall inleda och avsluta programmet och mitt namn stod precis före Tarja Halonens bland medverkande, så alla nöjda. Här hittar ni förresten programmet i serien Tolv ting om Finland, och det sänds också i tv senare i oktober.

Read more

Okej, nu kommer mitt tips kanske lite sent denna kväll, men någon annan fredag (eller vilken annan lämplig bubbeldag som helst) ska man styra stegen till W hotel och ta hissen upp till åttonde våningen. Där finns en terass som tittar ut över Isakskyrkan och hela staden. Vi hade en väldig tur med solnedgången kvällen vi var där.

Och med sällskapet! Det var nämligen kusinbesök. Alltså Albins gulliga kusiner och deras trevliga föräldrar.

Det var god stämning.

Och medan solen gick neråt gick barnens energinivå uppåt.

I övrigt gjorde vi som vi brukar, gick längs med stadens gator

och hängde i stadens parker.

Alla lämpliga bilar som hittades längs med vägen provkördes.

På söndagen bestämde vi att det var dags för Novaja Gollandia igen. Soligare denna gång, och man nästan köade in. Det kan nog bli en tradition att åka dit på lunch på veckosluten.

Det talades om glada minnen.

Sol <3

Trevlig helg från Sankt Petersburg!

Read more

När min ryskalärare Elvira knackade på igår hade hon med sig en påse prjaniki och och föreslog att hon introducerar olika typiska ryska delikatesser för mig när vi träffas över kaffe och språkstudier. Det här tyckte jag såklart att lät som en strålande idé. Så vi böjde adjektiv och åt söta honungskakor, Пряники. Albinowski som självklart inte kommer att få smaka på socker innan han konfirmeras, kanske lyckades tjata (vråla) till sig några kex, därav sockerrusig blick.

Tidigare på dagen var jag på International Womens Clubs höstmöte. Det handlade om både pilates och välgörenhet. Nu låter det som att jag lajvat handlingen i ett avsnitt av OC (där är man alltid mycket upptagen av lunch with the ladies at the club och charity events), men jag är alltså så nöjd att jag hittat ett nätverk som gör det lättare att träffa olika trevliga personer och lära känna staden. Och varje välgörenhetspeng till de ryska barnhemmen är ju välbehövd.

En trevlig taxichaufför berättade här om dagen att hans son spelar i Sankt Petersburgs filharmoniska orkester och att säsongen inleds den här veckan. Jag fick feeling och skaffade biljetter och barnvakt till oss. Filharmonin, vilken fin upplevelse! Det var symfoniorkestern som spelade igår, så den trevliga chaufförens son kanske inte satt vid stråkarna, men vackert var det.

Det hela avslutades med Tchaikovskijs fjärde symfoni och jag och klassisk musik blev verkligen vänner.

Stränga män höll ett vakande öga på oss i pausen. Här har vi Моцарт.

Vackra salar och golv.

Och så här nöjda var vi efter en dos kultur. Rekommenderas!

Read more

Ska tipsa om vad man kan göra om man är här i några dagar och redan hunnit vandra upp och ner för Nevskij prospekt och fått sin dos av museer. Men vi börjar med dagens ryska ord. Mitt absoluta favoritord hittills. Lämnade in en slips med bläckfläckar till kemtvätten igår och lärde mig ordet slips på ryska. Håll i er nu. GALSDUK! Alltså halsduk, men H uttalas ofta G på ryska, vilket ju är awsome i sig. Galsduk, urgulligt.

För inte så länge sedan hade vi finbesök här i Sankt Petersburg. Albins gudföräldrar hälsade på, och eftersom de turistat i Petersburg tidigare så hängde vi på två ställen lite utanför centrum. Vi började ändå med en runda till Tauriska parken så att Albin kunde visa upp sina favorithoods. Därifrån är Tartarbar på lämpligt promenadavstånd, så det fick bli lördagslunch där. Barnet snarkade och vi beställde bubbel, så börjar en bra lördag.



Snyggt ställe, in i minsta detalj. Avslappnad stämning, god mat. Som man kanske kan räkna ut på basis av restaurangnamnet så fanns det en del kötträtter på menyn, men också vegetariska alternativ och jag åt palsternacka med någon flott hasselnötsgrej.

Sedan åkte vi ut till Novaja Gollandia som betyder Nya Holland. I min favorithandbok (Sankt Petersburgs pärlor) finns ett kapitel om ön, som fram till 2004 var en mystisk ö dit man inte hade tillträde. Sitt namn fick ön i slutet på 1700-talet. Det bevarades virke för skeppsbygge på ön och det behandlades på samma sätt som man gjorde i Holland, eftersom självaste Peter den store hade varit i Amsterdam och låtit sig inspireras. Länge användes ön av flottan för fartygsbygge. Man byggde en radiostation på ön och efter oktoberrevolutionen 1917 blev radiostationen den nya maktens röst och Lenins telegram sändes ut härifrån. Också efter Sovjetunionens fall var ön i försvarsmaktens händer och först 2011 fick allmänheten tillträde. Slut på historielektion.

Idag finns det konstutställningar, ställen att hänga på (tex. en jättestor brygga där man kan ha det gött en sommardag), lekplatser, caféer, restauranger, butiker och scener för teater och konserter på Novaja Gollandia. Det är en hel massa av Roman Abramovitjs fyrk som ligger bakom projektet.


Man kan promenera bland örter.



Och gå i långa korridorer och hitta restauranger och butiker. Det uppstod habegär och Albin fick en bok.

Följande dag var det utflykt till Peterhofs palats. Man kan åka båt dit men det var en kall morgon så vi tog bil. Peterhof byggdes som Peter den stores kungliga palats och idén var Versailles men bättre. Han levde onekligen enligt devisen because I’m worth it, den gamle Peter.





Vi drack kaffe och fotade fontäner och det var vackert. Har man en mycket kort helg i Sankt Petersburg får man nog ut lika mycket av alla fina trädgårdar och parker i stan också kan jag tycka, det här är mera ett ställe dit det kommer turistbuss efter turistbuss. Men ett tjusigt ställe är det!



På kvällen var det middag på konsulatets innergård för folk som ville fira Finlands 100 år jubileum. Kul var det!

Read more

Sevendays gjorde en blogglista för någon vecka sedan, och nu fyllde jag i den. Kanske något senare än andra bloggare, men vem trodde att ryska posten är snabb?

Jag bloggar för att: jag har läst bloggar i en evighet och alltid tänkt att det vore kul med en egen blogg men så har det inte blivit av. Men nu har jag tid och dessutom en intressant stad att upptäcka! Brukar tycka att ett utmärkt sätt att få tips och inspiration när man åker till ett nytt ställe är via bloggar, och tänker att den här bloggen kan funka på det viset för någon som funderar på att besöka St Petersburg. Dessutom är bloggen ett ypperligt sätt att hålla kontakt med nära och kära.

Jag läser andra bloggar för att: jag är intresserad av vad folk tycker och tänker och sysslar med. Får så väldigt bra tips på vilka böcker och artiklar som är läsvärda, vilka serier som är bra på netflix, vilka poddar man kan lyssna på, olika ställen att besöka osv osv. Nummer ett för detta är Peppes blogg.

Den första blogg jag läser på dagen: Peppes som sagt, och så är jag ett stort fan av Linn. Håller koll på min kära nyförlovade svägerska, läser sjukt roliga hej hej vardag och Underbara Clara och Niotillfem.

Den här typen av blogg saknas: brukar sakna Nina Åkestams blogg.

Det här skrivs det för mycket av i bloggar: kanske att det gått lite inflation i att UNNA sig grejer hela tiden, och så kan jag tycka att man får beskriva bara exceptionellt siistiga upplevelser som HELT MAGISKA.

Blogg eller vlogg: blogg. Och podd! Senast lyssnade jag på afterwork, och de (min kompis Rina, Pupulandia-Jenni och Petra) råkade tala om det jag skrev om i fredags – höstens utmaningar och balett för vuxna nybörjare. Kul podd!

Atmosfären i den finlandssvenska bloggvärlden är just nu: finfin.

Det här tycker jag om sponsrat innehåll: mycket bra att populära bloggare får lön för jobbet de gör. Är vart och vartannat inlägg fullt av adlinks tröttnar jag ändå lite. Men alltid intresserad av genuina tips.

Mitt mål med min blogg är: bli jättekänd och rik.

En bloggare jag vill byta liv med för en dag: någon som blir bjuden på glammig fest. Så sjukt sugen på att gå på glammig fest!


Ju mer gröt på linsen desto suddigare bild. Gammalt fotografordspråk

Read more

På hösten gillar man ju nya utmaningar och den här hösten tänkte jag lära mig (lite) ryska, läsa (i alla fall några) ryska klassiker, och dessutom har jag börjat dansa balett! Det är en kurs för nybörjare men många av deltagarna hade dansat balett några år när de var små och framstod i mina ögon som ganska duktiga. Min erfarenhet är ca två lektioner balett för vuxna på Arbis. Så en utmaning blir det i alla fall. Efter lektionen gick jag till en balettbutik för att köpa skor. Var så inspirerad så jag gärna köpt tyllkjol, kroppsstrumpa och hela baletten men nöjde mig med rosa balettossor. Läraren såg inte helt nöjd ut ännu när hon granskade mina baletthopp genom rummet (det var mer vild galopp än graciösa skutt) så jag avvaktar med hela utstyrseln ett tag ännu.

Det var höstigt men vackert när jag gick till danstimmen.

På vägen hem regnade det och jag gick under taket vid Gostinyj Dvor. Gator där man får tak på köpet är världens grej. Här har jag bara hittat en, men så ser ungefär alla gator ut i Bologna. Mycket klokt tänkt där.

Nu ska vi iväg på toddlerträff. Ha en fin fredag!

Read more

Det var lördag och planen var att gå på Ryska museet, den ståtliga byggnaden i bakgrunden. Men så gick det som så att tiden var för knapp, barnet för sprattligt och kaffesuget för stort och det blev ändrade planer. Men Ryska museet är högt på septembers to do-lista.

Hittade ett fint café på Italianskaja ulitsa. Med glass- och youtube-mutor satt vi där nästan en kvart. Sedan gick vi vidare för att hinna med dagens egentliga program, cirkusbesök.

Traskade förbi Kyrkan på blodet. Inte för intet som den heter så. Det kusliga namnet till trots ställde jag mig och log framför ett staket. Man vet att det är höst när jag går omkring på stadens gator i panterkappa. I år tänker jag att den passar extra bra eftersom det ändå är pantertanternas förlovade land vi flyttat till.

Tur nog var cirkuslejonen bara i grön plast. Upsala cirkus, Упсала-Цирк, är ett välgörenhetsprojekt som jobbar med cirkuspedagogik och utsatta ungdomar. Finlands konsulat har stött cirkusens verksamhet och därför fanns det knippen med jubileumsballonger över allt. En i familjen var helt i sitt esse och utbytte några ord med alla 102 ballonger. (Det var såklart Seba).

Gick omkring och lyckades missa de flesta uppvisningarna men hade det trevligt ändå. Sedan blev det kväll och vi hade så spännande program att det får bli ett eget inlägg (skoja, vi handlade makaroner på Prisma).

Read more

Vi är tillbaka i Sankt Petersburg efter nästan en vecka i Finland. Vaccinerade, socialiserade och med nya soffkuddar och ljusare hår. Under de första femton minuterna i Helsingfors kändes det som om vi hade varit borta länge, sedan kändes det som om vi aldrig hade lämnat staden. Rätt nöjd med detta upplägg med två hemstäder.

Vi har hängt inomhus en del pga snuvigt barn. Vill man åstadkomma kaos kan man bjuda in oss en eftermiddag, vi är mycket effektiva.

Veckans tips är att ta tåget som går kring klockan elva (klockslaget beror lite på åt vilket håll man åker) om man reser mellan Helsinski och Petersburg med småbarn. Då kan man natta sitt sällskap efter ombordstigning och sedan njuta av minst två sköna timmar. Som känt sover man som ett litet barn på tåg, men detta gäller alltså till och med för små barn. Konduktörerna är vänliga, och hjälper till med att frakta vagnar och väskor, och dessutom brukar de flytta mig till ett tyst hörn där vagnen ryms. Den sista vagnen på tåget har lekplats, så det lönar sig att boka sittplats i den (och hoppas på att den i övrigt är ganska tom).

Det kändes rätt att vara tillbaka. Tog en kaffe och Albin fick en ballong av den trevliga kaffeförsäljaren. Vi gick över Marsfältet och tittade på Michailovskijslottet.

Följande dag hade jag träff med Elvira, min ryskalärare, och vi tog en promenad för att alla i sällskapet skulle vara nöjda. Gick genom en höstkylig sommarträdgård och övade pluralformer för substantiv. Alltså, varför göra det enkelt när man kan göra det klurigt. Det här språket utvecklades kanske som hjärngymnastik med dammiga ex-amningshjärnor i åtanke. Vi snackar inte bara olika pluralformer för maskulina, neutrala och feminina ord, vi snackar naturligtvis också om olika pluralformer då vi har två till fyra ballonger jämfört med fem till tjugo ballonger. Tjugoen ballonger är i singular igen, och så fortsätter det enligt samma logik i all evighet. Tar ett tag att snaja!

Read more

Imorgon åker vi till Helsingfors för att fixa lite grejer, köpa lite nödvändigheter (typ kaffefilter), hänga med folk och för att det är så nära så att vi kan. Är så glad över att det blev just Sankt Petersburg vi flyttade till, ett spännande ställe med en för mig helt ny kultur, samtidigt som man åker hem på ynka tre och en halv timme, centrum till centrum och utan allt jox som flygresor innebär.

Den största utmaningen i min vardag här är språket. På restauranger i stan går engelska bra, många unga man möter talar i alla fall lite grann, men sedan när man möts av en språkmur i något sammanhang så är den så total. Jag hade ett läkarbesök här om dagen, och vi gick inte direkt från klarhet till klarhet.

I ett försök till lite lördagselegans tog jag på mig örhängen vilket inte händer så ofta, och min ena öronsnibb reagerade med stor ilska över den fräcka behandlingen. När snibbfan två dagar senare körde betydligt mera dramatisk färg och storlek än normalt och betedde sig allmänt otrevligt bedömde jag att det var dags för ett läkarbesök för att ta reda på om mina dagar var räknade. Små sår och fattiga vänner ska man inte förakta, ni vet.

Man kan säga som så att min ryska inte tog mig så långt under det läkarbesöket. Först gick snacket på engelska men sedan skickades jag vidare och det blev klurigare att hänga med. Kanske, kanske engelska? Nå nää, svarade doktor nummer två, och höll en längre medicinsk utläggning för mig på ryska. Koncentrerade mig till fullo, men eftersom han varken frågade mig vad jag hette, var i butiken han kan hitta morot, äpple och kål eller om det fick lov att vara en pirog (eller annat vi övat på) förstod jag egentligen inte någonting. Jo, två ord uppfattade jag, trauma och operation. Lyckligtvis var det knappast så mycket snack om amputering som jag inbillade mig. Hälsovårdspersonalen tittade nog snarast så bekymrat på mig för att jag var en stackare utan kunskaper i det stora språket, än för att jag snart skulle bli av med ett halvt öra. Efter lite fix och trix gick jag nämligen hem med alla kroppsdelar i behåll.

Vad lär vi oss av detta, tja, att det är väldigt trevligt med vård på sitt eget språk, särskilt om man drabbas av något riktigt jobbigt (obs syftar ej på mitt lilla öra). Och att jag behöver sluta fuska med läxläsandet om det ska bli någon flytande ryska på tre år.

Read more