Author's Posts

Om jag tyckt att den här staden är ganska trevlig redan tidigare så är jag helt såld nu när allt är grönt igen och majsolen strålar som om det inte finns någon morgondag. Igår imponerade jag och Sebbesebastian på oss själva genom att ta en springrunda i Tavricheskijparken helgdagen till ära. Vi konstaterade att det enda rätta är att bo i ett land med ständig sommar (för detta är Sankt Petersburg ändå inte helt idealt). Tänker att konsulatet i LA gärna för höra av sig om två år.

Här har man firat Segerdag i förrgår och det är en ganska konstig grej. Dels lite första majkänsla, folk är lediga och glada och ute på stan. Och jag fattar att man vill fira att kriget tog slut och uppmärksamma stupade, men under de senaste åren har dagen fått mera fokus på uppvisning av krigsarsenalen och snack om nya krig och det känns ju inte så muntert. Dessutom klär många barn ut sig till soldater från andra världskriget och jag är bara så allergisk mot allt romantiserande kring krig och ond bråd död. Så vi skippade pansarvagnstjafset och myste i dammiga sandlådor i Tavricheskijparken och Sommarträdgåden.

Men till mindre krigiska teman. Vi var ju på yogaresa! Den här bloggen levererar sannerligen just så snabbt som jag fördomsfullt utgår från att ryska posten gör, för det är ju nog ett tag sen redan. Men alldeles underbart var det, Kroatien är fantastiskt vackert och yoga mår man bra av.

Det var yoga på taket varje morgon och kväll. Eftersom vi hade med vår vilda valp fick vi turas om så det blev yoga en gång per man varje dag.

Bästa yoga läraren!

Här hängde Albin under yogapassen. Det fanns en lekplats brevid men vem behöver sådana när man kan kasta sten i vattnet.

Och så gjorde vi utflykter under dagarna. Det här är nationalparken Krka, någon timme från Split.

Man gick på spångar längs med åar och flodar och ibland dök det upp ett episkt vattenfall. En bättre promenad!

En stadsutflykt till Zadar.

Resesällis.

Gillade staden.

Och nästa dag i Šibenik.

Gick i smala gränder med tusen trappor bakom varje knut och kom upp till nåt slags klosterträdgård där det såldes glass.

Klättrade upp till hög höjd för kvällsyoga.

Utsikten var helt fantastisk.

Och så klättrade vi ner igen.

Vi bodde i Murter som är en liten ort en dryg timme från Splits flygplats. Lagom sömnig ort som passade för yogaläger. Yogaläraren aka Albins farmor hade gjort ett super program för veckan och det var ingen sträng yoga retreat utan en mysig yoga treat där rosé och seafoodpasta var välkomna deltagare. En vecka man mår bra av helt enkelt.

Read more

– Vi har nu två valpar i familjen. Albin har fått en lurvig kusin som heter Fantomen och är en brun liten labradoodel. Alltså lyckan är stor, en hundvalp i familjen, en väldigt söt dessutom. Det är min bror och hans sambo som har denna ljuvliga lilla hund och jag är mycket ivrig inför sommaren när alla valpar ska vara på grönbete på landet.

– Albinski har börjat trotsa, och det här vore kanske inte annars så väldigt gulligt men han trotsar på ryska. Svaret på de flesta frågor är för tillfället ett bestämt NJET.

– Albinowskis ryska i allmänhet är väldigt gullig, han lär sig ryska av sin barnvakt och kan olika viktiga ord som kanin & morot & flygplan. På svenska babblar han på mest hela tiden och det jag hör mest för tillfället är olika saker ”mamma ska fiska”, alltså fixa <3.
– Okej nu är det bara Albin på gullighetslistan, men en annan inte helt ogullig grej var när vi en dag gick in i den ortodoxa kyrkan brevid oss när vi var på upptäcktsfärd på gården utanför, och det var mässa så som det är varje kväll. Albin lyssnade en stund på kören som sjöng men hade sedan ett bättre förslag: sjunga bä bä! Och så vrålade han sjunga bä bä med en just så hög stämma som små barn har. Smet ut med sötnöten ganska snabbt. Och på tal om kyrkor och musik, en helg när mina föräldrar var och hälsade på gick vi in i Kazankatedralen, en mäktig katedral mitt i stan mittemot Dom Knigi på Nevskij prospekt som jag aldrig hade gått in i. Klockan var 18 och det var lördag och mässa på gång. Musiken var superfin, som en bättre konsert. Dessutom verkar det vara väldigt okej att titta in ett tag, folk kommer och går hela tiden och det finns ju inga sittplatser utan alla står. Se det som dagens Sankt Petersburgstips om ni befinner er på Nevskij någon tidig kväll.

Nu är vi inte i Sankt Petersburg utan landade i Kroatien igår och ska vara här på yogaläger hela familjen. Så ivrig, kanske åker jag hem rak i ryggen och harmonisk i själen om en vecka. Dessutom lyser solen mycket snällt och det ska bli super att se Kroatien för första gången. Namaste!

Read more

Vårsolen strålar över staden och grattar oss till att vi överlevt vår första ryska vinter utan istappar i huvudet. Ej illa pinkat. Känns extra ljuvligt att äntligen vara ute i ljuset och värmen efter en elak influensa som höll oss däckade en vecka. Alltså sådär påriktigt däckade så det inte ens var mysigt att vara sjuk och se på tv-serier utan bara bu. Men nu! Friska, starka och med solsken i blick, så redo för vår och sommar.

Vi ska bara vara här i Sankt Petersburg på veckoslutet och har inte jättemycket planer. Ska rasta Seba i solen, han jobbar i samma hus där vi bor och behöver komma ut på lite friskluftexkursion. Och så ska vi bjuda hans chef och hennes man på lunch, ska försöka hitta sparris och göra en soppa som egentligen är superenkel att tillreda men ändå framstår som lite klurig.

Tänkte tipsa om tre grejer man kan göra om man har en dag och en kväll här i staden. Först ska man ta en runda på Eremitaget, eftersom det är typ världens mäktigaste palats. More is more. Jag har varit där några gånger, senast för några veckor sedan när Verran var här. Det finns ju salar att upptäcka för en halv livsstid, och senast hamnade vi i pastellfluff och marmordrömmar och det var allt väldigt fint.


Efter det kan man gå längs med Nevskij till Jelisejevskij magazin, en delikatessaffär från 1903. Musik, tårtor, ostar och champanskoje. Kitschigt värre, men kul.

Och på kvällen kan man gå ut på drinks och kanske ramlar man in på någon av stadens lönnkrogar. Eller helt lagliga barer är de väl (ofta) men deras grej är att vara lite hemliga och mystiska och allmänt småsuspekta vid första anblick. Vi gick på en som en kompis till mig kände till och hade telefonnumret till. En kvinna kom och mötte oss på en mörk, sliten innergård och visade oss ner till baren som var i källaren till en övergiven butikslokal. En fin bar med en massa folk hittade vi allafall där och drinkar kunde de blanda till. Bara ett halvbra tips är det här dock eftersom det är ganska oklart var baren egentligen är och hur man får tag i rätt telefonnummer.

Njut av solen!

Read more

En av grejerna med småbarnslivet som inte är helt huippu är alla barnsjukdomar som de små liven drabbas av. Igår blev Albinski mitt i allt superfebrig och jag bestämde att den heta gossen skulle visas upp för doktorn eftersom det inte var första gången den här veckan. Som tur verkar det bara vara en vanlig förkylningsbobba men vi fick utskrivet en massa ryska medikament och blev beordrade fem dagar inomhus. Man tar sannerligen förkylningar på mycket stort allvar här i landet. Den här veckan har till exempel stadens skolor varit stängda på grund av en influensan. Nåja, vårsolen lyser med sin frånvaro idag (igår var det 12 grader o sol <3) och den lille verkar helt nöjd trots febern så en dag i soffan är kanske helt okej.

Men det var ju inte bara sjukstugerapport jag skulle leverera. Förra helgen hade vi vänner här och det var himla lyckat. Jag hade ivrigt planerat en massa barnvänligt program för hela helgen, men inte helt förstått vidden av projektet mata, tvaga och klä på ett helt sällskap och därtill ännu lyckas ta sig ut innan solen gått i moln (och då är det redan dags för lunch). Så vi hann med en av tre planerade programpunkter men alla var nöjda för det. Vid första försöket att gå på det zoologiska museet hade det redan hunnit stänga för dagen men de ryska hydrokopterchaufförerna gick bananas på isen på Nevan brevid, så ingen sörjde. Nästa dag hann vi in innan stängning och det var en hit. Ormarna var sjukt äckliga trots att dom var väldigt livlösa men mammuten kompenserade. 44 000 år gammal och enligt skylten den enda i världen som är både vuxen och intakt.

En taxichaufför berättade en dag när vi åkte förbi museet att det var hans favoritplats när han var barn, och när vi nu gick omkring på museet kändes det som att det inte var mycket som hade ändrats sedan taxichaufförens barndom på typ 60-talet.

Ett ställe som däremot inte ens existerade i fantasin i taxichaffisens barndom är dagens Novaja Gollandia (som jag skrivit om här). Då var det en sluten militärö och nu en plats med restauranger och parker som också kunde vara i Berlin eller New York. Där lunchade vi en dag och det var som vanligt väldigt bra.

I övrigt sken solen mycket väluppfostrat över staden under hela påsklovet och det gör att man inte behöver göra så mycket mer än promenera till någon trevlig lunchrestaurang för att vara nöjd med dagens program. Vi åt lunch på Rustaveli, en georgisk restaurang nära kyrkan på blodet. Supermysig och himla god mat, om ni nångång hittar er själva hungriga i denna stad är den ett bra val.

”Kan jag få kokoägg” hördes ca 800 gånger under helgen. Första 20 gångerna funkade det eftersom det var så himla gulligt och artigt av ett-åringen, sen kom jag ihåg att det kanske hör föräldrarollen till att ibland strängt säga nej till chokoförfrågningarna och säga nåt hurtigt om morötter istället.

Nu önskar jag er en skön helg och om ni vill att den är extra bra ska ni ha min svägerska Lineriet i öronen. Hon har nämligen blivit med podd, helt fantastiskt ju!

Read more

Påskhälsning!

Idag får vi finbesök från Stockholm. Min gudson och hans familj kommer hit och fira påsklov och jag ska just iväg till butiken och se om det säljs påskägg i detta land. Påsken firas förresten lite senare här pågrund av samma kalendertrix som placerar julen i januari. Så det är palmsöndag nu på söndag istället. Köpte videkissor av en gammal tant på gatan, ska se till att skaffa massvis med gula tulpaner idag och så ska det bli äggjakt imorgon (min spellcheck ändrade till älgjakt, det ska det INTE bli). Är väldigt ivrig att fira påsk med en massa barn, ska nog få in lite äggmålning också.

Fast livet här i staden känns som vanligt så har det ju varit en vecka med olika tråkiga nyheter. Den fruktansvärda branden i Kemerovo har upprört hela landet och varit huvudnyhet hela veckan. Folk har samlats på gatorna för att sörja och samlingarna har blivit till demonstrationer mot att korruptionen här leder till fuskbygge och brister i brandsäkerhet. Och sen då den diplomatiska krisen mellan Ryssland och väst. Igår blev det klart att det amerikanska konsulatet här tvingas stänga. Skrämmande för världspolitiken med försämrade relationer. Tråkigt för mig som har en kompis som nu måste flytta härifrån.

Nu ska jag ut i vårsolen som strålar helt oberörd över staden. Nästa vecka ska jag tipsa om en känd delikatessbutik på Nevskij där man kan stanna för eftermiddagsfika, stadens lönnkrogar och drömmiga marmorsalar i Eremitaget. För den här helgen planerar jag zoologiskt museum, miniatyr museum och kanske akvarium. Ännu avslutningsvis lägesrapport från ryskastudierna. Har på sistone hållit på med rörelseverb och de är så många och specifika att jag nyss när jag ringde ett ställe inte kom på ett enda verb. Jag kommer snart men väntas nu, hur? Med bil eller till fots, är jag påväg till centrum eller utanför stan, ska jag stanna länge eller bara komma en sväng. Allt kräver nämligen olika verb och troligen är det här bara det mest grundläggande. Slutade med att jag mycket flytande sade jag klockan tolv idag harasho och fint gick det i och för sig.

Glad påsk!

Read more

Finländare kan ju nu titulera sig världens lyckligaste folk, enligt FN:s lyckoindex. Tyckte det var träffande som Philip Teir skrev i DN, att inte minst finländarna själva är häpna. Lyckligast, vi? Den tidigare ettan Norge känns mera som en sprallig vinnare, men så beaktar mätningen också en rad olika grejer som social säkerhet och avsaknad av korruption. Här i Sankt Petersburg är jag mera aktivt medveten om hur bra vi har det i Finland, än vad jag brukar vara när jag bor hemma. Så har det varit också tidigare när jag bott utomlands och hängt med studeranden från olika håll världen – man talar om PISA och studiestöd och gratis hälsovård betydligt oftare än vanligt.

Finländsk skärgårdslycka

I Sankt Petersburg är Finland superpopulärt och de flesta ryssar jag träffar har varit i Finland många gånger. Man litar på finska produkter och det är rätt talande och kul att det på Valios mjölk här står ”rysk mjölk, finsk kvalitet”. Här har jag också funderat på hur otroligt skönt det är i Finland att man kan ha en sån tilltro till instanser och myndigheter, tänker på sådant som tex. livsmedelsgranskning och miljöskydd, och att man inte behöver vara jätteorolig att medicinen man köper på apoteket är en fuskkopia. Och så välfärden då, som känns som en dröm ibland när man jämför med hur det kan vara. En amerikan berättade en dag för Seba hur hon tänkt på att hennes kompisar i USA och i Finland befinner sig i så olika livssituation nu när de är i 45 års åldern. I Finland har många kommit upp sig i karriären och har nu högre inkomst än tidigare och kan satsa också på olika byggprojekt eller resor vid sidan av vardagskostnaderna, medan hennes amerikanska vänner har det mer knapert nu eftersom barnen börjar vara i den åldern att de ska börja college, vilket kan kosta några tiotusentals dollar i året. En annan tankeväckare jag fick var på ett möte med IWC:s charitygrupp igår, där vi gick igenom ansökningar från ryska välgörenhetsorganisationer. Det handlade om hjärtoperationer som inte kan utföras här utan kräver svindyr kirurgi utomlands och mammor som inte kan försörja sig under spädbarnstiden eftersom de faller utanför samhällets (eventuella) skyddsnät. Så ja, visst är det lycka att man i Finland kan se så mycket som självklart (också i framtiden hoppas jag- i’m looking at you regeringen).

Ett exempel på lycklig finländare är förresten jag som har besök av min kompis Veronika. Vi bodde i Frankrike tillsammans när vi just tagit studenten och Veronika var den första som kom och hälsade på mig när jag studerade i Italien, och följande år hälsade jag på henne i Madrid. På tiden alltså att hon nu fixade visum och tågbiljett så att vi kan hänga i Ryssland. Fnissar lite när jag tänker på att jag nu kan visa upp mitt Erasmusliv 3.0 – idag ska vi gå ut på drinks med några kompisar från min babytoddler grupp. Vin och trevligt folk från olika delar av världen, mycket trevligt.


Och innan vi ska äta lunch ute på stan, veckans tips: staycation! Förra veckan var alla i hela Ryssland lediga i fyra hela dagar och reste iväg och hade sig, men detta gällde som sagt inte de statligt anställda finländarna. Så för att komma i lite semesterstämning tog vi in på hotell på fredag kväll. Hotell med spa dessutom! Det var inte direkt otrevligt, att vakna till hotellfrukost och sedan svepa in sig i en badrock och toffla till spaet. En massa härliga ångrum att sitta och återfå liv i om vintern kört över en, och därtill olika pooler för plask. Tips tips när man vill att helgen ska kännas som en liten semester.

Read more

Här är det såklart också internationell kvinnodag idag och alla (utom de som råkar jobba för finska staten) är lediga, inte bara idag utan också imorgon. För två veckor sedan var man också ledig för då firades nämligen den stora dagen mannens dag, också känd som dagen för fosterlandets försvarare som Putin gjorde till helgdag år 2002. Tänker att det här nog är drömmen (tajmingen! militärparader!) för en och annan kränkt man som tycker att 19 november går allt för obemärkt förbi i Norden.

Igår mötte jag i alla fall kvinna efter kvinna som kom gående med en liten bukett mimosa som de fått på jobbet. Män förväntas nämligen uppvakta alla kvinnor i sin omgivning, typ kolleger och familjemedlemmar. Det är ruskigt oartigt att som arbetsgivare inte fira de kvinnliga anställda med blomster. Blombutikerna höjer priserna och jublar.

En rysk kvinna jag lunchade med förra veckan frågade hur stort 8 mars är i Finland och hur man firar, och hon tittade inte helt förstående på mig när jag berättade om hur vi mera vill uppmärksamma ojämställdhet och kvinnokamp den dagen så jag skippade att citera en snabböversatt version av behåll dina rosor och istället fastnade vi vid varför man inte skulle vilja bli uppvaktad med blomster och bakelser. Alltså jag gillar ju ofta det ryska tänket att gärna kalasa till det när det bara går, men det är också ett samhälle som verkligen skulle behöva fundera lite på varför den 8 mars finns för att uppmärksamma kampen för jämställdhet mellan kvinnor och män som en grundläggande mänsklig rättighet.
Skulle jag vara i Finland i dag så hade jag gått på Astras 100-års jubileumsfest men här blir det i stället pulkaåkning i Tavricheskijparken. Och nåt från den här listan som jag tyckte såg bra ut!


Nu hör jag att Albinowski håller på att vakna, slänger ännu snabbt in ett gäng fina vinterbilder från denna vackra stad. Innan vi är allt för långt inne i mars och ingen vill se snö mer i sitt liv.

Nevan är helt täckt av is här i centrum för första gången på 10 år, så man kan gå från Peter Paulfästningen till Eremitaget. Coolt! Oklart om det är helt enligt ishandbokens alla regler (tveksam till fartygsrännorna som fryst igen), så se det absolut inte som ett tips.

Vi är nästan där! Sommaren är här snabbare än du anar!

Read more

Här i öster har vi firat maslenitsa som betyder ungefär smörvecka. Det handlar alltså om samma sak som fastlagsveckan, men här infaller den en vecka senare. Blev utan min favoriträtt fastlagsbulle i år, men kompenserade med att äta blinier ca varje dag förra veckan. Blinier är nämligen maslenitsans fastlagsbulle och äts både salta och söta precis som crêpes. Blinier i Ryssland är ju förresten inte alls samma sak som ryska blinier i Finland, utan kort och gott helt vanliga plättar. När man i Finland beställer blinier får man små och tjocka plättar gjorda på bovetemjöl, som serveras med smetana och rom. I Ryssland ser man aldrig dessa små och tjocka boveteplättar lärde jag mig av Anna-Lena Laurén för ett tag sedan, utan de är troligen en förrevolutionär grej som sedan försvunnit under Sovjettiden.


På söndagen var det dags för utflykt med några vänner och vi åkte ut till ön Elagin och firade maslenitsa i Kirovparken. Här i staden ska man annars inte vara för kräsen när man letar efter pulkabacke, Sankt Petersburg är byggt på gammal sumpmark och saknar helt höjdskillnader. Inte så pjåkigt för cyklister som annars inte har det så lätt här.

Det var mycket shashlik, pälsmössor och folkdans.

Traditioner är ju ofta ganska knäppa och till maslenitsa bränner man dockor för att fira att våren kommer. Hmm tycker logiken är lite haltande där, och en annan som haltade var jag som typ förfrös mina fötter så vi tackade för oss och drog vidare utan att ha eldat upp en enda stackars docka.

Efter det veckolånga plättkalaset är det tydligen så att man märker av fastan på lunchmenyerna i staden, genom mera lätta och gröna grejer.

Och i övrigt är vi drabbade av samma sibiriska kyla som Finland, jag är lite avis på alla som är ute på isen och skidar och vi funderar på om vi borde åka till Sotji och uppleva den biten av detta land. Vinter med andra ord, hej!

Read more

Tyskar som träffar Albin tycker ofta att han påminner om Emil i Lönneberga med sin blonda kalufs. Häromdagen gjorde han också ett hyss som Emil nog gjort tumme upp för. Vi hängde hos kompisar och medan jag sade hejdå åt någon hade hyssmakaren rotat runt i tamburen och hittat ett par gummistövlar i barnstorlek, smugit till köket och tömt halva dricksvattenbehållaren på innehåll. Hittade honom sedan någon minut senare glatt omkringplaskande med sina nya stövlar i den självfixade vattenpölen på köksgolvet. Mycket nöjd. Ett helt planerat hyss. Fick lätt panik, svindyr vattenskada är så omysig att ansvara för, men det var som tur ett kakelgolv och var torrt efter tjugo kökshanddukar och ett antal golvmopps på ett ungefär.

Sedan blev det helg och vi promenerade i en kall och snöig Tavricheskijpark.

Albins kära farmor var på veckoslutsvisit och vi åt söndagslunch på på Novaja Gollandia. På kvällen lekte Albin med Lena och vi andra gick på baletten Fyra årstider på Mariinskij. Den uppfördes i den nya delen, Mariinskij II, och är en modern balett så det var en annorlunda upplevelse än Svansjön för några veckor sedan, men även den här var helt fantastisk. Balettkonsten har man som känt under kontroll här i staden.

Vi avslutade ännu med besök på Fabergémuseet. Där finns alltid en utställning med de kända äggen och små gulliga andra föremål, och dessutom visas en utställning med Modigliani, Soutine och co fram till mars. Albin är i regel ett bekvämt barn att ha med på det mesta men just den här förmiddagen intresserade mästarna från Montparnasse honom föga, så dom glimtade förbi oss i expressfart. Men museet är välvärt ett besök, och är ett ganska bekvämt litet ett om man inte har en hel eftermiddag att viga för Eremitaget utan hellre vill snabbfascineras av några utsmyckade salar.

Och sist men inte minst är det så bäst med svärmor på besök eftersom det betyder yoga varje morgon. Om någon annan tycker yoga varje dag låter som en underbar tillvaro ska man åka med Gaby på yogaläger till Kroatien i april. Se det som veckans tips!

Read more

Privjet! Tillbaka i ett mycket snöigt Petersburg efter en vecka under kanarisk sol. Eftersom folks semesterbilder ju som känt är alldeles olidligt spännande att få ta del av, och ingen möjlighet till att ordna diabildsafton med tema ”kanarisk vecka” finns, så ska jag bjuda på några bilder här. Vi var i Arguineguin på Gran Canaria, och det var ett jättelämpligt ställe för vårt sällskap som bestod av Albinowski, hans mormor och moss (A:s tolkning av ordet mofa <3) och så jag då. Pappan i familjen fick nöja sig med några dagar i Moskva istället, så honom var det kanske lite synd om.

Min kalv på grönbete.

Not so pjåkigt att sitta och titta på solen som gick ner i Atlanten varje kväll.

Här hänger jag och Kugge i solnedgången. Vilken härlig bok att ha med på semestern. Heja Kugge!

Det bästa var att valpen fick plaska av sig i poolen. Vilken lycka! Krävde dock minst sagt ständig övervakning.

Halvglada miner när den minsta fiskats opp mot sin vilja.


Sand mellan tårna.

Arguineguin är en pytteliten stad på öns sydspets med en hamn full av fiskebåtar. Vattenpölarna på bilden beror på de första regnen på ön på några år. Eftersom man inte ska tjuras över regnskurar så höll vi med den kanariska mannnen på torget som förklarade att regnet är miket bra för Gran Canaria.


Och varje dag fick man dra på sig solhatten för det.

Så börjar man ju gärna sin morgon. Alltså det är ju ganska mycket begärt men en solig strand för lite yoga och spring på morgnarna säger jag jatack till.

Mitt sällskap på morgonprommen.

Och på kvällsprommen.


Och på resan i allmänhet.

En härlig vecka hade vi. Arguineguin passar när man vill ha ett lugnt ställe och gillar sol och hav och en och annan promenad. Vill man uppleva det stora äventyret gör nog mängden norska pensionärer att man känner att man inte hamnat helt rätt. Men med kaoskanin är en knappt sextimmars flygresa och sedan barnvänliga spanjorer och ett härligt hav just vad man blir glad av.

Glada är vi iof sig här i den snöiga ryska staden också, lite oroliga dock att få en istapp eller balkong i huvudet. Hu så oläckert. Inte bara en hysterisk tanke hos en småbarnsmamma utan tydligen är balkongerna här inte alltid i sådant skick att det är tillåtet att använda dem, och då kan ju snö vara en ovälkommen extra tyngd. Nåja, nu ska jag sluta skrämmas och fortsätta läsa min bok, hej!

Read more