februari 2021

När museerna äntligen öppnade igen efter lockdownen införde min kompis Linn och jag en ny tradition, kulturfredag. Nu när det inte finns några turister i Wien har man dessutom museerna nästan för sig själv.

Vi träffades en iskall dag i stan och promenerade till Belvedere som ligger i tredje bezirk.

Because I’m worth it, tänkte Eugen av Savojen på 1700-talet och byggde sig ett rejält palats. I början av förra seklet beslöt man att en del av palatset skulle bli konstmuseum. Först under namnet Galerie Modern, sedan Österreichische Galerie Belvedere och numera bara Belvedere. Wien blev i början av 1900-talet europeiskt centrum för bildkonst inte minst tack vare Wiensecessionen, vilket är den österrikiska jugendstilen som bildades av Gustav Klimt och en grupp andra konstnärer.

Det var just Klimts tavlor vi var där för att se på. Museet har världens största samling av Gustav Klimt.

Här gick vi i tomma salar bland fantastiska tavlor.

I nästa rum hänger den mest kända av dem, Der Kuss. En annan väldigt känd tavla av Klimt är Porträtt av Adele Bloch-Bauer I som har kallats Österrikes Mona Lisa. Den hänger inte längre i Belvedere utan i ett galleri i New York. Det finns en film med Helen Mirren i huvudrollen om den fascinerande historien om tavlan, Kvinnan i guld. Nazisterna stal tavlan under andra världskriget och så hängde den i Belvedere under namnet Kvinnan i guld fram tills att en överlevande brorsdotter vann över den österrikiska staten i en rättegång för femton år sedan.

Utsikten över slottsparken och hela staden. Vi bor vid kullarna i bakgrunden.

En flott entré.

Vårens accessoar, FFP2-masken, som är obligatorisk sedan några veckor. Det var den första kulturfredagen, en väldigt bra sådan!

Och så här såg det ut i söndags när Albin med ivriga steg gick uppför trapporna i Naturhistoriska muséet.

Det var dinosaurierna som lockade mest. Lite läskiga, tyckte han när vi hittat dem och en jättelik sak började morra och ha sig. Väldigt bra museum för barn ändå!

Matilda tog sig an rollen som gruppens guide. Anka, anka, anka, anka sade hon från varje forntida gam till liten blåmes vi passerade.

Titta katten! ropade sedan guiden lyckligt och sprang fram för att klappa. Barn och deras överlevarinstinkter alltså.

När man känner sig klar med de 100 000 utställda objekten kan man beundra själva byggnaden också. Här i bakgrunden den identiska byggnaden för Konsthistoriska museet som ligger mitt emot.

Read more

Hej från en strålande söndag i mellersta Europa ☀️

Här har landet långsamt börjat öppna upp lite grann och det i kombination med en frisk, solig vinterdag gör att man känner så mycket liv igen! Butikerna fick öppna igen för en vecka sedan efter en och en halv månad stängt. Och skolorna är också äntligen öppna normalt. Hoppas alla mutationer taggar ner nu så att det här inte bara är en liten parentes. Tre fjärdedelar av familjen åkte upp till vårt närmaste berg för att åka pulka igår och jag åkte in till stan för att promenera med Ellen.

Vi träffades vid Rådhuset där det finns en skridskobana som ser lockande ut.

Passerade ett torg med korgförsäljning.

Och så gick vi längs med Donaukanal och satt i solen och drack kaffe.

Väldigt bra förmiddag!

En annan solig men betydligt varmare dag (typ 12 grader) visade Linn mig stans bästa sushiställe. O.m.k heter det och finns i Leopoldstadt. I och för sig var det första gången jag åt sushi i Wien, men just så gott var det med tryffelmajonnäs osv att det får utnämnas till stans bästa av mig också. Alla restauranger och caféer får än så länge bara ha öppet för take away, men vi hittade ett fönsterbräde i solen där man kunde slå sig ner och luncha.

Här hade Matilda och jag åkt in till centrum för att jag skulle gå till en massör och räta ut min rygg som ibland inte gillar alla sneda lyft med ettåring. Jag ville att Matilda skulle sova dagssömn men hon protesterade några varv runt Karlskirche ”nej tuti, usch tuti, blä tuti” sa hon innan hon ändå slocknade snällt. Sedan visade sig att massören hade spenderat lockdownen läsandes alternativa medier och konspirationsteorier och efter en lång föreläsning var det oklart om jag hade unnat mig en avslappnade massage.

När vi inte åker in till stan hänger vi på lekplatsen runt hörnet. Har lärt känna några andra föräldrar som rastar sina toddlers där om dagarna så ibland blir det tyskalektion samtidigt. Så här ser det ut när vi leker kurragömma. Hon räknar alltså inte utan gömmer sig 🙂

Nu ska vi på middag till våra grannar, hej!

Read more