september 2020

Servus! Vi är äntligen friska igen efter höstens första förkylning. Albin är tillbaka på förskolan och Matilda sover i skuggan under silverpilen på gården. Jag hade egentligen tänkt åka in till stan och fixa lite grejer, typ årskort till spårvagnen, men sedan fastnade jag istället med min dator här i trädgården. Uppskattar tystnaden efter en vecka hemma med snuviga men energiska barn.

Så det finns inte jättemycket att rapportera från den senaste veckan. En dag fick vi en leverans från Ikea och sedan byggde vi möbler hela eftermiddagen. Fattar inte att Albin redan är så stor att han faktist var till riktig hjälp. Kunde spänna skruvar och muttrar medan jag höll olika delar på plats. En hylla för leksaker, en terassoffa och ett skrivbord inför höstens hemmakontor byggde vi.

Mycket information hinner Albin leverera också. ”Tänk mamma att vår hortensia pratar flytande svenska. Det lärde den sig när den bodde i Sverige i 20 år och jobbade som busschaufför”.

Här har vi den gamle busschauffören.

En kväll när alla var friska åkte vi upp på berget brevid oss. Om man går två och en halv kilometer rakt uppåt, eller tar bil i fem minuter om man inte känner för veckans träningspass, så kommer man till Am Himmel. Ett otroligt vackert ställe i Wiener Wald med utsikt över hela Wien.

Öppna landskap.

Första gången vi var i Am Himmel var det ännu augusti och rosorna blommade längs med vinrankorna.

Mest spännande var ändå gruset.

Och när man trodde att det inte kunde bli bättre så dök det upp en jättestor lekplats.

Himla fint helt enkelt. Det tycker nog alla fästingar också men dom tänker vi inte på nu.

Read more

Här håller höstens första förkylning oss hemma den här soliga septembermåndagen. Tycker ändå Albins motståndskraft klarade det väldigt bra med tre förskoleveckor utan minsta snuva, efter en så lång tid utan förskola. Bara en oskyldigt rinnande näsa verkar det här handla om men coronan gör ju att man håller sig hemma för minsta lilla symptom. Vi sprider i alla fall ut alla leksaker i hela huset, kollar på Peppa Pig på tyska och klipper gräsmattan. Väldigt glad över att vi råkat få trädgård, vi bor i första våningen i ett höghus så gården utanför hör till vår lägenhet. Bekvämt vad gäller att rasta barnen. Och bra i osäkra coronatider, ifall här skulle bli lock-down igen som i våras.

Här ökar coronan nu ganska snabbt, under några dagar med 800 nya fall per dag. Det betyder mera masktvång, från tidigare ska man ha ansiktsmask i kollektivtrafiken och mataffärer och apotek, men nu gäller det också när man går in på restauranger och i alla övriga butiker. Men livet här fortsätter ändå ganska normalt och det rör sig mycket folk på stan och folk går ut och äter på restauranger och caféer. Däremot är här såklart inga turister vilket gör att det säkert känns helt tomt på stan för dem som vet hur här brukar se ut på sensommaren. 

Innan förkylningen gjorde vi i allafall olika roliga grejer. Sommarvädret håller i sig här, så en lördag tog vi U-bahn några stationer och gick till Romawiese, en simplats vid Alte Donau. Tog sommarens längsta simtur, och vattnet var härligt friskt och luften varm.

En dag gick Matilda och jag iväg till svenska kyrkan för att delta i deras barngrupp och träffa lite andra barn och föräldrar.

Kungen och drottningen höll ett vakande öga över oss. Väldigt trevligt var det och jag tänker börja gå dit en gång i veckan.

Matilda slocknade i vagnen och jag kunde gå på spontanlunch med Seba som nu distansjobbar några dagar i veckan pga av coronan.

En sallad senare och fortfarande ett sovande barn i vagnen.

Gick vidare till Sievering som är stadsdelen precis brevid där vi bor och hittade ett mycket bra mini-torg. Köpte blåbär och broccoli.

Och solrosor.

Föjande dag åkte Matilda och jag ut till Schönbrunn och träffade nya kompisar vi lärt känna i barngruppen dagen innan. Först irrade vi omkring ett tag och sökte rätt avtag i den jättelika parken.

Barnen lekte i sandlådan och vi kunde prata livet i Wien.

Väldigt mysigt café.

Och sedan en promenad med slocknade barn på det. Schönbrunn som annars är Wiens mest besökta sevärdhet var helt absurt tomt när man stod framför slottet. Här myllrar det vanligtvis av turister men nu var det mest breda tomma sandgångar.

Och en Matilda som tar en paus och skäller lite på en hund som avslut. Hon är rolig att gå på gatan med nu för hon säger vov vov vov till varje hund och slutar inte före hunden inte längre syns till, men då har det oftast dykt upp en ny att hälsa på.

Read more

Servus!
Vad kan det ha hänt i denna del av Österrike en första vecka i september?

För precis en vecka sedan åkte den förvirrade tandläkaren och kaoskanin I och II in till centrum. Ungefär en halvtimme tar det med spårvagn och är väldigt bekvämt. En av orsakerna till att Wien blivit utsedd till world’s most liveable city är att kollektivtrafiken är så bra, och att den dessutom bara kostar en euro i dagen när man har årskort.

I centrum träffade vi den här personen.

Vi gick längs med Graben som är en stor gågata med dyra butiker.

Och några vanliga, som H&M, i ovanligt fancy lokal. Också korvkiosken har snofsat till sig, Zum goldenen Würstel- den gyllene korven.

Vi gick genom små gränder och förbi trevliga hörn.

Matilda planerade hur lite hon skulle sitta stilla på restaurangen.

Vi kom fram till Judenplatz.

Och kvällens grekiska restaurang. Vi var tidigare än de flesta andra matgästerna och middagen gick finfint trots att det var så mycket spring i de korta benen.

Påvägen till spårvagnen somnade den minsta i vagnen vilket gav oss chansen till en extra halvtimme på stan.

Vilket betydde glasspaus. Nocciola ska det vara! Här finns det italiensk glass i vartannat gathörn och det gör ju inte staden mindre liveable.

Följande dag var det bara jag och barna som behövde kvällsproggis eftersom Seppo satt fast i något möte med OSSE. Mötena drar ofta ut på tiden då många av länderna tydligen missat grundkursen i konstruktiv dialog. Vi tog i allafall bussen upp på berget och Albin skuttade mot lekparken.

Sedan gick vi till en vinodling för ett glas druvsaft och en pretzl till kvällsmål. Druvsocker och vitt mjöl är inte helt oviktiga delar av kostcirkeln.

De sprang av sig den nytankade energin och sedan nog vi bussen ner igen. Ungefär 10 minuter tar det.

Fredag och den här gången lämnade jag hemma alla familjemedlemmar och promenerade upp mellan dessa rankor.

Hälsade på fåren.

Och kom upp till en liten vinstuga.

Hittade Ellen och Benjamin bland druvorna.

Det skymde och fler av deras vänner dök upp, några tjejer från Georgien, en fransk kille och så en mops och en tax.

Och några spritzers senare var det redan alldeles mörkt och stället stängde och vi gick neråt stan med med hjälp av ficklampor.

Nu blev det bara tre dagar istället för en hel vecka i denna olidligt spännande rapportering, får fortsätta med en del två imorgon!

Read more

Hej från en solig trädgård i östra Österrike!
Här är det sommarväder igen efter en dag av kallt och regn som fick mig att komma ihåg att uppskatta värme och sol. Höll på att bli lite hemmablind och bortskämd av det vackra vädret men det löste en blöt kall dag snabbt. Tydligen kan här vara sommarväder ända in i oktober, och det tycker jag är väldigt trevlig information att få. Allt är lättare när man bara klär flocken i shorts och t-shirt och ramlar ut i solig park.

Dagen började som vanligt med fem-minuterspromenaden till föris.  Den här veckan har lämningarna verkligen gått bra. Albin vinkar glatt av mig och Mini-Matte och så går han och leker. Kanske bästa starten en dag kan få. Sedan gick jag till vårt närmaste café på en cappuccino och croissant med en mamma från Ungern som har sitt barn i samma grupp. Och när Matilda ganska snabbt tröttnade och bara gjorde rymningsförsök och gnagade på alla stolsben gick vi via vår närmaste park en sväng och så hem till egen trädgård.

Matilda bökade runt lite på gården, övade sin balans och åt en näve småstenar som second breakfast. Jag uppskattar verkligen nu mina lugna föräldralediga dagar. Förra hösten när Matilda var mini flängde vi runt på möten i och med att jag ännu var ordförande för IWC i St Petersburg tillsammans med en kompis. Och efter det en vår där Albins dagis stängde i mars och inte öppnade på hela våren. Och så flytten hit och anpassningen till det nya landet. Men nu känns det verkligen att den nya vardagen börjat och det ska nog bli bra!

Steker bananplättar och packar upp det sista i hemmet. Ska kolla upp en föräldra-barngrupp jag blev tipsad om, och försöka hitta någon yoga eller pilates där man obemärkt kan smyga med in en vild ettåring.

En grej jag verkligen saknar från förra året är min bästa måndagspilates hemma hos min tyska kompis. Ser ni mini-Matilda?

När Matilda somnade fortsatte jag med ett språktest på nätet som jag blev på hälft med nångång i juli. Deutsche Welle har bra sidor för att öva sig i tyska och nu har jag gjort de nivåtest som finns och borde vara på nivån B2. Lite mer tyska hade jag kvar i minnet än jag trodde. Jag läste några kurser tyska i gymnasiet, men skojade sedan till det och bodde först ett år i Frankrike och ett annat i Italien och avslutade nu med tre år av hemmasnickrad  ryska. Däremot har jag alltid hört tyska talas i och med att min svärmor är tysk. Nu är det i alla fall dags att plocka fram min inre Günther som jag nog alltid vetat att legat på lur någonstans i bakhuvudet. Helst skulle jag ta någon intensivkurs vid universitetet men det är lite svårt i sällskap av Matilda. Ska kolla efter en kvällskurs eller kanske en privat språklärare att träffa ibland. Och tills dess fortsätter jag med min tyskabok från gymnasiet, Neue Adresse, vars layoutare måste ha varit drabbad av ett rejält solsting.

Och en orelaterad bild från söndagspromenaden på det. Nu ska vi ut en sväng.

Read more