augusti 2020

Här har vi haft inskolning på förskolan hela veckan, och det har gått bra! Albins förskola är svenskspråkig vilket verkligen underlättar nu i starten. Fast man säger att barn lär sig språk snabbt så hade det varit lite att ta i att ta detta extremt pratglada barn (på svenska) från sitt rysk-finska dagis, och sätta honom i en tyskspråkig grupp här. Så nu lär vi oss båda istället att kalla dagis för förskola och Albin kan prata på från dag ett. Och så kommer tyska och engelska att komma smygande snabbt ändå eftersom de flesta barnen är tysk- eller engelskspråkiga och hela förskolan är rätt trespråkig egentligen. Jag hade gärna låtit också Matilda börja där under hösten eller vintern men det går inte före hon är två år. Hon har istället haft kvalitetstid med sin farmor som kom och hälsade på oss och hängde med M när Albin och jag vande oss vid förskolan.  Vi bor bara fem minuter ifrån förskolan och det är vardagslyx på hög nivå. Blir alltså av med mitt dagliga crossfitpass – skuffa två barn minst en mil genom rysk storstad, men ska se till att hitta någon annan spännande träningsform istället.

Annat vi gjort på sistone är simmat på Krapfenwaldlbad. Eftersom somrarna här är väldigt varma och havet väldigt frånvarande, så finns här olika simbassänger runt om i stan (och så finns ju Donau såklart och längs med den ska också vara bra att simma på vissa ställen men det har vi inte testat än). Den närmaste bassängen för oss är Krapfenwaldlbad och där har vi nu plaskat runt tre gånger.

Man tar en buss från oss upp på det närmaste berget. Först hamnade vi för långt och fick ta en glass högt uppe på berget istället. Men sedan gick det rätt och stället fick många poäng.

Här kommer man in.

Och här kan man simma och kolla ut över stan. Det var alldeles för mycket folk de varma dagarna för att jag skulle lyckas simma här med de ickesimkunniga ankungarna men den sista gången vi var här och stället var folktomt  fick jag mig en simtur här också. Finfint! Och så finns det tre andra pooler och lekplats och café. Gillar!


En annan eftermiddag efter förskolan gick vi till samma buschenschank jag varit på tidigare också och satt bland vindruvsplantorna och hade det bra. Servitören var lika sur som senast och det är en intressant grej att vänja sig vid här, att folk ibland gör det till en grej att vara ganska oartiga på restauranger och cafeeer för att det lite hör till här i Wien. Det är en del av kulturen liksom, som någon wienbo hade förklarat för en nyinflyttad bekant. Men annars tycker jag nog att vi träffat väldigt trevligt folk här, gillar särskilt hur man lite hälsar på varandra på gatan här i våra kvarter, hur brandmän, poliser och spårvagnschaufförer vinkar åt Albin som tittar när de åker förbi, och hur jag möter olika gulliga tanter som berättar en massa saker på väldigt svår österrikiska. Och Albin och alla tandtroll uppskattar mängden godis han blir bjuden på av personalen på våra stammisställen här i kvarteren varje gång jag köper en kaffe.

Read more

Här i gränderna kutade jag till butiken i fredags för att hinna köpa välling och blöjor innan veckoslutet (mitt liv är så dekadent). Hade nämligen precis fått höra att butikerna skulle vara stängda på lördagen på grund av helgdag, och på söndagarna är butikerna alltid stängda. Men, men, en minut över sju var jag framme och då var butiken redan stängd för dagen. Så det är en ny grej att vänja sig vid här, att alla butiker stänger tidigt och är söndags-och helgdagsstängda. I Sankt Petersburg var vår närbutik öppen dygnet runt och i Finland hittar man ju oftast någon kvällsöppen Alepa. Här får tydligen butiker som riktar in sig på turister hålla öppet lite mer flexibelt, och i centrum kan man hitta små matbutiker med söndagsöppet. De får ändå inte sälja sina städgrejer på söndagar, eftersom det inte är något turister förväntas köpa. Väldigt lustig approach. Vila – inte skura – på söndagar liksom. Här kan det bli lite som när man i Finland kan missa Alko före en långhelg, fast precis tvärtom. Här är det då blöjor och tvättmedel man ska bunkra upp med i tid, för en kyld flarra Grüner Veltliner får man köpa med sig från vilken heurigen som helst för en tia när andan faller på.


Det var i allafall ganska trevligt att tänka att precis alla butiker var stängda under helgen så inga praktiska inköp kunde göras till det nya hemmet, så istället blev det två dagar av promenader och heurigenbesök. En heurigen säljer vin direkt från en vingård och serverar enkel mat. På lördagen gick vi upp till Cobenzl där vi varit tidigare också. Det är en två kilometers promenad ganska brant uppåt, så när man väl är framme är vyn över vinodlingarna och Wien helt fantastisk.


På söndagen hade vi träff med Ellen och Benjamin och gick åt ett nytt håll. De hade passerat en helgöppenbutik i centrum och kunde deala Matilda ett paket Pampers. Efter tio minuter betydligt mindre brant promenad kommer man till de här landskapen.


Vi gick till en heurigen de blivit tipsade om och satt där under eftermiddagen och drack vin och druvsaft och åt olika små österrikiska snacks.

Ett barn somnade och det andra pausade i en hängmatta med en video.

Och sedan promenerade vi hemåt genom kvällen. Väldigt glad att vi hamnade i den här gröna stadsdelen efter tre år i centrum av vackra, men onekligen rätt trafikerade, Sankt Petersburg.

Read more

Hurra för flyttlasset som äntligen har anlänt! Det har varit tio väldigt ekande dagar här i den tomma lägenheten men för tillfället fylls den av olika random grejer som jag inte sett sedan mars. Matbord, soffa och säng ser jag fram emot! Kastruller och tallrikar kommer inte heller att slå hål i sidan.


Vi väntar fortfarande på att få internet hem till oss, här kan man tydligen alls icke gå och skaffa sig en portabel liten wifigrej i någon shop, utan man ska ha rätt dokument och vänta jättejätte länge. Så det gör vi nu och jag surfar vidare på mitt långsamma finska nät i telefonen (vilket betyder få och suddiga bilder här i bloggen ett tag till). Vår bil åkte också idag in på check för att få rätt stämplar och intyg innan vi kan registrera den här, vilket också tar många många veckor. Man måste ju vara noga med pappersarbetet tycker man i Österrike.

Den senaste veckan har gått helt okej, men inte är det helt lätt att flytta en liten flock kaoskaniner och försöka anpassa dem till ny miljö. Att vi inte haft våra saker i kombination med att jag inte kan staden alls har också gjort dagarna ganska ostrukturerade. Barnens mormor var här i en vecka vilket var en perfekt mjuklandning i allt det nya, eftersom Sebas jobb dessutom började samma dag vi kom hit. Men, men det blir nog bra nu med sakerna på plats och dagiset som börjar om några veckor.

Väldigt vackert är här hur som helst, och jag är glad att vi bor lite utanför stan. Precis brevid där vi bor börjar vinområdena, och vi åkte upp till Cobenzl på lördagen och hittade en liten husdjursgård. Kände att det var underhållning på rätt nivå och köpte årskort direkt.

Lunchade på ett ställe brevid, det var mycket semmelknödeln och schweinsbraten på menyn men jag fegade ur i hettan och beställde en ickelokal halloumisallad. Men vinet var såklart lokalt och väldigt gott.

Och sedan satte vi oss här och drack druvsaft i hettan med utsikt över vinodlingarna och Wien nere i dalen.


Albin rusade ner mot staden och fick skjuts upp tillbaka. Väldigt ivrig för många turer upp hit under de närmaste åren!

Nu ska jag ordna bland flyttlådorna lite!

 

 

 

Read more


En snabb rapport från Wien medan Matilda tar sig en lite lur. Vi har ännu inget internet hemma så vågar inte ladda upp så många bilder. Här allt bra! Resan gick fint, alla många kappsäckar kom fram och i Wien mötte Seba oss på flygplatsen. Vi bor i Grinzing, en stadsdel utanför centrum som är väldigt mysig. Lägenheten hade jag sett bilder på tidigare och den kändes genast ganska bekant. Jag är världens snabbaste på att känna mig hemma på olika ställen så tycker redan att det är rätt självklart att vi bor just här. Dock väntar vi ännu på flyttlasset så det är väldigt tomt i lägenheten. Och ekar till alla grannars stora lycka, ingen kan ha missat att vi flyttat in om vi säger så. Vi har köpt uppblåsbara madrasser och så äter vi från de kärl vi hade med i packningen, vilket råkar vara en fin kaffeservis inköpt i Petersburg och Matildas kaninporslin och BabyBjörn-set. Jag hade ändå hoppats att flyttlasset skulle ha kommit idag, det är nämligen redan i Österrike men väntar på någon stämpel på något dokument som ingen hinner med pga semestertider. Så det lär bli en vecka till med barnplastsked som smörkniv.


De första dagarna var det lite kallt väder, underligt höstigt faktist, men nu är det sommar igen med trettio grader och sol. Barnen har varit ganska intensiva pågrund av alla nya intryck så vi har hängt ganska mycket hemma på den egna gården och i de närmaste kvarteren. Sparar spanska ridskolan och olika slottsparker till någon vecka med mindre coronarestriktioner och lugnare barn.

En stor skillnad mot de första dagarna i Petersburg då för tre år sedan är att jag här förstår vad folk säger och vad det står på olika skyltar och det underlättar ju verkligen. Har talat med olika trevliga grannar som önskat oss välkomna, och det har gått ganska fint trots att jag inte talat tyska sedan gymnasiet. Kör med ett väldigt finlandssvenskt uttal och hoppas på att det verkar lite österrikiskt, uttalet är ju lite annorlunda här. På caféer och i butiker lyckas jag dessutom oftast avsluta med da da , harasho, spasiba, men det lär väl också försvinna efter ett tag.

Igår åkte mamma och jag in till centrum för första gången och det var verkligen magnifikt. Vi träffade Ellen, min mammas kompis dotter som bott här i några år, och hon visade oss runt på stan och så åt vi middag på ett vackert torg, Judenplatz. Finfin första kväll i centrum!

Read more

Imorgon åker vi iväg! Iiik vad spännande. Meningen var att åka en sväng redan i april men det satte coronan stopp för, så nu är jag ivrig som ett litet barn att se staden och vår lägenhet för första gången. Väldigt nöjd också eftersom Seba precis kom fram till Wien, han körde genom Tyskland och Österrike och allt gick smidigt. Jag flyger alltså med de små kaoskaninerna imorgon (eller alltså idag, oj klockan är mycket) och dessutom kommer min mamma med för en vecka. Är det nåt jag lärde mig i Ryssland så är det att man alltid ska inkludera babusjka när man har en skock barn att se efter, så jag är väldigt glad att hon kan joina. Större chans att ett korrekt antal barn och kappsäckar kommer ända fram till målet på det här viset.
Vi har skaffat munskydd och jag har packat hela dagen och städat här i lägenheten. Men ovanligt odramatiskt och lätt känns det att packa ihop sig. Albin är också mest bara ivrig för flytten och planerar olika grejer han ska bygga på vår gård där och funderar på vilken färg trampolinen har.

För att inte sitta hemma och tänka packning igår så åkte vi på utflykt till Högholmen med mina föräldrar. Kollade på tigrar och Matilda sa vov vov vov. Den största hiten var ändå jättesandlådan.

Men några kollegor hann hon ändå hälsa på. Nu måste jag sova, hörs i Wien!

Read more