juli 2020


Den ryska jättevolvon  åkte österut för en sista fixarvecka. Registerplåtarna ska lämnas tillbaka och eftersom det är rysk byråkrati inblandad, så gäller inte tex. ett formulär på nätet och postning, utan inspektion på polisstation och väntan på viktiga stämplar i dagarna fem. Vi har annars varit förskonade från rysk byråkrati eftersom vi på konsulatet inte varit tvungna att fajtas om arbetstillstånd, uppehållstillstånd och hyreskontrakt. Men eftersom bilen är vår egen så blev det ändå lite byråkrati så här på slutraken. Idag håller en flyttfirma på och packar ihop lägenheten på konsulatet och sedan åker grejerna ner till Österrike. Seba kommer ännu via Helsingfors innan han kör ner till Wien. Är alltid lite smånervis att ha honom på landsvägen mellan gränsen och Petersburg. Vägarna i sig är helt okej, i stil med vilken smal landsväg som helst, däremot är chaufförerna mycket mer kreativa än här att komma förbi varandra. Ibland har man kanske två långtradare framför sig, varav den ena känner för att köra om den andra, och kanske kommer det en bil bakom en som känner för att i precis i samma ögonblick också göra en omkörning och då tycker att vänstersidan av långtradarna är ett fullt gott alternativ. Så då har man på den smala vägen tre bilar i bredd framför sig, och kanske inte påtagligt färre som kommer emot en på andra sidan och det är då jag känner att det är för mycket ruskij stil på trafiken för min smak.


Här var det däremot lugn trafik. Rodde ett varv runt Hummelholmen en kväll för ett tag sedan och fångade sommarkväll.

Och så ett till igår för mig själv när barna var nattade. Kändes som att åka genom en akvarell.

Varför skuffa framåt när man kan utmana sig med att backa med släp. Syns inte på bilden men Matilda tycker nu att hon behärskar det här med att ta sig framåt och övar nu på att backa. Här med dockvagnen på släp.


Jag och barnen stannar på landet ännu i några dagar och åker sedan in till stan. Ska tvätta och packa ihop oss och i början av nästa vecka flyger vi iväg. Skippar alltså att åka med i Volvon eftersom M är nöjd ungefär fem minuter i bilen och det skulle betyda ca nio timmar och 45 minuter av mycket hög ljudnivå på autobahn. Ivrig att se Wien för första gången!

 

 

 

Read more

 

Högsommarhälsning!

Efter två veckor i Korpo har vi åkt till Bromarf igen. Läser inredningstidningar, dricker kaffe och lyssnar på Matilda som snarkar i skuggan. En del av familjen har åkt till Hangöby för att tanka båten och ska sedan åka och titta på Rilaxmonumentet. Det är ett minnesmärke här i viken brevid oss för slaget vid Rilax, när Ryssland besegrade den svenska flottan i vikarna norr om Hangö i början av 1700-talet. Lite kul är att minnesmärket i Ryssland för samma sjöslag är en kyrka på vår gata som jag passerat varje gång jag gått in till centrum de senaste åren.

Det känns som att den här sommaren pågått väldigt länge. I Korpo roade vi oss med att åka på olika utflykter över dagen.

En dag var vi i Nagu och lunchade på Köpmans. Vi råkade på kompisar som bott länge i Berlin och jag fick tips på hur man lär sig tyska. Deutsche welle har en lär-dig-tyska sida där man kan testa sin nivå och sedan studera vidare. Verkar himla bra.

Albin åt glass i hamnen och var nöjd. På det här stället tänker jag alltid på en gång för fem år sedan när Sebas ring råkade flyga i sjön när vi tog upp kapellet på båten. Efter en timme av envist letande fiskade han upp den från bottnet med en småfiskshåv och vi levde lyckliga i alla våra dar.

Tittade på båtar i hamnen, köpte fisk och åkte tillbaka till Korpo.

Följande dag kom vänner vi lärt känna i St Petersburg på besök. De ska flytta till Moskva i höst och alla var glada över att vi lyckades få till en träff innan det.

Åt middag när barna hade somnat och satt uppe sent och pratade viktigheter, så som hur Hollywood blir Gollywood, Havanna blir Gavanna och Hawai Gawai på ryska. Hur lustigt. Gamburger är också en klassiker.

Katja har en instagramblogg på ryska med ganska många följare, så nu vet några tusen ryskspråkiga lite mer om Korpo skärgård än tidigare.

Här har vi byggt en och annan sandkaka.

Och här kan man som vissa skölja fötterna efter sandstranden eller som andra släcka törsten efter stranden.

Gabys hamnyoga blev populärare för varje dag.

En kvällstur till Nötö. Tur att folks semesterbilder är så intressanta, annars skulle ni sluta läsa nu.

Har hälsat på hos favoritgrannar ibland.

Den sista helgen blev vi fler på ön, när ett gäng kusiner med föräldrar anlände. Firade Hannas födis.

En mycket solig lördag åkte vi ut till Gullkrona. Så himla fint! Tips till alla barnfamiljer som båtar. Eller utan barn för den delen, då kan man ju till och med ta det lugnt.

Det blev en lunch i skuggan.

Inne i ett båtskjul hittade vi bilder från tidigare decennier och på en av dem var barnens farfar. Så rolig överraskning.

Och ännu ett stopp på Brännskär påvägen hem. Sedan återvände vi till ön och då hade Lina och hennes gäng anlänt! Nu måste jag väcka ett barn som sovit alldeles för länge, hej!

 

 

 

 

 

 

Read more

Skärgårdshälsning! Här började dagen med yoga i Korpoström. Regnet strilade och iklädd regnrock gjorde jag solhälsningar för första gången på ungefär ett år. Det är min svärmor som håller morgonyoga i juli i gästhamnen, och det är verkligen en bra start på dagen. Det kan hända att det är ännu lättare att koncentrera sig på yogaflowen om man inte tror att det är en bra idé att ta med en fyraåring som ställer 120 frågor i timmen kring när det bjuds på glass och sedan förtöjer ens ben med yogarepen. Efter ett tag visade det sig dock att det visst finns dåliga väder trots korrekta kläder, och när pölarna på yogamattorna var tillräckligt många avslutade vi lite i förtid. Vi värmde oss med kaffe och croissanter i skärgårdscentret och åkte sedan tillbaka till ön.
Sitter nu i soffan och läser en deckare som utspelar sig i St Petersburg. Deckare hör ju sommaren till och den här är ganska kul att läsa eftersom gator och platser är bekanta. Jag fick boken innan vi flyttade till Ryssland men då hann jag inte läsa den och dessutom blev jag lite avskräckt av att den handlar om en kvinna som försvinner spårlöst i St Petersburg och möter ”en gränslös ondska”. Behövde liksom landa lite i vårt nya liv där innan jag tog in alltför många skräckscenarion. Men nu redo för boken när vi överlevt våra tre år där! Det som är ganska intressant att tänka på är hur annorlunda St Petersburg alltså var på 90-talet (boken utspelar sig då), farligt och fattigt helt enkelt. Min ryskalärare har nångång berättat historier som verkligen får en att inse skillnaderna till idag. Nuförtiden är det nämligen en stad som känns väldigt ofarlig, man ska ju inte vara naiv, men i min vardag där så har jag känt mig tryggare än i många stora europeiska städer.

Men till andra ofarliga delar av världen. Ekenäs! Där hängde vi en eftermiddag förra veckan. Albin skulle träffa sin gode vän Matheo och tur nog råkar jag vara god vän med hans mamma Anna-Stina ända sedan studietiden i Åbo på det glada 2000-talet.


De små övervakade viktiga ställen i staden utklädda till Batman och polis. Why not liksom.


Vi gick genom gamla stan.

Jag föreslog en bild tillsammans men fick negativ feedback.


På Café Gamla Stan var det idyll. Också lite coronatidspåminnelse eftersom hela personalen hade visir. Himla bra dag var det i alla fall!


Och följande dag kunde vi fira att det var dags för semester för familjens fjärde medlem. Hej!

 

 

 

 

 

 

Read more

Andra juli! Känns som att sommaren redan pågått väldigt länge. Bra sak alltså. Särskilt som vi i år avslutar den finländska sommaren ganska mitt i, redan i slutet av juli, och åker till Österrike med flyttlasset. Seba håller precis på och whatsappar mig från Petersburg där han har börjat packa våra grejer. Så jag distanspackar mitt ryska hem från en soffa i Bromarf. Inget man kanske såg komma när vi packade iväg oss för en vecka i mars. Har i allafall bestämt nu att det inte blir nåt mera Petersburg för min del innan flytten, väldigt konstigt att inte se vårt hem nåt mer, men det blir jobbig med karantän och barn i bil och så. Har fortfarande ganska mycket kontakt med mina närmaste kompisar i Petersburg, och sen är ju det goda med staden det att den också i framtiden är bara några timmar från Helsinski. Tänker mig veckoslutsresor dit om några år.

Här har vi det i alla fall väldigt bra. Förra veckans värmebölja gick delvis till att de små var snuviga och vi satt inne i het lägenhet i stan för man kan ju inte ta nysande unge till badstrand i dessa tider. Mot slutet av veckan var de i allafall återhämtade och vi åkte  till landet.

Men först en kväll ute med mina svägerskor.

Åkte till Västra Nyland och världen bästa strand. Kolla sanden! Långgrunt är det så passar för kortbent sällskap. M tog livets första simtur och benen sprattlade som om hon hade babysimmat hela sin uppväxt.

Följande dag kom barnens kusiner på spontanbesök från Hangö. De underhöll sig i timmarna många utanför vedlidret på Albins (nästan) självbyggda båt, och övriga timmar på stranden. Att underhålla barn en solig dag är så lätt.

Sedan kom regnet och jag tyckte det var lämpligt att mysa upp sig i ett soffhörn med kaffe och böcker och njuta av att göra ingenting. Tyvärr höll ingen med mig och genast efter frukost stod jag ute i trädgården klädd i sydväst från 70-talet i ösregnet.

Men sen blev vi bjudna på plättar!

Och igår åkte jag och Albinski in till byn och träffade vänner. Praktiskt att en av hans favoritkompisar är son till en av mina favoritkompisar. Först fick de leka av sig på skolgården. Hur idyllisk skolgård?


Och sedan fish and chips i hamnen och glass utanför butiken. Alla nöjda.

 

 

Read more