juni 2020

Sommarhälsning! Det är 27 grader i vår lägenhet och klockan är snart midnatt. Egentligen älskar jag det för är en sommarivrare av rang, men det gör en lite seg kanske. Men några bilder från de senaste dagarna!

Det var midsommar och vi klädde oss i volang och åkte ut till Kimito.

Den lilla hittade genast projekt. Hur gulligt med matchande byxa. Också den här klänningen är sydd av min farmor för några decennier sedan.

Barnen lekte ute i det gröna.

Och hur länge som helst här i sanden. Klädde mig enligt uppgift och satt och övervakade stranden.

Väl hemma i stan gick vi ut och vädrade oss längs med vattnet.

Gick ett varv på stan och köpte en avskedspresent till Lena, en Marimekkotygväska och kaffe.

Följande dag vaknade lilla M som vanligt tidigt, och inledde sina projekt här hemma. Jag knäppte på televisorn som råkade visa en dokumentär om Helsingforskonferensen 1975. Den blev sedan grunden till OSSE (Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa) som har sitt huvudkontor i Wien och det är med den som Seba ska jobba från och med augusti. Efter ett tag steg Matilda i allafall upp och sedan traskade hon iväg på vingliga, knubbiga små ben. Hon lärde sig liksom gå precis då.

Nu går hon omkring av och an här hemma och ser nöjd ut. Tror det blir väldigt bra nu när hon kan kryssa av det här på sin to do-lista och kanske ta det lite mer lugnt. Dock fick hon hybris, och nu klättrar hon upp på alla möjliga ställen hon inte ännu är mogen för, så som stolar och bord och hyllor, så det där med lugnt stämmer inte för oss andra.

Här gick jag igår och lyssnade på Mona Sahlins sommarprat.

Bra stad en sommarmorgon.

Och en sommarkväll. Gick förbi den ortodoxa gravgården.

Ner till lummiga Lappviken.

Fint!

Read more

Är inte mer unik än att jag när dagarna blir långa och värmen sveper in förvandlas till en som trivs bäst på landet. Tror mig nio månader om året vara ointresserad av att packa ihop sällskapet och åka till landsbygden pga av att jag trivs bäst i stan, men det kan också bero på att jag ogillar att packa. Får typ lite packningsångest, och dessutom har det blivit fler tandborstar och mera grejer att ha koll på. Den här gången kom alla tandborstar med men min tandskena blev hemma, så åker hem om några dagar utvilad men med några millimeter kortare gaddar.

Jo för jag och kaoskanin ett och kaoskanin två åkte ut till mina föräldrars sommarställe i fredags och är ännu här. En inte helt förfärlig grej med föräldraledigt är ju att man inte behöver bry sig så väldigt mycket om vad det är för veckodag ifall solen skiner. Så vi blev här för lite sommarlovsdagar. Familjens fjärde medlem åkte österut för att jobba redan för ett tag sedan och vi saknar honom såklart mycket, allra mest jag varannan morgon 5.30 när Matilda är jättepigg och jag alls inte är jättepigg. Ganska bra går det ändå att vara på olika ställen i och med att man vet att det är för en ganska kort tid. Vi ringer videosamtal, och varje gång Matilda får tag på min telefon nu så vrålar hon Babba, babbaaaa in i skärmen.

Jag är en ny utvilad människa eftersom min snälla mamma tagit varje morgon med lilla M sedan vi kom ut hit till landet. Alla sover ju bättre i landsluft, så även tur nog den lilla ettåringen, men väldigt mycket har de nog hunnit göra innan jag har stigit upp om morgnarna. Alltså känslan av att sova ut, gillar så. Är mitt i allt en positiv person igen som kan tänka halvklara tankar.

Och lite energi behövs det ju för att underhålla en ettåring dagen lång. Fyraåringen är mycket nöjd här ute, han traskar efter sin morfar och så bygger de en båt, sjösätter en eka eller går omkring med varsin skottkärra. Den femtandade racertaxen däremot, håller troligen på att få en sjätte tand vilket kanske är väldigt obekvämt. Och så är hon kanske frusse över att inte ännu kunna gå och har svårt att lugna ner sig på kvällarna när det finns så mycket sprätt i benen. Och så är det det här med att hon så tydligt uttrycker ’kan jag få en sjunde körsbärstomat tack’, och klart hon blir stött när vi inte genast förstår att det är just en sjunde tomat hon är ute efter, när hon vrålar och hötter med näven. Visste inte ens att barn gillar tomat (annat än som ketchup då).

Här var hon nöjd ett tag. Egen simbassäng, lyx.

Men alltså förutom intensiv så är hon ju så hjärtskärande ljuvlig. Här klädd i en soldräkt från 80-talet som min farmor sytt till mig.

Och angående Wien då? Läste gårdagens blad, eller kanske förrgårsdagens, och det fanns en intressant analys om korruptionsskandalen i österrikisk politik med kopplingar till ryska oligarker. Så det kändes ju som en fin koppling mellan de två länderna (skoja). Sen fick vi ännu fler goda nyheter angående augusti, Österrike har nu tagit bort karantänreglerna för folk som reser från EU-länder och gör inte heller coronatest när man reser in i landet. Hoppas det håller till augusti, oklart hur det skulle gå om någon försökte sticka in en bomullspinne i näsan på argsinte A.

Avslutar med en bild på en lurvig familjemedlem som inte var här nu men som drack vin på vår balkong förra veckan.

Read more



Här spelade  jag spel med en liten brandman imorse medan M tog dagens första nap. Vaknar man mycket tidigt så är man tvungen att samla ny energi ganska snabbt. Albin förklarade spelreglerna för mig, om hur tärningen visar vart man ska gå och får man ett kort så ska man gå till ett djur, det första är snigelkotten. Snigelkotte, hur gullig förklaring.

Fick just ett mail om att reglerna för hur man får alla sina österrikiska papper i skick har ändrats och att vi kan fixa vissa grejer på förhand. Det betyder att vi inte behöver vänta i tre, fyra veckor på flyttlasset i augusti. Blev mycket nöjd, att sova och äta på golvet låter som en rolig lek i några nätter, men som mycket obekvämt i några veckor. 

Insåg jag att jag ännu påstår mig vara 32-årig Sankt Petersburgbo med ett barn här i bloggpresentationen men det stämmer ju inte riktigt längre. Lite äldre, lite fler barn och dessvärre inget St Petersburg längre. Dels känns det helt okej att inte vara där, eftersom planen ändå var tre år och jag redan mentalt börjat förbereda mig på flytt. Nu blev det bara mycket mer plötsligt. Inget avskedskalas med alla kära vänner. Det som känns tråkigast är nog  att vi inte kommer att hänga ordentligt med Lena nåt mer, Albinskis och Matildushkas barnvakt och låtsasbabushka.

Två vardagliga stressmoment jag däremot inte har saknat är den ryska trafiken, som gör mig helt galen eftersom folk kör så fort mitt i stan och dessutom gör luftkvallan risig, och det att man inte kan lita på matkvaliteten. Alltså typ antibiotika i kycklingen och plast i osten. Så att dricka friskt kranvatten och handla ekologisk mjölk och färdigmat i Alepan runt hörnet har känts väldigt lyxigt den här våren. Tidigare har jag brukat packa kappsäcken full av ost, ägg och mat till barna, vilket är ganska bökigt. Det låter galet men så gör folk. Förr fick man tag på allt i Sankt Petersburg men sedan kom importförbudet 2014.  Många Sankt Petersburgsbor är skeptiska och utgår från att mycket som säljs i Ryssland är dåliga och billiga kopior på europeiska produkter. Har man möjlighet så åker man därför över gränsen till Finland och storhandlar ibland, tvättmedel, kaffe, rubbet. I Sankt Petersburg  finns dessutom en massa halvolagliga små butiker som säljer finski produkti där man kan köpa insmugglad Oltermanni (gräddost) och smör.

Men sen igen så är St Petersburg världens vackraste stad som klär så otroligt bra i försommar. Hade så gärna haft ännu en junimånad av vita nätter och gröna parker. Blommande terasser, alla vänliga människor, den barnvänliga kulturen och alla evenemang. Så här fint var det för två år sedan solen sken hela maj och juni.



Read more

Hej från skärgården!

Egentligen var det meningen att vi nu skulle sitta i bilen påväg tillbaka till stan, men det blev en sådan förfärlig storm att det inte kändes så lockande att lasta den lilla Bustern full av packning och barn och köra genom regn och rusk. Skjut alltid upp till morgondagen det du inte har lust att göra idag, som någon klok säkert sade. Efter en vecka av helt spegelblanka kvällar och sol varje dag blev det ett lite blåsigt och vått avslut.  Ganska mysigt ändå, med vinden som viner utanför och tända ljus och rödtjut inne. Nåja, slut på väderleksrapport för Skärgårdshavet.

Härliga dagar hade vi här på ön. Det passar de små liven att man gör precis samma saker varje dag. Mot slutet av veckan kom Niki, Lina och lilla Bernie-kusinen, och Albins lycka var gjord. Sedan dess går han två steg bakom Lina och frågar vad gör du, vadå, vilken, vem, va sa du?

Nu ska diplomaten jobba några veckor innan han är ledig igen ett tag i juli och sedan i augusti är det redan dags för Wienflytten. Vi har försökt planera lite tidtabeller för sommaren nu under veckan men det är inte helt lätt när det är svårt. Oklarheter så där som inställda tåg, stängda gränser och karantäner gör det trixigt att ta sig till Sankt Petersburg för att packa ihop. Skulle gärna åka en sväng och ta avsked av vår lägenhet som vi bodde i i två och ett halvt år. Trivdes verkligen där. Och sen skulle jag så gärna träffa kompisar och Lena och säga hejdå, men där får vi se hur det ens funkar med karantänregler under sommaren.

Har bytt mina ryskaböcker mot mina gamla gymnasieböcker i tyska. Jag läste tyska i två år då och gillade verkligen språket så är väldigt ivrig att fortsätta nu. Lite tråkigt är det att Albinskis fantastiskt gulliga ryska – väldigt flytande men med en mycket finlandssvensk accent- nu blir på hälft men känner att det är svårt att hålla uppe den på distans. Istället försökte jag smyga in lite tyska barnböcker här under veckan (här finns en massa sådana eftersom Albins farmor är tysk), men där var han var inte helt övertygad.

Men nu packa och sova så att vi kommer iväg imorgon i gryningen när stormen lagt sig. Hej!

Read more

Här sitter jag i ett soffhörn i skärgården medan min citykanin följer med när hennes polare fixar med gräsmattan. En av Seppos semesterveckor inföll oplanerat nu den första veckan i juni på grund av karantäntrix. Alltså att det är bättre att semestra när han en gång befinner sig i landet för att inte sedan vara tvungen att karantäna sig en extra gång. Och det passade sig ju alldeles utmärkt i det här sommarvädret så vi packade ihop oss och åkte ut till Korpo.

Men före det, 24 ljuvliga timmar i Ingå.

På lördagen var det äntligen dags för den stora husmorsvilan. Blev upplockad av två glada svägerskor och så körde vi ut till Ingå. Gjorde en tomat- och mozzarellasallad och placerade oss i solen med en flarra rosé och så satt vi där resten av dagen.

Babblade och babblade och bytte bord när det blev skuggigt och hämtade ut lite bubbel. Gick i bastun, två av oss satt och kved av hetta medan rikssvensken eldade på. Men det gjorde att jag lyckades med årets första dopp!

Så glad för det härliga dygnet och för så roliga typer att åka iväg med. Fick så mycket energi av allt skratt och en ostörd nattsömn. Mer sånt i sommar.

Kom hem och fick höra att Matilda tyckt att just detta samma dygn var ett lämpligt ett för att ta sina  första staplande steg. Ovanligt taskig tajming, och det insåg hon nog också så nu verkar hon ha glömt sin nya talang och fortsätter krypa omkring som om ingenting hänt som den racertax hon är.

Vi körde iväg på skärgårdsäventyr nummer två, och lyckades ta oss ända till  Korpofärjan innan den lilla gaphalsen vaknade från sin eftermiddagslur. Hennes favorithobby är inte att åka bil för tillfället så alla uppskattade den tuppluren.

Firade första dagen av öppna restauranger med lunch i Korpoström.

Och kunde sedan sitta här och tugga på vasstrån resten av eftermiddagen. Hade ett zoom-möte med IWC i St Petersburg och kände mig lite väl priviligerad i soliga skärgården när de andra satt inne i den ryska storstaden. Man får nog gå ut där, men har uppmanats att stanna bara hemma. Går man ut ska man helst ha ansiktsskydd, och dessutom är alla parker stängda. Så det börjar ju smaka lite trä efter några månader. Vi beslöt hur som helst att donera alla pengar som blivit över den här våren när vi inte kunnat ordna några seminarier och evenemang, till olika välgörenhetsorganisationer i staden.

Och så här såg det ut ikväll när de små däckat och det plötsligt blev lugnt.

 

Read more