februari 2020

Privjet!

Bebi sover på balkongen och jag dricker uppvärmt kaffe från imorse. Den som spar han har, och är det något Lena lärt mig så är det att man inte häller ut finskt kaffe. Lena är rolig, hon säger strängt njet och då lyder man. Det firas maslenitsa den här veckan, vilket är ungefär samma sak som fastlagsvecka. Här äter man blinier, det vill säga helt vanliga plättar, istället för fastlagsbullar. Tjocka små boveteplättar som man i Finland kallar blinier har jag inte sett här i St Petersburg en enda gång, däremot äts det mycket vanliga plättar. Vi har till exempel en snabbmatskedja, Teremok, precis runt hörnet, som serverar snabba blinier. Och idag ska vi äta blinier till middag, Lena hade nämligen med en stor hög med perfekt stekta plättar som hennes man hade lagat till oss, så fint! Det var dagens plättinfo, över till annat!

Vi hade gäster för ett tag sedan när Clara och Jim flög hit från Stockholm. De var våra första gäster att testa det nya e-visumet och det funkade fint. Vi hade skrämt upp dem rejält eftersom det tydligen funnits många fall där turister nekats inträde i landet eftersom någon bokstav gått fel. Men de fick till alla å,ä och ö enligt rysk önskan och vi hade en himla trevlig helg.

På torsdagkväll inledde vi med georgisk middag. Vi åt take away-mat hemma pga av alla små sovande barn, men de georgiska resturangerna är ofta jättemysiga att sitta i. Vår närmaste är en trevlig kvarterskrog, Hachapuri i vino. Georgisk mat är kul eftersom det är en så stor grej här men inte så vanligt hemma ännu. Och så gott!

Följande dag vandrade vi iväg mot centrum. Passerade Sommarträdgården, Mikhailovskij, Marsfältet och kyrkan på blodet, där vi gick in ett varv och tittade på mosaikerna. Matilda som hade somnat hemma vaknade här och jag tänkte på att barn verkligen får finna sig i att somna på ett ställe och vakna med helt annan vy.

Sedan var det dags för det obligatoriska Vinterpalatset. Clara och Jim tog sig ett varv på Eremitaget, men jag gick till en kompis som bor brevid, eftersom det var dags för Matildas lunchpaus och krypkvart. Hon är nu i sådan ålder att det är skönare att vara hemma hos någon än just i Vinterpalatset när det ska skvättas med morotspure och trixat med blöjbyten.

En bild från två år tillbaka när det faktist var ordentlig vinter utanför palatset. Efter konstrundan möttes vi upp på en bro över Moikan och gick igenom innergårdarna till Bolshaya Konyshennaya där Saviv, en väldigt bra israelisk restaurang, finns. Rekommenderar för både frukost, lunch och middag. Sedan var det dags att hämta Albinski på dagis. Genom ett halvhärligt snöslask gick vi hem längs med Nevskij, fredagsfikade i Jelisejevs delikatessaffär och hoppade sedan på bussen hem.

Men nu vaknade bebi så skriver om dag två senare, hej!

 

Read more

När jag har gäster ser jag alltid staden med lite nya ögon och det som annars känns vardagligt verkar mitt i allt väldigt ryskt. En grej man då reagerar på är trafiken. Nevskij prospekt har liksom sammanlagt minst sju filer, och mellan alla röda trafikljus gasar man upp så snabbt man kan för att sedan bromsa igen. Gäller att sätta sprätt på soppan när oljan ändå är lokalproducerad. Tror att hastighetsbegränsningen är 60, men idéen är helt tydligt att man kör så snabbt det går innan det är dags att bromsa vid nästa ljus. Gissa hur mycket ljud och avgas det blir av denna motsatsen till eco-körning? Helt galet mycket.

För att ytterligare bidra till trafiken åkte vi taxi till dagis en morgon. Det kostar typ mindre än en bussbiljett hemma, och framför allt finns det inte någon buss eller metro för just den rutten. Den här chauffören hade bråttom och sicksackade mellan filerna och efter ett race för att hinna före rödljus som sparade oss ca en och en halv sekund sa jag till chauffören att han gärna får köra lite försiktigare. Det tyckte han var en sällsynt onödig kommentar och fnös att han inte kört en enda krock på trettio år. Men eftersom jag varit med förut drog fram det hemliga vapnet, det spyende barnet. Dvs det räckte med att skrämmas lite och förklara att pojken lätt börjar kräkas i bilen (helt osant, skönt nog).  Hade genast en mycket förstående chaufför som och skippade de sista omkörningarna. Dagens tips alltså! Sedan steg vi av på Svedski Pereulok, eller Svedski Per-Olof som Albin säger, och alla var nöjda.

Men nu dags för fredagspizzan!

 

 

Read more


Godmorgon!

Så här flott kan det se ut när mina sömniga ögon kisar ut genom köksfönstret i arla morgonstund. Eller okej, halv nio avslöjar ju klockan på bilden att det är men det känns tidigt när en liten snorkfröken med kliande tänder varit otroligt törstig otroligt många gånger per natt. Hon sover egentligen alltid ganska bra och på det stora hela är alla inblandade ganska utsövda trots niomånaders bebi, men tror hon är inne i någon fas nu. Tankar trygghet på natten eftersom hon kryper omkring så otroligt duktigt om dagarna. Gnagar på inredningen, sopborsten och vattenskyffeln i badrummet, båda härstammande från dem som bodde här innan oss, är favoriter. Man ska ju vara noga med att bygga upp en hälsosam bakteriekultur.

Inte helt oviktigt att matcha bebi med sopborsten i fråga. Som i sin tur matchar den statliga köksinredningen så fint. En blågrå fröjd för ögat det här.

Men nog om vår sopborste. Matilda sover sin förmiddagslur på balkongen, och jag ska förbereda lite inför efterlängtade gäster från Stockholm som anländer i eftermiddag. Så glad! Clara och Jim ska vara här till söndag och jag planerar olika klassiker som Vinterpalats och balett, sedan frukost lunch middag på alla härliga ställen här i staden, skridskor på Nya Holland  och en fotoutställning på Rosfoto.

Nu vaknade lilla M så nu blir det snabbrapportering medan hon sitter under bordet och tuggar på min fårskinnstoffla. En dag ringde min kompis Katja och sade att nu ska vi gå på Repinutställningen innan köerna blir ännu längre under utställningens sista veckor. Jag har gjort olika försök tillsammans med gäster men det har alltid varit regn, kö och osamarbetsvilliga barn inblandade så gästerna har sett utställningen men inte jag. Men nu!

Det som gjorde det så bra var att Katja kunde guida mig genom utställningen eftersom hon är rysk och kunde berätta en massa intressant. Här om kosackerna och brevet till den turkiska sultanen.

Ett gäng finska kända män.

Ett annat finskt sällskap.

Här började M se ut som om hon kunde sin Repin. En sista museitant kom fram och talade lite med Matilda om hennes konstupplevelse. På ryska museer jobbar det alltid väldigt många gamla gulliga tanter – i garderoben, en i varje rum som ser till att besökarna beter sig, biljettkontrollanter osv- och de flesta tar sig tid för en pratstund med små besökare. Som sagt är ju folk här väldigt barnkära. Och det gör ju museibesöket extra trevlig.

Plockade upp ett stycke storebror på dagis och lyxade till måndagen med sovjetisk delikatess. Pishki, härliga nyfriterade hälsosamma grejer.

På veckosluten sträcker sig kön långt ut på Bolshaja Konushenaja eftersom det är stans mest kända Pishkiställe sedan decennier tillbaka.

Det blev tisdag och jag promenerade genom stan till en kompis där vi skulle ha IWC möte.

Ganska långa avstånd blir det ibland, särskilt när man som jag sällan tar metro eftersom den inte har hiss och vagn i rulltrappa är obekvämt.

Mötet började och då ville ju M vara med. Hon var positiv till alla förslag och en mycket praktisk mötesbebi.

Ja och så var det det här med tyskspråkiga posten. Vi ska flytta till Wien! Vi bestämde att vi flyttar någonstans ännu efter våra tre ryska år och så hade vi turen att få en postering i Wien! Eller vi och vi, Seba ska alltså jobba för Utrikesministeriet där och barna och jag hänger med. Men eftersom vi snackar EU-land så kan jag ju nu jobba på ett helt annat sätt än här. Och tala tyska! Och andas frisk luft. Mycket ivrig. Fast sedan kommer jag ju att sakna så mycket från den här staden. Men mer om det en annan dag för nu stiger mina gäster på planet i Stockholm och jag måste bädda sängen.

Read more

 

Så här såg det ut någonstans strax utanför Viborgs tågstation en dag för någon vecka sedan när bebi och jag var på snabbvisit i Helsingfors. Jag minns att det här var ungefär det första jag såg av Ryssland när jag åkte Allegro för första gången för knappt tre år sedan. Kände inte att det var direkt kärlek vid första ögonkastet. Men sedan kom vi fram till Petersburg och det var en vacker vårkväll och resten är historia.


Så här soligt och fint var det ännu i fredags när jag fört Albin till dagis och åkte till Vladimirskaja för veckans tennislektion. Älskar tennis men är halvbegåvad. Ett års paus har inte heller gjort under för tekniken men nu! Passar på att öva när jag har en kompis som lämpligt nog är tennislärare.

Handlade glass och havregryn från Finland i Prisma minimarket här i hoodsen.


Hoppade på en gammal skruttig marshrutkabuss som tog mig hem snabbt. Det är privatägda minibussar som stannar var man vill. Då ska man hojta att man vill stiga av och jag hoppas alltid att någon annan ska av i samma hörn och kan sköta snacket. Känns inte som att dessa minibussar alltid skulle klara besiktningen i andra länder. Men nu tror jag det kommer någon ny lag som gör att de ska ersättas med vanliga bussar.

Hämtade Albinski på dagis och hittade en snögubbe framför ryska museet. Och sedan gick vi hem och firade veckoslut, snön smalt och vi var på en jättetrevlig långlunch med andra petersburgfinlandssvenskar.

Och Matilda som främst kört med backen i de senaste veckorna knäckte nu krypkoden. Mer om det en annan dag!

 

 

Read more

Privet, det var inte igår!

Bloggen råkade gå i vinteride men idag strålade äntligen februarisolen över denna ryska stad och det var dags för uppvaknande. Dessutom sjunger ryska posten på sista versen eftersom det här är vår sista vår i St Petersburg. Så nu ska det bloggas! Tänker mig liite oftare än på sistone, låg tröskel, mycket vardag.

Så här såg det ut i morse när jag och två små barn träffade vänner på Marsfältet för veckans springträff. Min tyska kompis har dragit igång en springkurs för nybörjare det passar utmärkt eftersom jag vill gilla att springa men inte riktigt gör det ännu. Men med rätt teknik kanske. Mycket bra start på dagen i allafall.


Blev lite crossfit av det hela när vi turades om med pulkor och osmidiga vagnar genom snön.


En kaffepaus senare fortsatte vi till parken. Vanligen går Albin på dagis men idag fick han sportlov. Hur härligt med snö och sol.

Och sedan gick vi hem igen. Läste lite ryska med Natasha och sedan kom Lena hem till oss. Lena är vår barnvakt och låtsasbabushka. Vi åt en runebergstårta från igår och hon berättade om en bussfärd när en passagerare hade suttit och hostat och chauffören strängt undrat om det var coronavirus, men passageraren hade lugnat honom och de andra med att det bara är tuberkulos. Så kan man också se på saken!

Read more