maj 2019

Albinowski och jag är tillbaka i Finland för mammaledighet, sommarlov och vårens sista snöstorm. Avslutade på topp i Petersburg i varmt, soligt, otypiskt första maj väder och picknick med våra finska vänner i Tavricheskijparken. Trevligt var det, Albin fick hänga med sin bästis Isla och alla var nöjda.

På tal om första maj så är alla tåg till Finland slutsålda under den närmaste framtiden eftersom petersburgsborna är långlediga nu kring första maj och den omysiga segerdagen nästa vecka. Så om bebisen hittar på att komma i förtid får den vänta med att möta sin pappa tills han lyckats haffa en tågbiljett på nån vänster eller bilköat ett halvt dygn på gränsen. Fast med detta sagt så gör jag sällan saker i förtid, och så som jag stressat över att bebben skulle bestämma sig för en early exit så är det naturligtvis så att jag kommer att sitta som den flodhäst jag är fram till midsommar på ett ungefär.

Det tråkigaste med att lära känna trevliga typer är att sedan säga hejdå till samma trevliga typer när någon flyttar vidare. På söndagen hängde vi med våra belgiska kompisar som flyttar hem i juni. Vi åkte ut till St Petersburgs kabelfabrik, Sevkabel Port. Ungefär samma koncept som kabelfabriken i Helsingfors. Den här helgen var det någon slags hipstermattillställning. Vi satt i solen och barnen lekte som små änglar. Väldigt tråkigt att inte ha detta trevliga sällskap nästa höst.

Annars då under den petersburgska solen? Skrev ett nyhetsbrev för svenska konsulatet, ordnade ett sista IWC evenemang för i vår och inledde sedan min mammaledighet. Tänkte fortsätta med båda projekten på hösten med bebis på armen, bara det är en bekväm bebis vill säga. Vi ordnade ett eget TED talks evenemang (fast alltså utan officiell TED-stämpel) och hörde de mest intressanta talks om allt från genforskning till balans i fysiskt och psykiskt välmående. Alla som talade var medlemmar och idén var att få ta del av all expertis som såklart finns i en förening med över hundra medlemmar.

Här satt jag sedan och pös i solen och var nöjd över att vårens sista möte som min kära kollega och jag ordnade gick så fint.

Eftersom jag rört mig smidigt som en flodhäst (helt missvisande, de är sjukt snabba och orsaken till att jag aldrig skulle våga mig ut på walking safari) så har jag hållit mig i mina egna kvarter ganska mycket. Hur bra var det inte då att mitt favoritcafé som tvingades stänga pga av mögel flyttade ännu närmare konsulatet. Cake&Breakfast heter stället. Menyn är iof väldigt ospännande, men kaffet är gott och personalen himla trevlig och så finns det ett hörn för småtomtar om de hänger med.

Här har jag haft alla mina ryskalektioner under den senaste månaden, tills jag för en vecka sedan ansåg att jag är för mosig i hjärnan för att öva rysk grammatik. Och ryskakunskaperna då? Om vi börjar med de goda nyheterna så är Albinski väldigt duktig, han babblar på med Lena helt obehindrat. Jag själv har ett väldigt begränsat ordförråd eftersom jag varit en rätt lat elev, men lyckas ändå tala om det mesta jag har lust att tala om med både Lena och min ryskalärare Natasha. Däremot kan jag plötsligt vara helt hjälplös om jag behöver fråga nåt specifikt ute på stan. Får se hur det känns i höst när vi återvänder efter lååång paus.

Så såg jag och min badboll ut för några dagar sedan när Albinski rastades vid kyrkan precis vid konsulatet. Nu ska jag trotsa snöovädret och ta mig till mina päron för lördagsmiddag. Hej!

Read more