februari 2019


Privjet! Vi har varit i Helsingfors i några dagar eftersom jag skulle till rådgivningen, eller som Albinski förklarade mamma ska till frissan med bebisen. Allt såg finfint ut, men fick reda på att jag har himla lågt hemoglobin. Det förklarar att jag varit lite seg på sistone, hade redan självdiagnostiserat mig med att jag inte är woman enough för den ryska vintern som testar oss. Googlade i allafall livsmedel som är bra vid järnbrist och listan toppades av grisblod rå, nötblod rå, lever rå, blodkorv och bubblaren rå duva med skinn. Nu blir det fest! Började ändå längre ner på listan med aprikoser, sesamfrö och mörk choklad.

Och på tal om en vinter som testar oss så har vi plumsat omkring i den ryska snön på osäkra ben och folk har frågat mig hur man gör i Finland och jag har påstått att trots samma snömängd så är det alltid plogat och sandat. Har farit med osanning! Även i Helsingfors verkar alla snöplogar dragit på semester precis denna vecka. Feministisk snöröjning vore ej helt fel nu. Tycker det är lustigt hur de flesta av oss kanske höjde ett ögonbryn när uttrycket myntades för några år sedan, och tänkte att eh detta var kanske att töja lite på begreppet feminism, men ack så rätt de hade där borta i Karlskoga! Bilvägarna prioriteras och barnvagnar och babusjkor får halka omkring på trottoaren, eller som nu, gå ute på bilvägen.

Hur som haver behövs ingen crossfit när man har en dryg halvtimme till dagis över den sibiriska stäppen. Ganska ofta tar vi ändå taxi hehe. Inget man skulle drömma om i Helsingfors men i Petersburg kostar det bara någon euro, och man ska ju se upp med att få för mycket frisk luft och motion som vi alla vet sen gammalt.

Hade hur som helst himla mysiga dagar i Helsingfors med vänner och familj. Köpte en solgul soffkudde för att välkomna våren när januari var över, och en vit teddypäls för att bejaka mitt ryska jag och så drack jag lehtikuohu på St George-hotellet och där var det långsam betjäning, snygg inredning och trevligt sällis.

På söndagen var Albinski och jag tillbaka i Rysslandet och vi bjöd våra rumänska och belgiska vänner på finsk lax. Och nu har familjefadern åkt till Moskva, jag borde förbereda ett möte jag har i morgon bitti och röja undan lite av Albinowskis kaos, men tror jag börjar med lite tv-serie, nån gräns för vad en anemisk kvinna kan åstadkomma denna sena timme.

Read more