januari 2019

Privjet från sena kvällståget till St Petersburg. Barnet sover i sin vagn och jag hade gärna läst en god bok, men det enda det bjuds på är Lilla nej-boken som Albinski fick i julklapp (den passar honom väldigt väl om vi säger så). Läste klart min semesterdeckare igår, faktist med en ganska otrolig tajming, avslutade sista meningen precis när hjulen slog ner mot landningsbanan på Helsingfors-Vanda.

Så här såg det ut tidigare i veckan när jag hade tumistid med min bok. Nej det var ingen pjåkig stund i livet. När jag är på resa gillar jag deckare, men är ändå ganska kräsen. Det får varken vara för banalt eller alldeles för skrämmande. Och den här som jag fick med mig av min svärmor var en vinnare! Störst av allt, av Malin Persson Giolito. Utsedd till årets deckare för några år sedan och har fått lysande kritik. Temat är ju i och för sig alldeles förfärligt, men en fruktansvärt välskriven bok.

Annars såg vår vecka ungefär ut så här. Albin fick en ny bästis från Stockholm, hon var lämpligt nog 8 år och funkade som både lekkompis och au pair hela veckan. Alla jublade. Vi åt glass vid vackra Playa del Duque ca sju dagar av sju och promenerade till byn La Caleta för seafoodlunch ibland. Det gick alltså ingen matmässig nöd på mig fastän jag inte kunde annat än kasta trånade blickar på ost- och serranobuffén varje kväll. Se men inte röra för havande kvinnor. Min mage har annars exploderat av den friska havsluften (eller glassen eller så är det ganska vanligt i vecka tjugonånting).

Nu kom vi precis hem till vår lägenhet här i Ryssland. Hur modernt med det här livebloggsstuket förresten. Mindre modernt att jag kan publicera först imorgon när jag lyckats ladda internet åt mig i någon kiosk. Albinowski vaknade till i taxin, var nöjd med att komma hem, och somnade om på en minut i sängen med kommentaren det är loligt att tuti. Att resa hit ikväll var lika dramatiskt som att ta tåget ut till Kyrkslätt på ett ungefär. Rafsade ihop en liten väska med nalle, necessär och iPad, gick iväg iväg till tågstationen, nattade barnet efter ett tag på tåget och fyra timmar efter att jag stängt ytterdörren i Helsingfors snarkade Albin i sin säng här hemma i Sankt Petersburg. Vi kom hit bara vi två ikväll eftersom jag kände ett behov av att starta vår ryska vardag efter ett långt jullov, trots att Seba har jobb i Helsinski den här veckan och blev kvar där. Så imorgon på måndag är det dagis, möten och träning på agendan. Här är förresten himla mycket snö, finfint (och småjobbigt). Jag är som vanligt extremt språkförvirrad efter en månad borta, har naturligtvis sagt spasiba till alla på Teneriffa men ikväll råkade det bli franska med ryska tullen och tyska med vår taxichaufför. Kanske dags för lite sömn för denna gravidhjärna, bara jag plockat bort de sista tomtarna som fått fira jul för sig själva ända till tjugondag Knut. Godnatt!

Read more

Gott nytt år på er! Trots att det inte gått mer än en vecka ännu av 2019 gillar jag detta år skarpt. Året började med att jag fick veta att jag väntar en vilt sprattlande liten flickbebi. Är så glad och lättad av att allt såg bra ut på ultraljudsundersökningen! Om allt fortsätter fint så får vi en liten bebé i slutet av maj. Precis runt Albins treårsdag. Planen är att bebisen föds i Finland och så stannar vi i Helsingfors de första månaderna eftersom det råkar bli sommar samtidigt. Jag åker säkert hem redan i början maj ungefär för att minska sannolikheten för tågförlossning med toddler som doula.  Sedan får vi hålla tummarna för att barnets far hinner hoppa på ett tåg och komma fram i tid när det gäller.

Andra bra saker i år är att vi åkte till Teneriffa igår med kompisar. En vecka av sol (och blåst!) innan vi tar i tu med den ryska vargavintern på allvar. En kompis från St Petersburg är faktiskt här också, så vi ska ha lekträff på Playa del Duque på tisdagen, kul! Dagens sötaste var Albin och hans polare Saga som sprang hand i hand till parken idag och Albin som läspande konstaterade ”Saga, Saga visst ska det bli loligt att gå till palken”. Minimänskor alltså <3

Och förra året i ett nötskal då? Året då jag fick till en vardag jag trivs med i en stad som var helt ny för mig när vi flyttade dit. Gillar verkligen livet i St Petersburg nu. Den första hösten gick åt till att hitta vänner och rutiner och sysslor och lära känna staden. Och nu flyter allt på så fint så att jag nästan blir lite stressad av tanken att flytta bort rätt snart, vi har bara hälften, det vill säga ett och ett halvt år kvar. Fast okej, halvfulla glas osv.

Albin som lärt sig tala har också varit så fantastisk att följa med. Från en liten ett och ett halvt-årings första gulliga meningar till en två och en halvt-åring som talar i ett kör om det mesta men mest om bilar, ibland traktorer. Helst på flytande finlandssvenska men talar någon något annat språk med honom så svarar han bestämt på ryska :).

Så här såg det ut en dag på jullovet när vi hälsade på kompisar i Evitskog. Albin satt tyst ett tag och tog in situationen och så ropade han mamma det här är verkligen fint.

Read more