februari 2018

Här i öster har vi firat maslenitsa som betyder ungefär smörvecka. Det handlar alltså om samma sak som fastlagsveckan, men här infaller den en vecka senare. Blev utan min favoriträtt fastlagsbulle i år, men kompenserade med att äta blinier ca varje dag förra veckan. Blinier är nämligen maslenitsans fastlagsbulle och äts både salta och söta precis som crêpes. Blinier i Ryssland är ju förresten inte alls samma sak som ryska blinier i Finland, utan kort och gott helt vanliga plättar. När man i Finland beställer blinier får man små och tjocka plättar gjorda på bovetemjöl, som serveras med smetana och rom. I Ryssland ser man aldrig dessa små och tjocka boveteplättar lärde jag mig av Anna-Lena Laurén för ett tag sedan, utan de är troligen en förrevolutionär grej som sedan försvunnit under Sovjettiden.


På söndagen var det dags för utflykt med några vänner och vi åkte ut till ön Elagin och firade maslenitsa i Kirovparken. Här i staden ska man annars inte vara för kräsen när man letar efter pulkabacke, Sankt Petersburg är byggt på gammal sumpmark och saknar helt höjdskillnader. Inte så pjåkigt för cyklister som annars inte har det så lätt här.

Det var mycket shashlik, pälsmössor och folkdans.

Traditioner är ju ofta ganska knäppa och till maslenitsa bränner man dockor för att fira att våren kommer. Hmm tycker logiken är lite haltande där, och en annan som haltade var jag som typ förfrös mina fötter så vi tackade för oss och drog vidare utan att ha eldat upp en enda stackars docka.

Efter det veckolånga plättkalaset är det tydligen så att man märker av fastan på lunchmenyerna i staden, genom mera lätta och gröna grejer.

Och i övrigt är vi drabbade av samma sibiriska kyla som Finland, jag är lite avis på alla som är ute på isen och skidar och vi funderar på om vi borde åka till Sotji och uppleva den biten av detta land. Vinter med andra ord, hej!

Read more

Tyskar som träffar Albin tycker ofta att han påminner om Emil i Lönneberga med sin blonda kalufs. Häromdagen gjorde han också ett hyss som Emil nog gjort tumme upp för. Vi hängde hos kompisar och medan jag sade hejdå åt någon hade hyssmakaren rotat runt i tamburen och hittat ett par gummistövlar i barnstorlek, smugit till köket och tömt halva dricksvattenbehållaren på innehåll. Hittade honom sedan någon minut senare glatt omkringplaskande med sina nya stövlar i den självfixade vattenpölen på köksgolvet. Mycket nöjd. Ett helt planerat hyss. Fick lätt panik, svindyr vattenskada är så omysig att ansvara för, men det var som tur ett kakelgolv och var torrt efter tjugo kökshanddukar och ett antal golvmopps på ett ungefär.

Sedan blev det helg och vi promenerade i en kall och snöig Tavricheskijpark.

Albins kära farmor var på veckoslutsvisit och vi åt söndagslunch på på Novaja Gollandia. På kvällen lekte Albin med Lena och vi andra gick på baletten Fyra årstider på Mariinskij. Den uppfördes i den nya delen, Mariinskij II, och är en modern balett så det var en annorlunda upplevelse än Svansjön för några veckor sedan, men även den här var helt fantastisk. Balettkonsten har man som känt under kontroll här i staden.

Vi avslutade ännu med besök på Fabergémuseet. Där finns alltid en utställning med de kända äggen och små gulliga andra föremål, och dessutom visas en utställning med Modigliani, Soutine och co fram till mars. Albin är i regel ett bekvämt barn att ha med på det mesta men just den här förmiddagen intresserade mästarna från Montparnasse honom föga, så dom glimtade förbi oss i expressfart. Men museet är välvärt ett besök, och är ett ganska bekvämt litet ett om man inte har en hel eftermiddag att viga för Eremitaget utan hellre vill snabbfascineras av några utsmyckade salar.

Och sist men inte minst är det så bäst med svärmor på besök eftersom det betyder yoga varje morgon. Om någon annan tycker yoga varje dag låter som en underbar tillvaro ska man åka med Gaby på yogaläger till Kroatien i april. Se det som veckans tips!

Read more

Privjet! Tillbaka i ett mycket snöigt Petersburg efter en vecka under kanarisk sol. Eftersom folks semesterbilder ju som känt är alldeles olidligt spännande att få ta del av, och ingen möjlighet till att ordna diabildsafton med tema ”kanarisk vecka” finns, så ska jag bjuda på några bilder här. Vi var i Arguineguin på Gran Canaria, och det var ett jättelämpligt ställe för vårt sällskap som bestod av Albinowski, hans mormor och moss (A:s tolkning av ordet mofa <3) och så jag då. Pappan i familjen fick nöja sig med några dagar i Moskva istället, så honom var det kanske lite synd om.

Min kalv på grönbete.

Not so pjåkigt att sitta och titta på solen som gick ner i Atlanten varje kväll.

Här hänger jag och Kugge i solnedgången. Vilken härlig bok att ha med på semestern. Heja Kugge!

Det bästa var att valpen fick plaska av sig i poolen. Vilken lycka! Krävde dock minst sagt ständig övervakning.

Halvglada miner när den minsta fiskats opp mot sin vilja.


Sand mellan tårna.

Arguineguin är en pytteliten stad på öns sydspets med en hamn full av fiskebåtar. Vattenpölarna på bilden beror på de första regnen på ön på några år. Eftersom man inte ska tjuras över regnskurar så höll vi med den kanariska mannnen på torget som förklarade att regnet är miket bra för Gran Canaria.


Och varje dag fick man dra på sig solhatten för det.

Så börjar man ju gärna sin morgon. Alltså det är ju ganska mycket begärt men en solig strand för lite yoga och spring på morgnarna säger jag jatack till.

Mitt sällskap på morgonprommen.

Och på kvällsprommen.


Och på resan i allmänhet.

En härlig vecka hade vi. Arguineguin passar när man vill ha ett lugnt ställe och gillar sol och hav och en och annan promenad. Vill man uppleva det stora äventyret gör nog mängden norska pensionärer att man känner att man inte hamnat helt rätt. Men med kaoskanin är en knappt sextimmars flygresa och sedan barnvänliga spanjorer och ett härligt hav just vad man blir glad av.

Glada är vi iof sig här i den snöiga ryska staden också, lite oroliga dock att få en istapp eller balkong i huvudet. Hu så oläckert. Inte bara en hysterisk tanke hos en småbarnsmamma utan tydligen är balkongerna här inte alltid i sådant skick att det är tillåtet att använda dem, och då kan ju snö vara en ovälkommen extra tyngd. Nåja, nu ska jag sluta skrämmas och fortsätta läsa min bok, hej!

Read more