januari 2018

Det finns vanligen inget fnasigare och blekare än ens fejje i medlet av januari. Men jag tror jag har hittat något så fantastiskt som en produkt som faktiskt hjälper mot allmänt jobbig, vintrig hud. Trots att rysk vinter bjuder på väldigt lite D-vitamin och betydligt mera snåla vindpustar rakt i trynet, så har jag inte haft den där torra, svidande, röd-bleka känslan sedan jul. Och det nya sedan jul är Lumenes Sisu Urban Hydrating Serum. Man hör ju redan på namnet att serumet behövs när januari nyper en i kinden. Morgon och kväll i några veckor, och jag känner faktist att det gett resultat, huden är liksom mjuk och snäll. Serumet är menat för att ge fukt och skydda mot storstadens föroreningar, och det kommer väl till pass i denna avgasiga storstad. Se detta som dagens tips från er ryska skönhetsblogg.

Över till matbloggen, hej! Jag har följt med Linns vegoari, och när jag tänker efter inser jag att vi också kört vegetariskt här de senaste veckorna. Eller till stor del också de senaste månaderna, jag är lite skeptiskt inställd till rysk köttproduktion så det har liksom blivit så att vi inte tillagar något kött hemma. Istället blir det mycket belugalinser (känns passande här), kikärter och ägg. De senaste dagarna har Fried Rice stått på menyn, lunch som middag. Kanske det godaste som finns? Så här: koka massvis med ris, så mycket att det finns några slevar att steka i många dagar när hungern slår till. I med lite gurkmeja för extra färgeffekt. Ha färdigt tvagade grönsaker i kylskåpet för ytterligare sänkta middagströsklar. Hacka sedan det som känns rätt i stunden, alternativt det man hinner medan familjen piper efter mat. Lök, vitlök, zucchini, morot, kinakål, röd&vitkål, blomkål. Kanske hittar man en öppnad burk majs eller en påse ärter i frysen. Fräs och gör plats i mitten för några ägg som får stelna lite innan de blandas med och får bli helt klara. Krydda med soja, lime, chili och olika asiatiska såser och sist men inte minst koriander <3. Alla jublar.

I övrigt gillar jag de kalla och klara vinterdagarna vi haft på sistone, det ger så mycket mer energi än duggregn. Har börjat med en ny verbform i ryskan och min ryskalärare sa att det här är det svåraste i språket, men jag tyckte vi förr också varit inne på att nu först blir det knepigt. Albinski och jag hänger i stadens parker och igår träffade vi taxen Pushkin och det var ett ganska sött möte när valparna hälsade på varandra. Och på tal om min valp ska jag nu återgå till att bygga torn, det verkar vara mycket brådskande. Nästa gång rapport från Mariinskij!

Read more

Inget krispigt pastelligt tulpaninlägg här inte, utan det är fortsatt jullovskänsla i denna stad. Igår var det ortodox jul, men det märkte man i och för sig inte av så mycket, förutom att det var mycket folk vid kyrkan utanför oss och dessutom var det fullt med folk på stan.

På lördagen skulle jag skriva att snömängden här är ganska långt den samma nu som i augusti när vi flyttade hit, men se där, den ryska julen visste att ett lager snö alltid är en stämningshöjare och passligt nog vaknade vi till en vit stad igår.

Paltade på oss kläder i mängder och gick ut för att rasta av den lille. Som i och för sig knappt kan röra sig i sin bylsiga outfit. Härligt nog ska barnet och jag till varmare breddgrader i slutet på januari för en vecka. Åh att gå ut utan att först klä på sig i en halv timme.

Hängde i vintriga lekparker och gick över vintriga torg.

Och sedan behövde vi tina upp och hittade den här mysiga restaurangen, счастье.

Mörkret föll och vi vandrade hem längs med Nevskij prospekt. Gillar tänket med att är det mörkt så lyser man upp allt vad man kan.

På lördagen var vi som veckoslutstraditionen bjuder på Novaja Gollandia. Åt lunch, gick på julmarknad och tittade på skridskoåkare.

Här har jag inhandlat en grillad urgröpt nutellafylld bulle. Står högt i kurs för det godaste man kan inmundiga en kall vinterdag.

Eller på delad första plats med glühwein då.

Nyårsafton för en vecka sedan blev förresten till ett himla skoj kalas. En lekträff blev till spontan nyårsfest, och eftersom några av gästerna var från Jakutien, långt borta i nordöstra Ryssland, skålade vi in nyåret redan klockan sex för första gången. Strax innan tolvslaget var det dags för presidentens traditionella nyårstal på tv och sedan var det nyårsskål. Våra gäster skulle vidare ut i nyårsnatten och gick klockan två. Den riktiga fyrverkerishowen var först tre på natten så den fick klara sig utan oss i publiken i år eftersom lille Albinski, som tappert försökt delta i nästan hela nyårsfesten, äntligen sussade sött i sin säng.

Och nyårslöften då? Tja, ska fortsätta kämpa på med ryskan och dessutom klassikern träna mera eftersom jag stup i kvarten möts av citatet ”you are as old as your spine is flexible” och det får mig att känna mig som en glad pensionär på 87 höstar. Dessutom ska jag fundera på att åtgärda mina klädhögar för husfridens skull.

Nu ska vi ut i solen, ska se om jag kan hitta en pulka i någon butik, tror det skulle bli succé. Hej!

Read more