oktober 2017

Hallojs här är vi igen i det östra grannlandet. Minusgrader så dunjacka och mössa fick plockas fram igår när vi gick ut för att rasta av oss.

Tog ett varv på gården utanför kyrkan. Njuter av att barnet inte ännu kräver lekparker varje dag utan lika nöjt undersöker löv. Ni vet som när vi var små och endast lekte med kottar.

Vägen till butiken i kvarteret bredvid kan kännas lång om man är mycket liten själv så det pausades ibland. Ingen brist på bilar att titta på i denna trafikerade stad.

Vi small talkade lite med en grannkråka på vägen hem. Jag delar verkligen inte min sons intresse för fåglar (flygande loppbon) men det gör däremot våra nya landsmän. Det matas duvor och ankor (och samtidigt råttor borde man ju förstå urk) i varje hörn och damm i denna stad. Inte okej.

Laddade ner lite olika lärdigspråk-appar för att friska upp mina ryskakunskaper efter veckoslutet i Helsingfors (det finns seriöst inget språk man glömmer så snabbt). Det här är en dammtuss tyckte WordDive att var viktigt som fjärde mening på nybörjarnivå. Lite speciellt kan man tycka, och dessutom inte aktuellt i detta hus där Albinski är i utvecklingsfasen ”inte utan min sopborste”.

Men nog om vardag, på veckoslutet var det kalas. Först 1-årskalas i Berghäll.

Och sedan förlovningsfest hos Lina&Niki i huset bredvid. Hemmafest, hur roligt är inte det, syns kanske att ivern var stor.

Och förutom kalas så åt vi frukost på olika ställen med trevligt folk under helgen. Här har jag hunnit ta en tugga av min macka innan jag kom ihåg att jag ju är lifestyle blogger nuförtiden och självklart ska dokumentera mina avocadomackor. Kuuma har dom bästa och är annars också stället att äta frukost på om man är i Rödbergen. Det var dagens tips, hej!

Read more

Alltså finns nog inte smidigare sätt att resa än med Allegro mellan Helsingfors och Sankt Petersburg? Vi tog sista kvällståget igår och barnet somnade bums, vi åt en sen middag, alla passkontrollanter och gränsövervakare var trevliga, tåget var punktligt som vanligt och internet funkade hela vägen (bra för mig som såklart råkade lämna mitt finska nummer kvar i Ryssland). Alla ska alltså hoppa på tåget till Petersburg nästa gång ett litet resesug uppstår (och visst borde VR börja sponsra denna blogg?). Mysfaktorn sjönk lite först när vi klev av på järnvägsstationen i Helsingfors, Brunnsgatan är inte jättebra på att få en att känna sig välkommen.

Vi vinkade av en så väldigt höstvacker stad igår. Nästa gång vi ses har nog alla gula löv fallit tror jag. Såg redan säkra tecken på att vintern är i antågande, hela fem pälsmössor kunde jag räkna till när jag gick hem efter ett möte i centrum. Men hellre kallt o friskt än regn och rusk. Lite av en bedrift ändå att vi lyckades flytta till en stad med ännu tråkigare väder än Helsingfors? Men kallare vintrar lär det vara, så kanske lille Albinowski egentligen är en mycket lyckligt lottad liten unge som har en vit vinter framför sig.

Och idag var det en härlig frisk dag i Helsingfors. Satt först en evighet hos min frisör som förfasade sig över mitt gröna hår (vårt vatten ger mitt hår en halvskön grön nyans). Frisör på ryska är förresten ett fantastiskt ord, парикмахер = perikmaher, alltså PERUKMAKARE. Några timmar senare var det i alla fall mindre gröna toner och jag gick ner till havet och njöt av solen och skärgården. Åt sushi på en parkbänk och hängde med mamma, bra eftermiddag.

Och efter fredagsmiddag hos min kära svärmor avslutades dagen på Ysin med ljuvliga typer och vi diskuterade allt som behöver diskuteras. Fint att vara här!

Read more

Söndag och jag satt och tittade ut på det här fina fönstret. Älskar hur man målat om med helt annan färg och hur höstlöven nu matchar perfekt. I övrigt inga fulla poäng till det här veckoslutet, S jobbade idag så det var söndagskänsla redan igår och dessutom är stackars Albinski förkyld så vi missade en rysk BBQ vi var bjudna på idag. Hmpf, jag som skulle ha lånetofflor och få se ett hem lite utanför staden. Ogillar dessutom att avboka, men som tur var det andra påväg också, så vi stjälpte inte hela kalaset. Istället bestämde jag att denna söndagdag inte skulle innehålla många prestationer, och nattade barnet på balkongen och slog mig ner i soffan. Friskluft, check, bok och te, check.


Latmanspromenaden.

Men mitt nya liv skulle det ju handla om. Jag lever sedan några dagar tillbaka enligt devisen alltid i god tid. Det var min tur att ordna veckans toddlerträff hemma hos oss den här veckan, och jag hade förberett ALLT kvällen innan. Alltså det här med att slippa sista minuten paniken, vilken grej! Jag är lagd lite, lite åt det tidsoptimistiska hållet och i vanliga fall hade jag tänkt att – tja, påklädning, grötätning, lägenhetsfix, smuleliminering, butiksrunda, pajbak, morotsstavsknåp och kaffekok för tio pers tar väl kanske en timme, vi säger en och en halv för att ha lite marginal. Och så hinner vi få på ca en av fyra strumpor, välta en gröttallrik och hjälp hoppsan vad klockan är mycket och så är det få glada miner och ännu färre smulor upptorkade. Men inte denna gång! Vår morgon såg ut som ur en margarinreklam eller nåt. Ni vet, det var dukade bord, kammade hår och så log vi milt mot varandra och inväntade de första gästerna. Ah, ska leva så länge på den känslan.

Också själva toddlerträffen var lyckad, alla tjugo gäster rymdes in fint, men så var ju också hälften av ganska ringa storlek. Ljudnivån desto högre, men två timmar klarar alla.

Den kvällen ville jag fira mitt nya punktliga liv och föreslog restaurangmiddag. Efter en och en halv timme kom vi hem igen röda om näsan, inte av kopiösa mängder vin utan av en mycket lång och frisk promenad. Först ville det lilla livet inte låta sig nattas i vagnen utan tyckte kvällspromenad med båda päronen var världens roligaste syssla, och när han väl somnade så visade det sig att man alls icke ska tro att man får ett bord utan reservation i denna stad på en fredagskväll. Däremot får man köpa med sig vin från närmaste vinbar och så har vi ett hamburgarställe runt hörnet, så historien fick ett lyckligt slut.

Och också den här helgen fick ett trevligt slut ändå. Förkylningen lättade för den lille, jag suddade ut min söndagssura min, och gick iväg på middag (var såklart först på plats) på residenset med en delegation från riksdagen som var här på konferens med parlamentariker från hela världen.

Ha en fin vecka!

Read more

Våra dagar här flyger förbi och jag påbörjar olika sysslor – ryskaläxor, blogginlägg, städprojekt och tidningsläsning- men blir allt som oftast på hälft pga av vilda bebin och hans projekt. Han är inne i en mycket energisk fas. Upp, ner, upp, ner i stol, soffa och säng, och jag som är lagd åt hönsmammehållet springer efter för att fånga upp. Idag var vi på en träff för nya Sankt Petersburgare, och medan ett annat barn i samma ålder satt i sin mammas famn och lyssnade på diskussionen (jo, det var såklart ett litet franskt barn), passade Albinski på att finslipa sin löpteknik runt, runt, runt i den enorma lägenheten. Han ratade ett rum med leksaker och hittade istället sin favoritpryl i en förlängningssladd, som sedan rastades mellan rummen ett bra tag. Så jag hörde kanske inte så mycket av vad som sades i presentationen om att bo i Ryssland och hur man ska tänka när man har gäster eller själv blir bjuden till någon. Men snappade upp att man ska lägga upp ett stort lager tofflor så att man alltid har ett par att erbjuda alla gäster, sött va.

I helgen hälsade mina föräldrar på här i staden. Väldigt mysigt. En dag gick vi en runda på Ryska museet. Gillade stämningen i museet och tavlorna från förra sekelskiftet. På Eremitaget hittar man europeisk konst, och det är till Ryska museet man ska gå för att se hälften av all känd konst som skapats här de senaste tusen åren, den andra hälften hänger i Tretjakovgalleriet i Moskva.

Vi promenerade också på Peter-Paulfästningen. Sankt Petersburgs Sveaborg kändes det som. Det hade lovats regn, regn, regn men istället var det nästan sol, och det var ju inte fy skam.

Från ön ser man Vinterpalatset och Isakskyrkan på andra sidan av Nevan. Peter-Paulfästningen är stället där Sankt Petersburg grundades för drygt 300 år sedan när Peter den Store snott platsen av svenskarna.


Albinovski guidade runt sin mormor på ön. Mycket bra ö förresten för frisk luft och helgpromenad. Vi gick också in i öns katedral och ett museum om staden. Och är det sommar och sol (I wish) så kan man ligga på öns sandstrand.

Bra ö också för lunch! Lekrummet är varje förälders dröm (barnvakt! fast först när barnet är över tre).

Nu ska jag ut i ösregnet för att gå ett varv på СУМАСШЕДШИЕ ДНИ (galna dagar på Stockmann :)). Behöver oömma assietter när jag senare i veckan får besök av toddlergruppen. Hej!

Read more

Allt är inte guld som glimmar, men på Eremitaget kan det nog hända att det är det. Jag kan bli lite stressad av mig själv när jag går genom salarna i Vinterpalatset, tänk att snubbla in i någon vas och bli skyldig ryska staten hela sin lön de närmaste sju decennierna. Eller hur de nu kan tänkas lösa 1700-tals krukor i kras. Hu. Kaoskaninen sov sig igenom nästan hela vår konstrunda här om dagen. Under en lekträff hos en bekant tidigare i höst råkade kanske en vas åka i golvet – och kanske, kanske att hans små händer var inblandade – så bland porslin från tidigare sekel har alla lägre puls om det råkar vara middagslur på g. Fick istället fnissa lite när en medbesökares barn rymde, kröp under en avspärrning och sprang mot en tron i guld och sammet för att provsitta lite. Sirenerna tjöt, salvakten såg mycket bister ut och föräldern var väldigt hastig i sina rörelser.

Inte snubbla.

Tavlorna var inte så spännande i den lilla delen av Eremitaget vi hann med den dagen, men salarna, taken och golven desto mer spektakulära.

Samma dag promenerade vi också i Sommarträdgården och hittade en liten skördemarknad. Fint, fint. September-hösten skulle så gärna få pågå minst tre månader för min del. Färggranna träd och frisk luft är så bra, träd utan löv och iskallt regn så överrepresenterat.

Säg hej till min nya höstkappa. Ljusbeige cashmere bedömde jag att var ett klokt och praktiskt val för höstdagar i lekparken med lerig ettåring. På & Other Stories hittade vi varann.

Det bästa med helgen var att Albins farmor var på besök. Hon är dessutom yogalärare så vi hann med yoga också. Lyx! Det är något jag saknar från vår vardag i Helsingfors, att gå på Gabys yogatimmar på Ockra på Jägaregatan. Det får bli dagen Helsingforstips!

Read more

Nja, kanske inte (ännu). Det var som så att hela familjen gjorde tv-debut, men vi glimtade förbi så få sekunder i programmet att vi nog inte kommer att bli igenkända på stan (särskilt inte i den här staden). När jag var höggravid våren 2016 så blev vi tillfrågade att vara med i ett program som handlar om moderskapsförpackningen. Gillar skarpt den lådan, men namnet kunde ju verkligen uppdateras lite. Två veckor innan Albin föddes var i allafall Henrik Meinander och ett tv-team hemma hos oss och vi tittade på innehållet i lådan. Sedan träffades vi några gånger till och det filmades små snuttar av Albin och mig. Idag fick vi höra att programmet redan finns på nätet och vi bänkade oss i tv-soffan framför min pytte-mac. Jag har både ivrigt sett framemot att se mini-Albin i programmet och fasat lite för att se mig själv i rutan (bävat inför långa sekvenser när kameran långsamt zoomar in i ens öra, eller fokuserar på ens tuggade naglar – som det ibland sett ut i olika hemma-hos inslag i finlandssvensk tv). Men här gick det undan och vi syntes bara några korta stunder när vi öppnade lådan och jag gick på promenad i smältande snö (snö, rys). Men en söt liten Albin fick i allafall inleda och avsluta programmet och mitt namn stod precis före Tarja Halonens bland medverkande, så alla nöjda. Här hittar ni förresten programmet i serien Tolv ting om Finland, och det sänds också i tv senare i oktober.

Read more