augusti 2017

Imorgon åker vi till Helsingfors för att fixa lite grejer, köpa lite nödvändigheter (typ kaffefilter), hänga med folk och för att det är så nära så att vi kan. Är så glad över att det blev just Sankt Petersburg vi flyttade till, ett spännande ställe med en för mig helt ny kultur, samtidigt som man åker hem på ynka tre och en halv timme, centrum till centrum och utan allt jox som flygresor innebär.

Den största utmaningen i min vardag här är språket. På restauranger i stan går engelska bra, många unga man möter talar i alla fall lite grann, men sedan när man möts av en språkmur i något sammanhang så är den så total. Jag hade ett läkarbesök här om dagen, och vi gick inte direkt från klarhet till klarhet.

I ett försök till lite lördagselegans tog jag på mig örhängen vilket inte händer så ofta, och min ena öronsnibb reagerade med stor ilska över den fräcka behandlingen. När snibbfan två dagar senare körde betydligt mera dramatisk färg och storlek än normalt och betedde sig allmänt otrevligt bedömde jag att det var dags för ett läkarbesök för att ta reda på om mina dagar var räknade. Små sår och fattiga vänner ska man inte förakta, ni vet.

Man kan säga som så att min ryska inte tog mig så långt under det läkarbesöket. Först gick snacket på engelska men sedan skickades jag vidare och det blev klurigare att hänga med. Kanske, kanske engelska? Nå nää, svarade doktor nummer två, och höll en längre medicinsk utläggning för mig på ryska. Koncentrerade mig till fullo, men eftersom han varken frågade mig vad jag hette, var i butiken han kan hitta morot, äpple och kål eller om det fick lov att vara en pirog (eller annat vi övat på) förstod jag egentligen inte någonting. Jo, två ord uppfattade jag, trauma och operation. Lyckligtvis var det knappast så mycket snack om amputering som jag inbillade mig. Hälsovårdspersonalen tittade nog snarast så bekymrat på mig för att jag var en stackare utan kunskaper i det stora språket, än för att jag snart skulle bli av med ett halvt öra. Efter lite fix och trix gick jag nämligen hem med alla kroppsdelar i behåll.

Vad lär vi oss av detta, tja, att det är väldigt trevligt med vård på sitt eget språk, särskilt om man drabbas av något riktigt jobbigt (obs syftar ej på mitt lilla öra). Och att jag behöver sluta fuska med läxläsandet om det ska bli någon flytande ryska på tre år.

Read more

Innan höst och rusk och regn drog in över denna stad var det än en gång värmebölja och sommarlördag. Albinovski och jag hade tumisdag eftersom familjefadern åkte till Viborg och firade stadens ortodoxa församlings 125-årskalas. I Sankt Petersburg satt vi istället på balkongen och studerade folklivet utanför den stora katedralen vi bor bredvid. Det var gudstjänst och sedan konsert på gården och mycket folk som kom och gick. Man klär upp sig när man går i kyrkan och de flesta kvinnor, också de små flickorna, är klädda i kjol och huvudduk.

Efter att vissa tagit en tupplur, andra druckit kaffe, gick vi till Tauriska parken för att rastas.

Vi slog oss ner på en filt bland solbadare. Jag föreslog högläsning ur boken Sankt Petersburgs pärlor, av Kristina Rotkirch och Elena Hirn. Min mamma hade med sig den när hon hälsade på, väldigt bra bok! Den ger intressant bakgrund till olika kända platser i staden, både genom historia och genom intervjuer med vanliga Petersburgare. Ett-åringen avböjde dock mitt förslag och sprang istället iväg för att hälsa på några bekanta duvor.

Också Sergej Jesenin fick en hälsning. Han är en av Rysslands kändaste och populäraste poeter. Dog 1925, bara trettio år gammal. Han hann med fyra äktenskap innan det, och hans sista fru var barnbarn till Lev Tolstoj. Kulturkretsarna är alltid så små.

Vi skippade idén med att sitta stilla på en plats och vandrade vidare genom parken. En sån lummig oas denna park. Tre jättefina lekplatser har den också om man gillar sånt. Det gör vissa så vi hängde på en av dem ett tag och mötte kompisar vi lärt känna tidigare i veckan.

På söndagen lunchade vi på innergården vi hade hittat tidigare, Golitsyn Loft. Där ordnas en massa kulturellt, det finns olika gallerier och showrooms, och i en våning i ett av husen kan man bara hänga och laga sin egen mat. Vi lunchade på en georgisk restaurang, Kazbegi. Väntade en timme på maten och hann då undersöka innergården från alla vinklar.

Eftersom det tog så lång tid innan maten kom blev vissa personer hangry (okej det var jag) men ca 3000 kalorier senare var stämningen bättre. Georgisk mat är rätt tung och salt, och passar kanske bättre en kall januarikväll än så här till sommarlunch. Stället var bra, men gör sig bättre utan väldigt rastlöst sällskap.


Under promenaden hem ven det i knutarna och det var sommaren som tackade för sig och drog vidare.

Read more

Regnig tisdag, men inte vilken tisdag som helst utan bröllopsdagstisdag! I ett tidigt skede fattades det dock misstankar om att inte alla äktenskapligt inblandade var helt på det klara med att det är jubileumsdag idag, när det än en gång kom upp önskemål om utflykt till Ikea. Efter en försynt liten påminnelse diskuterade vi oss fram till att vi inte bott i så pass fjärran land, under så pass lång tid att köttbullar, potatismos och lingonsylt på Ikea är den festligaste måltiden man kan tänkta sig. Så inget Ikeabesök alltså, utan istället gick vi till en restaurang som heter Schengen. Jag hade kollat in stället många gånger, men tänkt att det är för fint för att ha med barnvagn i ett hörn. Men det visade sig vara ett avslappnat ställe. Klientelen består av både familjer, kolleger och kompisgäng. Snyggt inrett, god mat. Tumme upp! Kuriosa: Stället är beläget precis runt hörnet från finska konsulatet och tidigare när schengenvisumärendena sköttes härifrån ringlade sig visumköerna långa, ända till den knuten, därav namnet.

På väg på middag, notera kalasbyxan

För två år sedan var det sommarens vackraste dag och vi gifte oss på Fölisön vid en fin gammal ek. Att ordna bröllop är bland det roligaste jag gjort. Lite småstressigt före eftersom vi krånglade till det och hade vigseln ute på en gräsplätt, och då hade ju ett ösregn eller en nitisk parkvakt kunna ställa till det. Dessutom häller inte 138 glas kall skumpa upp sig själva, men det gick galant (med hjälp av ljuvliga vänner och familj). Middagen och festen var på restaurangen på Fölisön. Och det blev världens dag! Överraskningssång, toastmastersuccé, middag, tal, fest och partybåten in till stan. Och kärlek!


Fotograf underbara Jannica Luoto

En rolig grej här i Sankt Petersburg är alla bröllop vi ser var och varannan dag. Här gifter man sig inte bara på lördagar, utan under veckans alla dagar, och Tauriska parken är populär för foto och häng nu under sommaren. Intressant ändå hur alla gäster kan ta ledigt en måndagseftermiddag för bröllop. Och glammigare lekparksvardag gillar vi.

Read more

Jag hade min tredje ryskalektion häromdagen och den här gången kom min lärare Elvira hem till oss. Det var kul för då fick jag öva de fraser jag lärt mig hittills – hej, välkommen in, hur står det till, vill du ha kaffe, med eller utan socker? Svaret på den sista frågan är oftast med socker här i Ryssland lärde Elvira mig, och den lilla sockerskålen fick en uppgift för första gången typ någonsin.

Vi drack kaffe, åt bulle (bullushka på ryska, hur gulligt ord) och studerade våra papper. Albin gav oss ungefär sju minuter, eller precis så länge hans bulle räckte, och sedan tutade han menande och meddelade att det fick vara nog med så konventionella och exkluderande studiemetoder och beordrade oss till lekmattan. Så nu kan jag säga bland annat ’kan jag få leksaken, kan jag få bilen och ge mig bananen tack’ på ryska. Väldigt användbart det också.

Tidigare på dagen hade vi lunchat med en internationell baby-toddlergrupp. Albin gillade upplägget med lekhörna, jag gillade att träffa trevligt folk i liknande livssituation. Träffen var okristligt tidigt, redan halv elva, vilket innebär totalt kaos när vi packar iväg oss. Vi var orutinerade efter sommarlovet men kom faktiskt iväg i tid, dock med ostruken skjorta och det gröna håret i nödtofs. Det GRÖNA håret ja, det ser ut ungefär som om jag hade hittat en gammal hårmascara från nittiotalet. Vattnet här är så kopparhaltigt (tror jag efter att ha konsulterat google) så att mitt hår antagit en snygg grön ton. Inte bara en liten nyans som en självkritisk blick kan ana, utan all in sjögräsgrönt som möts av medlidande ’uff’ (av kompis) och gapskratt (av man). Dagens Petersburgstips blir att skippa hårtvätten om ni hälsar på hos oss.

Read more

Det finns olika sätt att njuta av soliga sommarkvällar i pittoresk stadsmiljö, och vi planerade för tisdagskvällen att testa klassikern ‘ikea med barn’, dessutom med mystillägget ‘första gången i rysk trafik’. Jag fick ändå ett infall av nytänk och föreslog en kanalkryssning istället. Också det en klassiker i Sankt Petersburg under sommarmånaderna.

Klädde oss i varsin marin sparkdräkt och promenerade ner till närmaste brygga. Seba och hans kollega Ville var också med, men de hoppade över temaklädseln. Vi vek in i en butik på vägen och köpte med kvällsmål till lille A och shampanskoje till oss. Mitt favoritord förresten, betyder rysk skumpa i största allmänhet. шампанское, för den vetgirige.

Båtarna avgår med ungefär en kvarts mellanrum, eller då de har tillräckligt med passagerare. Man kan sitta både inne under tak eller på däck på de flesta, och så åker det med en guide som berättar om byggnaderna man passerar. Här har Albin just meddelat kaptenen sina önskemål gällande rutten.

En kanalkryssning är ett fantastiskt sätt att se staden och få en liten historielektion. Tips för att få ut maximalt av turen är att välja båt med guidning på ett språk som man förstår mera än några ord av och att välja resesällskap som kan sitta på sin plats i längre än fyra sekunder åt gången.

Vi åkte förbi palats och kyrkor och under låga broar. Sankt Petersburg är grundat 1703 av Peter den store och var Rysslands huvudstad mellan 1712 och 1918 (minus några år på 1700-talet om man är noga med detaljerna). Staden är byggd på 44 öar som förbinds med över 300 broar.

Mini-skeppsgossen hade mycket spring i benen och förflyttade sig mellan för och akter cirka 27 gånger. Ryssar är väldigt barnkära och vi klarade oss utan arga blickar, dessutom räckte folk vänligt fram handen och tackade när han gick runt på däck och bjöd lättgnagade tuc-kex åt sina medpassagerare.

Efter Fontankan och Mojkan kom vi ut på Nevan. Kaptenen gjorde en aktningsvärd sväng in under en pyttesmal bro, vi passerade ytterligare några palats och var sedan framme vid samma brygga igen. Turen tog en knapp timme. På vägen hem hittade vi en innergård som ser mycket lovande ut, men den fick vänta till en annan kväll.

Read more

Det blev veckoslut och hela mitt instagramflöde gick på Flow. I Sankt Petersburg var det inte festivalfredag utan istället gick vi på mottagning på norska konsulatet. Mingel, bubbel och solig terrass. Livet som kanapéattaché har sina sidor. Förstod inte ett skvatt av talen på ryska, men de var roliga tyckte folk och jag skrattade med på rätt ställen för att inte bli avslöjad. Idag tog jag min första ryskalektion här, så nästa gång är det annan klang i klockan.

Via kollegers kolleger har vi hittat en barnvakt till barnet, och alla inblandade gav tio av tio poäng åt premiärhänget på fredagen. Albinski kommer att vara den första i familjen som lär sig ryska (hoppas inte den enda, halvpålitligt att ha sin toddler som tolk) eftersom Lena talar ryska med honom. Han sa redan sina första ryska ord på fredagen, paka paka (hejdå) när Lena gick. Min ryska var inte lika smidig, jag försökte fråga ifall det fanns några frågor innan vi gick, men lyckades istället tydligen fråga hur gammal hon är. Det uppstod en lite förvånad stämning, men som tur svarade hon glatt. Troligen är det galet oartigt att fråga en rysk dam i sina bästa år om hennes ålder.

Det sitter en rad med gulliga tanter utanför metrostationen och säljer blommor och bär och jag köpte en fredagsbukett av en av dem.

På lördagen var det 27 grader och sol, väder precis i min smak. Folk gillar att skrämma en med att vintern här är förfärlig men jag vänder dövörat till och låtsas att vi flyttat till evig sommar. Hur som helst, vi klädde oss i sommarbyxa och traskade mot parken. Där hade vi lekträff med en holländsk familj som vi kommit i kontakt med via kompisars syskon. Mycket trevligt att träffa folk och jag fick en massa bra tips om vad man kan göra på dagarna.

På kvällen fortsatte vi vara sociala och åt middag med Sebas studiekompis som bott i Ryssland i många år. Imponerades stort av att han hellre läste menyn på ryska än engelska. Mycket trevlig kväll och vi fick ännu mera info om staden och det ryska livet.

Gör hellre saker tre gånger än två, säger man i Ryssland (till exempel ska man må bättre av tre vodkashots än två) så på söndagen borstade vi än en gång håret och skorna och traskade iväg för att träffa nya vänner. Vi var bjudna på lunch hos en tysk familj som vi träffat när vi köpte deras bil. Passligt nog har de också en ettåring, och vi hade en himlatrevlig eftermiddag.


Tog en pastellgata hemåt, köpte glass och blev trötta i benen.

Bra sommarveckoslut!

Read more

En varm kväll bestämde vi oss för att fira tio dagar i Ryssland med en flott middag. Vi gick ner mot Fontankan längs med vår gata.

Hade tur och hittade ett ledigt bord på Gastroli. Fint ställe som vi gått förbi många gånger och kastat längtansfulla blickar på, men man kan inte alltid vara spontan i sällskap av högljudd minimänniska. Men nu var barnet nattat  och vi hittade en perfekt parkeringsplats för vagnen på terassen.

Väldigt många extra plus i kanten för den blomstrande terassen. Fin utsikt också, särskilt denna kväll med törstig tysk och riesling i förgrunden.

Som om det inte var nog med blomster och dryck så var maten dessutom en hit. Ett väldigt bra restaurangval alltså. Det åts råbiff med kantareller, räkor med urgod sås och tryffelrisotto.

Gastroli har funnits i ett år berättade servitören, och stället såg coolt ut inne också . Rekommenderas!

Read more

Med betoning på sakta, eftersom Albin ännu har ganska korta ben. Och gärna kör stilen ett steg framåt, två steg tillbaka. Men han är mycket bestämd, och är det promenad så sitter man inte i en lame vagn, det fick hela Sankt Petersburg höra.

Vi mötte upp familjens diplomat utanför Finlandsinstitutet. Där planerar jag bilda mig under hösten, programmet finns inte ännu på nätet men lär vara späckat i och med att det är jubileumsår.

Kände av ett litet kaffesug och hittade i nästa sekund en mobil kaffebar. I vart och vartannat hörn hittar man en pyttekiosk eller en lucka i väggen som säljer kaffe. Mycket praktiskt om kaffepaniken är stor och varje tröskel är ens fiende (kanske skuffar man på en osmidig barnvagn). Gott kaffe på varje ställe hittills dessutom!

Vårt mål för gårdagens kvällspromenad var Isakskatedralen. Det är stadens största kyrka och världens fjärde högsta kupolbyggnad.  Hela den flotta skapelsen bärs upp av 48 pelare i finsk granit.

Man kan klättra upp till en utsiktsbalkong vid kupolen, och Albin hade säkert gladeligen antagit utmaningen om 300 sneda trappsteg, men den karamellen bjöd vi honom inte på.

Istället försökte han ta ett dopp i en närliggande fontän, men det blev också nej. Tråk-föräldrar.

En gräsmatta stor som halva Helsingfors fick hans små ben istället till sitt förfogande, och det var en hit.

På vägen hem passerade vi Dom Knigi i Singerhuset och köpte en rysk barnbok som har lämpligt få ord för min hjärna som ännu värmer upp med det kyrilliska alfabetet. Kommer precis ihåg känslan av hur det var att lära sig att läsa när jag l-å-n-g-s-a-m-t stavar mig fram.

Sedan korsade vi Griboyedovakanalen, gick en bit längs med Fontankafloden, och vek in på Pestelya. Tumme upp för den hemvägen!

Read more

För en vecka sedan packade vi våra kappsäckar, vinkade hejdå och tog tåget österut.

Att vi ser så euforiska ut beror nog på förvåningen att vi är på stationen i god tid och alltså högst antagligen kommer att kunna gå på tåget helt lugnt och sansat och inte så där svettigt och panikartat i sista sekund (som kanske också hänt) och dessutom med packade kappsäckar, påklädda, matade och med pass och visum i behåll. Och så kändes det skönt att äntligen vara på g efter ett halvår av planering och fundering.

Tågresan gick som en dans, Albinski sa godnatt och sov snällt en stor del av resan. Jag levde drömmen och satt med min bok (Elena Ferrante <3 ) i en nästan tom tågvagn när vi swishade förbi spännande finska kulturlandskap (gran, gran, gran, gäsp).

Tre och en halv timme senare var vi framme i vår nya hemstad. Vi var här några dagar i maj tidigare i år så staden kändes bekant och välkomnande. Albin tyckte vår nya lägenhet var ungefär det bästa han upplevt i sitt lilla liv och sprang runt mellan de tomma rummen och tjöt av glädje. Sedan gick vi ut och promenerade i Tauriska parken och köpte glass av en barsk dam i glassuniform. Det blir bra det här!

 

Read more