Sankt Petersburg är känt för sitt regniga halvläckra väder, men i den här bloggen vinklas naturligtvis sanningen och kameran åker fram främst när solen tittar fram. Så här följer några bilder i serien ryskt stadsliv i november. Den här bloggen råkade förresten gå i höstdvala i ett par veckor pga intensivkurs i ryska om dagarna och allmän novemberseghet om kvällarna, ni vet hur det kan vara ibland.

I övrigt har vi hållit oss sysselsatta med att krångla på vintermundering och hinna ut i dagsljuset.

Tant efter tant kommer till parken med gammalt bröd och stadens duvor och toddlers jublar.

Eftermiddag och solnedgång vid Чернышевская (Chernyshevskaya), vår närmaste metrostation.

Titta på ankor en lördag.

Och klättra i träd.

Och dessutom har vi besökt vår ryskalärare och hennes familj. Mycket trevligt var det. Talade om safariäventyr och åt söta och salta piroger. Allt på ryska (skryt skryt). Okej mina historier var inte jättelånga och invecklade, men var nöjd över att förstå ens en del av vad Elvira och hennes man berättade om sina många och långa resor.

Albinski älskade den mysiga bostaden, full av saker att undersöka och snälla personer som lekte med honom.

Följande dag hade jag födelsedag. Blev väckt med frukost och sång, bä bä vita lamm så att alla kunde sjunga med.

Och så tog de här sötnötterna mig på spa!

Albin hängde med skogens djur medan jag testade alla ca 14 bastun. Det fanns olika ljuvliga ångbastun med 90 % luftfuktighet, precis vad man behöver i detta klimat. I den vedeldade ryska bastun hade alla män bastuhatt, vet vad S ska få i julklapp.

Med rosigare kinder gick vi vidare för att äta födislunch.

Vi gick till en restaurang på Vasilij-ön och färgerna var fina.

Trevligt ställe förresten, gågatan på Vasilij-ön. Vi hade inte varit i de delarna av staden tidigare och jag fascinerades av hur stor den här staden är.

Passerade pastellkyrka och fick ett grattissamtal från Australien. Kul med födelsedag!

Ett annat veckoslut kom kompisar på besök.

Det blev en tur till kyrkan på blodet.

Gästerna åkte hem och A städade noga. Dammsugare, sopborstar och traktorer är topp tre i livet för tillfället.

Och pappa förstås, och på söndag var det ju farsdag <3. Och nu ska jag ut på mera födislunch, idag är det nämligen min mammas födelsedag och hon är lämpligt nog här, hurra!

Read more

November började som november ska börja, med blå himmel och solsken i blick. Jag gick en runda längs med kanalerna vid lunch för att tanka lite D-vitamin. Såg säsongens första päls ute på promenad och på däcken på sightseeingbåtarna satt folk under filtar.

Sedan gick jag till Botanica på lunch. Mitt favoritställe för lunch, en vegetarisk rysk-indisk restaurang några kvarter från oss. Försökte lära mig ryska verb. Segt kan jag berätta er. Den här veckan läser jag och Seba en intensivkurs i ryska och det är inte raka rör precis. Ni vet på finska hur det alltid förblir oklart om man berättat att man träffat någon eller haft ihjäl stackaren (dvs tapaa och tappaa). Nå, på ryska är det också knepigt. Vill man meddela att man glömt nåt måste man använda sig av sitt bästa Lidingö-ï (så som det låter när det beställs vïn på Stureplan) för annars berättar man att knockat ihjäl någon. Zabïïla och zabiila alltså, opraktiskt.

Och annars då, för några dagar sedan var det veckoslut och då gick vi på middag med vänner från de nordiska konsulaten. Trevligt var det. Vi åt på Duo gastrobar och gick sedan vidare till en bargata vi tydligen har runt hörnet. Lärde mig att barmenyerna i Vitryssland och Sibirien har en sista sida som kallas konfliktmenyn och där prislappen för all inredning i baren finns listad. Ifall man sedan skulle få för sig att klå upp någon, och då råka ha sönder en stol eller kanske ett vinglas så är det bara att kolla konfliktmenyn och hala fram plånboken innan man går. Lite kul ändå.

Det dracks jordgubbsdrinkar och stämningen var fredlig.

På söndagen ändrades klockan på andra håll, men inte här. Ryssland bestämde sig för att skippa bytet mellan sommar- och vintertid för några år sedan, man tänkte kanske att det var nog att hålla reda på med elva tidszoner annars också. Ganska skönt att inte ändra klockan kan jag tycka. Förra våren hade vi just fått in en bra sömnrytm när klockan skulle vridas framåt och jag var tvungen att väcka en sovande bebis en morgon när vi hade rådgivning. Väcka en sovande bebis, sånt kommer man inte över i första taget.

Efter soffmys promenerade vi in till stan och gick längs med de äldsta delarna av Nevski Prospekt. Hittade ett koreanskt snabbmatsställe och min lycka var stor. Bipbimbap <3. Och sist men inte minst skulle jag ju tipsa er om Anna-Lena Lauréns kolumn om #metoo och Ryssland ifall någon missat den. Laurén skriver alltid lika bra och temat rysk jämställdhet vill jag läsa in mig på. Här hittar ni texten.

Read more

Hallojs här är vi igen i det östra grannlandet. Minusgrader så dunjacka och mössa fick plockas fram igår när vi gick ut för att rasta av oss.

Tog ett varv på gården utanför kyrkan. Njuter av att barnet inte ännu kräver lekparker varje dag utan lika nöjt undersöker löv. Ni vet som när vi var små och endast lekte med kottar.

Vägen till butiken i kvarteret bredvid kan kännas lång om man är mycket liten själv så det pausades ibland. Ingen brist på bilar att titta på i denna trafikerade stad.

Vi small talkade lite med en grannkråka på vägen hem. Jag delar verkligen inte min sons intresse för fåglar (flygande loppbon) men det gör däremot våra nya landsmän. Det matas duvor och ankor (och samtidigt råttor borde man ju förstå urk) i varje hörn och damm i denna stad. Inte okej.

Laddade ner lite olika lärdigspråk-appar för att friska upp mina ryskakunskaper efter veckoslutet i Helsingfors (det finns seriöst inget språk man glömmer så snabbt). Det här är en dammtuss tyckte WordDive att var viktigt som fjärde mening på nybörjarnivå. Lite speciellt kan man tycka, och dessutom inte aktuellt i detta hus där Albinski är i utvecklingsfasen ”inte utan min sopborste”.

Men nog om vardag, på veckoslutet var det kalas. Först 1-årskalas i Berghäll.

Och sedan förlovningsfest hos Lina&Niki i huset bredvid. Hemmafest, hur roligt är inte det, syns kanske att ivern var stor.

Och förutom kalas så åt vi frukost på olika ställen med trevligt folk under helgen. Här har jag hunnit ta en tugga av min macka innan jag kom ihåg att jag ju är lifestyle blogger nuförtiden och självklart ska dokumentera mina avocadomackor. Kuuma har dom bästa och är annars också stället att äta frukost på om man är i Rödbergen. Det var dagens tips, hej!

Read more

Alltså finns nog inte smidigare sätt att resa än med Allegro mellan Helsingfors och Sankt Petersburg? Vi tog sista kvällståget igår och barnet somnade bums, vi åt en sen middag, alla passkontrollanter och gränsövervakare var trevliga, tåget var punktligt som vanligt och internet funkade hela vägen (bra för mig som såklart råkade lämna mitt finska nummer kvar i Ryssland). Alla ska alltså hoppa på tåget till Petersburg nästa gång ett litet resesug uppstår (och visst borde VR börja sponsra denna blogg?). Mysfaktorn sjönk lite först när vi klev av på järnvägsstationen i Helsingfors, Brunnsgatan är inte jättebra på att få en att känna sig välkommen.

Vi vinkade av en så väldigt höstvacker stad igår. Nästa gång vi ses har nog alla gula löv fallit tror jag. Såg redan säkra tecken på att vintern är i antågande, hela fem pälsmössor kunde jag räkna till när jag gick hem efter ett möte i centrum. Men hellre kallt o friskt än regn och rusk. Lite av en bedrift ändå att vi lyckades flytta till en stad med ännu tråkigare väder än Helsingfors? Men kallare vintrar lär det vara, så kanske lille Albinowski egentligen är en mycket lyckligt lottad liten unge som har en vit vinter framför sig.

Och idag var det en härlig frisk dag i Helsingfors. Satt först en evighet hos min frisör som förfasade sig över mitt gröna hår (vårt vatten ger mitt hår en halvskön grön nyans). Frisör på ryska är förresten ett fantastiskt ord, парикмахер = perikmaher, alltså PERUKMAKARE. Några timmar senare var det i alla fall mindre gröna toner och jag gick ner till havet och njöt av solen och skärgården. Åt sushi på en parkbänk och hängde med mamma, bra eftermiddag.

Och efter fredagsmiddag hos min kära svärmor avslutades dagen på Ysin med ljuvliga typer och vi diskuterade allt som behöver diskuteras. Fint att vara här!

Read more

Söndag och jag satt och tittade ut på det här fina fönstret. Älskar hur man målat om med helt annan färg och hur höstlöven nu matchar perfekt. I övrigt inga fulla poäng till det här veckoslutet, S jobbade idag så det var söndagskänsla redan igår och dessutom är stackars Albinski förkyld så vi missade en rysk BBQ vi var bjudna på idag. Hmpf, jag som skulle ha lånetofflor och få se ett hem lite utanför staden. Ogillar dessutom att avboka, men som tur var det andra påväg också, så vi stjälpte inte hela kalaset. Istället bestämde jag att denna söndagdag inte skulle innehålla många prestationer, och nattade barnet på balkongen och slog mig ner i soffan. Friskluft, check, bok och te, check.


Latmanspromenaden.

Men mitt nya liv skulle det ju handla om. Jag lever sedan några dagar tillbaka enligt devisen alltid i god tid. Det var min tur att ordna veckans toddlerträff hemma hos oss den här veckan, och jag hade förberett ALLT kvällen innan. Alltså det här med att slippa sista minuten paniken, vilken grej! Jag är lagd lite, lite åt det tidsoptimistiska hållet och i vanliga fall hade jag tänkt att – tja, påklädning, grötätning, lägenhetsfix, smuleliminering, butiksrunda, pajbak, morotsstavsknåp och kaffekok för tio pers tar väl kanske en timme, vi säger en och en halv för att ha lite marginal. Och så hinner vi få på ca en av fyra strumpor, välta en gröttallrik och hjälp hoppsan vad klockan är mycket och så är det få glada miner och ännu färre smulor upptorkade. Men inte denna gång! Vår morgon såg ut som ur en margarinreklam eller nåt. Ni vet, det var dukade bord, kammade hår och så log vi milt mot varandra och inväntade de första gästerna. Ah, ska leva så länge på den känslan.

Också själva toddlerträffen var lyckad, alla tjugo gäster rymdes in fint, men så var ju också hälften av ganska ringa storlek. Ljudnivån desto högre, men två timmar klarar alla.

Den kvällen ville jag fira mitt nya punktliga liv och föreslog restaurangmiddag. Efter en och en halv timme kom vi hem igen röda om näsan, inte av kopiösa mängder vin utan av en mycket lång och frisk promenad. Först ville det lilla livet inte låta sig nattas i vagnen utan tyckte kvällspromenad med båda päronen var världens roligaste syssla, och när han väl somnade så visade det sig att man alls icke ska tro att man får ett bord utan reservation i denna stad på en fredagskväll. Däremot får man köpa med sig vin från närmaste vinbar och så har vi ett hamburgarställe runt hörnet, så historien fick ett lyckligt slut.

Och också den här helgen fick ett trevligt slut ändå. Förkylningen lättade för den lille, jag suddade ut min söndagssura min, och gick iväg på middag (var såklart först på plats) på residenset med en delegation från riksdagen som var här på konferens med parlamentariker från hela världen.

Ha en fin vecka!

Read more

Våra dagar här flyger förbi och jag påbörjar olika sysslor – ryskaläxor, blogginlägg, städprojekt och tidningsläsning- men blir allt som oftast på hälft pga av vilda bebin och hans projekt. Han är inne i en mycket energisk fas. Upp, ner, upp, ner i stol, soffa och säng, och jag som är lagd åt hönsmammehållet springer efter för att fånga upp. Idag var vi på en träff för nya Sankt Petersburgare, och medan ett annat barn i samma ålder satt i sin mammas famn och lyssnade på diskussionen (jo, det var såklart ett litet franskt barn), passade Albinski på att finslipa sin löpteknik runt, runt, runt i den enorma lägenheten. Han ratade ett rum med leksaker och hittade istället sin favoritpryl i en förlängningssladd, som sedan rastades mellan rummen ett bra tag. Så jag hörde kanske inte så mycket av vad som sades i presentationen om att bo i Ryssland och hur man ska tänka när man har gäster eller själv blir bjuden till någon. Men snappade upp att man ska lägga upp ett stort lager tofflor så att man alltid har ett par att erbjuda alla gäster, sött va.

I helgen hälsade mina föräldrar på här i staden. Väldigt mysigt. En dag gick vi en runda på Ryska museet. Gillade stämningen i museet och tavlorna från förra sekelskiftet. På Eremitaget hittar man europeisk konst, och det är till Ryska museet man ska gå för att se hälften av all känd konst som skapats här de senaste tusen åren, den andra hälften hänger i Tretjakovgalleriet i Moskva.

Vi promenerade också på Peter-Paulfästningen. Sankt Petersburgs Sveaborg kändes det som. Det hade lovats regn, regn, regn men istället var det nästan sol, och det var ju inte fy skam.

Från ön ser man Vinterpalatset och Isakskyrkan på andra sidan av Nevan. Peter-Paulfästningen är stället där Sankt Petersburg grundades för drygt 300 år sedan när Peter den Store snott platsen av svenskarna.


Albinovski guidade runt sin mormor på ön. Mycket bra ö förresten för frisk luft och helgpromenad. Vi gick också in i öns katedral och ett museum om staden. Och är det sommar och sol (I wish) så kan man ligga på öns sandstrand.

Bra ö också för lunch! Lekrummet är varje förälders dröm (barnvakt! fast först när barnet är över tre).

Nu ska jag ut i ösregnet för att gå ett varv på СУМАСШЕДШИЕ ДНИ (galna dagar på Stockmann :)). Behöver oömma assietter när jag senare i veckan får besök av toddlergruppen. Hej!

Read more

Allt är inte guld som glimmar, men på Eremitaget kan det nog hända att det är det. Jag kan bli lite stressad av mig själv när jag går genom salarna i Vinterpalatset, tänk att snubbla in i någon vas och bli skyldig ryska staten hela sin lön de närmaste sju decennierna. Eller hur de nu kan tänkas lösa 1700-tals krukor i kras. Hu. Kaoskaninen sov sig igenom nästan hela vår konstrunda här om dagen. Under en lekträff hos en bekant tidigare i höst råkade kanske en vas åka i golvet – och kanske, kanske att hans små händer var inblandade – så bland porslin från tidigare sekel har alla lägre puls om det råkar vara middagslur på g. Fick istället fnissa lite när en medbesökares barn rymde, kröp under en avspärrning och sprang mot en tron i guld och sammet för att provsitta lite. Sirenerna tjöt, salvakten såg mycket bister ut och föräldern var väldigt hastig i sina rörelser.

Inte snubbla.

Tavlorna var inte så spännande i den lilla delen av Eremitaget vi hann med den dagen, men salarna, taken och golven desto mer spektakulära.

Samma dag promenerade vi också i Sommarträdgården och hittade en liten skördemarknad. Fint, fint. September-hösten skulle så gärna få pågå minst tre månader för min del. Färggranna träd och frisk luft är så bra, träd utan löv och iskallt regn så överrepresenterat.

Säg hej till min nya höstkappa. Ljusbeige cashmere bedömde jag att var ett klokt och praktiskt val för höstdagar i lekparken med lerig ettåring. På & Other Stories hittade vi varann.

Det bästa med helgen var att Albins farmor var på besök. Hon är dessutom yogalärare så vi hann med yoga också. Lyx! Det är något jag saknar från vår vardag i Helsingfors, att gå på Gabys yogatimmar på Ockra på Jägaregatan. Det får bli dagen Helsingforstips!

Read more

Nja, kanske inte (ännu). Det var som så att hela familjen gjorde tv-debut, men vi glimtade förbi så få sekunder i programmet att vi nog inte kommer att bli igenkända på stan (särskilt inte i den här staden). När jag var höggravid våren 2016 så blev vi tillfrågade att vara med i ett program som handlar om moderskapsförpackningen. Gillar skarpt den lådan, men namnet kunde ju verkligen uppdateras lite. Två veckor innan Albin föddes var i allafall Henrik Meinander och ett tv-team hemma hos oss och vi tittade på innehållet i lådan. Sedan träffades vi några gånger till och det filmades små snuttar av Albin och mig. Idag fick vi höra att programmet redan finns på nätet och vi bänkade oss i tv-soffan framför min pytte-mac. Jag har både ivrigt sett framemot att se mini-Albin i programmet och fasat lite för att se mig själv i rutan (bävat inför långa sekvenser när kameran långsamt zoomar in i ens öra, eller fokuserar på ens tuggade naglar – som det ibland sett ut i olika hemma-hos inslag i finlandssvensk tv). Men här gick det undan och vi syntes bara några korta stunder när vi öppnade lådan och jag gick på promenad i smältande snö (snö, rys). Men en söt liten Albin fick i allafall inleda och avsluta programmet och mitt namn stod precis före Tarja Halonens bland medverkande, så alla nöjda. Här hittar ni förresten programmet i serien Tolv ting om Finland, och det sänds också i tv senare i oktober.

Read more

Okej, nu kommer mitt tips kanske lite sent denna kväll, men någon annan fredag (eller vilken annan lämplig bubbeldag som helst) ska man styra stegen till W hotel och ta hissen upp till åttonde våningen. Där finns en terass som tittar ut över Isakskyrkan och hela staden. Vi hade en väldig tur med solnedgången kvällen vi var där.

Och med sällskapet! Det var nämligen kusinbesök. Alltså Albins gulliga kusiner och deras trevliga föräldrar.

Det var god stämning.

Och medan solen gick neråt gick barnens energinivå uppåt.

I övrigt gjorde vi som vi brukar, gick längs med stadens gator

och hängde i stadens parker.

Alla lämpliga bilar som hittades längs med vägen provkördes.

På söndagen bestämde vi att det var dags för Novaja Gollandia igen. Soligare denna gång, och man nästan köade in. Det kan nog bli en tradition att åka dit på lunch på veckosluten.

Det talades om glada minnen.

Sol <3

Trevlig helg från Sankt Petersburg!

Read more

När min ryskalärare Elvira knackade på igår hade hon med sig en påse prjaniki och och föreslog att hon introducerar olika typiska ryska delikatesser för mig när vi träffas över kaffe och språkstudier. Det här tyckte jag såklart att lät som en strålande idé. Så vi böjde adjektiv och åt söta honungskakor, Пряники. Albinowski som självklart inte kommer att få smaka på socker innan han konfirmeras, kanske lyckades tjata (vråla) till sig några kex, därav sockerrusig blick.

Tidigare på dagen var jag på International Womens Clubs höstmöte. Det handlade om både pilates och välgörenhet. Nu låter det som att jag lajvat handlingen i ett avsnitt av OC (där är man alltid mycket upptagen av lunch with the ladies at the club och charity events), men jag är alltså så nöjd att jag hittat ett nätverk som gör det lättare att träffa olika trevliga personer och lära känna staden. Och varje välgörenhetspeng till de ryska barnhemmen är ju välbehövd.

En trevlig taxichaufför berättade här om dagen att hans son spelar i Sankt Petersburgs filharmoniska orkester och att säsongen inleds den här veckan. Jag fick feeling och skaffade biljetter och barnvakt till oss. Filharmonin, vilken fin upplevelse! Det var symfoniorkestern som spelade igår, så den trevliga chaufförens son kanske inte satt vid stråkarna, men vackert var det.

Det hela avslutades med Tchaikovskijs fjärde symfoni och jag och klassisk musik blev verkligen vänner.

Stränga män höll ett vakande öga på oss i pausen. Här har vi Моцарт.

Vackra salar och golv.

Och så här nöjda var vi efter en dos kultur. Rekommenderas!

Read more