Andra juli! Känns som att sommaren redan pågått väldigt länge. Bra sak alltså. Särskilt som vi i år avslutar den finländska sommaren ganska mitt i, redan i slutet av juli, och åker till Österrike med flyttlasset. Seba håller precis på och whatsappar mig från Petersburg där han har börjat packa våra grejer. Så jag distanspackar mitt ryska hem från en soffa i Bromarf. Inget man kanske såg komma när vi packade iväg oss för en vecka i mars. Har i allafall bestämt nu att det inte blir nåt mera Petersburg för min del innan flytten, väldigt konstigt att inte se vårt hem nåt mer, men det blir jobbig med karantän och barn i bil och så. Har fortfarande ganska mycket kontakt med mina närmaste kompisar i Petersburg, och sen är ju det goda med staden det att den också i framtiden är bara några timmar från Helsinski. Tänker mig veckoslutsresor dit om några år.

Här har vi det i alla fall väldigt bra. Förra veckans värmebölja gick delvis till att de små var snuviga och vi satt inne i het lägenhet i stan för man kan ju inte ta nysande unge till badstrand i dessa tider. Mot slutet av veckan var de i allafall återhämtade och vi åkte  till landet.

Men först en kväll ute med mina svägerskor.

Åkte till Västra Nyland och världen bästa strand. Kolla sanden! Långgrunt är det så passar för kortbent sällskap. M tog livets första simtur och benen sprattlade som om hon hade babysimmat hela sin uppväxt.

Följande dag kom barnens kusiner på spontanbesök från Hangö. De underhöll sig i timmarna många utanför vedlidret på Albins (nästan) självbyggda båt, och övriga timmar på stranden. Att underhålla barn en solig dag är så lätt.

Sedan kom regnet och jag tyckte det var lämpligt att mysa upp sig i ett soffhörn med kaffe och böcker och njuta av att göra ingenting. Tyvärr höll ingen med mig och genast efter frukost stod jag ute i trädgården klädd i sydväst från 70-talet i ösregnet.

Men sen blev vi bjudna på plättar!

Och igår åkte jag och Albinski in till byn och träffade vänner. Praktiskt att en av hans favoritkompisar är son till en av mina favoritkompisar. Först fick de leka av sig på skolgården. Hur idyllisk skolgård?


Och sedan fish and chips i hamnen och glass utanför butiken. Alla nöjda.

 

 

Read more

Sommarhälsning! Det är 27 grader i vår lägenhet och klockan är snart midnatt. Egentligen älskar jag det för är en sommarivrare av rang, men det gör en lite seg kanske. Men några bilder från de senaste dagarna!

Det var midsommar och vi klädde oss i volang och åkte ut till Kimito.

Den lilla hittade genast projekt. Hur gulligt med matchande byxa. Också den här klänningen är sydd av min farmor för några decennier sedan.

Barnen lekte ute i det gröna.

Och hur länge som helst här i sanden. Klädde mig enligt uppgift och satt och övervakade stranden.

Väl hemma i stan gick vi ut och vädrade oss längs med vattnet.

Gick ett varv på stan och köpte en avskedspresent till Lena, en Marimekkotygväska och kaffe.

Följande dag vaknade lilla M som vanligt tidigt, och inledde sina projekt här hemma. Jag knäppte på televisorn som råkade visa en dokumentär om Helsingforskonferensen 1975. Den blev sedan grunden till OSSE (Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa) som har sitt huvudkontor i Wien och det är med den som Seba ska jobba från och med augusti. Efter ett tag steg Matilda i allafall upp och sedan traskade hon iväg på vingliga, knubbiga små ben. Hon lärde sig liksom gå precis då.

Nu går hon omkring av och an här hemma och ser nöjd ut. Tror det blir väldigt bra nu när hon kan kryssa av det här på sin to do-lista och kanske ta det lite mer lugnt. Dock fick hon hybris, och nu klättrar hon upp på alla möjliga ställen hon inte ännu är mogen för, så som stolar och bord och hyllor, så det där med lugnt stämmer inte för oss andra.

Här gick jag igår och lyssnade på Mona Sahlins sommarprat.

Bra stad en sommarmorgon.

Och en sommarkväll. Gick förbi den ortodoxa gravgården.

Ner till lummiga Lappviken.

Fint!

Read more

Är inte mer unik än att jag när dagarna blir långa och värmen sveper in förvandlas till en som trivs bäst på landet. Tror mig nio månader om året vara ointresserad av att packa ihop sällskapet och åka till landsbygden pga av att jag trivs bäst i stan, men det kan också bero på att jag ogillar att packa. Får typ lite packningsångest, och dessutom har det blivit fler tandborstar och mera grejer att ha koll på. Den här gången kom alla tandborstar med men min tandskena blev hemma, så åker hem om några dagar utvilad men med några millimeter kortare gaddar.

Jo för jag och kaoskanin ett och kaoskanin två åkte ut till mina föräldrars sommarställe i fredags och är ännu här. En inte helt förfärlig grej med föräldraledigt är ju att man inte behöver bry sig så väldigt mycket om vad det är för veckodag ifall solen skiner. Så vi blev här för lite sommarlovsdagar. Familjens fjärde medlem åkte österut för att jobba redan för ett tag sedan och vi saknar honom såklart mycket, allra mest jag varannan morgon 5.30 när Matilda är jättepigg och jag alls inte är jättepigg. Ganska bra går det ändå att vara på olika ställen i och med att man vet att det är för en ganska kort tid. Vi ringer videosamtal, och varje gång Matilda får tag på min telefon nu så vrålar hon Babba, babbaaaa in i skärmen.

Jag är en ny utvilad människa eftersom min snälla mamma tagit varje morgon med lilla M sedan vi kom ut hit till landet. Alla sover ju bättre i landsluft, så även tur nog den lilla ettåringen, men väldigt mycket har de nog hunnit göra innan jag har stigit upp om morgnarna. Alltså känslan av att sova ut, gillar så. Är mitt i allt en positiv person igen som kan tänka halvklara tankar.

Och lite energi behövs det ju för att underhålla en ettåring dagen lång. Fyraåringen är mycket nöjd här ute, han traskar efter sin morfar och så bygger de en båt, sjösätter en eka eller går omkring med varsin skottkärra. Den femtandade racertaxen däremot, håller troligen på att få en sjätte tand vilket kanske är väldigt obekvämt. Och så är hon kanske frusse över att inte ännu kunna gå och har svårt att lugna ner sig på kvällarna när det finns så mycket sprätt i benen. Och så är det det här med att hon så tydligt uttrycker ‘kan jag få en sjunde körsbärstomat tack’, och klart hon blir stött när vi inte genast förstår att det är just en sjunde tomat hon är ute efter, när hon vrålar och hötter med näven. Visste inte ens att barn gillar tomat (annat än som ketchup då).

Här var hon nöjd ett tag. Egen simbassäng, lyx.

Men alltså förutom intensiv så är hon ju så hjärtskärande ljuvlig. Här klädd i en soldräkt från 80-talet som min farmor sytt till mig.

Och angående Wien då? Läste gårdagens blad, eller kanske förrgårsdagens, och det fanns en intressant analys om korruptionsskandalen i österrikisk politik med kopplingar till ryska oligarker. Så det kändes ju som en fin koppling mellan de två länderna (skoja). Sen fick vi ännu fler goda nyheter angående augusti, Österrike har nu tagit bort karantänreglerna för folk som reser från EU-länder och gör inte heller coronatest när man reser in i landet. Hoppas det håller till augusti, oklart hur det skulle gå om någon försökte sticka in en bomullspinne i näsan på argsinte A.

Avslutar med en bild på en lurvig familjemedlem som inte var här nu men som drack vin på vår balkong förra veckan.

Read more



Här spelade  jag spel med en liten brandman imorse medan M tog dagens första nap. Vaknar man mycket tidigt så är man tvungen att samla ny energi ganska snabbt. Albin förklarade spelreglerna för mig, om hur tärningen visar vart man ska gå och får man ett kort så ska man gå till ett djur, det första är snigelkotten. Snigelkotte, hur gullig förklaring.

Fick just ett mail om att reglerna för hur man får alla sina österrikiska papper i skick har ändrats och att vi kan fixa vissa grejer på förhand. Det betyder att vi inte behöver vänta i tre, fyra veckor på flyttlasset i augusti. Blev mycket nöjd, att sova och äta på golvet låter som en rolig lek i några nätter, men som mycket obekvämt i några veckor. 

Insåg jag att jag ännu påstår mig vara 32-årig Sankt Petersburgbo med ett barn här i bloggpresentationen men det stämmer ju inte riktigt längre. Lite äldre, lite fler barn och dessvärre inget St Petersburg längre. Dels känns det helt okej att inte vara där, eftersom planen ändå var tre år och jag redan mentalt börjat förbereda mig på flytt. Nu blev det bara mycket mer plötsligt. Inget avskedskalas med alla kära vänner. Det som känns tråkigast är nog  att vi inte kommer att hänga ordentligt med Lena nåt mer, Albinskis och Matildushkas barnvakt och låtsasbabushka.

Två vardagliga stressmoment jag däremot inte har saknat är den ryska trafiken, som gör mig helt galen eftersom folk kör så fort mitt i stan och dessutom gör luftkvallan risig, och det att man inte kan lita på matkvaliteten. Alltså typ antibiotika i kycklingen och plast i osten. Så att dricka friskt kranvatten och handla ekologisk mjölk och färdigmat i Alepan runt hörnet har känts väldigt lyxigt den här våren. Tidigare har jag brukat packa kappsäcken full av ost, ägg och mat till barna, vilket är ganska bökigt. Det låter galet men så gör folk. Förr fick man tag på allt i Sankt Petersburg men sedan kom importförbudet 2014.  Många Sankt Petersburgsbor är skeptiska och utgår från att mycket som säljs i Ryssland är dåliga och billiga kopior på europeiska produkter. Har man möjlighet så åker man därför över gränsen till Finland och storhandlar ibland, tvättmedel, kaffe, rubbet. I Sankt Petersburg  finns dessutom en massa halvolagliga små butiker som säljer finski produkti där man kan köpa insmugglad Oltermanni (gräddost) och smör.

Men sen igen så är St Petersburg världens vackraste stad som klär så otroligt bra i försommar. Hade så gärna haft ännu en junimånad av vita nätter och gröna parker. Blommande terasser, alla vänliga människor, den barnvänliga kulturen och alla evenemang. Så här fint var det för två år sedan solen sken hela maj och juni.



Read more

Hej från skärgården!

Egentligen var det meningen att vi nu skulle sitta i bilen påväg tillbaka till stan, men det blev en sådan förfärlig storm att det inte kändes så lockande att lasta den lilla Bustern full av packning och barn och köra genom regn och rusk. Skjut alltid upp till morgondagen det du inte har lust att göra idag, som någon klok säkert sade. Efter en vecka av helt spegelblanka kvällar och sol varje dag blev det ett lite blåsigt och vått avslut.  Ganska mysigt ändå, med vinden som viner utanför och tända ljus och rödtjut inne. Nåja, slut på väderleksrapport för Skärgårdshavet.

Härliga dagar hade vi här på ön. Det passar de små liven att man gör precis samma saker varje dag. Mot slutet av veckan kom Niki, Lina och lilla Bernie-kusinen, och Albins lycka var gjord. Sedan dess går han två steg bakom Lina och frågar vad gör du, vadå, vilken, vem, va sa du?

Nu ska diplomaten jobba några veckor innan han är ledig igen ett tag i juli och sedan i augusti är det redan dags för Wienflytten. Vi har försökt planera lite tidtabeller för sommaren nu under veckan men det är inte helt lätt när det är svårt. Oklarheter så där som inställda tåg, stängda gränser och karantäner gör det trixigt att ta sig till Sankt Petersburg för att packa ihop. Skulle gärna åka en sväng och ta avsked av vår lägenhet som vi bodde i i två och ett halvt år. Trivdes verkligen där. Och sen skulle jag så gärna träffa kompisar och Lena och säga hejdå, men där får vi se hur det ens funkar med karantänregler under sommaren.

Har bytt mina ryskaböcker mot mina gamla gymnasieböcker i tyska. Jag läste tyska i två år då och gillade verkligen språket så är väldigt ivrig att fortsätta nu. Lite tråkigt är det att Albinskis fantastiskt gulliga ryska – väldigt flytande men med en mycket finlandssvensk accent- nu blir på hälft men känner att det är svårt att hålla uppe den på distans. Istället försökte jag smyga in lite tyska barnböcker här under veckan (här finns en massa sådana eftersom Albins farmor är tysk), men där var han var inte helt övertygad.

Men nu packa och sova så att vi kommer iväg imorgon i gryningen när stormen lagt sig. Hej!

Read more

Här sitter jag i ett soffhörn i skärgården medan min citykanin följer med när hennes polare fixar med gräsmattan. En av Seppos semesterveckor inföll oplanerat nu den första veckan i juni på grund av karantäntrix. Alltså att det är bättre att semestra när han en gång befinner sig i landet för att inte sedan vara tvungen att karantäna sig en extra gång. Och det passade sig ju alldeles utmärkt i det här sommarvädret så vi packade ihop oss och åkte ut till Korpo.

Men före det, 24 ljuvliga timmar i Ingå.

På lördagen var det äntligen dags för den stora husmorsvilan. Blev upplockad av två glada svägerskor och så körde vi ut till Ingå. Gjorde en tomat- och mozzarellasallad och placerade oss i solen med en flarra rosé och så satt vi där resten av dagen.

Babblade och babblade och bytte bord när det blev skuggigt och hämtade ut lite bubbel. Gick i bastun, två av oss satt och kved av hetta medan rikssvensken eldade på. Men det gjorde att jag lyckades med årets första dopp!

Så glad för det härliga dygnet och för så roliga typer att åka iväg med. Fick så mycket energi av allt skratt och en ostörd nattsömn. Mer sånt i sommar.

Kom hem och fick höra att Matilda tyckt att just detta samma dygn var ett lämpligt ett för att ta sina  första staplande steg. Ovanligt taskig tajming, och det insåg hon nog också så nu verkar hon ha glömt sin nya talang och fortsätter krypa omkring som om ingenting hänt som den racertax hon är.

Vi körde iväg på skärgårdsäventyr nummer två, och lyckades ta oss ända till  Korpofärjan innan den lilla gaphalsen vaknade från sin eftermiddagslur. Hennes favorithobby är inte att åka bil för tillfället så alla uppskattade den tuppluren.

Firade första dagen av öppna restauranger med lunch i Korpoström.

Och kunde sedan sitta här och tugga på vasstrån resten av eftermiddagen. Hade ett zoom-möte med IWC i St Petersburg och kände mig lite väl priviligerad i soliga skärgården när de andra satt inne i den ryska storstaden. Man får nog gå ut där, men har uppmanats att stanna bara hemma. Går man ut ska man helst ha ansiktsskydd, och dessutom är alla parker stängda. Så det börjar ju smaka lite trä efter några månader. Vi beslöt hur som helst att donera alla pengar som blivit över den här våren när vi inte kunnat ordna några seminarier och evenemang, till olika välgörenhetsorganisationer i staden.

Och så här såg det ut ikväll när de små däckat och det plötsligt blev lugnt.

 

Read more


Längtan till landet tog över förra veckan och vi packade tandborstar och blöjor och resesängar och leksaker och byteskläder och snuttefiltar osv osv i en halv evighet, och när den ryska jättevolvon var fylld körde vi till Ingå. Hade några härliga dagar där, Matilda kröp omkring och betade och Albin hittade en håv och försökte fiska gädda med den.

Vi hälsade på Lina, Niki och Bernie och blev bjudna på en massa god mat, härligt sällskap och till och med champagne. Stället är verkligen en dröm. Det mest dramatiska som skedde var när Albin och jag upptäckte nåt som slingrade sig i gräset bredvid oss, men det visade sig vara en oskyldig kopparorm ute på tur. Eller kopparödla då, eller varför inte  skallerödla,  som Albin sa i en av våra många debriefingar.

Här kan man sitta och gnaga på en gammal toffla och leva livet. Hur som helst, vi tackade för oss och jag tänkte att hit kommer jag gärna igen. Och vet ni vad? Dit åker jag imorgon igen! Och den här gången utan en massa små varelser utan självbevarelsedrift! Ska vara där med bara två svägerskor. Husmorsvila, svägishäng, sovsemester, långlunch, vinlunch, kanske årets första dopp. Jag är så ivrig! Ser mina båda kära svägerskor ganska ofta nu när vi är i Finland, men vi talar sällan i sammanhängande meningar eftersom någon av kusinerna ofta och högljutt vill nåt. Så det här blir så bra, så bra.  Det har varit lite si och så med nattsömnen för Matilda den morgonpigga på sistone, så en natts ostörd sömn låter som en ganska bra inledning på sommarlovet!

Här är förresten den lilla damen idag när vi promenerade till Drumsö för att bli bjudna på fredagsmiddag hos mina föräldrar. Hej!

Read more



Ryska posten från Helsingfors här hej! Det var inte igår! Plötsligt blidde det ingen sista vår i Sankt Petersburg utan vi har varit i Finland sedan mitten av mars. Ganska många finländare åkte hem när coronakrisen var ett faktum, har man ett val så sätter man sig helt enkelt helst inte i händerna på den ryska hälsovården. För vår del råkade det sig dessutom som så att vi var utomlands när krisen eskalerade och sedan var det stängda gränser och stränga karantäner, så vi blev i Helsingfors hela familjen. Hörde av en kompis i Petersburg om en småstressig situation när hennes man hade varit på arbetsresa i mars, och sedan en vecka senare kontaktades av myndigheter angående karantäntvång. Och då snackar vi inte hemmakarantän utan inlåst i jobbig hall utanför stan, där barnen hamnar i en separat byggnad. Och det undviker man ju gärna. Som tur kom de undan det hela, men otrevlig tanke för det.

Ganska speciellt att vi lämnade hemmet och packade för att vara borta en vecka, och så blev det ett halvår i stället. Det har ändå gått fint eftersom vi har kvar vår lägenhet i Helsingfors. Albins dagis har varit stängt sedan mars och Petersburg har varit mer stängt än Helsingfors, så jag är glad att vi har möjligheten att vara här i stället. Där stängde alla parker genast, oklart hur det hade gått utan möjlighet att rasta kaoskaninen och racertaxen. Här har det nämligen varit alla Helsingfors underbara parker och lekparker som räddat våren hemma för vår del.



Och stränderna på kvällarna när jag med podd i öronen har dagens lugnaste timme. Ibland spring och ibland promme. Bäst.


Och så har ju maj blivit födelsedagsmånad i vår familj. Först ute var Kapten Femtand som fyllde ett helt år. Min bebis blev stor så snabbt! Hon går inte ännu men det är nog en fråga om veckor. Babblar på, oftast nöjd och glad men har onekligen varit lite argsintare än vanligt på sistone, gissar tänder. Gissar i och för sig nästan alltid tänder när det gäller sura små filurer.


Och gårdagens kalas för Albin som nu är fyra år! Vild och envis och full av intressant information. ”Vet du man FÅR faktist äta två glassar per dag, det har regeringen i Stockholm bestämt”. Så då vet vi det!


 

Read more

Privjet!

Bebi sover på balkongen och jag dricker uppvärmt kaffe från imorse. Den som spar han har, och är det något Lena lärt mig så är det att man inte häller ut finskt kaffe. Lena är rolig, hon säger strängt njet och då lyder man. Det firas maslenitsa den här veckan, vilket är ungefär samma sak som fastlagsvecka. Här äter man blinier, det vill säga helt vanliga plättar, istället för fastlagsbullar. Tjocka små boveteplättar som man i Finland kallar blinier har jag inte sett här i St Petersburg en enda gång, däremot äts det mycket vanliga plättar. Vi har till exempel en snabbmatskedja, Teremok, precis runt hörnet, som serverar snabba blinier. Och idag ska vi äta blinier till middag, Lena hade nämligen med en stor hög med perfekt stekta plättar som hennes man hade lagat till oss, så fint! Det var dagens plättinfo, över till annat!

Vi hade gäster för ett tag sedan när Clara och Jim flög hit från Stockholm. De var våra första gäster att testa det nya e-visumet och det funkade fint. Vi hade skrämt upp dem rejält eftersom det tydligen funnits många fall där turister nekats inträde i landet eftersom någon bokstav gått fel. Men de fick till alla å,ä och ö enligt rysk önskan och vi hade en himla trevlig helg.

På torsdagkväll inledde vi med georgisk middag. Vi åt take away-mat hemma pga av alla små sovande barn, men de georgiska resturangerna är ofta jättemysiga att sitta i. Vår närmaste är en trevlig kvarterskrog, Hachapuri i vino. Georgisk mat är kul eftersom det är en så stor grej här men inte så vanligt hemma ännu. Och så gott!

Följande dag vandrade vi iväg mot centrum. Passerade Sommarträdgården, Mikhailovskij, Marsfältet och kyrkan på blodet, där vi gick in ett varv och tittade på mosaikerna. Matilda som hade somnat hemma vaknade här och jag tänkte på att barn verkligen får finna sig i att somna på ett ställe och vakna med helt annan vy.

Sedan var det dags för det obligatoriska Vinterpalatset. Clara och Jim tog sig ett varv på Eremitaget, men jag gick till en kompis som bor brevid, eftersom det var dags för Matildas lunchpaus och krypkvart. Hon är nu i sådan ålder att det är skönare att vara hemma hos någon än just i Vinterpalatset när det ska skvättas med morotspure och trixat med blöjbyten.

En bild från två år tillbaka när det faktist var ordentlig vinter utanför palatset. Efter konstrundan möttes vi upp på en bro över Moikan och gick igenom innergårdarna till Bolshaya Konyshennaya där Saviv, en väldigt bra israelisk restaurang, finns. Rekommenderar för både frukost, lunch och middag. Sedan var det dags att hämta Albinski på dagis. Genom ett halvhärligt snöslask gick vi hem längs med Nevskij, fredagsfikade i Jelisejevs delikatessaffär och hoppade sedan på bussen hem.

Men nu vaknade bebi så skriver om dag två senare, hej!

 

Read more

När jag har gäster ser jag alltid staden med lite nya ögon och det som annars känns vardagligt verkar mitt i allt väldigt ryskt. En grej man då reagerar på är trafiken. Nevskij prospekt har liksom sammanlagt minst sju filer, och mellan alla röda trafikljus gasar man upp så snabbt man kan för att sedan bromsa igen. Gäller att sätta sprätt på soppan när oljan ändå är lokalproducerad. Tror att hastighetsbegränsningen är 60, men idéen är helt tydligt att man kör så snabbt det går innan det är dags att bromsa vid nästa ljus. Gissa hur mycket ljud och avgas det blir av denna motsatsen till eco-körning? Helt galet mycket.

För att ytterligare bidra till trafiken åkte vi taxi till dagis en morgon. Det kostar typ mindre än en bussbiljett hemma, och framför allt finns det inte någon buss eller metro för just den rutten. Den här chauffören hade bråttom och sicksackade mellan filerna och efter ett race för att hinna före rödljus som sparade oss ca en och en halv sekund sa jag till chauffören att han gärna får köra lite försiktigare. Det tyckte han var en sällsynt onödig kommentar och fnös att han inte kört en enda krock på trettio år. Men eftersom jag varit med förut drog fram det hemliga vapnet, det spyende barnet. Dvs det räckte med att skrämmas lite och förklara att pojken lätt börjar kräkas i bilen (helt osant, skönt nog).  Hade genast en mycket förstående chaufför som och skippade de sista omkörningarna. Dagens tips alltså! Sedan steg vi av på Svedski Pereulok, eller Svedski Per-Olof som Albin säger, och alla var nöjda.

Men nu dags för fredagspizzan!

 

 

Read more