Der April macht was er will säger man på tyska vilket kommer från hur otroligt olika väder en enda månad kan bjuda på. Från varmt och sol till snöstorm. I måndags blev jag bjuden på kaffe i trädgården hos en österrikisk mamma jag lärt känna här i lekparken, det var t-shirtsvarmt och jag småstressade lite över huruvida Matilda skulle få för mycket sol på de runda kinderna. Köpte några små tuber spf50 på hemvägen för att sprida ut i olika väskor och fickor för överraskande solstrålar. Och följande dag gick vi till förskolan i full vintermundering genom en iskall snöstorm. Ändå lite störigt i och med att man pga lockdown inte får göra några normala saker alls – inomhusaktiviteter, caféer, butiker, museer –  allt är fortsättningsvis stängt. Det som skulle vara en vecka ”Osterruhe” är nu förlängt till början av maj. Tycker synd om alla skolbarn som sitter hemma och butiker och restauranger som aldrig får öppna och Albin vars fotbollsträningar inte kommer igång. 

Imorse gjorde jag ett gurgeltest och så gick vi iväg ut för att träffa samma vänner som i måndags. Här i Wien får man sedan julen ta ut gratis snabbtester på apoteket och sedan några veckor kan man göra gurgeltest hemma gratis. Man får testerna i vissa butiker, så följer man instruktioner via en app och lämnar in testet i samma butik. Ett halv dygn senare har ett labb analyserat och man får sitt PCR-resultat. Smidigt! Säkert ett ganska dyrt system. Men jag gillar att man underlättar testandet, i och med att det är så många som är helt symptomfria.

Bland annat min svärmor som fick sig en släng i mars. Jag funderade precis på när hon månne kan komma och hälsa på oss nu när hon har antikroppar. Och så möttes jag av den här artikeln idag när jag läste morgontidningen. Som alltså handlar just om henne och hennes väninna och det här med intyg. Lilla Svenskfinland <3

Det var inte många andra ute än traktorn, min granne Jelena och jag när vi gick upp till Kahlenberg tidigt i lördags. En knapp timme tar det och är en otroligt vacker promenad, och rätt ansträngande också.

Men uppe på toppen finns ett café som öppnar tidigt. Den cappuccinon blev utnämnd till veckans kaffekopp.

Och eftermiddagen spenderades i samma miljö. Barnen och deras kompisar rastade av sig upp och ner mellan odlingarna. Behöver bara en vallhund nu så är gänget komplett!

Den här tösen var nöjd som få idag när vi åkte spårvagn. Oftast står vi bara och ser på när de åker (inte klokt så mycket spännande jag upplever i vardagen) men idag behövde vi åka några hållplatser. Lyckan var stor. Lite som det kommer att kännas för oss alla sen när allt får öppna igen och man får göra grejer på riktigt.

Read more

Glad påsk från Wien! Lite trött påsksöndag för min del, vaknade av oklar anledning klockan fyra imorse och kunde inte somna om. Gick först noggrant igenom grejer som behövde ältas – både dåtid, nutid och framtid- så där som man gör den tiden på dygnet. Sedan bestämde jag mig för att plöja internet istället och hann både läsa en massa intressanta reportage i DN, kolla igenom jobbutbudet på FN här i stan och gå igenom vad svenska LA-baserade instagramkändisar sysslat med på sistone. Nu är jag uppdaterad!

Över den här bron gick jag en dag, den går från andra bezirk över Donau, Donauinsel och till de här byggnaderna som kallas Vienna International City. Där har bland annat många FN-organ sina huvudkontor. Där vill jag hitta ett jobb nästa höst när Matilda äntligen kan börja på förskolan! Nu var jag där för att möta familjen som varit på drive-in coronatest och för att vi skulle uträtta ett ärende i huvudbyggnaden.

Vi bor vid kullarna i bakgrunden, inte särskilt långt från Donau. Här kan jag tänka mig att cykla till jobbet om morgnarna! Checka in i den internationella kontorsbyggnaden, där det dessutom är förbjudet för barn att gå in av någon anledning haha. En liten dagdröm under den här evighetslånga coronaföräldraledigheten.

En del av FN-byggnaden och en liten makthavare.

I övrigt har jag myst omkring i vår trädgård som en gammal hemul och tittat på allt som slår ut så fint nu. När vi flyttade hit var det redan torr sensommar och inget blommade längre, men nu visade det sig till exempel att ett av träden är ett körsbärsträd. En rosa dröm!

Buskarna blommar också i gult och grannen har ett Magnoliaträd (eh, tror jag) som doftar ända till oss.

Så här såg det ut för en vecka sedan när vi åkte in till Volksgarten och träffade vänner.

En lekpark man inte har något emot att hänga i!

En annan dag var vi upp till Cobenzl på berget (eller kullen om man frågar en österrikare från en annan del av landet) brevid oss. Där finns en husdjurspark och nu hade många av djuren fått ungar.

Jag fick gosa med en kaninunge, lycka.

Och det var shortsväder i mars! Varade inte många dagar, men ändå, shortsväder i mars gillar vi. Sen blev det april och betydligt kallare men det tiger vi ihjäl.

Påskafton och jag klädde ut barnen och de undrade varför i hela fridens dagar de skulle ha en gammal trasa knuten under hakan, men fann sig i det då det utlovades påskägg. Skakade på huvudet, tittade menande på varandra men stod ändå där och log mot kameran i väntan på choklad.

Äggjakt! (eller älgjakt som min telefon alltid ändrar till, mössan hade ju varit helt korrekt för det också)

En fruktsallad imorse för att jämna ut att alla åt sig mätta på choklad dagen innan.

Och så här hoppas jag det ser ut imorgon igen när vi går ut på vår lagstadgade motionsrunda (här är lockdown igen, den här gången heter det Osterruhe, men motionera får man).

Read more

Hallihallå från Wien!

Den här bloggen lever verkligen inte loppan just nu. Händer liksom inte så mycket här. I kombination med att det hela tiden händer nåt – plocka ner ettåring från bordet, stoppa vattenlek i vardagsrummet etc etc – och idag är dessutom Albin också hemma med en liten förkylning. 

Men, men nog med bortförklaringar, och kanske prata väder istället. För dig Lina! Här har det varit kallt och grått! Riktigt aprilväder. Snöstorm var och varannan dag, några hoppfulla solstrålar och sedan har något moln stormat fram igen. Men nu! Första riktigt sköna dagen på många veckor, och man kan sitta ute och få i sig D-vitamin och energi. Bäst. Matilda sover nu men när hon vaknar ska vi plantera vårblommor i krukor och slänga ljungen från i höstas. 

Så här såg det ut för några dagar sedan när vi vaknade. De flesta suckade men en familjemedlem jublade ”Nöö Nöö (snö), åka pulka” tills vi gjorde som hon sade och plockade fram pulkan åt henne. Nu står den här i solen i 15 grader och ser lite malplacerad ut.

I Wien ska det bli ännu en lockdown bestämdes det igår. Alla är så vana vid att mycket är stängt så jag tänker mig att man knappt kommer att märka någon skillnad. Restaurangerna som haft stängt sedan i höstas får inte öppna ännu heller och det mesta förutom matbutiker håller helt stängt över påsk. Nåt slags utegångsförbud blir det igen men eftersom man får gå på promenader och till parken så är det inte så stor skillnad. Sjukt att detta blivit vardag!

Längtar så efter att alla terasser får öppna igen. Nu finns det bara take away, i och för sig väldigt trevliga sådana.

Här köpte jag och en kompis israelisk mat en dag men blev ombedda att äta den minst 10 meter från stället så att restaurangen inte får böter.

Och här blev det kaiserschmarrn till middag en kväll för ett tag sedan. Stället har blivit en hit under pandemin, kanske för att man behöver just sådana slags sötsaker som tröst i tristessen och för att det funkar så bra som take away. Kaiserschmarrn är alltså strimlade pannkakor, som traditionellt serveras med sviskonsylt.

Och här har ni vår nyaste kompis:

En ny grill! Planen var att köpa nåt litet, kanske elektriskt, men så stod den här i trapphuset en dag och såg ensam ut. Det visade sig vara en grill som grannen skulle sälja och det här blev bekvämt för alla inblandade. Nu ska det ordnas grillfest! Eller det är kanske jätteförbjudet nu, men snart!

Nu ska jag plantera mera, tschüss!

Read more

Sen måndagshälsning från Wien!

Det är inte direkt klockan halv åtta som lugnet sänker sig här i huset för tillfället. En liten rufsig ettåring är inne i en fas där hon är så otroligt trött på dagarna att hon aldrig vill vakna från sin tupplur, men på kvällarna vill hon vaka jättelänge. Då är det fest och ointresset är totalt för det här med sömn. Vi försöker hålla dagssömnen kort men lyckas ändå inte riktigt få till en bra rytm. Hon sveper en flaska välling, man tror att hon ska somna men istället har hon bara samlat ny energi inför kvällspasset. Då brukar hon vara på ett strålande humör och berättar historier (alltså på en 1,5 årings nivå, väldigt gulligt) sjunger, dansar (helst ringdans med oss), hoppar längdhopp och pottränar sig själv. När allt det här gjorts tillräckligt många gånger lyckas man i alla fall alltid med nattning nummer två, men med stor risk att natta sig själv i samma veva.

Så här såg det ut en dag när barnen och jag åkte in till stan och träffade en finlandssvensk familj vi lärde känna på flyget till Wien efter jullovet. Heja ljusa kvällar när man har energi att göra grejer efter dagis.

Något jag verkligen varit ivrig för med att bo i Wien är att våren börjar tidigare än i Sankt Petersburg. Den ryska vintern ger ju inte upp i första taget, och inte Helsingforsvintern för den delen heller. Här har redan varit varma soliga dagar, kanske 15 grader, och träden har knoppar och krokusarna blommar. Sedan kan det i och för sig plötsligt vara snöslask en annan dag. Riktigt vårväder som man är van vid alltså, men en eller två månader tidigare.

På lördagen var det kallt men soligt och jag började dagen som jag nästan alltid gör på helgerna, med en promenad uppför berget med min granne. Vindruvsodlingarna börjar precis här som vi bor, och finns det inget staket så är det bara att gå rakt igenom odlingarna. Efter en kvart ungefär är man redan ganska högt uppe ovanför staden, och den utsikten en solig morgon är ingen dålig start på dagen.

Sedan fastnade jag hemma på vår terass, ett barn sov och ett annat åkte med till Bauhaus och handlade skruvar. Jag läste klart Åsa Linderborgs Året med 13 månader som jag varit uppslukad av den senaste veckan. Läste boken med stort intresse och gillade att ta del av hennes tankar via dagboksformatet. Fascinerande och sorgligt, om ett tufft år professionellt och privat. Kände att det var en bok som behöver diskuteras och senare i veckan ska jag och Ellen träffas och då blir det bokklubb.

På kvällen var vi bjudna till kompisar inne i centrum. Barnen härjade och vi satt runt denna lyx.

Sov lite och gick iväg till en belgisk familj som bor i närheten av oss. Med ännu bättre trampolin tyckte M, styrde dit med bestämda steg och lämnade inte den. Hon har vägrat vantar hela vintern men är mycket noga med att inte frysa om öronen och vägrar nu vårmössa.

Read more

När museerna äntligen öppnade igen efter lockdownen införde min kompis Linn och jag en ny tradition, kulturfredag. Nu när det inte finns några turister i Wien har man dessutom museerna nästan för sig själv.

Vi träffades en iskall dag i stan och promenerade till Belvedere som ligger i tredje bezirk.

Because I’m worth it, tänkte Eugen av Savojen på 1700-talet och byggde sig ett rejält palats. I början av förra seklet beslöt man att en del av palatset skulle bli konstmuseum. Först under namnet Galerie Modern, sedan Österreichische Galerie Belvedere och numera bara Belvedere. Wien blev i början av 1900-talet europeiskt centrum för bildkonst inte minst tack vare Wiensecessionen, vilket är den österrikiska jugendstilen som bildades av Gustav Klimt och en grupp andra konstnärer.

Det var just Klimts tavlor vi var där för att se på. Museet har världens största samling av Gustav Klimt.

Här gick vi i tomma salar bland fantastiska tavlor.

I nästa rum hänger den mest kända av dem, Der Kuss. En annan väldigt känd tavla av Klimt är Porträtt av Adele Bloch-Bauer I som har kallats Österrikes Mona Lisa. Den hänger inte längre i Belvedere utan i ett galleri i New York. Det finns en film med Helen Mirren i huvudrollen om den fascinerande historien om tavlan, Kvinnan i guld. Nazisterna stal tavlan under andra världskriget och så hängde den i Belvedere under namnet Kvinnan i guld fram tills att en överlevande brorsdotter vann över den österrikiska staten i en rättegång för femton år sedan.

Utsikten över slottsparken och hela staden. Vi bor vid kullarna i bakgrunden.

En flott entré.

Vårens accessoar, FFP2-masken, som är obligatorisk sedan några veckor. Det var den första kulturfredagen, en väldigt bra sådan!

Och så här såg det ut i söndags när Albin med ivriga steg gick uppför trapporna i Naturhistoriska muséet.

Det var dinosaurierna som lockade mest. Lite läskiga, tyckte han när vi hittat dem och en jättelik sak började morra och ha sig. Väldigt bra museum för barn ändå!

Matilda tog sig an rollen som gruppens guide. Anka, anka, anka, anka sade hon från varje forntida gam till liten blåmes vi passerade.

Titta katten! ropade sedan guiden lyckligt och sprang fram för att klappa. Barn och deras överlevarinstinkter alltså.

När man känner sig klar med de 100 000 utställda objekten kan man beundra själva byggnaden också. Här i bakgrunden den identiska byggnaden för Konsthistoriska museet som ligger mitt emot.

Read more

Hej från en strålande söndag i mellersta Europa ☀️

Här har landet långsamt börjat öppna upp lite grann och det i kombination med en frisk, solig vinterdag gör att man känner så mycket liv igen! Butikerna fick öppna igen för en vecka sedan efter en och en halv månad stängt. Och skolorna är också äntligen öppna normalt. Hoppas alla mutationer taggar ner nu så att det här inte bara är en liten parentes. Tre fjärdedelar av familjen åkte upp till vårt närmaste berg för att åka pulka igår och jag åkte in till stan för att promenera med Ellen.

Vi träffades vid Rådhuset där det finns en skridskobana som ser lockande ut.

Passerade ett torg med korgförsäljning.

Och så gick vi längs med Donaukanal och satt i solen och drack kaffe.

Väldigt bra förmiddag!

En annan solig men betydligt varmare dag (typ 12 grader) visade Linn mig stans bästa sushiställe. O.m.k heter det och finns i Leopoldstadt. I och för sig var det första gången jag åt sushi i Wien, men just så gott var det med tryffelmajonnäs osv att det får utnämnas till stans bästa av mig också. Alla restauranger och caféer får än så länge bara ha öppet för take away, men vi hittade ett fönsterbräde i solen där man kunde slå sig ner och luncha.

Här hade Matilda och jag åkt in till centrum för att jag skulle gå till en massör och räta ut min rygg som ibland inte gillar alla sneda lyft med ettåring. Jag ville att Matilda skulle sova dagssömn men hon protesterade några varv runt Karlskirche ”nej tuti, usch tuti, blä tuti” sa hon innan hon ändå slocknade snällt. Sedan visade sig att massören hade spenderat lockdownen läsandes alternativa medier och konspirationsteorier och efter en lång föreläsning var det oklart om jag hade unnat mig en avslappnade massage.

När vi inte åker in till stan hänger vi på lekplatsen runt hörnet. Har lärt känna några andra föräldrar som rastar sina toddlers där om dagarna så ibland blir det tyskalektion samtidigt. Så här ser det ut när vi leker kurragömma. Hon räknar alltså inte utan gömmer sig 🙂

Nu ska vi på middag till våra grannar, hej!

Read more

Några dagar innan flyttlasset gick till Wien i somras läste jag en intressant utrikeskrönika i Hufvudstadsbladet av Måns Nyberg om det judiska Wien. Den handlar om hur det tog Österrike 50 år att ta i tu med diskussionen om landets roll i Förintelsen. Man ville länge se Österrike som nazismens första offer, istället för att erkänna landets nära samarbete med Hitler, särskilt gällande fördrivningen av de judiska medborgarna. Idag finns det bland annat snubbelstenar på olika håll i staden utanför hus där personer som blev offer för Förintelsen bodde.

När vi sedan hade flyttat in i vårt hus och sommaren övergick i höst och det blev mindre lummigt och grönt på vår gata upptäckte jag att det finns en sådan sten vid trottoarkanten också utanför vårt hus. I veckan när det var minnesdag för Förintelsens offer hade någon tänt ett ljus vid stenen. Här i vår trappa bodde alltså en kvinna, Gertrude Zeisler som dog i (eller på vägen till) Treblinka 1941. Hennes syster Ilka bodde också här i huset med sin man författaren Stefan Pollatschek och dotter Gerda Hoffer, men de överlevde genom att fly till Storbritannien. Gertrude Zeisler tvingades flytta från huset och blev av med sitt jobb i och med Anschluss, och blev sedan skickad till ghettot Kielce. Brev hon skickade därifrån översattes och publicerades senare av hennes systerdotter Gerda Hoffer i boken I did not survive : letters from the Kielce ghetto.

Så här såg det ut i Leopoldstadt i söndags när jag tog en promenad med Ellen som bor där. Leopoldstadt var centrum för det judiska livet i Wien före andra världskriget men förvandlades under kriget till ett ghetto. Idag är det igen ett bezirk med många judiska invånare bland annat på grund av invandring från Sovjet. Före andra världskriget var en tiondel av Wiens invånare judisk, men 140 000 personer flydde utomlands och 65 000 mördades av nazisterna. Och en av dem då denna Gertrude som gått in och ut genom samma trappdörr som vi gör varje dag.

Avslutningsvis en liten blomma jag hittade i vår trädgård – kanske det i tiderna var Gerdtrude Zeislers trädgård – som struntar i att det är januari och att här snöar varannan dag.

Read more

Hej bloggen och himmel så länge sedan sist! Det råkade bli en jättelång oplanerad paus över jullovet. Men nu är den här urspännande rapporteringen från ett stängt Österrike tillbaka igen. Vad har hänt sedan sist då? Vi åkte till Finland och allt gick väldigt fint trots att hela coronakarusellen gav mig lite resfeber. Det var så många test som skulle tas och regler som skulle följas, men sedan när allt väl var överstökat och alla hölls friska och krya så var det verkligen så otroligt skönt att landa i lite normalt liv i några veckor. Öppna butiker och caféer och framförallt inget förbud att träffa folk. Det var härligt att se alla nära och kära och barnen hängde med mormor, morfar och farmor hela jullovet. Julfirande i dagarna många, lekträffar med kompisar och kusiner. Underbart var det. Alla nöjda!

Havet kan jag verkligen sakna ibland i Wien och nu passade vi på att promenera till Löyly. Drack glögg på terassen och beundrade böljan den blå(grå).

Strandhäng.

Fint men folktomt.

Envisa bebin beslutade sig för att vagn inte längre var för henne. Nej tack, jag har slutat, sade hon bara när man försökte placera henne i vagnen för att inte bli jättesen. Min kickboard, sade hon sedan och så kickboardade hon hem genom stan som om det ens är möjligt när man är bara ett år.

Nyårsafton hos vänner och jag envisades med familjeporträtt, fick ljummen respons men en bild blev det!

Sen kom snön och lyckan var stor!

Seba åkte tillbaka till Wien för att distansjobba på lämplig distans (distansjobb från Finland går inte arbetsgivaren med på). Barnen och jag blev kvar ännu en vecka för att åka pulka och se folk. Vi flyttade in hos mina föräldrar och hade en mysig vecka på Drumsö. Matilda började kalla sin morfar för pofa och det var så otroligt gulligt och hördes ganska många gånger den veckan!

Avslutade med eldprovet att flyga ensam med små rufsiga typer som gärna springer åt var sitt håll. Men det gick bra! Och bara allt skulle bli lite normalt igen så är det verkligen inte särkilt svårt att ta sig mellan Helsingfors och Wien, bara två timmar var vi i luften den här gången.

Och snön fick vi med oss från norr! Lockdownen här förlängs hela tiden och ska nu fortsätta någon vecka in i februari så den biten är ju ganska tråkig men Albin kan i alla fall börja förskolan imorgon och det är bra!

Alltså så här soligt var det bara en dag men det är ju då man ska ta fram sin kamera.

Pulkaåkning med utsikt! Efter att ha landat lite i att vara tillbaka här i Wien (vill liksom vara både i Helsingfors och här) så ser jag nu verkligen fram emot våren här. Det var skoj att träffa alla nya vänner här igen och planera osäkra skidresor för senare i vinter. Oklart om restriktionerna hinner upphöra innan snön smultit, men hoppas kan man ju alltid!

Read more

Hallihallo! Lill-matte snarkar på terassen och jag har äntligen lite tid över för internet! Lyx lyx. Idag gick Albin iväg till förskolan som en liten nöjd tomte. De ska ha luciafirande och han har gått omkring och gnolat tyska adventssånger på sistone. In der Weihnachtsbäckereeeei 🎶.

Jag har tänkt på att när jag startade min blogg så var det för att skriva lite om alla små kulturmöten jag hade i Sankt Petersburg där det hände lustiga grejer i vardagen.  Att en liten, bestämd tant kom och tog mina matkassar ur mina händer och raskt bar hem dem till oss utan desto fler frågor, eftersom hon ansåg att jag inte kunde kånka på både matkassar och Albin som ville vara i famnen. Och allt smalltalk på knagglig ryska med centralasiatiska taxichaufförer på väg till det ryskfinska dagiset. Gränskontrollanter på tågstationen som först ser skrämmande stränga ut, men sedan visar sig vara lika barnvänliga som resten av Sankt Petersburg, och kommer springandes för att hjälpa till med väskor och fånga en busig Albin på rymmen. Och pärsen att få ner barnvagnen till metron i och med att stationerna är av de djupare i världen men hiss saknas (därför åkte vi också mera taxi än metro). Nu i det österrikiska hemmalivet är det svårt att få till en riktigt fängslande bloggtext om våra dagar hehe. Det bakas pepparkakor och äts lussekatter. Ganska mysigt alltså, men också jättejättehögljutt pga Matildas starka vilja och frustration när vi inte alltid förstår henne (trots att hon uttrycker sig så tydligt, MIIIIIN).

Här en dag när hon äntligen lyckas kommunicera att det inte var en, inte två utan tre av Albins randiga tröjor hon gärna klädde sig i den dagen.

Och här pepparkaksbaket på tisdagen, helgdagen ingen behövde efter den långa lockdownen.

Efter alla provsmakat både degen och de nybakade pepparkakorna kunde vi fylla kakburken med minst åtta pepparkakor.

Luciafrukosten igår med lussekatter och glögg.

En vecka tidigare firade vi självständighetsdagen med glöggbjudning på terassen.

Samma dag firar man Sankt Nikolaus i tyskspråkiga länder. Den snälla Nikolaus kommer med presenter till barnen men har man inte betett sig så har han här i Österrike med sig Krampus. Albin är både fascinerad och livrädd för den här djävulslika figuren. Han vill att jag googlar bilder på Krampus och visar men de flesta är faktist så förfärliga så jag låter bli.

En solig dag för ett tag sedan när jag åkte in till stan.

Köpte glühwein i en korvkiosk och så satt Ellen och jag på Albertinas tak och pratade lockdownlivet.

Jaså ni tänkte så, sa vi om julpyntet.

Gick längs med små mysiga butiksgator.

Och några dagar senare när julgransförsäljningen kom igång.

Jag går omkring maskerad i Marimekko.

Och så här ser det ut sedan jag tog fram kappsäckarna för att förbereda lite inför hemresan senare i veckan. Barnen ville gärna hjälpa till, och det gjorde ju processen så mycket snabbare och enklare. Nästan klara för avfärd nu! 

Read more

Snö! Igår vaknade vi upp med en vit trädgård och lyckan var stor. Det är inte helt enkelt att hitta på program för de små tomtarna jag försöker underhålla varje dag, och en dag i pulkabacken passade perfekt. Tror verkligen det blev just bara en dag eftersom det nu till helgen lovas väldigt många plusgrader, men en bra start i alla fall! Jag körde upp till Cobenzl precis brevid oss och träffade ett annat glatt gäng som också har småtomtar att underhålla. Drack varm äppelsaft med kanel (använder min mintgröna termos mer än någonsin nu i lockdownlivet) och pratade om hur tråkigt det är att julmarknaderna inte får öppna i år. Det kom nämligen ny information här om dagen om lockdownen, som i övrigt fortsätter ända över nyår, men med lite mindre strikta regler om utegångsförbud och hur man får träffa folk. Butikerna får också hålla öppet igen. Förskolan tar som tur emot alla barn från och med måndagen, men genast på tisdagen är det katolsk helgdag, och istället för förskola ska vi vara hemma och fundera kring Jungfru Marie obefläckade avlelse. Skulle säga att vi hade klarat december i år också utan just den dagen!

Jag tror bestämt det får bli pepparkaksbak den dagen, har just gjort en stor beställning på varor från Svenska kyrkans julmarknad, bland annat färdig pepparkaksdeg. Marknaden är bara online i år, och i takt med att jag skrollade igenom produkterna hade jag svårare och svårare att klara mig utan alla svenska delikatesser och traditionellt julpynt som jag ju i och för sig annars klarar julen rätt väl utan. Hejdade mig vid de finska pinnarna jag ville köpa till vårt självständighetsfirande på söndagen. Däremot handlade jag nyponsoppa på pulver, som våra grannar som är bra på friluftsliv, lärt mig att är precis vad man ska ha med i parken och tanka barnen med. Alltså uppvärmd i termos. Sjukt gott!

Inte direkt på tal om nyponsoppa, men den här maskinen vi brukar passera uppe på berget är så fantastiskt österrikisk. Men annars då?  Näe, händer inte så mycket helt enkelt. Matilda bestämde sig för att förgylla hemmalivet med att bli blöjvägrare utan att närmare ha bekantat sig med fenomenet potta, så det skapar i allafall innehåll i vardagen. Mycket vilja i den lilla tösen annars också. Hon går omkring här hemma och bestämmer sig för olika projekt och viker inte före hon vunnit. Baaa baa baaa vrålar hon när hon ser badkaret och miiiiiin när hon ser något hon då vill ha. Väldigt högt och bestämt gastar hon ända tills hon får sin vilja igenom. Övertygande dessutom, och en av de få fajter hon varje dag förlorar är den i köket om saaa saaaa (köksaxen). Annars brukar hon utgå som vinnare och då flinar hon nöjt och tar dagens fjärde bad.  

Read more