Imorgon åker vi iväg! Iiik vad spännande. Meningen var att åka en sväng redan i april men det satte coronan stopp för, så nu är jag ivrig som ett litet barn att se staden och vår lägenhet för första gången. Väldigt nöjd också eftersom Seba precis kom fram till Wien, han körde genom Tyskland och Österrike och allt gick smidigt. Jag flyger alltså med de små kaoskaninerna imorgon (eller alltså idag, oj klockan är mycket) och dessutom kommer min mamma med för en vecka. Är det nåt jag lärde mig i Ryssland så är det att man alltid ska inkludera babusjka när man har en skock barn att se efter, så jag är väldigt glad att hon kan joina. Större chans att ett korrekt antal barn och kappsäckar kommer ända fram till målet på det här viset.
Vi har skaffat munskydd och jag har packat hela dagen och städat här i lägenheten. Men ovanligt odramatiskt och lätt känns det att packa ihop sig. Albin är också mest bara ivrig för flytten och planerar olika grejer han ska bygga på vår gård där och funderar på vilken färg trampolinen har.

För att inte sitta hemma och tänka packning igår så åkte vi på utflykt till Högholmen med mina föräldrar. Kollade på tigrar och Matilda sa vov vov vov. Den största hiten var ändå jättesandlådan.

Men några kollegor hann hon ändå hälsa på. Nu måste jag sova, hörs i Wien!

Read more


Den ryska jättevolvon  åkte österut för en sista fixarvecka. Registerplåtarna ska lämnas tillbaka och eftersom det är rysk byråkrati inblandad, så gäller inte tex. ett formulär på nätet och postning, utan inspektion på polisstation och väntan på viktiga stämplar i dagarna fem. Vi har annars varit förskonade från rysk byråkrati eftersom vi på konsulatet inte varit tvungna att fajtas om arbetstillstånd, uppehållstillstånd och hyreskontrakt. Men eftersom bilen är vår egen så blev det ändå lite byråkrati så här på slutraken. Idag håller en flyttfirma på och packar ihop lägenheten på konsulatet och sedan åker grejerna ner till Österrike. Seba kommer ännu via Helsingfors innan han kör ner till Wien. Är alltid lite smånervis att ha honom på landsvägen mellan gränsen och Petersburg. Vägarna i sig är helt okej, i stil med vilken smal landsväg som helst, däremot är chaufförerna mycket mer kreativa än här att komma förbi varandra. Ibland har man kanske två långtradare framför sig, varav den ena känner för att köra om den andra, och kanske kommer det en bil bakom en som känner för att i precis i samma ögonblick också göra en omkörning och då tycker att vänstersidan av långtradarna är ett fullt gott alternativ. Så då har man på den smala vägen tre bilar i bredd framför sig, och kanske inte påtagligt färre som kommer emot en på andra sidan och det är då jag känner att det är för mycket ruskij stil på trafiken för min smak.


Här var det däremot lugn trafik. Rodde ett varv runt Hummelholmen en kväll för ett tag sedan och fångade sommarkväll.

Och så ett till igår för mig själv när barna var nattade. Kändes som att åka genom en akvarell.

Varför skuffa framåt när man kan utmana sig med att backa med släp. Syns inte på bilden men Matilda tycker nu att hon behärskar det här med att ta sig framåt och övar nu på att backa. Här med dockvagnen på släp.


Jag och barnen stannar på landet ännu i några dagar och åker sedan in till stan. Ska tvätta och packa ihop oss och i början av nästa vecka flyger vi iväg. Skippar alltså att åka med i Volvon eftersom M är nöjd ungefär fem minuter i bilen och det skulle betyda ca nio timmar och 45 minuter av mycket hög ljudnivå på autobahn. Ivrig att se Wien för första gången!

 

 

 

Read more

 

Högsommarhälsning!

Efter två veckor i Korpo har vi åkt till Bromarf igen. Läser inredningstidningar, dricker kaffe och lyssnar på Matilda som snarkar i skuggan. En del av familjen har åkt till Hangöby för att tanka båten och ska sedan åka och titta på Rilaxmonumentet. Det är ett minnesmärke här i viken brevid oss för slaget vid Rilax, när Ryssland besegrade den svenska flottan i vikarna norr om Hangö i början av 1700-talet. Lite kul är att minnesmärket i Ryssland för samma sjöslag är en kyrka på vår gata som jag passerat varje gång jag gått in till centrum de senaste åren.

Det känns som att den här sommaren pågått väldigt länge. I Korpo roade vi oss med att åka på olika utflykter över dagen.

En dag var vi i Nagu och lunchade på Köpmans. Vi råkade på kompisar som bott länge i Berlin och jag fick tips på hur man lär sig tyska. Deutsche welle har en lär-dig-tyska sida där man kan testa sin nivå och sedan studera vidare. Verkar himla bra.

Albin åt glass i hamnen och var nöjd. På det här stället tänker jag alltid på en gång för fem år sedan när Sebas ring råkade flyga i sjön när vi tog upp kapellet på båten. Efter en timme av envist letande fiskade han upp den från bottnet med en småfiskshåv och vi levde lyckliga i alla våra dar.

Tittade på båtar i hamnen, köpte fisk och åkte tillbaka till Korpo.

Följande dag kom vänner vi lärt känna i St Petersburg på besök. De ska flytta till Moskva i höst och alla var glada över att vi lyckades få till en träff innan det.

Åt middag när barna hade somnat och satt uppe sent och pratade viktigheter, så som hur Hollywood blir Gollywood, Havanna blir Gavanna och Hawai Gawai på ryska. Hur lustigt. Gamburger är också en klassiker.

Katja har en instagramblogg på ryska med ganska många följare, så nu vet några tusen ryskspråkiga lite mer om Korpo skärgård än tidigare.

Här har vi byggt en och annan sandkaka.

Och här kan man som vissa skölja fötterna efter sandstranden eller som andra släcka törsten efter stranden.

Gabys hamnyoga blev populärare för varje dag.

En kvällstur till Nötö. Tur att folks semesterbilder är så intressanta, annars skulle ni sluta läsa nu.

Har hälsat på hos favoritgrannar ibland.

Den sista helgen blev vi fler på ön, när ett gäng kusiner med föräldrar anlände. Firade Hannas födis.

En mycket solig lördag åkte vi ut till Gullkrona. Så himla fint! Tips till alla barnfamiljer som båtar. Eller utan barn för den delen, då kan man ju till och med ta det lugnt.

Det blev en lunch i skuggan.

Inne i ett båtskjul hittade vi bilder från tidigare decennier och på en av dem var barnens farfar. Så rolig överraskning.

Och ännu ett stopp på Brännskär påvägen hem. Sedan återvände vi till ön och då hade Lina och hennes gäng anlänt! Nu måste jag väcka ett barn som sovit alldeles för länge, hej!

 

 

 

 

 

 

Read more

Skärgårdshälsning! Här började dagen med yoga i Korpoström. Regnet strilade och iklädd regnrock gjorde jag solhälsningar för första gången på ungefär ett år. Det är min svärmor som håller morgonyoga i juli i gästhamnen, och det är verkligen en bra start på dagen. Det kan hända att det är ännu lättare att koncentrera sig på yogaflowen om man inte tror att det är en bra idé att ta med en fyraåring som ställer 120 frågor i timmen kring när det bjuds på glass och sedan förtöjer ens ben med yogarepen. Efter ett tag visade det sig dock att det visst finns dåliga väder trots korrekta kläder, och när pölarna på yogamattorna var tillräckligt många avslutade vi lite i förtid. Vi värmde oss med kaffe och croissanter i skärgårdscentret och åkte sedan tillbaka till ön.
Sitter nu i soffan och läser en deckare som utspelar sig i St Petersburg. Deckare hör ju sommaren till och den här är ganska kul att läsa eftersom gator och platser är bekanta. Jag fick boken innan vi flyttade till Ryssland men då hann jag inte läsa den och dessutom blev jag lite avskräckt av att den handlar om en kvinna som försvinner spårlöst i St Petersburg och möter ”en gränslös ondska”. Behövde liksom landa lite i vårt nya liv där innan jag tog in alltför många skräckscenarion. Men nu redo för boken när vi överlevt våra tre år där! Det som är ganska intressant att tänka på är hur annorlunda St Petersburg alltså var på 90-talet (boken utspelar sig då), farligt och fattigt helt enkelt. Min ryskalärare har nångång berättat historier som verkligen får en att inse skillnaderna till idag. Nuförtiden är det nämligen en stad som känns väldigt ofarlig, man ska ju inte vara naiv, men i min vardag där så har jag känt mig tryggare än i många stora europeiska städer.

Men till andra ofarliga delar av världen. Ekenäs! Där hängde vi en eftermiddag förra veckan. Albin skulle träffa sin gode vän Matheo och tur nog råkar jag vara god vän med hans mamma Anna-Stina ända sedan studietiden i Åbo på det glada 2000-talet.


De små övervakade viktiga ställen i staden utklädda till Batman och polis. Why not liksom.


Vi gick genom gamla stan.

Jag föreslog en bild tillsammans men fick negativ feedback.


På Café Gamla Stan var det idyll. Också lite coronatidspåminnelse eftersom hela personalen hade visir. Himla bra dag var det i alla fall!


Och följande dag kunde vi fira att det var dags för semester för familjens fjärde medlem. Hej!

 

 

 

 

 

 

Read more

Andra juli! Känns som att sommaren redan pågått väldigt länge. Bra sak alltså. Särskilt som vi i år avslutar den finländska sommaren ganska mitt i, redan i slutet av juli, och åker till Österrike med flyttlasset. Seba håller precis på och whatsappar mig från Petersburg där han har börjat packa våra grejer. Så jag distanspackar mitt ryska hem från en soffa i Bromarf. Inget man kanske såg komma när vi packade iväg oss för en vecka i mars. Har i allafall bestämt nu att det inte blir nåt mera Petersburg för min del innan flytten, väldigt konstigt att inte se vårt hem nåt mer, men det blir jobbig med karantän och barn i bil och så. Har fortfarande ganska mycket kontakt med mina närmaste kompisar i Petersburg, och sen är ju det goda med staden det att den också i framtiden är bara några timmar från Helsinski. Tänker mig veckoslutsresor dit om några år.

Här har vi det i alla fall väldigt bra. Förra veckans värmebölja gick delvis till att de små var snuviga och vi satt inne i het lägenhet i stan för man kan ju inte ta nysande unge till badstrand i dessa tider. Mot slutet av veckan var de i allafall återhämtade och vi åkte  till landet.

Men först en kväll ute med mina svägerskor.

Åkte till Västra Nyland och världen bästa strand. Kolla sanden! Långgrunt är det så passar för kortbent sällskap. M tog livets första simtur och benen sprattlade som om hon hade babysimmat hela sin uppväxt.

Följande dag kom barnens kusiner på spontanbesök från Hangö. De underhöll sig i timmarna många utanför vedlidret på Albins (nästan) självbyggda båt, och övriga timmar på stranden. Att underhålla barn en solig dag är så lätt.

Sedan kom regnet och jag tyckte det var lämpligt att mysa upp sig i ett soffhörn med kaffe och böcker och njuta av att göra ingenting. Tyvärr höll ingen med mig och genast efter frukost stod jag ute i trädgården klädd i sydväst från 70-talet i ösregnet.

Men sen blev vi bjudna på plättar!

Och igår åkte jag och Albinski in till byn och träffade vänner. Praktiskt att en av hans favoritkompisar är son till en av mina favoritkompisar. Först fick de leka av sig på skolgården. Hur idyllisk skolgård?


Och sedan fish and chips i hamnen och glass utanför butiken. Alla nöjda.

 

 

Read more

Sommarhälsning! Det är 27 grader i vår lägenhet och klockan är snart midnatt. Egentligen älskar jag det för är en sommarivrare av rang, men det gör en lite seg kanske. Men några bilder från de senaste dagarna!

Det var midsommar och vi klädde oss i volang och åkte ut till Kimito.

Den lilla hittade genast projekt. Hur gulligt med matchande byxa. Också den här klänningen är sydd av min farmor för några decennier sedan.

Barnen lekte ute i det gröna.

Och hur länge som helst här i sanden. Klädde mig enligt uppgift och satt och övervakade stranden.

Väl hemma i stan gick vi ut och vädrade oss längs med vattnet.

Gick ett varv på stan och köpte en avskedspresent till Lena, en Marimekkotygväska och kaffe.

Följande dag vaknade lilla M som vanligt tidigt, och inledde sina projekt här hemma. Jag knäppte på televisorn som råkade visa en dokumentär om Helsingforskonferensen 1975. Den blev sedan grunden till OSSE (Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa) som har sitt huvudkontor i Wien och det är med den som Seba ska jobba från och med augusti. Efter ett tag steg Matilda i allafall upp och sedan traskade hon iväg på vingliga, knubbiga små ben. Hon lärde sig liksom gå precis då.

Nu går hon omkring av och an här hemma och ser nöjd ut. Tror det blir väldigt bra nu när hon kan kryssa av det här på sin to do-lista och kanske ta det lite mer lugnt. Dock fick hon hybris, och nu klättrar hon upp på alla möjliga ställen hon inte ännu är mogen för, så som stolar och bord och hyllor, så det där med lugnt stämmer inte för oss andra.

Här gick jag igår och lyssnade på Mona Sahlins sommarprat.

Bra stad en sommarmorgon.

Och en sommarkväll. Gick förbi den ortodoxa gravgården.

Ner till lummiga Lappviken.

Fint!

Read more

Är inte mer unik än att jag när dagarna blir långa och värmen sveper in förvandlas till en som trivs bäst på landet. Tror mig nio månader om året vara ointresserad av att packa ihop sällskapet och åka till landsbygden pga av att jag trivs bäst i stan, men det kan också bero på att jag ogillar att packa. Får typ lite packningsångest, och dessutom har det blivit fler tandborstar och mera grejer att ha koll på. Den här gången kom alla tandborstar med men min tandskena blev hemma, så åker hem om några dagar utvilad men med några millimeter kortare gaddar.

Jo för jag och kaoskanin ett och kaoskanin två åkte ut till mina föräldrars sommarställe i fredags och är ännu här. En inte helt förfärlig grej med föräldraledigt är ju att man inte behöver bry sig så väldigt mycket om vad det är för veckodag ifall solen skiner. Så vi blev här för lite sommarlovsdagar. Familjens fjärde medlem åkte österut för att jobba redan för ett tag sedan och vi saknar honom såklart mycket, allra mest jag varannan morgon 5.30 när Matilda är jättepigg och jag alls inte är jättepigg. Ganska bra går det ändå att vara på olika ställen i och med att man vet att det är för en ganska kort tid. Vi ringer videosamtal, och varje gång Matilda får tag på min telefon nu så vrålar hon Babba, babbaaaa in i skärmen.

Jag är en ny utvilad människa eftersom min snälla mamma tagit varje morgon med lilla M sedan vi kom ut hit till landet. Alla sover ju bättre i landsluft, så även tur nog den lilla ettåringen, men väldigt mycket har de nog hunnit göra innan jag har stigit upp om morgnarna. Alltså känslan av att sova ut, gillar så. Är mitt i allt en positiv person igen som kan tänka halvklara tankar.

Och lite energi behövs det ju för att underhålla en ettåring dagen lång. Fyraåringen är mycket nöjd här ute, han traskar efter sin morfar och så bygger de en båt, sjösätter en eka eller går omkring med varsin skottkärra. Den femtandade racertaxen däremot, håller troligen på att få en sjätte tand vilket kanske är väldigt obekvämt. Och så är hon kanske frusse över att inte ännu kunna gå och har svårt att lugna ner sig på kvällarna när det finns så mycket sprätt i benen. Och så är det det här med att hon så tydligt uttrycker ‘kan jag få en sjunde körsbärstomat tack’, och klart hon blir stött när vi inte genast förstår att det är just en sjunde tomat hon är ute efter, när hon vrålar och hötter med näven. Visste inte ens att barn gillar tomat (annat än som ketchup då).

Här var hon nöjd ett tag. Egen simbassäng, lyx.

Men alltså förutom intensiv så är hon ju så hjärtskärande ljuvlig. Här klädd i en soldräkt från 80-talet som min farmor sytt till mig.

Och angående Wien då? Läste gårdagens blad, eller kanske förrgårsdagens, och det fanns en intressant analys om korruptionsskandalen i österrikisk politik med kopplingar till ryska oligarker. Så det kändes ju som en fin koppling mellan de två länderna (skoja). Sen fick vi ännu fler goda nyheter angående augusti, Österrike har nu tagit bort karantänreglerna för folk som reser från EU-länder och gör inte heller coronatest när man reser in i landet. Hoppas det håller till augusti, oklart hur det skulle gå om någon försökte sticka in en bomullspinne i näsan på argsinte A.

Avslutar med en bild på en lurvig familjemedlem som inte var här nu men som drack vin på vår balkong förra veckan.

Read more



Här spelade  jag spel med en liten brandman imorse medan M tog dagens första nap. Vaknar man mycket tidigt så är man tvungen att samla ny energi ganska snabbt. Albin förklarade spelreglerna för mig, om hur tärningen visar vart man ska gå och får man ett kort så ska man gå till ett djur, det första är snigelkotten. Snigelkotte, hur gullig förklaring.

Fick just ett mail om att reglerna för hur man får alla sina österrikiska papper i skick har ändrats och att vi kan fixa vissa grejer på förhand. Det betyder att vi inte behöver vänta i tre, fyra veckor på flyttlasset i augusti. Blev mycket nöjd, att sova och äta på golvet låter som en rolig lek i några nätter, men som mycket obekvämt i några veckor. 

Insåg jag att jag ännu påstår mig vara 32-årig Sankt Petersburgbo med ett barn här i bloggpresentationen men det stämmer ju inte riktigt längre. Lite äldre, lite fler barn och dessvärre inget St Petersburg längre. Dels känns det helt okej att inte vara där, eftersom planen ändå var tre år och jag redan mentalt börjat förbereda mig på flytt. Nu blev det bara mycket mer plötsligt. Inget avskedskalas med alla kära vänner. Det som känns tråkigast är nog  att vi inte kommer att hänga ordentligt med Lena nåt mer, Albinskis och Matildushkas barnvakt och låtsasbabushka.

Två vardagliga stressmoment jag däremot inte har saknat är den ryska trafiken, som gör mig helt galen eftersom folk kör så fort mitt i stan och dessutom gör luftkvallan risig, och det att man inte kan lita på matkvaliteten. Alltså typ antibiotika i kycklingen och plast i osten. Så att dricka friskt kranvatten och handla ekologisk mjölk och färdigmat i Alepan runt hörnet har känts väldigt lyxigt den här våren. Tidigare har jag brukat packa kappsäcken full av ost, ägg och mat till barna, vilket är ganska bökigt. Det låter galet men så gör folk. Förr fick man tag på allt i Sankt Petersburg men sedan kom importförbudet 2014.  Många Sankt Petersburgsbor är skeptiska och utgår från att mycket som säljs i Ryssland är dåliga och billiga kopior på europeiska produkter. Har man möjlighet så åker man därför över gränsen till Finland och storhandlar ibland, tvättmedel, kaffe, rubbet. I Sankt Petersburg  finns dessutom en massa halvolagliga små butiker som säljer finski produkti där man kan köpa insmugglad Oltermanni (gräddost) och smör.

Men sen igen så är St Petersburg världens vackraste stad som klär så otroligt bra i försommar. Hade så gärna haft ännu en junimånad av vita nätter och gröna parker. Blommande terasser, alla vänliga människor, den barnvänliga kulturen och alla evenemang. Så här fint var det för två år sedan solen sken hela maj och juni.



Read more

Hej från skärgården!

Egentligen var det meningen att vi nu skulle sitta i bilen påväg tillbaka till stan, men det blev en sådan förfärlig storm att det inte kändes så lockande att lasta den lilla Bustern full av packning och barn och köra genom regn och rusk. Skjut alltid upp till morgondagen det du inte har lust att göra idag, som någon klok säkert sade. Efter en vecka av helt spegelblanka kvällar och sol varje dag blev det ett lite blåsigt och vått avslut.  Ganska mysigt ändå, med vinden som viner utanför och tända ljus och rödtjut inne. Nåja, slut på väderleksrapport för Skärgårdshavet.

Härliga dagar hade vi här på ön. Det passar de små liven att man gör precis samma saker varje dag. Mot slutet av veckan kom Niki, Lina och lilla Bernie-kusinen, och Albins lycka var gjord. Sedan dess går han två steg bakom Lina och frågar vad gör du, vadå, vilken, vem, va sa du?

Nu ska diplomaten jobba några veckor innan han är ledig igen ett tag i juli och sedan i augusti är det redan dags för Wienflytten. Vi har försökt planera lite tidtabeller för sommaren nu under veckan men det är inte helt lätt när det är svårt. Oklarheter så där som inställda tåg, stängda gränser och karantäner gör det trixigt att ta sig till Sankt Petersburg för att packa ihop. Skulle gärna åka en sväng och ta avsked av vår lägenhet som vi bodde i i två och ett halvt år. Trivdes verkligen där. Och sen skulle jag så gärna träffa kompisar och Lena och säga hejdå, men där får vi se hur det ens funkar med karantänregler under sommaren.

Har bytt mina ryskaböcker mot mina gamla gymnasieböcker i tyska. Jag läste tyska i två år då och gillade verkligen språket så är väldigt ivrig att fortsätta nu. Lite tråkigt är det att Albinskis fantastiskt gulliga ryska – väldigt flytande men med en mycket finlandssvensk accent- nu blir på hälft men känner att det är svårt att hålla uppe den på distans. Istället försökte jag smyga in lite tyska barnböcker här under veckan (här finns en massa sådana eftersom Albins farmor är tysk), men där var han var inte helt övertygad.

Men nu packa och sova så att vi kommer iväg imorgon i gryningen när stormen lagt sig. Hej!

Read more

Här sitter jag i ett soffhörn i skärgården medan min citykanin följer med när hennes polare fixar med gräsmattan. En av Seppos semesterveckor inföll oplanerat nu den första veckan i juni på grund av karantäntrix. Alltså att det är bättre att semestra när han en gång befinner sig i landet för att inte sedan vara tvungen att karantäna sig en extra gång. Och det passade sig ju alldeles utmärkt i det här sommarvädret så vi packade ihop oss och åkte ut till Korpo.

Men före det, 24 ljuvliga timmar i Ingå.

På lördagen var det äntligen dags för den stora husmorsvilan. Blev upplockad av två glada svägerskor och så körde vi ut till Ingå. Gjorde en tomat- och mozzarellasallad och placerade oss i solen med en flarra rosé och så satt vi där resten av dagen.

Babblade och babblade och bytte bord när det blev skuggigt och hämtade ut lite bubbel. Gick i bastun, två av oss satt och kved av hetta medan rikssvensken eldade på. Men det gjorde att jag lyckades med årets första dopp!

Så glad för det härliga dygnet och för så roliga typer att åka iväg med. Fick så mycket energi av allt skratt och en ostörd nattsömn. Mer sånt i sommar.

Kom hem och fick höra att Matilda tyckt att just detta samma dygn var ett lämpligt ett för att ta sina  första staplande steg. Ovanligt taskig tajming, och det insåg hon nog också så nu verkar hon ha glömt sin nya talang och fortsätter krypa omkring som om ingenting hänt som den racertax hon är.

Vi körde iväg på skärgårdsäventyr nummer två, och lyckades ta oss ända till  Korpofärjan innan den lilla gaphalsen vaknade från sin eftermiddagslur. Hennes favorithobby är inte att åka bil för tillfället så alla uppskattade den tuppluren.

Firade första dagen av öppna restauranger med lunch i Korpoström.

Och kunde sedan sitta här och tugga på vasstrån resten av eftermiddagen. Hade ett zoom-möte med IWC i St Petersburg och kände mig lite väl priviligerad i soliga skärgården när de andra satt inne i den ryska storstaden. Man får nog gå ut där, men har uppmanats att stanna bara hemma. Går man ut ska man helst ha ansiktsskydd, och dessutom är alla parker stängda. Så det börjar ju smaka lite trä efter några månader. Vi beslöt hur som helst att donera alla pengar som blivit över den här våren när vi inte kunnat ordna några seminarier och evenemang, till olika välgörenhetsorganisationer i staden.

Och så här såg det ut ikväll när de små däckat och det plötsligt blev lugnt.

 

Read more