Här blev det strängare lockdown för en vecka sedan eftersom den första ”light” versionen inte hade så mycket effekt. Nu är ungefär allt stängt förutom matbutiker och take away-mat från restaurangerna. Förskolan är alltså också stängd. Den saknar vi! Tur nog är detta bara för några veckor (får vi ju hoppas) och i och med att det är år 2020 och november så var ju ens förväntningar inte skyhöga. Egentligen känns det hela ganska odramatiskt. Båda barnen är lite snuviga så vi gör antagligen samma sak som vi ändå hade gjort dessa veckor.

Det är nu utegångsförbud hela dagen, men eftersom man ändå får göra undantag för att rasta sin hund, sina barn eller sig själv så låter reglerna mycket värre än hur det känns i praktiken. En vacker lördag känns livet i parken helt enkelt ganska vanligt.

Den här helgen råkade vara ovanligt solig för att vara november.

Strax efter fyra går solen ner och då kan det se ut så här om man har tur.

På söndagen åkte Albin och jag till Türkenschantzpark för att få lite nya vyer.

Dagen före butikerna och skolorna stängde skaffade jag nya vattenfärger och papper och nu sitter en liten fyraårig konstnär här hemma och tolkar lockdownen i rött.

Rast.

Den här personen går omkring och har olika egna projekt och är rätt nöjd tills hon mitt i allt anser sig vara mycket missförstådd och då är allt annat än nöjd. Senast gällde det en mycket högljudd önskan om att få sova dagssömn med Albins cykelhjälm på huvudet.

Fick blommor av min kompis Katja i Moskva, och de piggade upp vårt vardagsrum i många veckor.

Den enda tyskan vi hör pratas är Peppa Pig och hennes gäng, men så är det också ganska mycket Peppa man hinner med i lockdown. Hittade till och med matchande glassar när man vill festa till det lite.

Försöker gå ut på en ordentlig promenad varje dag. Lätt med sol och sällskap. Lite segare dagar som i dag när det är dimmigt och grått.

Och så väldigt mycket Netflix om kvällarna. Mer spännande är inte livet ute i världen för tillfället. Väldigt lite julmarknader för att vara Wien. Nu ska vi ut en sväng, så att det sen är roligt att gå in igen. Hej!

Read more

Servus! 

Här är rullar vardagen på igen. Särskilt mycket händer det inte eftersom alla klubbar och hobbier är inställda på grund av lockdownen. Som tur är så håller ändå förskolan öppet, och likaså alla butiker. Seba jobbar hemifrån och jag har ett bakgrundssurr av OSSE-möten blandat med Matildas många frågor här hemma. Matilda och jag gör inte så mycket mer spännande än upptäcker en och annan ny lekpark ibland. Idag gick vi till en i närheten av oss, där gatorna ser exakt ut som Drumsö där jag är uppvuxen. 

Går man åt andra hållet från oss ser det inte lika mycket ut som på Drumsö däremot.

Jag har börjat se framemot att åka hem på jullov snart. Planen var egentligen att fira här med hela Sebas familj, men det lyckas inte i år. Så istället håller jag tummarna för att vi alla lyckas vara snuvfria och coronanegativa och kommer iväg till Finland för några veckor i december. En dag när jag nattade Albin sa han ”jag längtar efter mina vänner i Finland som förstår när man säger roskis”. Om jag inte hittar nåt jobb här så ska jag skicka en ansökan till Kulturfonden för en studie i finlandssvenskt identitetsbyggande hos barn i rikssvensk språkmiljö i Österrike

En dag när det ännu var oktober tog vi bussen upp till Kahlenberg, på berget bredvid oss, och så promenerade vi neråt. 

Tyckte våra hoods verkligen levererade den dagen. 

Det var före restaurangerna var tvungna att stänga så man kunde slå sig ner på en buschenschank. Alla restauranger måste hålla stängt för kunder nu i november men take away funkar. 

En annan dag, också före lockdownen, var vi bjudna till vänner i centrum. 

Och här var vi för en vecka sedan på tidig födislunch på Meisl&Schadn innan restaurangerna stängde följande dag.

Vi hade bokat bord inne men det råkade vara en så varm och skön dag så vi satt på terassen. 

Lagom till Apfelstrudeln vaknade M.

Och sedan gick hon och jag och såg en utställning med van Gogh, Cézanne och Matisse på Albertina. Vi hade sparat den till en regnig novemberdag men nu fick vi bråttom när museerna stängde för resten av månaden.

Och några dagar senare var det min födelsedag. Blev finfint firad av familjen på morgonen.

Och så fick jag champagne och blommor av två kompisar jag lärt känna här i Wien. Blev så glad!

Och den champagnen kom väl till pass när den veckolånga valvakan var över. Puh!

Och nu hade jag just jättemånga timmar tysk grammatik framför zoom. Inte de mest spännande timmarna i mitt liv. Min kurs som jag tar på universitetet var liksom allt annat tvungen att flytta online nu i november.
Nu blir det sen middag, tshüss!

Read more

Usch vilken dag här i Wien. Det var meningen att lockdownen som börjar idag skulle vara ens lilla bekymmer och USA:s presidentval det stora stressmomentet. Och så händer nåt så ofattbart förskräckligt som ett terrordåd mitt i den lugna staden. Vi var tur nog alla hemma igårkväll och hade just nattat barnen när de första nyheterna började komma. Först trodde man att det rörde sig om en skjutning på en plats men under kvällen klarnade vidden av vad som hänt. Vi satt klistrade framför tv:n halva natten och messade med vänner här om läget och var de befann sig. Ändå har jag nog inte ännu kunnat ta in riktigt vad som hänt. Obehaget när katastrofen kommer så nära. Samma gator man själv rör sig på. Igår var sista dagen innan en månads lockdown och vi lunchade på stan på en uteservering på dagen och jag gick på en utställning på Albertina som snart tar slut. Det var en sån varm och skön dag och tänkte extramycket på hur fin staden är och så bra jag trivs. Så obegripligt att allt kan ändras så plötsligt. Idag är skolor och förskolor stängda och alla ombedda att stanna hemma änsålänge. Får se hur resten av veckan blir. Tänker på alla anhöriga till offren och på alla som blev skadade igår. 

Read more

Servus! Här ska det idag hållas en presskonferens om hurudan lockdown här blir från och med nästa vecka. I slutet på den här veckan var här 5600 nya coronafall per dag här och nu är hela Österrike på röd nivå, den högsta, på sin coronaskala. Nu förbereder man sig på att stänga ner för en tid för att inte sjukvården ska bli överbelastad. Det goda är att förskolor och skolor lär fortsätta som vanligt men hurpass stängt det annars blir och för hur länge klarnar i eftermiddag.

Så snart lär väl den här bloggen handla enbart om dimmiga skogspromenader och vardagslivet här hemma. Ingen enorm skillnad till nu i och för sig. Men kommer att sakna promenader på stan och trevliga luncher och middagar med vänner. Två familjer vi lärt känna här i Wien var hos oss på nåt slags väldigt late lunch / väldigt tidig middag en lördag. Bra koncept när ett stort antal barn är med och man vet att man är tvungen att bryta upp redan vid åtta ungefär, för att ett så stort antal gäster som möjligt ska lämna festen glada och nöjda.

Följande dag mötte vi upp Ellen och Benjamin ute i Steinhof. En vacker plats just där staden slutar och Wiener Wald börjar.

Vi promenerade över fält och kullar.

Och lunchade på den här restaurangen. Det blev frittatensuppe till förrätt, vilket är en soppa på strimlade plättar i god buljong. Genial idé för soppa.

I Steinhof finns ett stort gammalt sjukhus som har en egen kyrka uppe i skogen, Kirche am Steinhof. Kyrkan är en av de främsta byggnader i jugendstil i Wien.

Nu fick vi hålla oss bakom staket på grund av corona men det är en imponerande byggnad mitt i tallskogen. Arkitekten är Otto Wagner, en av de mest betydelsefulla arkitekterna och stadsplanerarna i Wien under det förra sekelskiftet. Han har ritat en mängd byggnader och broar i stan.

Bild lånad från www.meinbezirk.at/landstrasse/imagepost/otto-wagner-bauten_i157905

Bland annat Stadtparks U-bahnstation, där jag steg av följande dag för att gå till en italiensk restaurang på middag med två svenska vänner. Vi hänger ofta, men alltid i sällskap av små högljudda, viljestarka valpar, så nu var det härligt att få snacka hela meningar en kväll.

Förra helgen åkte vi in till stan för att köpa en cykel med pedaler till Albin.

Gatorna var fulla med folk.

Solnedgång vid museumskvarteren.

En dag försökte jag imponera på mina barn och mig själv genom att bjuda dem på honungsrostade butternut squashtärningar, men de fnös båda och totalvägrade av oklar anledning. Så i stället blev det butternutsquashpuresoppa för mig hela veckan. God höstmat!

Mat ingen fnös åt var Albins pizza Margerita gjord på pizzadeg på rulle. Succé!

Och en alldeles ljuvligt varm onsdag när M och jag utforskade en ny park, Türkenschanzpark, tillsammans med Matildas kompis Pelle och hans mamma.

En kaffestund här i solen.

Det var lite grann vad vi sysslat med på sistone. Nu ska jag ut på spaziergang, hej!

Read more

Hallihallo från Wien!

Lördag! Matilda sover en tupplur på gården och Albin kollar på tyska barnprogram och jag har äntligen lite kvalitetstid med min dator. Albin har varit hemma från förskolan i två dagar på grund av lite snuva men fantastiskt mycket energi, så det har varit två rätt intensiva dagar. Tur att vi har trampolin på gården. På måndagen blir det dessutom ännu en dag hemma eftersom det är helgdag här, Österrikes nationaldag. Den firas till minne av att Österrike tio år efter andra världskriget, i oktober 1955, blev en självständig, neutral stat efter att de allierade lämnade landet. Dig och mig emellan så hade jag inte full koll på historielektionen om hur Wien och Österrike likt Berlin och Tyskland var ockuperat och uppdelat av de allierade såpass länge efter kriget. Också Wien var uppdelat och styrt av Frankrike, USA, Sovjet och Storbritannien från olika högkvarter i staden.

Men förutom vabbandet då? För ett tag sedan så skrev Ellen till mig att vi ska gå på wienercafé och då gjorde vi det. Wiensk cafékultur fick status som ett kulturellt världsarv av UNESCO för några år sedan och att gå på ett riktigt traditionellt café är naturligtvis nåt man ska göra när man är i Wien. Som turist hamnar man kanske på nåt av de mest kända ställena i stan, Café Central till exempel. Jag hade inte ännu gått på nåt klassiskt café, eftersom jag alltsom oftast rör mig i sällskap med små otyglade valpar och då inte har lugna caféer som förstahandsval.

Men den här sällsynt regniga kvällen tog jag U-Bahn in till centrum, och gick till Café Prückel.

Där jag hittade en Ellen och en dagstidning.

Stället är känt för sin interiör från 1950-talet, men är grundat redan alldeles i början av 1900-talet, då med namnet Café Lurion.

Dagens koffeindos var redan fylld så vi upplevde cafékultur med ett glas Riesling i handen i stället. Lite på tre euro betalar man för ett glas, ganska rimligt pris ändå.

Och här satt vi sedan och diskuterade livet och tittade på intressanta sällskap och kufiska typer i borden bredvid som kom och gick. Väldigt bra ställe att tillbringa en kväll.

Read more

Hallo från ösregn och Österrike! Matilda sover i vagnen efter morgonens lekträff och jag lunchar på ett café brevid oss. Fyllde precis i ett coronaformulär, här är caféer och restauranger öppna som vanligt men man måste lämna sina kontaktuppgifter och så hör restaurangen av sig om någon smittad råkat vara där samtidigt. Påvägen hit i spårvagnen var det en upprörd dam som skällde ut en herre eftersom hon tyckte hans munskydd inte täckte näsan tillräckligt väl. Han sa surt att det ger imma på glasögonen och brydde sig inte sedan nämnvärt om hennes långa och högljudda utskällning.

Igår började min tyskakurs på universitetet och den verkar bra. Det blir lite mindre socialt nu när alla ska sitta långt ifrån varandra med munskydd och så, men nivån verkade i alla fall passande och jag ser framemot en liten dos tyska i min annars väldigt svenskspråkiga vardag. En dag försökte jag få Seba att börja tala tyska med mig eftersom det ändå är hans modersmål, men det lyckades i en kvart och sedan glömde vi bort att vi bytt hemspråk.

Valet i söndags förresten, här i Wien vann Socialdemokraterna igen, och gick dessutom framåt lite. FPÖ kraschade totalt och backade 23 procentenheter. Det har att göra med Ibizaskandalen förra året, där den tidigare FPÖ ledaren fångades på film när han sysslade med skumma ryska affärer. Hoppingivande i alla fall i dessa tider av viktiga val att politiker och partier som sysslar med förfärlig politik och skumma kontakter verkligen blir bortröstade…

Annat då? En dag förra veckan hälsade vi på Anna i hennes ateljé bredvid Prater, ett stort nöjesfält här i stan. Anna var utbytesstudent i Åbo när jag studerade där, alltså för ungefär tio år sedan, och nu bor vi båda i Wien och har kunnat träffas igen.

Se så fina grejer i keramik hon gör. Jag beställde en vas som ska få pigga upp vårt vardagsrum.

Förra veckan var det ännu torrt och varmt och då hängde vi i olika parker. Träffade Matildas kompis Pelle i Lichtensteinparken.

Sedan åkte vi in till stan.

Och träffade Seppo utanför ambassaden och gick till en park och åt lunch.

Och tittade på traktorer.

Och sedan gick vi hem genom stan.

Nu ska ett hungrigt gäng utfodras och sedan skall jag in till stan och träffa Ellen som ska visa mig ett äkta Wienercafé. Hej!

Read more

Guten Morgen! Matilda och jag var de första att vakna idag i detta hushåll. Hon går omkring och pratar i ett, vrålar glaaassss och rycker i frysdörren, vill absolut skriva blogg med mig och däremellan läser hon sin pekbok om traktorer och konstaterar nöjt traktor på varje bild och klättrar sedan upp på någon stol och säger tadaaaa. Ettåringar, så sjukt intensiva och gulliga.

Här är det lokalval idag. Wien är både huvudstad och ett av nio bundesländer, förbundsländer, i Österrike. Förutom val i dessa bundesländer så är det också val till nåt slags motsvarighet till stadsfullmäktige, men här i Wien på en ännu lokalare nivå, stadsdelsfullmäktige? I vartfall har gatorna varit fulla av valaffisher de senaste veckorna. I Wien är det Socialdemokraterna som styr och sedan länge har starkt stöd. Österrike är annars ett konservativt land och leds av Sebastian Kurzs ÖVP, men man säger att Wien ist anders, och här fick ÖVP bara knappt tio procent i senaste lokalval. Dock fick det högerextrema FPÖ nästan 30 procent i senaste valet också här. Det österrikiska Frihetspartiet som länge leddes av Jörg Heider, om ni minns. Många av deras valaffisher är helt absurda, som om de vore en förfärlig parodi på främlingsfientlighet. Så det jag hoppas på idag är att de i allafall inte ökar sitt stöd här i Österrike.

Nu gick familjen ut till bageriet och när det kaotiska gänget är tillbaka så ska vi förbereda inför lunchgäster som kommer vid ett. Dvs vi städar undan grejer och barnen drar fram nya grejer. Sebas kollega och hennes familj är det som kommer, och hon är sedan i kväll sysselsatt med att följa med valet. Vi ska bjuda på laxsoppa och ugnsäpplen. Hoppas att det inte börjar regna så kan barnen hoppa av sig lite energi på trampolinen.

Och så här såg det ut igår när vädret var mycket soligare och varmare än vi väntat oss och vi tog oss upp på berget brevid oss. Kanske sommarens sista dag.

Matilda sov och Albin underhöll med historier. En dag berättade han om den tidigare presidenten i hans påhittade Babyland. Presidenten hette Jordgubbinen, och här misstänker jag att han inspirerats av att vi just talat om Finlands tidigare president Halonen 😀

Och sedan lunch och lekplats på det. Bra lördag. Nu ska det kokas laxsoppa, vi hörs!

Read more

Fredag! Matilda går omkring här hemma och pekar på allt hon får syn på och frågar ”e deet?”. Är det en bil eller traktor säger hon nöjt brrmm. Vi har sovit som krattor båda två, Seba var på jobbresa och barnen tyckte att de båda gärna sov praktiskt taget på mig. Sedan sparkade båda i sömnen hela natten så att högst en tredjedel i taget sov, och Matilda avslutade med att falla ner från sängen. Men men nu skiner solen och jag har druckit väldigt mycket kaffe och alla är relativt nöjda. Igår var jag på universitetet och gjorde ett nivåtest i tyska för att kunna anmäla mig till en språkkurs. Först hade jag tänkt att jag hittar någon online kurs på grund av min ständiga följeslagare vilda Matilda, men sedan bestämde jag mig ändå för en kvällskurs. Så två kvällar i veckan hela hösten ska jag hoppa på spårvagnen och åka in till universitetet för några timmar tysk grammatik. Hoppas jag inte ångrar mig i novemberrusket. Och ännu mer hoppas jag att kursen verkligen kan hållas annat än online, med tanke på coronaläget som ju inte är så muntert här i Wien.

Så här såg det ut på campuset. En kompis hjälpte mig att passa Matilda medan jag gjorde testet. Jag blev nivå B2 men anmälde mig ändå till en B1 fortsättningskurs. Roligare när det inte är för svår grammatik resonerade jag.

Annat då från den senaste tiden. En kväll åkte jag in till centrum och träffade Ellen. Vi möttes upp vid Schwedenplatz. Schwedenplatz heter det som tack för en svensk hjälpinsats efter första världskriget lärde jag mig. Här an der inte särskilt schönen blauen Donau(kanal) kan man sitta på olika barer och restauranger och kolla ut på båtarna som åker till Bratislava. Det gjorde inte vi den här kvällen, utan gick över bron till det andra distriktet.

Började med en sväng i Augarten, en stor park. I bakgrunden syns ett Flakturm som nazisterna byggde under andra världskriget som bombskydd vid flygattacker.

Vi gick vidare i Leopoldstadt som området heter. Här på en liten sidogata finns ett litet finskt cafe, Cafe Ihana.

Men den här dagen skippade vi karelsk pirog och annat man kan äta på finskt cafe, och slog oss ner på ett himla mysigt ställe på Karmelitermarkt för falafel och rödvin.

Perfekt kväll.

Följande dag var det väldigt somrigt väder och jag åkte in till stan för att köpa regnkläder till A för mindre soliga dagar. Hittade ett mycket fint övergångsställe just där Maria Hilferstrasse, en stor shoppinggata, börjar.

Sedan tackade det varma sommarvädret plötsligt för sig och åkte iväg (till Norden tror jag), och regnkläderna kom i användning.

Och på lördagen var det så kyligt så att dunjackan åkte på när vi gick ut. Här i Museumskvarteren i centrum.

Väldigt flotta gångar mellan innergårdarna.

På söndagen blev det ännu en utflykt till Augarten.

Vi träffade ett finsk-tyskt par som vi lärt känna genom Sebas mamma, som jobbat med Heidi från Finland i Tyskland. Men nu bor de här sedan några månader och vi kunde prata om hur det är att vara ny i staden. Albin fyllde vagnen med en miljon kastanjer, Matilda pep och den soliga parken var fylld av söndagsflanörer. Det var den halva veckan och nu är det helg igen!

Read more

Servus! Vi är äntligen friska igen efter höstens första förkylning. Albin är tillbaka på förskolan och Matilda sover i skuggan under silverpilen på gården. Jag hade egentligen tänkt åka in till stan och fixa lite grejer, typ årskort till spårvagnen, men sedan fastnade jag istället med min dator här i trädgården. Uppskattar tystnaden efter en vecka hemma med snuviga men energiska barn.

Så det finns inte jättemycket att rapportera från den senaste veckan. En dag fick vi en leverans från Ikea och sedan byggde vi möbler hela eftermiddagen. Fattar inte att Albin redan är så stor att han faktist var till riktig hjälp. Kunde spänna skruvar och muttrar medan jag höll olika delar på plats. En hylla för leksaker, en terassoffa och ett skrivbord inför höstens hemmakontor byggde vi.

Mycket information hinner Albin leverera också. ”Tänk mamma att vår hortensia pratar flytande svenska. Det lärde den sig när den bodde i Sverige i 20 år och jobbade som busschaufför”.

Här har vi den gamle busschauffören.

En kväll när alla var friska åkte vi upp på berget brevid oss. Om man går två och en halv kilometer rakt uppåt, eller tar bil i fem minuter om man inte känner för veckans träningspass, så kommer man till Am Himmel. Ett otroligt vackert ställe i Wiener Wald med utsikt över hela Wien.

Öppna landskap.

Första gången vi var i Am Himmel var det ännu augusti och rosorna blommade längs med vinrankorna.

Mest spännande var ändå gruset.

Och när man trodde att det inte kunde bli bättre så dök det upp en jättestor lekplats.

Himla fint helt enkelt. Det tycker nog alla fästingar också men dom tänker vi inte på nu.

Read more

Här håller höstens första förkylning oss hemma den här soliga septembermåndagen. Tycker ändå Albins motståndskraft klarade det väldigt bra med tre förskoleveckor utan minsta snuva, efter en så lång tid utan förskola. Bara en oskyldigt rinnande näsa verkar det här handla om men coronan gör ju att man håller sig hemma för minsta lilla symptom. Vi sprider i alla fall ut alla leksaker i hela huset, kollar på Peppa Pig på tyska och klipper gräsmattan. Väldigt glad över att vi råkat få trädgård, vi bor i första våningen i ett höghus så gården utanför hör till vår lägenhet. Bekvämt vad gäller att rasta barnen. Och bra i osäkra coronatider, ifall här skulle bli lock-down igen som i våras.

Här ökar coronan nu ganska snabbt, under några dagar med 800 nya fall per dag. Det betyder mera masktvång, från tidigare ska man ha ansiktsmask i kollektivtrafiken och mataffärer och apotek, men nu gäller det också när man går in på restauranger och i alla övriga butiker. Men livet här fortsätter ändå ganska normalt och det rör sig mycket folk på stan och folk går ut och äter på restauranger och caféer. Däremot är här såklart inga turister vilket gör att det säkert känns helt tomt på stan för dem som vet hur här brukar se ut på sensommaren. 

Innan förkylningen gjorde vi i allafall olika roliga grejer. Sommarvädret håller i sig här, så en lördag tog vi U-bahn några stationer och gick till Romawiese, en simplats vid Alte Donau. Tog sommarens längsta simtur, och vattnet var härligt friskt och luften varm.

En dag gick Matilda och jag iväg till svenska kyrkan för att delta i deras barngrupp och träffa lite andra barn och föräldrar.

Kungen och drottningen höll ett vakande öga över oss. Väldigt trevligt var det och jag tänker börja gå dit en gång i veckan.

Matilda slocknade i vagnen och jag kunde gå på spontanlunch med Seba som nu distansjobbar några dagar i veckan pga av coronan.

En sallad senare och fortfarande ett sovande barn i vagnen.

Gick vidare till Sievering som är stadsdelen precis brevid där vi bor och hittade ett mycket bra mini-torg. Köpte blåbär och broccoli.

Och solrosor.

Föjande dag åkte Matilda och jag ut till Schönbrunn och träffade nya kompisar vi lärt känna i barngruppen dagen innan. Först irrade vi omkring ett tag och sökte rätt avtag i den jättelika parken.

Barnen lekte i sandlådan och vi kunde prata livet i Wien.

Väldigt mysigt café.

Och sedan en promenad med slocknade barn på det. Schönbrunn som annars är Wiens mest besökta sevärdhet var helt absurt tomt när man stod framför slottet. Här myllrar det vanligtvis av turister men nu var det mest breda tomma sandgångar.

Och en Matilda som tar en paus och skäller lite på en hund som avslut. Hon är rolig att gå på gatan med nu för hon säger vov vov vov till varje hund och slutar inte före hunden inte längre syns till, men då har det oftast dykt upp en ny att hälsa på.

Read more