Servus! Vi är äntligen friska igen efter höstens första förkylning. Albin är tillbaka på förskolan och Matilda sover i skuggan under silverpilen på gården. Jag hade egentligen tänkt åka in till stan och fixa lite grejer, typ årskort till spårvagnen, men sedan fastnade jag istället med min dator här i trädgården. Uppskattar tystnaden efter en vecka hemma med snuviga men energiska barn.

Så det finns inte jättemycket att rapportera från den senaste veckan. En dag fick vi en leverans från Ikea och sedan byggde vi möbler hela eftermiddagen. Fattar inte att Albin redan är så stor att han faktist var till riktig hjälp. Kunde spänna skruvar och muttrar medan jag höll olika delar på plats. En hylla för leksaker, en terassoffa och ett skrivbord inför höstens hemmakontor byggde vi.

Mycket information hinner Albin leverera också. ”Tänk mamma att vår hortensia pratar flytande svenska. Det lärde den sig när den bodde i Sverige i 20 år och jobbade som busschaufför”.

Här har vi den gamle busschauffören.

En kväll när alla var friska åkte vi upp på berget brevid oss. Om man går två och en halv kilometer rakt uppåt, eller tar bil i fem minuter om man inte känner för veckans träningspass, så kommer man till Am Himmel. Ett otroligt vackert ställe i Wiener Wald med utsikt över hela Wien.

Öppna landskap.

Första gången vi var i Am Himmel var det ännu augusti och rosorna blommade längs med vinrankorna.

Mest spännande var ändå gruset.

Och när man trodde att det inte kunde bli bättre så dök det upp en jättestor lekplats.

Himla fint helt enkelt. Det tycker nog alla fästingar också men dom tänker vi inte på nu.

Read more

Här håller höstens första förkylning oss hemma den här soliga septembermåndagen. Tycker ändå Albins motståndskraft klarade det väldigt bra med tre förskoleveckor utan minsta snuva, efter en så lång tid utan förskola. Bara en oskyldigt rinnande näsa verkar det här handla om men coronan gör ju att man håller sig hemma för minsta lilla symptom. Vi sprider i alla fall ut alla leksaker i hela huset, kollar på Peppa Pig på tyska och klipper gräsmattan. Väldigt glad över att vi råkat få trädgård, vi bor i första våningen i ett höghus så gården utanför hör till vår lägenhet. Bekvämt vad gäller att rasta barnen. Och bra i osäkra coronatider, ifall här skulle bli lock-down igen som i våras.

Här ökar coronan nu ganska snabbt, under några dagar med 800 nya fall per dag. Det betyder mera masktvång, från tidigare ska man ha ansiktsmask i kollektivtrafiken och mataffärer och apotek, men nu gäller det också när man går in på restauranger och i alla övriga butiker. Men livet här fortsätter ändå ganska normalt och det rör sig mycket folk på stan och folk går ut och äter på restauranger och caféer. Däremot är här såklart inga turister vilket gör att det säkert känns helt tomt på stan för dem som vet hur här brukar se ut på sensommaren. 

Innan förkylningen gjorde vi i allafall olika roliga grejer. Sommarvädret håller i sig här, så en lördag tog vi U-bahn några stationer och gick till Romawiese, en simplats vid Alte Donau. Tog sommarens längsta simtur, och vattnet var härligt friskt och luften varm.

En dag gick Matilda och jag iväg till svenska kyrkan för att delta i deras barngrupp och träffa lite andra barn och föräldrar.

Kungen och drottningen höll ett vakande öga över oss. Väldigt trevligt var det och jag tänker börja gå dit en gång i veckan.

Matilda slocknade i vagnen och jag kunde gå på spontanlunch med Seba som nu distansjobbar några dagar i veckan pga av coronan.

En sallad senare och fortfarande ett sovande barn i vagnen.

Gick vidare till Sievering som är stadsdelen precis brevid där vi bor och hittade ett mycket bra mini-torg. Köpte blåbär och broccoli.

Och solrosor.

Föjande dag åkte Matilda och jag ut till Schönbrunn och träffade nya kompisar vi lärt känna i barngruppen dagen innan. Först irrade vi omkring ett tag och sökte rätt avtag i den jättelika parken.

Barnen lekte i sandlådan och vi kunde prata livet i Wien.

Väldigt mysigt café.

Och sedan en promenad med slocknade barn på det. Schönbrunn som annars är Wiens mest besökta sevärdhet var helt absurt tomt när man stod framför slottet. Här myllrar det vanligtvis av turister men nu var det mest breda tomma sandgångar.

Och en Matilda som tar en paus och skäller lite på en hund som avslut. Hon är rolig att gå på gatan med nu för hon säger vov vov vov till varje hund och slutar inte före hunden inte längre syns till, men då har det oftast dykt upp en ny att hälsa på.

Read more

Servus!
Vad kan det ha hänt i denna del av Österrike en första vecka i september?

För precis en vecka sedan åkte den förvirrade tandläkaren och kaoskanin I och II in till centrum. Ungefär en halvtimme tar det med spårvagn och är väldigt bekvämt. En av orsakerna till att Wien blivit utsedd till world’s most liveable city är att kollektivtrafiken är så bra, och att den dessutom bara kostar en euro i dagen när man har årskort.

I centrum träffade vi den här personen.

Vi gick längs med Graben som är en stor gågata med dyra butiker.

Och några vanliga, som H&M, i ovanligt fancy lokal. Också korvkiosken har snofsat till sig, Zum goldenen Würstel- den gyllene korven.

Vi gick genom små gränder och förbi trevliga hörn.

Matilda planerade hur lite hon skulle sitta stilla på restaurangen.

Vi kom fram till Judenplatz.

Och kvällens grekiska restaurang. Vi var tidigare än de flesta andra matgästerna och middagen gick finfint trots att det var så mycket spring i de korta benen.

Påvägen till spårvagnen somnade den minsta i vagnen vilket gav oss chansen till en extra halvtimme på stan.

Vilket betydde glasspaus. Nocciola ska det vara! Här finns det italiensk glass i vartannat gathörn och det gör ju inte staden mindre liveable.

Följande dag var det bara jag och barna som behövde kvällsproggis eftersom Seppo satt fast i något möte med OSSE. Mötena drar ofta ut på tiden då många av länderna tydligen missat grundkursen i konstruktiv dialog. Vi tog i allafall bussen upp på berget och Albin skuttade mot lekparken.

Sedan gick vi till en vinodling för ett glas druvsaft och en pretzl till kvällsmål. Druvsocker och vitt mjöl är inte helt oviktiga delar av kostcirkeln.

De sprang av sig den nytankade energin och sedan nog vi bussen ner igen. Ungefär 10 minuter tar det.

Fredag och den här gången lämnade jag hemma alla familjemedlemmar och promenerade upp mellan dessa rankor.

Hälsade på fåren.

Och kom upp till en liten vinstuga.

Hittade Ellen och Benjamin bland druvorna.

Det skymde och fler av deras vänner dök upp, några tjejer från Georgien, en fransk kille och så en mops och en tax.

Och några spritzers senare var det redan alldeles mörkt och stället stängde och vi gick neråt stan med med hjälp av ficklampor.

Nu blev det bara tre dagar istället för en hel vecka i denna olidligt spännande rapportering, får fortsätta med en del två imorgon!

Read more

Hej från en solig trädgård i östra Österrike!
Här är det sommarväder igen efter en dag av kallt och regn som fick mig att komma ihåg att uppskatta värme och sol. Höll på att bli lite hemmablind och bortskämd av det vackra vädret men det löste en blöt kall dag snabbt. Tydligen kan här vara sommarväder ända in i oktober, och det tycker jag är väldigt trevlig information att få. Allt är lättare när man bara klär flocken i shorts och t-shirt och ramlar ut i solig park.

Dagen började som vanligt med fem-minuterspromenaden till föris.  Den här veckan har lämningarna verkligen gått bra. Albin vinkar glatt av mig och Mini-Matte och så går han och leker. Kanske bästa starten en dag kan få. Sedan gick jag till vårt närmaste café på en cappuccino och croissant med en mamma från Ungern som har sitt barn i samma grupp. Och när Matilda ganska snabbt tröttnade och bara gjorde rymningsförsök och gnagade på alla stolsben gick vi via vår närmaste park en sväng och så hem till egen trädgård.

Matilda bökade runt lite på gården, övade sin balans och åt en näve småstenar som second breakfast. Jag uppskattar verkligen nu mina lugna föräldralediga dagar. Förra hösten när Matilda var mini flängde vi runt på möten i och med att jag ännu var ordförande för IWC i St Petersburg tillsammans med en kompis. Och efter det en vår där Albins dagis stängde i mars och inte öppnade på hela våren. Och så flytten hit och anpassningen till det nya landet. Men nu känns det verkligen att den nya vardagen börjat och det ska nog bli bra!

Steker bananplättar och packar upp det sista i hemmet. Ska kolla upp en föräldra-barngrupp jag blev tipsad om, och försöka hitta någon yoga eller pilates där man obemärkt kan smyga med in en vild ettåring.

En grej jag verkligen saknar från förra året är min bästa måndagspilates hemma hos min tyska kompis. Ser ni mini-Matilda?

När Matilda somnade fortsatte jag med ett språktest på nätet som jag blev på hälft med nångång i juli. Deutsche Welle har bra sidor för att öva sig i tyska och nu har jag gjort de nivåtest som finns och borde vara på nivån B2. Lite mer tyska hade jag kvar i minnet än jag trodde. Jag läste några kurser tyska i gymnasiet, men skojade sedan till det och bodde först ett år i Frankrike och ett annat i Italien och avslutade nu med tre år av hemmasnickrad  ryska. Däremot har jag alltid hört tyska talas i och med att min svärmor är tysk. Nu är det i alla fall dags att plocka fram min inre Günther som jag nog alltid vetat att legat på lur någonstans i bakhuvudet. Helst skulle jag ta någon intensivkurs vid universitetet men det är lite svårt i sällskap av Matilda. Ska kolla efter en kvällskurs eller kanske en privat språklärare att träffa ibland. Och tills dess fortsätter jag med min tyskabok från gymnasiet, Neue Adresse, vars layoutare måste ha varit drabbad av ett rejält solsting.

Och en orelaterad bild från söndagspromenaden på det. Nu ska vi ut en sväng.

Read more

Här har vi haft inskolning på förskolan hela veckan, och det har gått bra! Albins förskola är svenskspråkig vilket verkligen underlättar nu i starten. Fast man säger att barn lär sig språk snabbt så hade det varit lite att ta i att ta detta extremt pratglada barn (på svenska) från sitt rysk-finska dagis, och sätta honom i en tyskspråkig grupp här. Så nu lär vi oss båda istället att kalla dagis för förskola och Albin kan prata på från dag ett. Och så kommer tyska och engelska att komma smygande snabbt ändå eftersom de flesta barnen är tysk- eller engelskspråkiga och hela förskolan är rätt trespråkig egentligen. Jag hade gärna låtit också Matilda börja där under hösten eller vintern men det går inte före hon är två år. Hon har istället haft kvalitetstid med sin farmor som kom och hälsade på oss och hängde med M när Albin och jag vande oss vid förskolan.  Vi bor bara fem minuter ifrån förskolan och det är vardagslyx på hög nivå. Blir alltså av med mitt dagliga crossfitpass – skuffa två barn minst en mil genom rysk storstad, men ska se till att hitta någon annan spännande träningsform istället.

Annat vi gjort på sistone är simmat på Krapfenwaldlbad. Eftersom somrarna här är väldigt varma och havet väldigt frånvarande, så finns här olika simbassänger runt om i stan (och så finns ju Donau såklart och längs med den ska också vara bra att simma på vissa ställen men det har vi inte testat än). Den närmaste bassängen för oss är Krapfenwaldlbad och där har vi nu plaskat runt tre gånger.

Man tar en buss från oss upp på det närmaste berget. Först hamnade vi för långt och fick ta en glass högt uppe på berget istället. Men sedan gick det rätt och stället fick många poäng.

Här kommer man in.

Och här kan man simma och kolla ut över stan. Det var alldeles för mycket folk de varma dagarna för att jag skulle lyckas simma här med de ickesimkunniga ankungarna men den sista gången vi var här och stället var folktomt  fick jag mig en simtur här också. Finfint! Och så finns det tre andra pooler och lekplats och café. Gillar!


En annan eftermiddag efter förskolan gick vi till samma buschenschank jag varit på tidigare också och satt bland vindruvsplantorna och hade det bra. Servitören var lika sur som senast och det är en intressant grej att vänja sig vid här, att folk ibland gör det till en grej att vara ganska oartiga på restauranger och cafeeer för att det lite hör till här i Wien. Det är en del av kulturen liksom, som någon wienbo hade förklarat för en nyinflyttad bekant. Men annars tycker jag nog att vi träffat väldigt trevligt folk här, gillar särskilt hur man lite hälsar på varandra på gatan här i våra kvarter, hur brandmän, poliser och spårvagnschaufförer vinkar åt Albin som tittar när de åker förbi, och hur jag möter olika gulliga tanter som berättar en massa saker på väldigt svår österrikiska. Och Albin och alla tandtroll uppskattar mängden godis han blir bjuden på av personalen på våra stammisställen här i kvarteren varje gång jag köper en kaffe.

Read more

Här i gränderna kutade jag till butiken i fredags för att hinna köpa välling och blöjor innan veckoslutet (mitt liv är så dekadent). Hade nämligen precis fått höra att butikerna skulle vara stängda på lördagen på grund av helgdag, och på söndagarna är butikerna alltid stängda. Men, men, en minut över sju var jag framme och då var butiken redan stängd för dagen. Så det är en ny grej att vänja sig vid här, att alla butiker stänger tidigt och är söndags-och helgdagsstängda. I Sankt Petersburg var vår närbutik öppen dygnet runt och i Finland hittar man ju oftast någon kvällsöppen Alepa. Här får tydligen butiker som riktar in sig på turister hålla öppet lite mer flexibelt, och i centrum kan man hitta små matbutiker med söndagsöppet. De får ändå inte sälja sina städgrejer på söndagar, eftersom det inte är något turister förväntas köpa. Väldigt lustig approach. Vila – inte skura – på söndagar liksom. Här kan det bli lite som när man i Finland kan missa Alko före en långhelg, fast precis tvärtom. Här är det då blöjor och tvättmedel man ska bunkra upp med i tid, för en kyld flarra Grüner Veltliner får man köpa med sig från vilken heurigen som helst för en tia när andan faller på.


Det var i allafall ganska trevligt att tänka att precis alla butiker var stängda under helgen så inga praktiska inköp kunde göras till det nya hemmet, så istället blev det två dagar av promenader och heurigenbesök. En heurigen säljer vin direkt från en vingård och serverar enkel mat. På lördagen gick vi upp till Cobenzl där vi varit tidigare också. Det är en två kilometers promenad ganska brant uppåt, så när man väl är framme är vyn över vinodlingarna och Wien helt fantastisk.


På söndagen hade vi träff med Ellen och Benjamin och gick åt ett nytt håll. De hade passerat en helgöppenbutik i centrum och kunde deala Matilda ett paket Pampers. Efter tio minuter betydligt mindre brant promenad kommer man till de här landskapen.


Vi gick till en heurigen de blivit tipsade om och satt där under eftermiddagen och drack vin och druvsaft och åt olika små österrikiska snacks.

Ett barn somnade och det andra pausade i en hängmatta med en video.

Och sedan promenerade vi hemåt genom kvällen. Väldigt glad att vi hamnade i den här gröna stadsdelen efter tre år i centrum av vackra, men onekligen rätt trafikerade, Sankt Petersburg.

Read more

Hurra för flyttlasset som äntligen har anlänt! Det har varit tio väldigt ekande dagar här i den tomma lägenheten men för tillfället fylls den av olika random grejer som jag inte sett sedan mars. Matbord, soffa och säng ser jag fram emot! Kastruller och tallrikar kommer inte heller att slå hål i sidan.


Vi väntar fortfarande på att få internet hem till oss, här kan man tydligen alls icke gå och skaffa sig en portabel liten wifigrej i någon shop, utan man ska ha rätt dokument och vänta jättejätte länge. Så det gör vi nu och jag surfar vidare på mitt långsamma finska nät i telefonen (vilket betyder få och suddiga bilder här i bloggen ett tag till). Vår bil åkte också idag in på check för att få rätt stämplar och intyg innan vi kan registrera den här, vilket också tar många många veckor. Man måste ju vara noga med pappersarbetet tycker man i Österrike.

Den senaste veckan har gått helt okej, men inte är det helt lätt att flytta en liten flock kaoskaniner och försöka anpassa dem till ny miljö. Att vi inte haft våra saker i kombination med att jag inte kan staden alls har också gjort dagarna ganska ostrukturerade. Barnens mormor var här i en vecka vilket var en perfekt mjuklandning i allt det nya, eftersom Sebas jobb dessutom började samma dag vi kom hit. Men, men det blir nog bra nu med sakerna på plats och dagiset som börjar om några veckor.

Väldigt vackert är här hur som helst, och jag är glad att vi bor lite utanför stan. Precis brevid där vi bor börjar vinområdena, och vi åkte upp till Cobenzl på lördagen och hittade en liten husdjursgård. Kände att det var underhållning på rätt nivå och köpte årskort direkt.

Lunchade på ett ställe brevid, det var mycket semmelknödeln och schweinsbraten på menyn men jag fegade ur i hettan och beställde en ickelokal halloumisallad. Men vinet var såklart lokalt och väldigt gott.

Och sedan satte vi oss här och drack druvsaft i hettan med utsikt över vinodlingarna och Wien nere i dalen.


Albin rusade ner mot staden och fick skjuts upp tillbaka. Väldigt ivrig för många turer upp hit under de närmaste åren!

Nu ska jag ordna bland flyttlådorna lite!

 

 

 

Read more


En snabb rapport från Wien medan Matilda tar sig en lite lur. Vi har ännu inget internet hemma så vågar inte ladda upp så många bilder. Här allt bra! Resan gick fint, alla många kappsäckar kom fram och i Wien mötte Seba oss på flygplatsen. Vi bor i Grinzing, en stadsdel utanför centrum som är väldigt mysig. Lägenheten hade jag sett bilder på tidigare och den kändes genast ganska bekant. Jag är världens snabbaste på att känna mig hemma på olika ställen så tycker redan att det är rätt självklart att vi bor just här. Dock väntar vi ännu på flyttlasset så det är väldigt tomt i lägenheten. Och ekar till alla grannars stora lycka, ingen kan ha missat att vi flyttat in om vi säger så. Vi har köpt uppblåsbara madrasser och så äter vi från de kärl vi hade med i packningen, vilket råkar vara en fin kaffeservis inköpt i Petersburg och Matildas kaninporslin och BabyBjörn-set. Jag hade ändå hoppats att flyttlasset skulle ha kommit idag, det är nämligen redan i Österrike men väntar på någon stämpel på något dokument som ingen hinner med pga semestertider. Så det lär bli en vecka till med barnplastsked som smörkniv.


De första dagarna var det lite kallt väder, underligt höstigt faktist, men nu är det sommar igen med trettio grader och sol. Barnen har varit ganska intensiva pågrund av alla nya intryck så vi har hängt ganska mycket hemma på den egna gården och i de närmaste kvarteren. Sparar spanska ridskolan och olika slottsparker till någon vecka med mindre coronarestriktioner och lugnare barn.

En stor skillnad mot de första dagarna i Petersburg då för tre år sedan är att jag här förstår vad folk säger och vad det står på olika skyltar och det underlättar ju verkligen. Har talat med olika trevliga grannar som önskat oss välkomna, och det har gått ganska fint trots att jag inte talat tyska sedan gymnasiet. Kör med ett väldigt finlandssvenskt uttal och hoppas på att det verkar lite österrikiskt, uttalet är ju lite annorlunda här. På caféer och i butiker lyckas jag dessutom oftast avsluta med da da , harasho, spasiba, men det lär väl också försvinna efter ett tag.

Igår åkte mamma och jag in till centrum för första gången och det var verkligen magnifikt. Vi träffade Ellen, min mammas kompis dotter som bott här i några år, och hon visade oss runt på stan och så åt vi middag på ett vackert torg, Judenplatz. Finfin första kväll i centrum!

Read more

Imorgon åker vi iväg! Iiik vad spännande. Meningen var att åka en sväng redan i april men det satte coronan stopp för, så nu är jag ivrig som ett litet barn att se staden och vår lägenhet för första gången. Väldigt nöjd också eftersom Seba precis kom fram till Wien, han körde genom Tyskland och Österrike och allt gick smidigt. Jag flyger alltså med de små kaoskaninerna imorgon (eller alltså idag, oj klockan är mycket) och dessutom kommer min mamma med för en vecka. Är det nåt jag lärde mig i Ryssland så är det att man alltid ska inkludera babusjka när man har en skock barn att se efter, så jag är väldigt glad att hon kan joina. Större chans att ett korrekt antal barn och kappsäckar kommer ända fram till målet på det här viset.
Vi har skaffat munskydd och jag har packat hela dagen och städat här i lägenheten. Men ovanligt odramatiskt och lätt känns det att packa ihop sig. Albin är också mest bara ivrig för flytten och planerar olika grejer han ska bygga på vår gård där och funderar på vilken färg trampolinen har.

För att inte sitta hemma och tänka packning igår så åkte vi på utflykt till Högholmen med mina föräldrar. Kollade på tigrar och Matilda sa vov vov vov. Den största hiten var ändå jättesandlådan.

Men några kollegor hann hon ändå hälsa på. Nu måste jag sova, hörs i Wien!

Read more


Den ryska jättevolvon  åkte österut för en sista fixarvecka. Registerplåtarna ska lämnas tillbaka och eftersom det är rysk byråkrati inblandad, så gäller inte tex. ett formulär på nätet och postning, utan inspektion på polisstation och väntan på viktiga stämplar i dagarna fem. Vi har annars varit förskonade från rysk byråkrati eftersom vi på konsulatet inte varit tvungna att fajtas om arbetstillstånd, uppehållstillstånd och hyreskontrakt. Men eftersom bilen är vår egen så blev det ändå lite byråkrati så här på slutraken. Idag håller en flyttfirma på och packar ihop lägenheten på konsulatet och sedan åker grejerna ner till Österrike. Seba kommer ännu via Helsingfors innan han kör ner till Wien. Är alltid lite smånervis att ha honom på landsvägen mellan gränsen och Petersburg. Vägarna i sig är helt okej, i stil med vilken smal landsväg som helst, däremot är chaufförerna mycket mer kreativa än här att komma förbi varandra. Ibland har man kanske två långtradare framför sig, varav den ena känner för att köra om den andra, och kanske kommer det en bil bakom en som känner för att i precis i samma ögonblick också göra en omkörning och då tycker att vänstersidan av långtradarna är ett fullt gott alternativ. Så då har man på den smala vägen tre bilar i bredd framför sig, och kanske inte påtagligt färre som kommer emot en på andra sidan och det är då jag känner att det är för mycket ruskij stil på trafiken för min smak.


Här var det däremot lugn trafik. Rodde ett varv runt Hummelholmen en kväll för ett tag sedan och fångade sommarkväll.

Och så ett till igår för mig själv när barna var nattade. Kändes som att åka genom en akvarell.

Varför skuffa framåt när man kan utmana sig med att backa med släp. Syns inte på bilden men Matilda tycker nu att hon behärskar det här med att ta sig framåt och övar nu på att backa. Här med dockvagnen på släp.


Jag och barnen stannar på landet ännu i några dagar och åker sedan in till stan. Ska tvätta och packa ihop oss och i början av nästa vecka flyger vi iväg. Skippar alltså att åka med i Volvon eftersom M är nöjd ungefär fem minuter i bilen och det skulle betyda ca nio timmar och 45 minuter av mycket hög ljudnivå på autobahn. Ivrig att se Wien för första gången!

 

 

 

Read more